ALMA-priset 2020 går till Baek Hee-na

Idag tillkännagavs att Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne år 2020 tilldelas den sydkoreanska barnboksillustratören Baek Hee-na.

På svenska finns bilderboken Molnbullar. Den ser jag fram emot att läsa.

Tisdagstrion: Grannar

Tisdagstrion har den här veckan tema "grannar." Tolka på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.

1. I Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam leder olika förvecklingar till att några vilsna människor till slut bor under samma tak i Paris: Camille som knappt äter och arbetar som städerska, kocken Franck, hans mormor Camille och aristokraten Philibert. En riktigt charmig historia.

2. Novellix gav 2017 ut en novellbox med just tema Grannar. Här finns många bra noveller, t ex av Kjell Westö, Kim Thúy och Lydia Davis. Omslagen är skapade av konstnären Karin Mamma Andersson.

3. Till sist, Alla vi barn i Bullerbyn av Astrid Lindgren, en riktig barndomens grannidyll.

My Year of Rest and Relaxation av Ottessa Moshfegh

Jag blev väldigt förtjust i Ottessa Moshfeghs roman Eileen och har därför länge varit sugen på att också läsa My Year of Rest and Relaxation. Nu har det äntligen blivit av.

Romanen handlar om en ung kvinna som till synes har allt. Hon har en examen från Columbia University, hon är smal  och vacker, hon bor i lägenhet på Manhattan som finansieras av hennes arv.

Men inuti känner hon sig tom. Hennes föräldrar är döda, hon har ett destruktivt förhållande med en man som träffar henne när det passar honom, och hennes vänskap med Reva är minst sagt speciell.

Då bestämmer sig huvudpersonen för att hon ska sova i ett år. Hon går till en suspekt psykolog som utan problem förser henne med otroliga mängder preparat som ska få henne att sova, känna sig lugn och dämpa olika känslotillstånd. Sömnen tar över allt mer av hennes liv:

"I was growing less and less attached to life. If I kept going, I thought, I´d disappear completely, then reappear in some new form. This was my hope. This was the dream."

Efterhand som tiden går förstår man som läsare mer och mer av det hon varit med om, till exempel att hennes föräldrars död har påverkat henne mer än hon tror. Jag uppskattar att läsa om en huvudperson som inte är som alla andra. Allt ställs på sin spets i den här historien, men de underliggande förutsättningarna för de här kvinnornas tillvaro i 2000-talets New York, säger en hel del om vår kravfyllda och individfixerade samtid. I all sin galenskap, har berättelsen också en ton av absurd humor.


Titel: My Year of Rest and Relaxation
Författare: Ottessa Moshfegh
Utgivningsår: 2019
Förlag: Vintage
Antal sidor: 289

Åh Lunargatan av Viktoria Jäderling

Jag har läst Åh Lunargatan av Viktoria Jäderling, en novellsamling med totalt femton noveller som sinsemellan har ganska olika teman.

Titelnovellen handlar om en mamma och en dotter som besöker mammans barndomshem, en annan novell handlar om en man som sorterar sin skivsamling samtidigt som han pratar med sitt ex i telefon, en tredje handlar om jakt. Novellerna skiljer sig också åt i längd och stil. En är riktigt kort (bara drygt två sidor), en är 59 sidor lång, en annan är mer som en lång dikt.

Jag gillar att det finns variation och tänker att det är befriande just med en novellsamling, att den ger utrymme att testa olika stilar. Här finns också olika berättarperspektiv och både män och kvinnor i olika åldrar som huvudpersoner. Jag gillar också att författaren inte sällan undviker den klassiska dramatiska kurvan och att personerna hon skildrar ofta är lite udda. Ibland är det tankar på något annat än det som händer i själva novellens handling, som driver berättelsen framåt. Det är inte heller alltid jag har helt klart för mig hur jag tolkar det som händer. Mycket lämnas till läsaren, och det tycker jag om.

Under 2017 nominerades Åh Lunargatan till både Borås Tidnings debutanpris och Katapultpriset för bästa debut.


