Människohamn av John Ajvide Lindqvist

Jag gillar John Ajvide Lindqvists böcker och har länge haft Människohamn oläst (av någon oklar anledning). Den blev perfekt sommarläsning.

Boken utspelar sig på Domarö i Roslagens skärgård. En vacker vinterdag är Anders och Cecilia där med sin sexåriga dotter Maja och de bestämmer sig för att gå över isen till Gåvasten och fyren som finns där. De spanar ut över de vita vidderna och Maja pekar ivrigt och vill visa Anders något hon har fått syn på, men han kan inte se något. Maja klättrar ner och far iväg över isen och Anders och Cecilia låter henne springa i förväg. Det finns ju ingenstans hon kan komma bort här.

Men det är just vad som händer. Ena sekunden ser de Maja springa över isen. Nästa är hon spårlöst borta, som uppslukad. Det är nu mardrömmen börjar.

Boken fortsätter några år senare när Anders, försupen och deprimerad, återvänder till ön i ett försök att börja sitt liv på nytt. Men han märker snart att det är något särskilt med Domarö och de som bor där, något som de äldre bofasta alltid tycks ha vetat.

Förutom Anders lär vi känna hans farmor, Anna-Greta, och Simon, mannen hon i många år varit särbo med. Det berättas också om andra öbor och handlingen tar oss långt tillbaka i tiden. Skärgårdslivet beskrivs, med fiske, havtorn och malört, steniga klippor och båten som kommer med badgäster på sommaren. Men idyllen är inte vad den verkar.

Något är i görningen. Brevlådor vandaliseras, hus sätts i brand och skrämmande typer på en flakmoppe drar runt i skogen om nätterna. Liket av drunknad kvinna som försvann för över ett år sedan flyter i land.

Och Anders får tecken som kanske tyder på att Maja ändå finns.

Det är spännande och välskrivet och mitt i alla hemskheter blir jag särskilt road av tonårskillarna Henrik och Björn som talar till varandra genom The Smiths-citat. Ajvide Lindqvist verkar ha haft kul när han skrev boken och jag har kul när jag läser den. Fast jag blir ganska rädd också. Som sig bör.


Titel: Människohamn
Författare: John Ajvide Lindqvist
Utgivningsår: 2008
Förlag: Ordfront
Antal sidor: 449

Månadens språk: Rådjurens himmel av Joonas Konstig

Augusti månad betyder att Månadens språk är finska. Jag har läst Arto Paasilinnas roman På spaning efter farfar, men har också hunnit med en novell från samlingen Finland berättar: Rådjurens himmel.

Novellen jag har läst är titelnovellen, skriven av Joonas Konstig. Berättelsen handlar om två pojkar som är mobbade i skolan. Rektorn ber att få prata med dem och berätta om det hon hört att de blivit utsatta för. Men pojkarna hävdar att allt är bra.

Istället tar de hand om problemen på sitt eget sätt och man inser att särskilt den ena pojken njuter av egna grymheter.

Jag passar också in novellen på nr. 18 i Läs en novell IV: "Läs en novell där det finns en cykel."




Titel: "Rådjurens himmel"
Ur: Finland berättar: Rådjurens himmel
Författare: Joonas Konstig
Översättare: Marjut Hökfelt
Utgivningsår: 2013
Förlag: Tranan
Antal sidor: 26

Tisdagstrion: Livet förr

Den här veckan är ämnet för tisdagstrion "livet förr." Att blicka tillbaka på svunna tider kan ju innebära att böckerna sträcker sig över alla möjliga tidsepoker (och platser), så det ska bli kul att se vad ni väljer.

Tolka temat på valfritt sätt och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.

1. Hilary Mantels böcker om Thomas Cromwell utspelar sig under 1500-talet i England och jag gillade verkligen Wolf Hall. Av någon anledning har jag sedan inte läst den andra delen, För in de döda, så det är kanske dags att jag tar tag i den.

2. Niklas Natt och Dags roman om år 1793 passar fint in i trion. Säkert har många av er redan läst den och vet att boken både är en deckare och en historisk skildring. Jag ser fram emot del två som kommer i september: 1794.

3. Till sist, Ida Jessens En ny tid och Doktor Bagges anagram, två böcker som med fördel läses ihop eftersom de skildrar kvinnans respektive mannens synvinkel i äktenskapet mellan en lärarinna som blir hemmafru och hennes make, doktorn. Böckerna ligger betydligt närmare vår tid - tidigt 1900-tal -och utspelar sig på den jylländska landsbygden.

