Kristianstad bokfestival & Johannes Anyuru

I torsdags var det dags för invigningen av årets upplaga av Kristianstad bokfestival, som sen hade många spännande programpunkter både igår och idag.

Fast riktigt som det var tänkt blev det i alla fall inte för min del. Igår hade jag tänkt lyssna till Majgull Axelsson och då kom jag inte ens in i salen eftersom det blev fullsatt. Idag har jag inte möjlighet att göra nåt längre besök på festivalen, men hade tänkt ta en sväng bland de bokbord med böcker till försäljning som finns längs gågatorna i centrum. Tyvärr ser det ut att bli rejält med regn så jag hoppar nog över det.

En sån tur då att jag i alla fall fick lyssna till Johannes Anyuru under invigningskvällen.

Han blev intervjuad av journalisten Karolina Jeppson och vi fick höra om allt från dikterna i Det är bara gudarna som är nya till senaste romanen De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Jag håller på och läser hans roman En storm kom från paradiset och det är faktiskt det första jag läser av Anyuru, så jag har mycket intressant att se fram emot. Jag har också tänkt lyssna på hans sommarprogram.

Vad gäller bokfestivalens många spännande programpunkter får jag väl hoppas på bättre tur nästa år.

Eva Ström om Shakespeares sonetter

Igår kväll var jag på Åhus bibliotek och lyssnade till när Eva Ström talade om sitt arbete med att översätta Shakespeares sonetter.

Hon berättade att det var ett lustfyllt arbete (en sonett om dagen istället för sudokot som hon annars brukade börja dagen med), och även om hon ibland tvivlade över om hon skulle få ordning på dagens sonett, hade hon alltid på nåt sätt lyckades få ihop det när kvällen kom. 

Vi fick höra om själva arbetet med översättningen och sonettens speciella form, men också om de personer som sonetterna handlar om: diktjaget, "the fair youth" och "the dark lady." Eva Ström har verkligen en förmåga att fånga sin publik och jag njöt av hur uppläsningen av olika sonetter blev en del i Ströms berättelse om Shakespeare, hans tid och de olika teman som finns i sonetterna: kärlek, svartsjuka, död och förgänglighet. 

Eva Ström

Novellfest i Lund

Till helgen är det novellfest i Lund och vad passar bättre för en som precis har börjat läsa och leta noveller till Läs en novell II?

Både under lördagen och söndagen finns det ett digert program på dagtid - till exempel kan man lyssna till Pia Juul och Rosa Liksom. Det går också att höra de nominerade novellerna till Sveriges Radios novellpris i biomörkret på Kino.

På lördagskvällen är det Novellkväll på Konsthallen och dit hade jag tänkt bege mig.

Hela programmet hittar du här.

Programmet för Kristianstad bokfestival 2016

Kristianstad kan sedan ett antal år tillbaka ståta med en väldigt bra bokfestival. Årets upplaga har temat "det fria ordet" och till exempel kommer man att kunna lyssna till Lena Einhorn, Jessica Schiefauer och den irländske poeten Paul Muldoon. Dessutom blir det litterär vandring, novelltävling och bokbord längs stadens gator

Ta del av hela programmet här och boka in den 1-3 september i era kalendrar.

Kristina Ohlsson om skräckgenren

I eftermiddags lyssnade jag på Kristina Ohlsson på Kulturkvarteret i Kristianstad. Med anledning av att hon i dagarna släpper sin första skräckroman, Sjuka själar, pratade hon mycket om sitt förhållande till skräckgenren.

Bland annat fick vi veta en del om hennes egen inspiration vad gäller skräckgenren, och förutom Stephen King (som verkar vara hennes stora förebild) nämnde hon till exempel de här filmerna:

Rosemary's Baby (och ännu hellre Ira Levins bok), The Omen och The Ring. Läskigt värre, alltså. Vad alla hennes exempel verkade ha gemensamt är att det måste vara en god berättelse - inte bara skräck för skräckens egen skull alltså.

Hon pratade också om hur det är att skriva läskigt för barn. Under förra året släppte hon Mysteriet på Hester Hill som jag faktiskt precis läst (recension kommer snart). Hon är snart också aktuell med ännu en bok för barn, nämligen Zombiefeber (kommer ut i mars). Hon avslöjade också att hon själv först varit skeptisk till allt som handlade om zombies men sedan fastnade totalt för The Walking Dead.

