fredag 19 juli 2019

Läs en novell IV: Den blå måndagen av Ivan Bunin

Ivan Bunin, 1933 (från Wikipedia)
Till Läs en novell IV har jag länge försökt hitta en novell till nr. 4: "Läs en novell med en veckodag i titeln". Nu har jag läst Nobelpristagaren Ivan Bunins "Den blå måndagen."

Novellen handlar om en man som uppvaktar en tjusig kvinna. Handlingen utspelar sig i Moskva under vintern och huvudpersonen åker varje kväll till den lägenhet mittemot Frälsarkatedralen där kvinnan bor. Han tar med henne ut till fina restauranger och de går på teater och konserter tillsammans.

Men kvinnan är samtidigt avvaktande och låter inte mannen komma för nära. Hon verkar också ha en melankolisk sida och njuter av svunna tider och gamla traditioner. Ibland när mannen kommer till hennes lägenhet sitter hon vid flygeln och spelar Månskenssonaten, långsamt och sömngångaraktigt. Trots alla nöjen mannen tar med henne på - i salonger där hon verkar bekant med alla - verkar kyrkan ha en större dragningskraft på henne. Till slut reser hon bort och skriver i ett brev att hon blivit novis i ett kloster.

Det här är det första jag läst av Bunin och jag gillar hans sätt att skriva. Särskilt hans förmåga att måla upp miljöer och stämningar.

Ivan Bunin tilldelades Nobelpriset i litteratur år 1933.


Titel: "Den blå måndagen"
Ur: Mörka alléer
Författare: Ivan Bunin
Översättare: Per-Olof Andersson
Utgivningsår: 2008
Förlag: Akvilon

onsdag 17 juli 2019

Selmas Mårbacka

På vår lilla Sverigetur kom vi också till Mårbacka, gården där Selma Lagerlöf växte upp och som hon sedan i vuxen ålder lyckades köpa tillbaka. Vi gick en guidad tur genom minnesgården och fick se miljöerna hon tyckt så mycket om. Speciellt biblioteket med skrivbordet och käppen som stod lutad mot hennes stol, gillade jag. Man fick inte ta foton inne i huset, så tyvärr kan jag inte visa er hur fint det var.

Det finns också ett café där jag förstås åt en Mårbackakaka med vispgrädde och lingonsylt. Ett besök i butiken blev det också, men eftersom jag redan har många Lagerlöf-böcker köpte jag en snygg anteckningsbok istället.

Det är stort att besöka en favoritförfattares hem. Nu är jag sugen på att läsa en av Selmas romaner (fast jag har tyvärr ingen med mig på resan).





tisdag 16 juli 2019

Tisdagstrion: Boktips från hängmattan

Sommar och eventuellt semester innebär förhoppningsvis lata dagar och tid för läsning. Vare sig du har en hängmatta eller kopplar av någon annanstans, tänkte jag att veckans tisdagstrio kunde få temat "Boktips från hängmattan."

Tolka på valfritt sätt och lämna en länk, så att vi kan ta del av varandras tips.


1. På sommaren kan det vara skönt att läsa något som går lätt, men som ändå skänker lite eftertanke. Precis en sån bok tycker jag Jonas Karlssons Regnmannen är. Dessutom får den pensionerade regissören Ingmars äventyr mig att le under läsningen.

2. Deckare passar också bra i hängmattan. Jag läste mycket fler deckare förr, men fortfarande hittar en och annan spännande bok fram till mig. Jag skulle vilja tipsa om Kastanjemannen av Sören Sveistrup, en läskig bok med högt tempo som inleds med att en kvinna hittas brutalt mördad på en lekplats i Köpenhamn.

3. Till sist, sommaren kan vara en tid för omläsningar av favoriter, och vad kan passa bättre på sommaren än Farlig midsommar av Tove Jansson. Jag tröttnar aldrig på hennes böcker.

måndag 15 juli 2019

Nora och Maria Lang

Vi är ute på en liten Sverigeresa och har bland annat besökt Nora. Här växte deckarförfattaren Maria Lang  upp, eller Dagmar Lange (1914-1991) som hon egentligen hette. Hennes första  bok, Mördaren ljuger inte ensam kom ut 1949 och 42 deckare senare, blev Se Skoga och sedan... hennes sista år 1990.

Nora har fått stå modell för böckernas Skoga, där de flesta av morden begås. Vid strandpromenaden finns en staty av Maria Lang:




Jag har egentligen inget direkt förhållande till Maria Lang, men har på senare år läst de tre första böckerna hon skrev. I Nora passade jag på att köpa Tre små gummor, en deckare som utspelar sig 1929 när Eje och Christer är pojkar och blir vittnen i händelserna kring tre gummor som besöker marknaden i Skoga:



fredag 12 juli 2019

Månadens språk: Malaria-amuletten av Mehmed Emin Bozarslan

Månaden språk i juli är kurdiska, och jag har läst novellsamlingen Malaria-amuletten av Mehmed Emin Bozarslan.