Bokbyte i bokcirkeln

Så har vi läst den sista boken i bokcirkeln på vårt tema med nordiska författare: Profeterna vid evighetsfjorden av Kim Leine.

Boken vann Nordiska rådets litteraturpris 2013, och det är inte svårt att förstå anledningen till det.

Vi tyckte alla om boken, även om det var stundtals tung läsning med allt elände: svält, fattigdom, våld, hårt väder och så vidare. Men vilken berättare Kim Leine är!

Nästa bok blir Spår av Lena Sundström, en bok som beskrivs som en "dokumentär thriller." Den blir först ut i vårt nya tema med lokal anknytning - det ska bli författare med koppling till Kristianstad i de tre nästkommande böckerna (Lena Sundström växte upp där).

Jag står också på tur att välja en bok till tema Kristianstad, men jag har inte riktigt bestämt mig ännu. Men nu först, Lena Sundströms Spår.

Höstens böcker enligt Ugglan & Boken

Höstutgivningen är alltid särskilt intressant, med så många böcker att man knappt vet var man ska börja. Här har jag ändå valt ut några som jag är särskilt nyfiken på.

Linda Boström Knausgård, Oktoberbarn

Linda Boström Knausgårds roman Oktoberbarn går redan att köpa. Boken är nog ingen lättsam historia, men efter att ha läst hennes förra roman, Augustprisnominerade Välkommen till Amerika, har jag höga förväntningar.

Boken ges ut av Modernista, och beskrivs så här:

"Linda Boström Knausgårds tredje roman Oktoberbarn är en ursinnig uppgörelse med psykiatrin men också ett allt mer desperat minnesarbete, en ojämn kamp mot dörrar som slutgiltigt stängs, där barndom, ungdom, äktenskap, föräldraskap och skilsmässa flimrar förbi, och människor och platser träder fram i blixtbelysning. En förtvivlad bok helt utan försvar, en berättelse som i grund och botten bara vill finnas kvar."

Lina Wolff, Köttets tid

I dagarna kommer också Lina Wolffs Köttets tid ut. Hon visade med sin förra roman, De polyglotta älskarna, vilken uppfinningsrik författare hon är. Även den här romanen verkar annorlunda och intressant:

"En svensk skribent åker till Madrid för att få inspiration till sitt nästa projekt. I en bar träffar hon en man som tror sig vara förföljd av skaparna till en ljusskygg nätshow som han medverkat i. Han ber henne gömma honom, och i gengäld berättar han sin historia. Det blir upptakten till ett möte mellan skribenten och den diaboliska mirakelgöraren Lucia – ett möte som till slut tvingar skribenten att fatta ett ödesdigert beslut kring sin egen inre essens."

Boken ges ut av Albert Bonniers förlag.

Augustin Erba, Snöstorm

En annan roman från Bonniers höstutgivning är Augustin Erbas Snöstorm, som kommer ut i slutet av september. Erba är en författare som jag länge varit nyfiken på. Hittills har jag bara läst en av hans noveller, så Snöstorm lockar mig verkligen:

"Tomas sitter på ett tåg mitt i Sverige när en snöstorm bryter ut och stoppar all tågtrafik. På väg mot restaurangvagnen hör han någon ropa hans namn, och plötsligt kommer allt tillbaka. Det är Livli, hans stora ungdomskärlek. Hon som en gång krossade hans hjärta.

"Snöstorm" är historien om Tomas och Livli, som möttes första gången när de var två unga studenter på en klaustrofobisk högskola. De brottas båda med svåra erfarenheter och utan att de själva förstår varför blir deras öden sammanflätade.

Augustin Erbas tredje roman handlar om kärlek och sorg, om minnen och lycka, om hur livet blev och hur det kunde ha blivit. Om de val vi gör som unga, och de val vi fortfarande har framför oss."

Bart Moeyaert, Alla är ledsna nuförtiden

Under hösten kommer också ännu en bok på svenska av ALMA-pristagaren Bart Moeyaert. Alla är ledsna nuförtiden är tänkt för åldern 12+, men den passar säkert bra för vuxna läsare också.

Boken ges ut på Lilla Piratförlaget, och beskrivs så här:

"Bianca är tolv år, och borde enligt hennes mamma ha levererats med en instruktionsbok. Hennes lillebror lider av en hjärtsjukdom och får all uppmärksamhet hemma, och hos sin pappa är Bianca inte längre välkommen – han har flyttat ihop med sin mycket yngre flickvän och tycker att det räcker att träffa sin dotter varannan helg.

