Sammanfattning av novelltolvan i februari

Under februari månad har vi i Novelltolvan 2025 läst texter av den argentinska författaren Samanta Schweblin. Jag lånade hennes novellsamling Sju tomma hus och läste fyra av novellerna. Gemensamt är att de alla är lite skruvade, något är alltid lite smygande skevt, och jag gillar det!

I "Inget av det där" åker en dotter och hennes mamma runt och tittar på hus i ett villaområde. När mamman ska vända bilen svänger hon upp över en av gräsmattorna, lämnar stora hjulspår efter sig och kör fast. Kvinnan som bor i huset kommer ut och undrar vad de håller på med. Mamman ber henne att ringa efter en ambulans, eftersom hon inte mår bra. De får komma in i huset så länge och det blir efterhand tydligt att mamman har en dold agenda.

I "Mina föräldrar, mina barn" befinner sig en man hemma hos sin före detta fru. Mannens föräldrar är också där, eftersom de alla vill träffa de gemensamma barn som mannen och den före detta frun har tillsammans. Mannen och kvinnan tittar ut genom fönstret och hon är upprörd eftersom svärföräldrarna där ute är spritt språngande nakna och stimmar runt och sprutar ner varandra med en vattenslang. Kvinnan är bekymrad vad som ska hända när hennes nya man snart kommer hem med barnen. 

"En man utan tur" berättas ur en åttaårig flickas synvinkel. Det är hennes födelsedag, men samma dag råkar hennes lillasyster svälja en hel kopp blekmedel och det blir inget firande. Familjen kastar sig in i bilen och kör mot sjukhuset. När trafiken står helt stilla ryter pappan åt storasystern att ta av sig sina trosor. Hon förstår ingenting, men inser sedan att han tänker vifta med dem som en vit flagg så att de andra bilisterna ska släppa fram dem. På sjukhuset är all uppmärksamhet riktad på hur det går med systern och när en man börjar prata med flickan, berättar hon att det är hennes födelsedag och att hon inte har några trosor på sig. Mannen verkar vilja hjälpa till och flickan följer med honom. 

I "Alltid i det här huset" knackar det på dörren hemma hos berättarjaget. Det är grannen Herr Weimer som kommer för att plocka upp de klädesplagg som hans hustru – eller han själv? – har kastat ut genom fönstret in i berättarjagets trädgård i ren desperation. Detta sker om och om igen, alltid i en viss ordning. Kläderna tillhör paret Weimers son, som har avlidit. 

Hur har det gått med din novelläsning?

Om du vill får du gärna lägga in länkar här i inlägget till det du läst och skrivit om, så kan vi lättare klicka oss runt och ta del av varandras läsupplevelser.

Januari 2025

Årets första månad har varit en riktigt bra läsmånad för min del.

Även i år kör jag en novellutmaning och till Novelltolvan 2025 läste jag tre noveller av Chimamanda Ngozi Adichie. Hon skriver om Nigeria och USA och hon gör det på ett oslagbart sätt. Läs här om vilka noveller jag valde och vad jag tyckte om dem.

Till bokcirkeln läste jag Sally Rooneys Intermezzo, en bok jag verkligen sett fram emot att läsa. Precis som med det jag läst av författaren tidigare, så gillar jag verkligen den här romanen. Den handlar om två bröder, Peter och Ivan Koubek, som försöker hitta sin plats i tillvaron efter faderns död, och i förhållande till varandra. Brödernas syskonskap står i fokus, men här finns också deras mer eller mindre komplicerade kärleksförhållanden, vilket man nästan förväntar sig av en roman av Rooney. Riktigt bra!

Jag läste också den grafiska romanen Gender Queer: A Memoir av Maia Kobabe, en bok som på grund av sitt LGBTQ-tema under flera år varit den mest förbjudna boken i USA. I boken får man följa Maia under hens uppväxt och utveckling som asexuell och icke-binär. Det är riktigt gripande och intressant, och ger en personlig inblick i frågor om kön och identitet.