1978 kom Bozarslan till Sverige som politisk flykting från norra (turkiska) Kurdistan. Förutom noveller har han också publicerat till exempel samlingar av kurdiska roliga historier och traditionella fabler.

Novellerna i Malaria-amuletten är korta och skildrade rakt på sak utan litterära utsmyckningar. De utspelar sig i norra Kurdistan på 1940- och 50-talen, en isolerad bergstrakt där turkiska var överhetens språk. Människorna vi möter i novellerna är fattiga och ägnar sig åt traditionella sysslor, som att hämta vatten eller att tvätta i en källa, eller att valla korna.

Ofta tar novellerna en dramatisk vändning, som när en kvinna blir ormbiten eller när en annan kvinna får missfall efter att ha lyft en för tung tvättgryta. I en novell dras olycka över en hel släkt när en tioårig pojke tvingas gifta sig med en en kvinna mot hennes vilja. När kvinnan rymmer med sin älskare finns det inget familjen kan göra - inte förrän pojken själv blir myndig kan äktenskapet upplösas, och familjen blir tvungen att flytta till staden där ingen känner dem.

Novellerna bjuder in mig till en helt annan värld - ett gammaldags samhälle, isolerat från omvärlden och med enkla livsregler och förhållanden.

Jag passar också in novellen "Vargens käft" (där en varg sliter en fattig familjs enda ko i stycken) på nr. 36 i novellutmaningen: "Läs en novell med något fyrbent i titeln."


Titel: Malaria-amuletten
Författare: Mehmed Emin Bozarslan
Översättare: Sureya Calli
Utgivningsår: 1994
Förlag: Deng
Antal sidor: 80

torsdag 11 juli 2019

Regnmannen av Jonas Karlsson

Regnmannen: en trädgårdsberättelse av Jonas Karlsson handlar om Ingmar, en pensionerad regissör som sedan ett par år tillbaka bor ensam i huset sedan hans fru dog.

Hans största tröst och intresse har blivit hans frus rosenträdgård, som han sköter med stort engagemang. Över staketet kommer ibland grannen Burman med goda råd kring trädgårdsskötseln, men Ingmar struntar i honom. Han vet bäst själv hur fruns rosor ska tas om hand.

Det finns bara ett problem. Sommaren är ovanligt varm och torr och om det inte snart kommer regn, finns det risk att rosorna vissnar. Det råder till och med bevattningsförbud och grannarna vaktar varandra för att ingen ska dra fram någon bevattningsslang i smyg.

Ingmar kommer att tänka på en gammal kran längst bak i trädgården. Den ska visst vara kopplad till sjövattnet, så kanske kan han använda den för att vattna? När han vrider på kranen börjar det samtidigt att regna. Ett konstigt sammanträffande, tänker Ingmar, men det var väl inget mer med det. Men när han vrider om kranen nästa gång, händer samma sak igen. Och nästa gång också. Ingmar kan inte annat än förstå att det är han som styr regnet.

Som den sanne regissör han är, börjar Ingmar nu att regissera när det ska regna. Han kan inte låta bli att skryta lite för grannen Burman, som blir mäkta imponerad och gärna vill vara inblandad i den berömmelse som han tänker sig att detta kan medföra. Kommunpolitikern Anette Malmgren-Ljungman blir inbjuden för att Ingmar ska kunna hjälpa kommunen med vattenförsörjningen, men han avslöjar förstås inte hemligheten med hur han kan ha förmågan att styra regnet.

Regnmannen är en bok med en lågmäld vardagshumor. Samtidigt är den en bok om viktiga ämnen som att åldras och att förlora en närstående. Teatern lyfts fram som en magisk plats där allt kan hända, precis som trädgården, där Ingmar vårdar sina rosor och sin frus minne. Jag gillar verkligen Regnmannen.


Titel: Regnmannen
Författare: Jonas Karlsson
Utgivningsår: 2019
Förlag: Wahlström & Widstrand
Antal sidor: 244

tisdag 9 juli 2019

Tisdagstrion: Blommigt

Jätteroligt att så många ville vara med och tipsa om amerikanska favoriter förra veckan! 

Den här veckan är temat för tisdagstrion "blommigt". Tolka på valfritt sätt och lämna en länk, så vi kan ta del av varandras tips. 


1. Jag gillar som bekant noveller och är väldigt förtjust i Novellix snygga böcker. På det blommiga temat tipsar jag om Agatha Christies novell Den blå pelargonen, som är en av fyra noveller i en Christie-presentask.