Sjuka själar verkar vara en spännande historia. Se här:

Extra roligt tycker jag det är att boken utspelar sig i ett villakvarter här i Kristianstad, som också är Kristina Ohlssons barndomsstad. Naturligtvis fick jag med mig ett exemplar av boken hem.

Men mest av allt blev jag inspirerad av all den energi som Kristina Ohlsson utstrålar. Hon verkar skriva mest för att det är roligt och är så pass produktiv att förlaget inte hinner ge ut i samma tempo som hon färdigställer sina manus.

Det är inte utan att jag börjar fundera på om det snart är dags för mig att ta tag i ett nytt skrivprojekt nu när jag är klar med min examen och "bara" jobbar heltid...

Grattis på födelsedagen, Kristianstads stadsbibliotek!

Idag fyller Kristianstads stadsbibliotek år. För femtio år sedan invigdes biblioteket av bland annat Olof  Palme och Harry Martinson. Mellan den 13 till 16 januari firar man på biblioteket med aktiviteter för både stora och små. Se hela programmet här.

Jag har i alla fall tänkt att lyssna till Kristina Ohlsson när hon berättar om sin nya bok Sjuka själar. Detta äger rum på lördagen den 16:e, kl. 14.00 i Kulturkvarterets lilla sal.

Kanske ses vi där?

Susanna Alakoski

Igår lyssnade jag till Susanna Alakoski i Hässleholms Kulturhus. Egentligen hade jag inte alls planerat att gå och visste först inte ens om att det var ett författarbesök den kvällen, men när jag ändå var där för att träffa en kompis över en bit mat, blev det tid också till detta.

 

Först tog jag en sväng på det fina stadsbiblioteket:

 

 

Sedan var det dags för huvudnumret. Alldeles nyligen har Alakoski släppt boken April i anhörigsverige och det var bland annat den hon pratade om, men också om dess systerbok Oktober i fattigsverige. Båda böckerna är tydligt självbiografiska, till skillnad från hennes augustprisvinnare Svinalängorna. Men ämnena känns igen: fattigdom, alkoholism, att lida brist och att vara anhörig till någon som missbrukar.

 

 

Det är tunga ämnen, men oerhört viktiga sådana. Att Alakoski själv upplevt denna utsatthet gör att man lyssnar med extra öppet sinne - hon vet verkligen vad hon talar om. Det viktigaste budskapet från kvällen var också just att våga prata även om de svåra ämnena. Det finns oerhört många missbrukare och anhöriga till missbrukare i världen - erfarenheterna delas av många. Så kanske skulle en större öppenhet och mindre skam, få människor att känna att de i alla fall inte står helt ensamma med sin svåra situation, och att det finns en väg ut.

 

Under frågestunden pratade Alakoski också om skrivandet, och vi fick till exempel höra hur det egentligen kändes att få ett Augustpris - tydligen en ganska angenäm upplevelse!

Rule Britannia!

Ikväll kl. 19.00  kan man lyssna till Johan Hakelius i Kulturkvarteret i Kristianstad.

 

Han ska prata om sin bok Rule Britannia! och som den anglofil jag är blir jag väldigt lässugen. Vad sägs om historier om världsutställningen i London 1851, om Beatrix Potter och hennes värld av sagodjur, och inte minst om Jane Austens Bath? Visst låter det spännande?

 

Någon som läst?

 

 

Therese Bohman

Ikväll kan man lyssna till Therese Bohman i Kristianstads Kulturkvarter. Som ni kanske vet är hennes bok Den andra kvinnan  nominerad till både Nordiska rådets litteraturpris och till Sveriges radios romanpris, så det är ju en högst aktuell författare som är på besök i min hemstad.

 

Tyvärr (tyvärr, tyvärr...) kan jag inte vara där ikväll, men Therese Bohman finns med i min Boktolva, så läsa romanen ska jag i alla fall göra.

Alltså, för er som kan:


Therese Bohman om Den andra kvinnan,
onsdagen den 4 mars, kl.19.00
i lilla salen, Kulturkvarteret i Kristianstad.
 

Dags för Kristina Sandberg

Ikväll kl.19.00 ska jag till Kulturkvarteret i Kristianstad för att lyssna på Kristina Sandberg. Det ser jag verkligen fram emot!

Kanske ses vi där?

Attans, så förargligt!