Titel: Åh Lunargatan
Författare: Viktoria Jäderling
Utgivningsår: 2017
Förlag: Albert Bonniers
Antal sidor: 315

Tisdagstrion: Böcker det känns som om alla har läst utom jag

Visst finns det böcker som det känns som om precis alla läst utom du? Detta tänkte jag kunde få vara temat för veckans tisdagstrio.

Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.

1. Av alla Fredrik Backmans populära böcker har jag hittills bara läst En man som heter Ove. Varje gång hans böcker dyker upp i olika flöden (eller som tips här i tisdagstrion) tänker jag att jag borde läsa fler. Till exempel Britt-Marie var här.

2. Gillian Flynn verkade alla läsa en period, men jag kom aldrig till skott. Det känns i och för sig trevligt att ha hennes böcker kvar att se fram emot, och varför inte börja läsningen med Gone Girl.

3. Till sist, Ålevangeliet av Patrik Svensson, 2019 års vinnare av Augustpriset för bästa fackbok. Den pratade alla om ett tag, men jag har ännu inte läst. Jag läser inte fackböcker så ofta, men den här är jag riktigt sugen på.

Världspoesidagen idag, och jag bjuder på en av mina egna dikter

Snön

Snön virvlar,

låter världen födas på nytt.

Singlar mot marken i heliga tussar, 

allt är vitt och otrampat.

Som min längtan i dina händer,

varsamt kupade.

Under täcket,

ett bottenfruset då i glömska. 

När himlen blir stjärnklar och skarpsynt, 

tassar drömmarna fram över skaren.

Min hud skälver

mot din.

Tisdagstrion: Roliga böcker

Den 20 mars är det internationella glädjedagen, vilket fick mig att välja temat "roliga böcker" till veckans tisdagstrio. Ett gott skratt kanske också kan fungera som en stunds avkoppling från allt Corona-elände.

Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.

1. I Calypso bjuder David Sedaris på vardagsbetraktelser om sin familj och sina vänner, och om saker han funderar över och lägger märke till i sin samtid. Jag gillar den ironiska och ibland riktigt råa humorn. Till exempel finns här ett kapitel om svordomar på olika språk som verkligen fick mig att dra på smilbanden.

2. Det är inte så ofta jag skrattar högt när jag läser böcker, men kapitlet "Sniglar & språk" i Priset på vatten i Finistère av Bodil Malmsten, är ett undantag. Översättningarna till svenska av vad hon egentligen säger på franska när hon försöker göra sig förstådd, är riktigt roliga att läsa.

3. Till sist, en av David Batras lappböcker. I Den som inte tar bort luddet ska dö!, samlar Batra olika lappar som folk satt upp i trapphus och tvättstugor, och i kombination med hans egna ironiska kommentarer blir allt ännu roligare.

Litteraturpristolvan: Women's Prize for Fiction

Women's Prize for Fiction har delats ut sedan 1996 och har tidigare, beroende på vem som finansierat, haft namnen Orangepriset, Orange Prize for Fiction och Baileys Women's Prize for Fiction. Priset kom till bland annat som en reaktion på att så få kvinnor blev nominerade till Bookerpriset, men det finns också de som kritiserade att ett pris enbart kunde delas ut till kvinnor.

Som vanligt har jag tittat igenom listan på vinnare och kan konstatera att Women's Prize for Fiction inte hör till de pristagare jag har läst flest av. Jag har visserligen i flera fall läst någon annan titel av författarna på listan, men av de böcker som vunnit har jag bara läst ynka två stycken (blåmarkerade).

Till Litteraturpristolvan har jag bestämt mig för att läsa den senaste vinnaren, An American Marriage av Tayari Jones.

2019: An American Marriage - Tayari Jones
2018: Home Fire - Kamila Shamsie
2017: The Power - Naomi Alderman
2016: The Glorious Heresies - Lisa McInerney
2015: How To be Both - Ali Smith
2014: A Girl is a Half-Formed Thing - Eimear McBride
2013: May We Be Forgiven - A. M. Homes
2012: The Song of Achilles - Madeline Miller
2011: The Tiger's Wife - Téa Obreht
2010: The Lacuna - Barbara Kingsolver
2009: Home - Marilynne Robinson
2008: The Road Home - Rose Tremain
2007: Half of a Yellow Sun - Chimamanda Ngozi Adichie
2006: On Beauty - Zadie Smith
2005: We Need to Talk About Kevin - Lionel Shriver
2004: Small Island - Andrea Levy
2003: Property - Valerie Martin
2002: Bel Canto - Ann Patchett
2001: The Idea of Perfection - Kate Grenville
2000: When I Lived in Modern Times - Linda Grant
1999: A Crime in the Neighbourhood - Suzanne Berne
1998: Larry's Party - Carol Shields
1997: Fugitive Pieces - Anne Michaels
1996: A Spell of Winter - Helen Dunmore