2. Elsie Johanssons skildringar av Nancys uppväxt i ett arbetarhem under 1930- och 40-talet är en annan favorit. Trilogin inleds med Glasfåglarna, men del två är Mosippan, där Nancy är tonåring och upptäcker både världen och kärleken. Sista delen heter Nancy.

3. Till sist, trots att jag tipsat om den här boken många gånger, kunde jag inte motstå att ännu en gång ha med Selma Lagerlöfs klassiska Kejsarn av Portugallien. Speciellt den här utgåvan med blommigt omslag från systrarna Jobs textilkonst tycker jag är fin, och boken är riktigt bra.

lördag 6 juli 2019

Skönlitteratur och naturvetenskap? Boktips, tack!

Jag och en kollega ska till hösten inleda ett projekt med bokcirklar för studenter som är blivande lärare i naturvetenskapliga ämnen, och nu tänkte jag be er om lite hjälp.

Har ni tips på böcker med naturvetenskapliga teman? 

Det kan handla om miljöfrågor, hållbar utveckling, hälsa, etik, teknik... you name it!

Vi har tänkt att studenterna både ska få diskutera sin egen läsupplevelse, och också fundera på hur de kan använda skönlitteratur som inslag i sin kommande undervisning.

Tacksam för alla tips!


fredag 5 juli 2019

Conversations with Friends av Sally Rooney

Jag passade på att plocka fram irländska Sally Rooneys roman Conversations with Friends, när jag skulle åka till Dublin för ett par veckor sedan.

Romanens berättare är Frances, en student som när boken börjar har sommarlov från studierna på Trinity College. Tillsammans med Bobbi, hennes vän och tidigare flickvän, uppträder hon som spoken-word-poet.

Efter en av föreställningarna följer de med Melissa, en fotograf som vill porträttera dem för ett reportage i en tidskrift, hem till hennes hus i en rik del av Dublin. Där träffar de också Melissas man Nick, en snygg skådespelare. Frances och Bobbi lockas av det gifta paret - Bobbi dras till Melissa och Frances fascineras av Nick. Efter ett tag inleder Frances och Nick ett hemligt förhållande, som mycket av boken kretsar kring.

Jag tycker om hur Rooney fångar de två studenterna, unga vuxna men utan de problem och begränsningar som ett vuxet liv med äktenskap innebär. Frances och Nicks trassliga relation lockar mig att läsa vidare och jag tycker om skildringen av Frances som på en gång ironiskt intellektuell i allt hon säger och gör, och samtidigt så sårbar i sina känslor (vilket hon gör allt för att dölja).

Boken är rakt berättad utan en massa onödiga beskrivningar. Precis som titeln antyder finns mycket konversation i boken, och ibland e-post-konversationer. Jag drogs verkligen in i berättelsen och hade svårt för att lägga ifrån mig boken.

Nu är jag nyfiken på Rooneys andra roman, Normal People.


Titel: Conversations with Friends
Författare: Sally Rooney
Utgivningsår: 2018
Förlag: Faber & Faber
Antal sidor: 336

onsdag 3 juli 2019

Sammanfattning av månadens språk i juni: grekiska

Juni är redan förbi och det är dags att sammanfatta det som blev läst från månadens språk som var grekiska.

Jag fokuserade helt på noveller och läste samlingen Grekland berättar: Fikonträdets sång (klicka på titeln för att läsa min recension).

Hur gick det för er andra? Jag ser fram emot att få höra vilka böcker ni valt.

Lämna en länk till det ni läst eller skriv helt enkelt in titeln/titlarna i kommentarsfältet nedan.

tisdag 2 juli 2019

Tisdagstrion: amerikanska favoriter

Varje tisdag kommer jag att publicera en trio böcker på ett visst tema, och du är varmt välkommen att delta! Knåpa ihop din egen trio, lämna din länk här i kommentarsfältet och hoppa runt på andra deltagares bloggar och ta del av spännande tips. Alla teman finns bestämda i förväg och går redan nu att läsa här (och via länk på Ugglan & bokens startsida). 

På torsdag, den 4 juli, är den USA:s nationaldag, så jag tyckte att "amerikanska favoriter" kunde vara ett passande första tema.


1. Jag är väldigt förtjust i Shirley Jackson, en amerikansk författare som var verksam på 1950- och 60-talet. Hennes böcker räknas till skräckgenren och min favorit är We Have Always Lived in the Castle, en psykologiskt spännande skildring om Merricat, hennes syster och farbror, som lever isolerade i släkthuset efter att resten av familjen dött av arsenikförgiftning.