Bianca säger ingenting – det är något hon är bra på – men det är omöjligt att tysta tankarna som far runt i hennes huvud. Och en dag kommer Billy King på oväntat besök till Biancas vardagsrum. Biancas favoritskådespelerska! Med Billy i närheten inser Bianca så småningom hur hon ska göra för att uttrycka sina känslor."

Sara Stridsberg, Dyksommar

En annan bok egentligen tänkt för yngre läsare är Sara Stridsbergs Dyksommar. Boken bygger på samma stoff som Beckomberga, men är en bilderbok för yngre barn med illustrationer av Sara Lundberg. Dyksommar finns redan nu att köpa och ges ut av Mirando förlag.

Han Kang, Den vita boken

En av de författare jag ser mest fram emot att lyssna till på Bokmässan i höst är Han Kang. I höst är hon aktuell med Den vita boken, och den vill jag förstås läsa. Återstår bara att se om det hinns med före Bokmässan. Annars kan jag ju hoppas på att få ett signerat exemplar med mig hem från Göteborg.

På Natur & Kultur kan man läsa följande om romanen:

"I Den vita boken möter vi en författare som befinner sig i Warszawa för att arbeta. Med den slags hypersensibilitet som blivit Han Kangs signum fäster berättaren sin uppmärksamhet på sin omgivning, dess historia, struktur, färger. En snötäckt europeisk stad långt hemifrån utgör fonden för en stramt poetisk undersökning av sorg genom en ovanlig prisma – färgen vit.

Stadens och naturens vita – snön, saltet, månen, en vit fågel – öppnar rum mot en privat sorg, som har med lindor, en spädbarnsskjorta och svepning att göra. I denna mäktiga bok om tomrummet efter en syster som dog efter bara några timmar i livet får Han Kangs centrala teman – liv, död, historia, minne – en mjukare och närmare behandling.

Den är en text som vibrerar av smärta och skönhet, som tecknar den mänskliga anden som både spröd och segt motståndskraftig. Många kritiker menar att den utgör en höjdpunkt i författarskapet."

Tove Folkesson, Hennes ord

Det här är ännu en författare som jag inte hunnit med att läsa, så kanske blir det Folkessons senaste som blir mitt första möte med författaren. Hennes ord ges ut i september på Albert Bonniers.

Det här kan man läsa om boken:

"Hon har alltid funnits där, och snart finns hon inte. Mormoderns ord bär den släkt som vuxit fram på den öländska gården. Berättaren Tove återvänder dit gång på gång för att rädda ord och minnen. Vill bli en fortsättning. Så kommer hon och hennes fru fram i kön på Reproduktionsmedicinska. De har längtat och är nära nu, tror hon. Och äntrar en klinisk värld av donatorregister, frysåterföringar och kuratorsamtal. Men döden ligger där ute på trappen. Och i gårdens vårdträd rasslar frökapslarna, gula redan. Det är sommar.

"Hennes ord" handlar om att längta efter barn, men också om att förlora den sköra drömmen i ett brutalt möte med verkligheten. Det är en berättelse om en gren som håller på att knäckas, en kärlek som måste tas tillvara."

Niklas Natt och Dag, 1794

Precis som många andra läste jag Niklas Natt och Dags 1793 med stor förtjusning. I höst kommer 1794, andra delen i en tänkt trilogi.

Forum förlag beskriver boken så här:

"Uppföljaren till succéromanen ”1793”, som tagit Sverige och världen med storm. En mor sörjer sin dotter, dräpt på sin bröllopsnatt. När ingen annan vill utreda dödsfallet frågar hon den ende som återstår, en enarmad palt som sörjer sin döde vän. På Danvikens hospital, i utkanten av Stockholm, sitter en ung ädling och våndas över det vidriga brott han anklagas för. I den andra delen i Niklas Natt och Dags ”Bellman noir”-trilogi, får vi åter följa Mickel Cardell och Anna Stina Knapp och den myllrande och ruttnande värld som är deras, där vad lite som återstår av den gustavianska ärans prakt är statt i sönderfall. Niklas Natt och Dag visar att han är långtifrån färdig med sin brutala och nakna skildring av det sena 1700-talets mörkaste vrår."