Nästa bok jag läste var An Yus Efterklang, en roman som handlar om Song Yan som bor i Beijing tillsammans med sin man och hans mor. Son Yan hade velat blir konsertpianist, men valde bort den drömmen när hon gifte sig. Nu ger hon istället pianolektioner och försöker hantera sin svärmor när maken ständigt är bortrest på olika affärsresor. En dag anländer en mystisk svampleverans från mannens hemprovins, och om nätterna drömmer hon om talande svampar och att hon är fast i ett rum utan dörrar. När hon börjar göra efterforskningar om svampleveranserna kommer hon till ett övergivet hus med ett piano mitt i den myllrande storstaden. 

Ella-Maria Nuttis Till träden skildrar en helt annan miljö, nämligen den svenska  fjällvärlden. En dotter ger sig ut på skotertur med sin pappa, men de kör omkull och fastnar på kalfjället. När de tingas vänta tillsammans, isolerade i en stuga utan möjlighet att återvända till bebodda trakter, tvingas de också att komma närmare varandra. De får både tillfälle att fråga sig hur det blev som det blev, och hur de kan närma sig varandra igen som far och dotter.

Jag har också läst ett antal barnböcker under månaden som gått. Chop Chop av Linda Bondestam är en stor favorit, och jag gillade också Brorsans kompis Robban av Maja Hjertzell och Joanna Hellgren. 

Jag har bestämt mig för att försöka klara Kaosutmaningen 2025 under året, en utmaning där man läser böcker enligt en lista på olika teman. I början brukar det lösa sig fint så att böckerna jag ändå skulle ha läst passar in i utmaningen, men på "Läs en bok som publicerades på 1960-talet" letade jag själv upp Vem älskar Yngve Frej? av Stig Claesson. Det var ett bra val och jag tyckte boken var både underhållande och skildrade en intressant men kanske bortglömd grupp människor i avfolkningsbygden.

Kaosutmaningen 2025 har för övrigt gått riktigt bra. Jag har förutom boken från sextiotalet redan bockat av en prisvinnande bok, en barnbok, en bok med svart omslag, en nominerad till Augustpriset, en grafisk roman och en roman som utspelar sig i snö och is. 

Nu hoppas jag att också februari blir en riktigt bra läsmånad. 

Novelltolvan i februari: Samanta Schweblin

Under februari månad ska vi i Novelltolvan 2025 läsa noveller av den prisade argentinska författaren Samanta Schweblin. 

Schweblin föddes 1978 i Buenos Aires och skriver på spanska, men bor numera i Berlin. Hon debuterade 2002 med novellsamlingen El núcleo del desturbio och har mest skrivit noveller, men också exempelvis romanen Räddningsavstånd som kom på svenska 2016. Hennes noveller beskrivs som "originella, oroande och ofta absurda" (Wikipedia).  

Schweblins böcker är översatta till över 40 språk, och den senaste boken på svenska är novellsamlingen Sju tomma hus (2023), utgiven på Tranan. Boken belönades med Riviera del Duero-priset för bästa spanskspråkiga novellsamling 2015 och fick dessutom USA:s National Book Awards för bästa översatta bok 2022. Flera av Schweblins böcker har också nominerats till Internationella Bookerpriset.

Noveller:

"Att döda en hund", Karavan, 2005:4

"Fjärilar", Karavan, 2009:3

"Fåglar i munnen", Ord & Bild, 2009:4

"En man utan tur", Karavan, 2016:3/4

"Olingiris", Granta, 2016:7

Mouthful of Birds, 2019 (novellsamling på engelska)

"Fyrtio kvadratcentimeter", Karavan, 2022:3-4

Sju tomma hus, 2023 (novellsamling)

Extra tips: 

Schweblins roman Räddningsavstånd har filmatiserats och finns på Netflix. 

Läs en eller flera av Samanta Schweblins noveller och håll utkik efter inlägget i slutet av månaden, där vi sammanfattar det som blivit läst.