2. När Jacqueline Woodson tilldelades ALMA-priset 2018, läste jag hennes Brown Girl Dreaming och blev helt golvad. Det är en fantastisk uppväxtskildring skriven i korta lyriska kapitel.

3. Till sist, Colson Whiteheads The Underground Railroad om slaven Cora och hennes kamp för friheten i amerikanska södern. En riktigt bra och läsvärd roman.

måndag 1 juli 2019

Månadens språk är kurdiska

I juli månad är det böcker översatta från kurdiskan som gäller i månadens språk. Inte helt lätt att hitta faktiskt, men några har jag lyckats låna hem från biblioteket.

Noveller verkar det alltid gå att hitta, som tur är. Tranans förlag har titeln Kurdistan berättar: Fåglarna återvänder till bergen i sin berättarserie. Jag har också letat fram två novellsamlingar av Emin Bozarslan, som kom till Sverige som politisk flykting 1978: Malaria-amuletten och När paradiset kom till byn.

Om du är nyfiken på lyrik översatt från kurdiskan, har jag två böcker att tipsa om. Röd flykt av Sherko Bekas och Doften av mitt lands moln: Modern kurdisk lyrik, en samling med flera olika författare.

Till sist, ett par romaner. Firat Ceweri har skrivit Jag kommer att döda någon och Mehmed Uzun har skrivit I skuggan av en förlorad kärlek. Klicka på titlarna för att få reda på mer om böckerna.

På onsdag sammanfattar vi det som blivit läst från månadens språk i juni: grekiskan. Håll utkik efter det och bidra då gärna med länkar till det du läst.


torsdag 27 juni 2019

Nytt återkommande inslag: tisdagstrion

I tisdags berättade Johannas deckarhörna att hon efter två år och drygt hundra listor bestämt sig för att veckans topplista var hennes sista. Tråkigt, tycker säkert flera av oss, som uppskattat att knåpa ihop listor utifrån olika teman.

Jag vill gärna fortsätta med listor, så därför kommer jag att från och med nästa vecka publicera tisdagstrion - alltså tre böcker på ett visst tema.

Vad säger ni? Vill ni vara med?

Det kommer att vara olika teman varje vecka (som vi vet om i god tid i förväg), och som vanligt kan vi hoppa runt på varandras bloggar, ta del av tips och kommentera.

Första tisdagstrion blir alltså nästa vecka, men jag kan redan nu avslöja att första temat blir amerikanska favoriter.


Månadens språk: Grekland berättar: Fikonträdets sång

I juni är månadens språk grekiska och jag har läst novellsamlingen Grekland berättar: Fikonträdets sång.

Samlingen har en stor bredd och visar på många sidor av det samtida Grekland. Vi får möta 21 författare i sammanlagt 26 noveller, och flera av texterna skildrar livets svårigheter.

I "En grabb från Thessaloniki" av Sotiris Dimitriou stöter några arbetare på en hemlös kille, och tonen är hård och brutal.

I "Snubblade du, eller?" träffas en mor och en dotter för första gången på ett halvår. Mamman vill inget hellre än att nå fram till dottern, men dottern verkar spela ett tufft spel där man inte vet vad som är sanning och lögn. Som läsare tycker man först att dottern verkar onödigt hård mot sin mamma, men sen förstår man att mamman har ett spelberoende och förmodligen har gjort livet svårt för dottern.

I "Klädpoker" träffar en ung kvinna på en gammal klasskompis som hon börjar prata med. Hon ger klasskompisen sin adress och vips står den här kvinnan från förr och hennes pojkvän utanför dörren och behöver någonstans att bo. Pojkvännen verkar inte ha något att ta sig för, men kvinnan försvinner ut på mystiska nattliga jobb som förbryllar huvudpersonen.

Jag har sagt det förr, men jag säger det igen: jag gillar verkligen de här novellsamlingarna i Tranans berättarserie.


Titel: Grekland berättar: Fikonträdets sång
Författare: Loukia Dervi, Nikos Davetas, Alexis Stamatis, Theofano Kalogianni, Vasilis Amanatidis, Galatia Rizioti, Soti Triantafillou, Chroistos Chrysopoulos, Ersi Sotiropoulou, Andonis Peris, Anastasis Sichlimiris, Amanda Michalopoulou, Sakis Serefas, Giorgois Adamidis, Sophia Nikolaïdou, Giorgos Gozis, Sotiris Dimitriou, Glikeria Basdeki, Thodoris Gonis, Ilias L. Papamoschos, Agni Stroubouli
Översättare: Jan Henrik Swahn
Utgivningsår: 2007
Förlag: Tranan
Antal sidor: 270

tisdag 25 juni 2019

Bibliotek, bokhandlar & annat bokligt i Dublin

Förra veckan tillbringade jag i Dublin, på en helt fantastisk ERASMUS Library Staff Training Week arrangerad av irländska CONUL (Consortium of National and University Libraries). Veckan bjöd på föreläsningar, erfarenhetsutbyten och massor av studiebesök på olika bibliotek.