Marion Poschmann, Tallöarna

Norstedts ger i september ut Tallöarna av Marion Poschmann, en roman som verkar riktigt intressant och möjligen lite galen:

"Gilbert Silvester, lärare och forskare med specialintresse för ansiktsbehåring i film, befinner sig i chock. Han har just drömt att hans fru är otrogen och tanken kan inte släppa sitt grepp om honom. När han konfronterar sin fru och hon förnekar någon som helst otrohet tar han det som ett bevis på att hans farhågor i själva verket är sanna.

Han packar en lätt resväska, beger sig mitt i natten till flygplatsen, köper en biljett till första bästa utrikesflygning - och hamnar i Japan. Där snubblar han över ett exemplar av den klassiska japanska poeten Bashõs reseskildringar och bestämmer sig för att ta sig till de omtalade Tallöarna för att se månen stiga över horisonten, ett slags pilgrimsresa för att lämna den inre tumulten bakom sig.

Innan Gilbert ger sig iväg träffar han studenten Yosa som slår följe med honom. Yosa är en ung man med en helt annan sorts resebok i sin hand: Fullständig guide till självmord."

Colson Whitehead, Nickelpojkarna

I oktober kommer en ny bok ut av Colson Whitehead, författaren till Den underjordiska järnvägen som jag verkligen gillade. Nickelpojkarna ges ut på Bonniers:

"När medborgarrättsrörelsen når den svarta enklaven Frenchtown, tar den unge Elwood orden från Martin Luther King till sitt hjärta: Han är lika bra som någon annan. Elwood drömmer om att bli lärare, men ett oskyldigt misstag leder till att han skickas till uppfostringsanstalten Nickel-akademin, för att bli en ”hedervärd och ärlig man”. I realiteten är det en grotesk tortyrkammare där pojkarna misshandlas och utnyttjas. För att överleva söker Elwood tröst i Dr Kings ord. Hans vän Turner tycker att Elwood är naiv, att världen är ond, och att det enda sättet att överleva är genom rävspel och list. Motsättningen mellan Elwoods idealism och Turners cynism leder fram till ett beslut vars efterverkningar blir kännbara i decennier efteråt."

Jag hade kunnat fortsätta här ett bra tag, med fler exempel på vad jag ser fram emot i höstens utgivning. Men jag tror det får räcka så här.

Vad ser du fram emot att läsa i höst?

Tisdagstrion: Favoriter från barndomen

I veckans tisdagstrio är uppgiften att tipsa om "favoriter från barndomen". Lämna en länk så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.

1. Som barn läste jag serien av och om Laura Ingalls Wilder, säkert mer än en gång. Den inleds med Lilla huset i Stora skogen, men den bok som fått namnge hela serien är Det lilla huset på prärien.

2. Jag hade två böcker om Barbapapa när jag var liten, stora bilderböcker som var och en innehöll två berättelser. Den ni ser en detalj av på bilden är Barbapapas nya hus och Barbapapas ark. Ni kan också se att jag tydligen ritat dit en egen variant på mun på Barbapapa, med två tänder i överkäken och allt (fast bara svagt i blyerts).

3. Till sist, förstås Fem-böckerna av Enid Blyton. Tror inte någon närmare beskrivning behövs.

Outline av Rachel Cusk

Jag har länge tänkt läsa Rachel Cusks omtalade trilogi: Outline, Transit och Kudos. Nu har jag läst den första delen och förstår verkligen varför den är så hyllad.

Boken inleds med att huvudpersonen  - en kvinnlig författare - reser iväg med flyg till Grekland där hon ska hålla i en skrivarkurs. På planet börjar hon samtala med sin granne, en man som frikostigt delar med sig av sin livshistoria.

På det här sättet är boken uppbyggd. Vi följer författaren när hon träffar gamla vänner och deras bekanta, andra författare och grannen från flyget igen, och de berättar om sig själva och sina liv för henne. Hon bidrar med en del korta saker om sitt eget liv och reagerar på det som föreslås henne, men mestadels är det genom speglingen i de andras livsöden som vi anar vem huvudpersonen kan vara.

Det låter kanske som ett alltför enkelt och ointressant upplägg, men det är det verkligen inte. Dels är historierna och detaljerna som personerna berättar tillräckligt intressanta för att jag verkligen ska vilja läsa vidare. Dels är det som att jag själv också speglar mig i människoödena jag får höra och funderar på vad jag tycker och vad jag skulle göra.