Kattvinden av Helena Öberg & Kristin Lidström

Kattvinden, med text av Helena Öberg och illustrationer av Kristin Lidström, är en bok för mellanåldern.

Boken handlar om Manda, en tjej som bor ensam med sin mamma, efter att pappan försvunnit. I familjen finns också farfar Martin som har en fastighetsmäklarbyrå. En annan viktig person i Mandas liv är kompisen Sirin, som just nu bor i Shanghai.

En dag får Martin i uppdrag att sälja Villa Bellevue, ett riktigt gammalt kråkslott där det enligt ryktena kanske till och med spökar. Han frågar Manda om hon vill hjälpa honom med arbetet att sortera alla föremålen i huset inför försäljningen, och tillsammans åker de dit.

När de kommer fram har ägarna till huset ännu inte kommit, men Manda och hennes farfar går in i alla fall. Ingen har vistats i huset på länge och stämningen är kuslig. Trots att ingen är där, hör de båda en röst som sjunger lågt på en stillsam visa. När Manda tar ett foto för att kunna visa huset för Sirin, upptäcker hon en skuggestalt och en hand som inte borde vara där. Samtidigt som stämningen blir allt läskigare, märker Manda att farfar Martin verkar veta mer om huset och personerna som bodde där, än han vill berätta.

I boken blandas kapitel med ren text med delar där berättelsen istället skildras i fantastiska illustrationer. Den berättelse som skildras med bild är från förr i tiden, från när farfar Martin var barn:

Jag tycker särskilt om hur Kattvinden knyter ihop nutiden med en skildring från förr. Det är både spännande, lite kuslig och känslosam läsning.


Titel: Kattvinden
Författare: Helena Öberg
Illustratör: Kristin Lidström
Utgivningsår: 2018
Förlag: Mirando Bok
Antal sidor: 351

Tisdagstrion: Asien

Den här veckan tar oss tisdagstrion ända bort till Asien. Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.

1. Först ut i min trio är Kim Thúy som visserligen bor i Kanada och skriver sina böcker på franska, men som alltid tycks återvända till födelselandet Vietnam i sina berättelser. Vi handlar om en flicka (Vi) vars utstakade framtidsutsikt är att sörja för sina föräldrar. Men när hon som tioåring flyr från Vietnam till Kanada tillsammans med sin mamma och sina bröder, öppnar sig andra möjligheter.

2. Jag lyssnade till Han Kang på Bokmässan 2019 och läste i samband med det hennes Den vita boken. Innan dess hade jag läst Vegetarianen, en roman som skildrar hur en kvinna i ett traditionellt sydkoreanskt äktenskap bestämmer sig för att bli vegetarian, och hur hennes omgivning reagerar på den kamp hon för. En annorlunda och läsvärd bok.

3. Till sist, Marion Poschmanns Tallöarna, där en man får för sig att hans fru varit otrogen. Trots att hon nekar är han fast övertygad om hennes svek och han flyr genom att boka in sig på första bästa flyg som visar sig gå till Japan. Väl framme råkar han på studenten Yosa, som bestämt sig för att ta livet av sig. Tillsammans ger de sig av på ett slags pilgrimsresa.

3 x 3 under 2020: Författare till yrket av Haruki Murakami

Ett av mina teman i 3 x 3 under 2020 är "böcker om skrivande." Den första boken jag läser är Haruki Murakamis Författare till yrket.

Haruki Murakami är kanske den mest välkände japanska författaren för oss i Sverige, med böcker som Norwegian Wood, Fågeln som vrider upp världen och de båda böckerna i 1Q84. Jag har läst och gillat flera av hans böcker och tyckte det kunde vara intressant att se hur han resonerar kring sitt eget författarskap.