Här bjuder jag på några bilder från veckan:

Oscar Wilde-statyn finns i Merrion Square Park
Hodges Figgis bookstore
Greta fick välförtjänt utrymme i Hogdes Figgis skyltfönster (och låg etta på deras försäljningslista)
En liten del av biblioteket hos RCSI (Royal College of Surgeons Ireland)
Studiebesök på the Irish Academy
I Dublin är James Joyce är ständigt närvarande
Smart skyltning med de första böckerna i olika deckarserier
The Russell Library i Maynooth
The Long Room i the Old Library på Trinity College
Vacker grind till the National Library
Ulysses Rare Books, ett välsorterat antikvariat

Om du gillar James Joyce och vill läsa mer om vad jag gjorde i Dublin på Bloomsday, kan du göra det här

torsdag 20 juni 2019

Bloomsday

I söndags, den 16 juni, firade Dublin traditionsmässigt sin Bloomsday, och jag hade turen att vara där. Dagen är uppkallad Leopold Bloom, huvudpersonen i James Joyce roman Ulysses, som vandrar genom Dublins gator den 16 juni år 1904.

Jag läste romanen för något år sedan och skrev en serie inlägg som du kan läsa här.

Bloomsday firas med en massa olika aktiviteter, som uppläsningar av scener från romanen och vandringar i Leopold Blooms fotspår. Många äter också samma mat som Bloom åt, till exempel njure (men det undvek jag). Många klär också upp sig i tidstypiska kläder.

Vi hade bokat in en rundvandring med James Joyce som tema och fick ett trevligt mottagande på The James Joyce Centre:


Sedan följde en intressant rundvandring där vår guide berättade om Joyces liv och verk. På bilden ser ni St. Georges Church där Leopold Blooms vandring genom Dublin tar sin början. Han korsar gatan från sitt hus, går över till den soliga sidan av gatan och kan där se solen "nearing the steeple of George's church":


På Earl Street finns James Joyces staty, som enligt vår guide kallas "the prick with the stick":


Senare på dagen besökte vi Sweny's apotek, där Leopold Bloom i romanen stannar till och köper en citrontvål. Idag drivs Sweney's av frivilliga och på Bloomsday ordnar de olika aktiviteter. Vi lyckades tränga oss in i  den lilla lokalen och möttes av ett par damer i tjusiga tidsenliga kläder, som bjöd alla på en dram whiskey. En citrontvål fick jag också med mig hem:




På Davy Byrnes pub äter Leopold Bloom en gorgonzola-smörgås och dricker ett glas Bourgogne. Vi hade planer på att äta där, men avskräcktes av ett gäng glada Bloomsday-firare som skrålade sånger på högsta volym (de hade säkert det jättetrevligt, men vi kunde knappt höra vad vi sa till varandra):


Överhuvudtaget märktes det i Dublin att det var Bloomsday. Inte minst bokhandlarna hade skyltat med allt möjligt Joyce- och Ulysses-relaterat:


Happy Bloomsday!


tisdag 18 juni 2019

Läs en novell IV: Fåglarna av Daphne du Maurier

Alfred Hitchcocks filmatisering av Fåglarna minns jag sedan barndomen, när jag - förmodligen av misstag - hamnade framför teven och fick se stora svärmar av fåglar gå till attack mot människorna. Läskigt, tyckte jag då, och det tycker jag fortfarande.

Hitchcocks film är löst baserad på en novell av Daphne du Maurier, här hämtad ur Modernistas samling Fåglarna och andra noveller.

I novellen får vi följa Nat Hocken, en förtidspensionerad krigsveteran och familjefar. När han tar paus i sitt arbete och äter sin medhavda matsäck, tycker han om att betrakta fåglarna som flyger ute vid udden och in mot land. Den här hösten verkar fåglarna ovanligt rastlösa och oroliga, och de verkar också vara fler än vanligt.

På natten väcks Nat av knackningar mot fönstret och när han öppnar det för att se vad som står på, ser han flaxande vingar och märker att något hackar honom på handen. När det efter en stund hörs fler knackningar, vaknar också hans fru och ber honom se efter vad det är som låter. Ännu en gång öppnar han fönstret, den här gången i barnens sovrum, och nu blir han attackerad av ännu fler fåglar.

Nat försöker förklara fåglarnas märkliga beteende med det ovanligt snabba väderomslaget, men när han försöker prata med andra om vad som hänt, är det ingen som tycks ta honom på allvar. Han tar med sig de döda fåglarna från huset för att begrava dem på stranden, och då får han syn på måsarna. Långt ut på havet gungar de på vågorna. Tusentals, tiotusentals måsar som bara verkar vänta på något.