En av de sista konversationerna är med en annan kvinnlig författare som ska ta över nästa skrivarvecka i Aten. Hon berättar om sin flygresa, där hon precis som huvudpersonen samtalade med stolsgrannen, och det är precis så här jag tycker hela romanen fungerar:

He was describing, in other words, what she herself was not: in everything he said about himself, she found in her own nature a corresponding negative. This anti-description, for want of a better way of putting it, had made something clear to her by a reverse kind of exposition: while he talked she began to see herself as a shape, an outline, with all the detail filled in around it while the shape itself remained blank. Yet this shape, even while its content remained unknown, gave her for the first time since the incident a sense of who she now was.

Rachel Cusks romaner finns också översatta till svenska och ges ut av Albert Bonniers förlag.



Titel: Transit
Författare: Rachel Cusk
Utgivningsår: 2014
Förlag: Faber & Faber
Antal sidor: 249

Månadens språk: På spaning efter farfar av Arto Paasilinna

I augusti är Månadens språk finska och jag passar på att återknyta bekantskapen med Arto Paasilinna.

Och hans stil är sig lik, måste jag säga. På spaning efter farfar handlar om Aakusti som skickas ut för att leta rätt på sin farfar som är på rymmen. Farmor Letitia är en barsk kvinna som både farfar och Aakusti är lite rädda för, och Aakusti får inte återvända och får inte fler respengar om han inte lyckas med sitt uppdrag.

Men efter hand väcks Aakustis reslust och när han hittar sin farfar blir det till slut så att de reser tillsammans och är med om det ena äventyret efter det andra. De räddar några ynkliga soldater som har tappat bort sig på en övning, farfar opererar en skadad kvinna och de tar med en gammal pensionerad militär på en resa han sent ska glömma. Oftast sups det hejdlöst och det finns inget dessa två - och speciellt farfar - inte klarar av.

Lite förutsägbart är det i all sin galenskap och personerna är ganska grovt tillyxade. Men boken är en underhållande skröna och man får precis det man förväntat sig.

Titel: På spaning efter farfar
Författare: Arto Paasilinna
Översättare: Camilla Frostell
Utgivningsår: 2015
Förlag: Brombergs
Antal sidor: 181

Tisdagstrion: Böcker jag ser fram emot att läsa

I veckans tisdagstrio är uppgiften helt enkelt att tipsa om tre böcker som du ser fram emot att läsa. Lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.

1. Eftersom jag verkligen gillade Lina Wolffs förra roman De polyglotta älskarna, så är jag naturligtvis nyfiken på hennes senaste, Köttets tid, som kommer ut i dagarna. Den beskrivs som "en roman om människans behov av andlighet – dock med fötterna långt nere i en ytterst oandlig verklighets gyttja. Det är också en undersökning av köttet, kött i olika stadier, skepnader och konstellationer."

2. När Jeanette Winterson ger ut en ny bok är det alltid en högtidsstund. Frankissstein heter den senaste, och den beskrivs så här: "Funny and furious, bold and clear-sighted, Frankissstein sees Jeanette Winterson take on identity, technology and sexuality to breathe new life into Mary Shelley's classic horror story."

3. Till sist, Binas historia av Maja Lunde. Det är den roman som jag och en kollega valt som första läsning i de bokcirklar vi kommer att ha med blivande lärarstudenter i naturvetenskapliga ämnen under läsåret som kommer. Boken sammanfattas så här: "Tre berättelser ur olika tidsåldrar vävs ihop till samma slutsats: utan bin är mänskligheten förlorad."

Hard Light av Elizabeth Hand

Cass Neary, huvudpersonen i Elizabeths Hands böcker, är en riktig antihjälte. Efter en kort karriär som framgångsrik fotograf under punkeran i New York är hon nu beroende av sprit och tabletter och hankar sig fram bäst hon kan.

I bok nummer tre, Hard Light (Skarpt ljus), har Cass lämnat Island bakom sig och flytt till London med ett falskt pass. Hon har också lämnat Quinn, ungdomskärleken som hon inte vet om hon kan lita på. Han har lovat att möta henne på en pub i London, men verkar aldrig dyka upp.

Cass träffar en sångerskan Krishna på puben och blir indragen i ett sällskap av gamla rockstjärnor, filmskapare och groupies, där allt verkligen inte står rätt till. Via miljöer i ren misär i Camden tar oss berättelsen till Cornwalls förrädiska, uråldriga hedlandskap och en arkeologisk gåta.

Mörkret är alltid närvarande i de här böckerna och jag gillar det. Det finns gott om musikreferenser i Hard Light och intressanta detaljer kring fotografi och film. Dessutom är boken välskriven med ett starkt driv framåt.