(andra valfria betydligt kraftfullare uttryck hade också varit på sin plats här).

 

Den 29 januari kl. 19.00 kommer nämligen Sara Stridsberg till Malmö stadsbibliotek för ett samtal om sitt författarskap,

 

och jag har ingen möjlighet att vara där.

 

Jag gillar verkligen Sara Stridsberg - hennes stil liknar ingen annans. Jag älskade Drömfakulteten och Happy Sally, och hennes senaste, Beckomberga: ode till min familj, väntar tålmodigt i min bokhylla.

 

En bra sak är att man kan ladda hem och lyssna på inspelningarna av tidigare gäster i Malmö, så då antar jag att detsamma kommer att gälla för Stridsbergs besök.

 

Men ni som kan, ta er till Malmö den 29 januari - det blir säkert hur bra som helst.

Kristina Sandberg: bokcirkel och författarbesök på Kristianstad stadsbibliotek

Onsdagen den 28 januari kommer man att kunna lyssna till augustprisvinnaren Kristina Sandberg på Kristianstad stadsbibliotek. Dessutom kommer det att ordnas en bokcirkel kring Att föda ett barn, den första romanen i hennes serie om hemmafrun Maj.

 

Om du vill vara med och prata om boken är det bara att anmäla sig, senast den 7 januari, antingen i receptionen på stadsbiblioteket, på telefonnummer 044-136710, eller via mejl till biblioteket@kristianstad.se. Anmälningsavgiften är 30 kr och då får man också en pocketbok.

 

Jag tycker det är jättekul att min bibbla har lyckats pricka in ett besök av en augustprisvinnare... igen! I fjol skrev jag så här inför författarbesöket med det årets vinnare, Lena Andersson.

 

 

En dag på Louisiana

I lördags morse satte jag mig på tåget och åkte de drygt två timmarna mellan Kristianstad och danska Humlebaek. Där ligger nämligen konstmuseet Louisiana, som i helgen hade sin litteraturfestival Louisiana Literature.

 

Som jag har skrivit här tidigare var det speciellt två av författarna jag extra gärna ville se - Margaret Atwood och Joyce Carol Oates. Det lyckades jag faktiskt med, men inte utan att ha fått kämpa lite för det.

 

Redan innan Louisiana ens öppnade var det kö utanför - inte så konstigt, tänkte jag, med tanke på det finbesök de hade. Här gällde det att ta sig till konsertsalen snabbt som ögat (toabesök och garderober är för veklingar!), och det var nog bra att jag resonerade så, för då var kön till Atwoods föreläsning redan lång. Jag såg många besvikna ansikten hos de som inte fick en plats, men som tur var kunde man tydligen följa alltihop från en storbildsskärm ute i parken också.

 

Festivalen har fyra olika scener, varav tre ligger utomhus i den vackra parken. Här kan ni se den som kallas Parkscenen:

 

 

En annan scen där jag lyssnade på en performance av Naja Marie Aidt, Line Knutzon och Mette Moestrup (helt nya bekantskaper för mig), är villascenen:

 

 

Men dagens för mig största begivenheter ägde rum inomhus i konsertsalen. Jag fick alltså en plats i publiken när Margaret Atwood samtalade med den isländske författaren Sjón, och det var verkligen fantastiskt att lyssna på dem. Moderatorn Synne Rifbjerg ställde en och annan fråga, men mestadels kändes det som om man hade hamnat på en middagsbjudning där Atwood och Sjón samtalade för att de verkade nyfikna på varandra och faktiskt hade mycket att säga till och om varandra.

 

 

 

Det blev många skratt och samtalet böljade fram genom ämnen som isländska sagor, science fiction och mytiska djur. Vi fick också höra hur det gick till när Margaret Atwood vid tjugo års ålder själv typsatte och tryckte sin första diktsamling. Alltihop avslutades med att Sjón sjöng två visor på isländska och Atwood sjöng en humoristisk låt om Canadas storhet - till publikens stora förtjusning, naturligtvis.

 

Efteråt gällde det att skynda sig tillbaka till kön, för att om möjligt få en plats även på Joyce Carol Oates framträdande över en timme senare. Jag pratade lite med två danskor som också stod och väntade, och de hävdade att det inte brukade vara riktigt så här mycket folk på festivalen. Tydligen hade de aldrig behövt köa tidigare om åren, och det var just därför de hade valt att gå på toa innan det var dags för Atwood. Vilket tyvärr resulterade i att de inte fick se henne på plats i konsertsalen.