Författaren bygger verkligen upp en obehaglig stämning i novellen. Detta att fåglarna tycks samla sig som för en attack och att ingen mer än Nat verkar ta fåglarnas hot på allvar, gör att man förstås anar det värsta. Trots att jag kände till hemskheterna från filmatiseringen, tyckte jag ändå att det var spännande att läsa novellen. Och riktigt samma handling som filmen, har novellen inte.

Jag passar in "Fåglarna" på nr. 37 i novellutmaningen: "Läs en novell som har samma titel som en film."


Titel: "Fåglarna"
Ur: Fåglarna och andra noveller
Författare: Daphne du Maurier
Översättare: Gerd Lilliehöök
Utgivningsår: 2017
Förlag: Modernista
Antal sidor: 43

fredag 14 juni 2019

The Singing Sands av Josephine Tey

Jag valde att läsa The Singing Sands av Josephine Tey nästan uteslutande för att den utlovade en karg skotsk ö som miljö (och kanske lite för att den verkade vara en spännande deckare också).

Josephine Tey (1896-1952) var en skotsk författare som kanske är mest känd för sina sex deckare där Alan Grant, polisinspektör vid Scotland Yard, finns med antingen som huvudperson eller som biperson. The Singing Sands publicerades 1952 och är bok nummer sex i ordningen.

Boken inleds med att Grant är på väg till Skottland för att vila upp sig efter en krävande tid på arbetet. Han har planer på att träffa vänner och mest av allt på att fiska och njuta av lugnet.

På tåget norrut blir han vittne till hur en man hittas död i sin kupé. Bredvid kroppen hittar Grant en tidning som han råkar få med sig, och när han ser vad mannen har skrivit ner på den har han svårt att sluta fundera över mannens öde och vad textraderna egentligen betyder:

"The beasts that talk,
The streams that stand,
The stones that walk,
The singing sand...
...
...
that guard the way
To Paradise"

Så fast Grant egentligen ska ta det lugnt och absolut inte arbeta, dras han ändå in i mysteriet kring den döda mannen. Han börjar göra efterforskningar och följer spåren ut till de Yttre Hebriderna.

Jag gillar The Singing Sands. Det märks att boken har några år på nacken - både vad gäller den språkliga stilen och det lugna tempot, men det är faktiskt riktigt uppfriskande (precis som skildringarna av det skotska landskapet, den friska luften och allt fiskande).


Titel: The Singing Sands
Författare: Josephine Tey
Utgivningsår: 1952, men 2011 i min utgåva
Förlag: Arrow
Antal sidor: 246

onsdag 12 juni 2019

Kan du lyfta en fröken?

Kan du lyfta en fröken? med text av Jonas Lindén och illustrationer av Per Gustavsson är en charmig bilderbok om hur viktigt det kan vara för småkillar att vara starka och tuffa.

Kim Åman i 1B är starkast i klassen och faktiskt kanske starkast på hela lågstadiet. Han kan lyfta allt från stenar, skolbänkar till en hel lekstuga. Alla beundrar Kim för hans styrka.

Men sen börjar en ny kille på skolan. Adnan Alfredo är jättestark och jättestor. Det blir en kraftmätning mellan killarna:

" - Vad har du för rekord? frågar Adnan.
- Tvåhundra ... ungefär, svarar Kim.
- Jag har tvåtusen, säger Adnan. Och min mamma väger hundra kilo!

Då får Kim lite influensa och vill gå hem."

Som ni märker blir det humoristiskt också för den vuxne läsaren. Och jag är säker på att många småkillar känner igen sig i Kims situation.


Titel: Kan du lyfta en fröken?
Författare: Jonas Lindén
Illustratör: Per Gustavsson
Utgivningsår: 2019
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32


måndag 10 juni 2019

Sommarens läshögar växer


Här är en del av de böcker jag släpat hem från biblioteket och plockat fram ur hyllorna inför sommaren. Då är det bara sommarledigheten som saknas då.

lördag 8 juni 2019

Bokbyte i bokcirkeln



I veckan var det bokcirkel, för sista gången innan sommaruppehållet. Vi diskuterade danska Yahya Hassans självbetitlade diktsamling och förfasades och förundrades om vartannat. Det är en grym verklighet kan skildrar, men han gör det på ett fantastiskt sätt.