De två första böckerna om Cass Neary är Generation Loss och Available Dark (Se mörkret).


Titel: Hard Light
Författare: Elizabeth Hand
Utgivningsår: 2016
Förlag: Minotaur
Antal sidor: 355

Kaffepaus à la Jamaica

Jag njuter av en kopp kaffe i sällskap av Jamaica Kincaids roman Lucy.

Lucy är en ung tjej som flyttar från en liten karibisk ö till New York, där hon arbetar som au pair i en familj som i alla fall på ytan verkar ha allt.

Lucy mer eller mindre flyr från sitt eget förflutna i en stark vilja att bryta sig loss, särskilt från sin mor.

Detta är min första Kincaid, och jag gillar verkligen.

Tisdagstrion: Katter

Den 8 augusti är det Internationella kattdagen. Väl värt att fira, tycker jag, så temat för veckans tisdagstrio är just "katter".

Tolka temat på valfritt sätt och lämna en länk, så att vi kan ta del av varandras boktips.

1. Gästkatten av Takashi Hiraide är en bok om ett författarpar som hyr ett hus i utkanten av Tokyo. De verkar inte ha så mycket att säga varandra längre, men en dag dyker en liten katt upp och med den små vardagshändelser som gör att de hittar tillbaka till varandra igen.

2. En av de mest kända litterära katterna är väl den i Edgar Allan Poes Den svarta katten. Jag gillar verkligen den här klassiska skräcknovellen.

3. Till sist, en barndomsfavorit. Gösta Knutssons böcker om Pelle Svanslös har absolut sin rättmätiga plats i den här trion, om du frågar mig.

PS. Naturligtvis borde jag se till att också hundarna får sig en egen tisdagstrio så småningom.

Ur: Dikter av Agnes Lidbeck

Jag gillar Agnes Lidbecks romaner om dagens kvinno- och mansroller: Finna sig, Förlåten och Gå förlorad. När jag såg att Lidbeck också hade debuterat som poet, blev jag nyfiken.

Ur är en diktsamling som kretsar kring teman som självständighet, kvinnors roll i familjen och hur vissa egenskaper och handlingar tycks gå i arv. Att sörja för barnen är närmast en instinkt, men hela tiden pågår samtidigt en rörelse mot det man inte får tänka på, som kan ta över allt om man låter det ske. Ensamheten och ytterst skrivandet, är det som väntar på andra sidan.

Jag tycker mycket om den här diktsamlingen.






Titel: Ur: Dikter
Författare: Agnes Lidbeck
Utgivningsår: 2018
Förlag: Ellerströms
Antal sidor: 60

Sammanfattning av månadens språk i juli: kurdiska

Under juli månad har böcker översatta från kurdiskan varit uppgiften i Månadens språk. Det fanns inte så mycket att välja på, speciellt inte något skrivet av en kvinnlig författare för de som hade siktet inställt på det, men en  del titlar lyckades jag ändå leta fram.

Själv läste jag novellsamlingen Malaria-amuletten av Mehmed Emin Bozarslan, och tyckte det var trevlig läsning (kicka på länken för att läsa min recension).

Vad läste ni andra? Lämna en länk till de inlägg ni skrivit om böcker från kurdiskan, eller skriv helt enkelt in titeln/titlarna direkt i kommentarsfältet.

Månadens språk är finska

I augusti är månadens språk finska. Jag har plockat fram lite ur bokhyllorna och som vanligt också sökt fram böcker på biblioteket.

Min vana trogen har jag förstås en novellsamling från Tranans berättarserie i min läshög: Finland berättar: Rådjurens himmel.

Jag har en del gamla favoriter från Finland, till exempel Arto Paasilinna, Anna-Leena Härkönen och inte minst Sofi Oksanen. På bilden finns titlar jag ännu inte har läst, men de har förstås skrivit många fler läsvärda böcker.

Rosa Liksom har jag länge tänkt läsa, så kanske blir det av nu när jag lånat hem Sånt är livet. Katja Kettus bok Nattfjärilen är jag också nyfiken på, liksom Emmi Itärantas Minnet av vatten.

Andra böcker jag funderar på är Miika Housiainens Hallonbåtsflyktingen och Kari Hotakainens Människans lott.

Jag får se vad jag börjar med.

Imorgon sammanfattar vi det som blivit läst från månadens språk i juli, som var kurdiska. Håll utkik efter det.