I Författare till yrket tar Murakami sin utgångspunkt i alla de frågor han brukar få om sitt skrivande och om vad som krävs för att bli författare. Boken innehåller elva kapitel med olika teman, genomtänkta essäer om skrivande, med många tydliggörande exempel.

Murakami ger förklaringar till hur han ser på t ex litterära priser, originalitet eller vem han skriver för, och han är hela tiden noga med att poängtera att detta bara är hans egna högst personliga åsikter om vad det innebär att vara författare. Det är möjligt att hans resonemang inte stämmer in på alla som skriver, men jag gillar hans sätt att tänka.

De mest intressanta delarna tyckte jag är de som handlar om själva skrivprocessen. Murakami skriver först ett råmanus och arbetar därefter genom det massor av gånger. Han åtgärdar allt mindre detaljer för varje bearbetning. Han tycker inte heller att man från början måste ha en stark övertygelse om vilket ämne man ska skriva om - bara man är bra på att uppmärksamma detaljer och personer i sin omgivning, kan man med fantasins hjälp pussla ihop en historia. Han skriver också om hur viktigt det är att vara i bra fysisk form för att kunna fungera som författare. Själv springer han en timme varje dag och skriver i ungefär fem timmar: "kroppslig och själslig styrka måste befinna sig i balans."

Författare till yrket är intressant läsning, både för den som själv ägnar sig åt att skriva och den som bara är nyfiken på Murakamis författarskap.


Titel: Författare till yrket
Författare: Haruki Murakami
Översättare: Eiko och Yukiko Duke
Utgivningsår: 2017
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 229

Tisdagstrion: I stadsmiljö

Den här veckan beger vi oss ut i stadens brus i tisdagstrion. Tolka temat, "I stadsmiljö", på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.

Jag bjuder på boktips från tre olika städer: New York, Dublin och Paris.

1. Först ut är Teju Coles Open City, där den nigerianske läkaren Julius vandrar genom New Yorks gator. Han möter människor från olika kulturer och resan blir både en resa i nuet och en resa tillbaka till hans egen ungdom.

2. Det finns väl knappast någon bok som skildrar en stad så ingående som James Joyces Ulysses. Vi får följa Leopold Blooms liv i Dublin den 16 juni 1904, och det är lika mycket själva staden som mannen, som är bokens huvudperson.

3. Till sist, Patrick Modianos Nätternas gräs där Jean vandrar genom Paris på jakt efter Dannie, en kvinna han älskade i sin ungdom och som försvann under mystiska omständigheter.

Litteraturpristolvan: Revbensstäderna av Eva Ström

2003 tilldelades Eva Ström Nordiska rådets litteraturpris för sin diktsamling Revbensstäderna. Jag har valt att läsa boken till min utmaning Litteraturpristolvan.

Diktsamlingen blandar scener från den moderna storstaden (jag känner igen referenser till London) med termer från den mänskliga anatomin (som i titeldikten). Det märks att Ström har en tidigare yrkeskarriär som läkare.

Dikterna väjer inte för tunga teman som de hemlösa: "Nu låg de istället i rännstenen vid Tottenham Court Road", eller pedofilen: "jag är brottslingarnas brottsling/ men om jag bär min drift som/ en törst/ som aldrig får dricka/ kan jag leva/ kan jag undgå/ att bli brottslingarnas brottsling."

Dikterna kräver en del eftertanke, men är väl värda läsmödan.

En av mina favoriter i samlingen är den här (gillar särskilt att hon skriver "södergransmärtan"):

Depressionens skattningsskalor

Depressionens skattningsskalor
vet ingenting om sorgens akuta öppenhet

det strålande flödet av rinnande ljus
som kan drabba dig på en trappa, i folksorlet

En förfärlig blomma slår ut, flödande
av Guds djuriska, grymma kärlek

och förbinder dig med det förtappade
som närmar sig dig, oinlindat

också för ett kroniskt missbruk
blir ditt ansikte ett bete

som om dessa blickar känner igen
den ständiga södergransmärtan



Titel: Revbensstäderna
Författare: Eva Ström
Utgivningsår: 2002
Förlag: Albert Bonniers
Antal sidor: 64