Hela våren har vi haft nordiska författare som tema och har hunnit med de här titlarna:



  • Anja Snellman, Rädslans geografi (Finland)
  • Roy Jacobsen, De osynliga (Norge)
  • Erlend Loe, Doppler (Norge)
  • Karen Blixen, Vintersagor (Danmark)
  • William Heinesen, Gäster från månen och andra berättelser (Färöarna)
  • Yahya Hassan, Dikter (Danmark)

Sista boken ut i nordiska temat blir dansk-norska Kim Leines Profeterna vid Evighetsfjorden, som utspelar sig på Grönland. Ett spännande val, tycker jag, som länge velat läsa.

Vi har alltså läst från alla nordiska länder utom Island. Men det kan nog förklaras med att vi tidigare haft just Island som tema. Då bjöd vi också in Inge Knutsson, som översatt massor från isländska, färöiska och norska.

torsdag 6 juni 2019

The Stranger Diaries av Elly Griffiths

Jag tycker mycket om Elly Griffiths serie om rättsarkeologen Ruth Galloway, så när jag fick syn på att hon också skrivit vad som beskrivs som en "modern gothic", blev jag nyfiken.

The Stranger Diaries inleds med att en ung kvinnlig lärare hittas mördad. Hennes kollega Clare tar det naturligtvis hårt, och samtidigt som hon sörjer och undrar vem som kan ha gjort något så grymt, måste hon arbeta mer för att täcka upp för det kollegan skulle ha gjort. Clare har också en dotter, Georgie, som går på samma skola, och som hon inte vill ska oroa sig i onödan. I den lilla familjen finns också en charmig liten hund, kallad Herbert.

Herbert är också namnet på hunden i "The Stranger", en berömd novell av författaren R.M. Holland som fram till 1902 bodde i det hus som nu är skolan. Clare har ett specialintresse för R.M. Holland (vilket förmodligen är varför hon döpte sin hund till Herbert), och hoppas en dag kunna skriva en bok om honom.

Griffiths väver skickligt ihop Strangers novell med de händelser som utvecklar sig i boken. Också dagböcker är en sammanhängande tråd - Clare skriver dagbok, vilket ska visa sig få betydelse för handlingen. Men också Georgie skriver och delar sina texter på mysecretdiary.com. En del av handlingen kretsar också kring R.M. Hollands mer privata texter.

Precis som jag gillar Griffiths huvudpersoner i Ruth Galloway-böckerna, växer efterhand min sympati och mitt intresse också för de här personerna. Clare, vacker och lite snobbig, enligt vissa, och kanske i ännu högre grad Harbinder Kaur, en kvinnlig polis, som fortfarande bor hemma hos sina föräldrar (mamman lagar fantastiskt indisk mat) och inte vågar berätta för dem att hon är lesbisk. Clare, Harbinder och Georgie är en intressant trio.

Jag gillar också hur boken är full av referenser till skönlitteratur, inte bara till R.M. Hollands novell, utan till allt från Harry Potter till Shakespeare. Clare är engelsklärare och både hon och hennes dotter gillar att skriva, så det passar ju bra med alla kopplingar till litteraturen.

Spännande är det också förstås, och det är ganska raffinerat när man får reda på hur allt hänger ihop till slut.


Titel: The Stranger Diaries
Författare: Elly Griffiths
Utgivningsår: 2018
Förlag: Quercus
Antal sidor: 408

tisdag 4 juni 2019

Veckans topplista: Böcker jag ser fram emot i sommar

Varje vecka har Johannas deckarhörna sin topplista, där den som vill vara med ska tipsa om fem böcker. Den här veckan är temat "böcker jag ser fram emot i sommar."

Här kommer min lista (utan inbördes ordning):

1. En av böckerna som är nominerade till Årets Bok 2019 är Min Jin Lees Pachinko. Den bekrivs som "en episk berättelse om familj, identitet, kärlek, död och överlevnad som spänner över fyra generationer och flera årtionden." Det tycker jag låter intressant.

2. En annan nominerad är En katts resedagbok av Hiro Arikawa. Den verkar väldigt charmig och passar säkert bra som sommarläsning.

3. Jag tyckte mycket om Karin Smirnoffs debut Jag for ner till bror, så naturligtvis är jag riktigt sugen på uppföljaren, Vi for upp med mor.

4. Jag har länge tänkt läsa Rachel Cusks trilogi som inleds med Outline. Den har hyllats som nyskapande inom romankonsten, så jag är riktigt nyfiken på att läsa.

5. Till sist, Jonas Karlssons Regnmannen. Jag gillar det han skriver, både i det kortare och lite längre formatet, så den här vill jag förstås inte missa.

söndag 2 juni 2019

Sammanfattning av månadens språk i maj: indonesiska

Månadens språk i maj var indonesiska, ett språk jag aldrig tidigare läst någon bok översatt från. Nu har det blivit dags att sammanfatta det som vi läst.

Jag läste två noveller och en roman, alla av olika författare, och jag tyckte faktiskt att texterna påminde mycket om varandra, särskilt i hur kvinnorna skildrades (klicka på titlarna för att komma till mina recensioner):

Agus Noor, Tusen gevärskulor, tusen fjärilar (novell)
Oka Rusmini, Sitas eld (novell)
Eka Kurniawan, Skönhet är ett sår

Vad har ni andra läst från indonesiskan? Lämna en länk eller skriv helt enkelt in titeln/titlarna i kommentarfältet nedan.

lördag 1 juni 2019

Månadens språk är grekiska

Månadens språk i juni är grekiska, och här kommer några titlar att inspireras av.
Naturligtvis går det bra att välja fritt mellan antika texter översatta från klassisk grekiska, och moderna texter översatta från nygrekiska.

I Tranans novellserie (som jag ofta tipsar om) finns texter från Grekland samlade i Fikonträdets sång. Jag hade också en novellsamling stående i bokhyllan här hemma: Modern Greek Short Stories, som är utgiven av det grekiska förlaget Odysseas Publications.

För den som vill läsa lyrik finns till exempel den store poeten Kavafis, eller om man vill läsa något lite modernare, I kroppens främmande land av Kiki Dimoula.

Dramatik finns det förstås gott om från det antika Grekland. Varför inte en tragedi av Sofokles, eller ett drama av Aischylos eller Euripides? Jag har läst ganska många av de antika dramerna, dels när jag pluggade litteraturvetenskap, dels när jag tillbringade mycket tid i Grekland och helt enkelt var intresserad, och jag kan varmt rekommendera dem. Själv kanske jag läser nåt lite modernare den här gången, och har hittat En snabb kyss av Maria Lainá, en monolog tänkt för teatern.

Intressant är förstås också Homeros episka verk Iliaden och Odysséen, båda riktiga urklassiker.

Romaner översatta från nygrekiskan har jag också hittat några stycken. En klassiker från 1949 är Nikos Kazantzakis Zorba, spela för mig. Något mer nutida romaner är Mörderskan av Alexandros Papadiamantis, Sömngångaren av Margarita Karapanou, Sick-sack mellan pomeransträden av Ersi Sotiropoulous och Les Liaisons Culinaires av Andreas Staikos. Klicka på länkarna för att läsa mer.

Nu återstår bara det vanliga nöjet att fundera vad som ska inleda min läsning.

torsdag 30 maj 2019

Månadens språk: Skönhet är ett sår av Eka Kurniawan

Månadens språk i maj är indonesiska, och jag ville passa på att läsa Skönhet är ett sår av Eka Kurniawan, som jag länge varit nyfiken på.

Kurniawans bok är en myllrande roman med många olika huvudpersoner. Den utspelar sig i staden Halimunda, och sträcker sig över Indonesiens våldsamma moderna historia, genom nederländsk kolonialism, Japans invasion under andra världskriget, revolution och till sist, Indonesiens frigörelse.

Berättelsen utgår från Dewi Ayu, en vacker kvinna som tvingas prostituera sig. Först för att hon som ung flicka blir tillfångatagen och tvingad, men sedan blir det hennes riktiga yrke och ett sätt att försörja sig. Hon får fyra döttrar utan kända fäder, och berättelsen handlar också om dessa kvinnor och deras liv och äktenskap.

Ett av omdömena på romanens baksida nämner Kurniawan som en litterär arvtagare till bland annat Gabriel García Márquez, och det kan jag verkligen förstå. Hans Hundra år av ensamhet är en av mina favoritböcker, och det finns faktiskt en hel del kopplingar böckerna emellan. Båda handlar om stora släkter där vissa egenskaper går i arv: kvinnorna i Skönhet är ett sår är vackra och förvrider männens huvud, och flera av männen är starka macho-typer som gärna tar till våld och vapen. Här finns också folkliga berättelser, inte sällan övernaturliga, som blandas med en brutal nutidshistoria.

Jag gillar att det i Skönhet är ett sår är kvinnornas historia som lyfts fram mest. Dewi Ayu och hennes döttrar är starka kvinnor, trots att de lever i ett samhälle där de är utsatta. Den sexuella utsattheten är mest framträdande - att vara en vacker kvinna verkar i sig innebära en högre risk att bli våldtagen eller prostituerad.

Jag gillar den här boken. Den är omfångsrik, både till antalet sidor och alla personer, händelser och detaljer, men trots att den kräver en del av sin läsare, är det en njutning att vistas i Halimunda med Dewi Ayu och hennes döttrar.


Titel: Skönhet är ett sår
Författare: Eka Kurniawan
Översättare: Stefan Danerek
Utgivningsår: 2017
Förlag: Nilsson
Antal sidor: 568

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...