 

Men Oates skulle de (och jag) i alla fall få se på nära håll:

 

 

Intervjuare var Lena Andersson (ni vet hon med Egenmäktigt förfarande), och jag tycker hon gjorde det bra. Det var inte lika publikfriande som när Atwood och Sjón skojade med varandra, men mycket intressanta detaljer kom fram. Jag tyckte speciellt mycket om Lena Anderssons frågor om själva skrivprocessen, från en författare till en annan.

 

Tydligen gillar Joyce Carol Oates att springa, promenera och meditera, och det är då hon tänker ut och fantiserar kring sina karaktärer. När hon sedan kommer hem försöker hon återskapa det som redan har hänt i hennes huvud. I Lena Anderssons fall däremot, sker allting i skrivögonblicket. Spännande hur olika det kan vara för olika författare och lärorikt att fundera över, om man som jag själv gillar att skriva.

 

Det var alltså mycket folk på Louisiana den här lördagen. Jag tittade lite grand på utställningarna, men ärligt talat var det inte helt lätt att koncentrera sig på konsten med alla människor överallt. Jag brydde mig inte ens om att fika i det annars så mysiga caféet:

 

 

En rolig detalj från dagen är att när jag slog mig ner för att lyssna på Atwood, upptäckte jag att ingen mindre än Anna från och dagarna går... satt på stolen intill mig. Vi har aldrig träffats "live" tidigare, och nu lyckades vi alltså hamna precis intill varandra bland alla dessa människor. Märkligt, eller hur? Det ska bli kul att läsa om hennes intryck från festivalen.

 

För mig var det första besöket på Louisiana Literature, och jag fick definitivt mersmak. Trots trängseln. Tacka Margaret Atwood och Joyce Carol Oates för det.

 

 

 

Programmet för Kristianstad Bokfestival

Den 4-6 september är det åter igen dags för Kristianstad bokfestival. Årets upplaga är den sextonde i ordningen, och som vanligt erbjuds ett fantastiskt program.

 

Temat för årets festival, "Vaerd at laese", fokuserar på dansk litteratur (staden Kristianstad som har 400-årsjubileum i år har ju också en dansk historia). Man har bjudit in flera danska författare och till exempel kommer man att kunna lyssna till Carsten Jensen och Josefine Klougart.

 

Bland de större svenska namnen hittar man Agneta Pleijel och Jan Guillou, men också författare som Amanda Svensson (Allt det där jag sa till dig), Tove Folkesson (Kalmars jägarinnor) och Anders Roslund (Björndansen). En lite mer långväga gäst är Elizabet Wein (Kodnamn Verity).

 

Förutom själva författarbesöken har festivalen också särskilda aktiviteter för barn och unga, och som vanligt kan man under lördagen vandra längs stadens gator och köpa på sig böcker från alla de bokbord som står uppdukade.

 

Hela programmet kan du läsa här.

 

Kristianstad är kanske inte världens metropol, men ifråga om bokfestivaler tycker jag staden kan mäta sig med de stora. Så om du aldrig tidigare varit i trakten, tycker jag du ska passa på den 4-6 september!

 

 

Invigningsprogrammet för Kristianstads Kulturkvarter

I min hemstad Kristianstad har kvarteret mellan stadsbiblioteket och konserthuset under en ganska lång tid varit en byggarbetsplats. Förutom att de båda byggnaderna ska bindas ihop rent fysiskt och också få ett nytt tidningsrum och ett nytt café och bistro, är förstås tanken att också innehållet, själva kulturverksamheterna, ska finnas tillgängliga under samma tak.

 

I detta nya kulturkvarter kommer man både att kunna njuta av evenemang som konserter, teater, författarbesök, föreläsningar och stand-up, och dessutom kunna äta något gott eller ta en fika. Jag tycker det ska bli riktigt spännande att se hur det kommer att bli!

 

I skrivande stund är fortfarande vyn utanför biblioteket den här:

 

Men den 29 augusti ska allt vara klart, för då invigs Kulturkvarteret med en hel veckas festligheter (varav den 4-6 september är det återkommande arrangemanget Kristianstad Bokfestival).

 

Förutom alla de författare som kommer att besöka bokfestivalen (och som jag ska återkomma till i ett senare inlägg), bjuder invigningsprogrammet på besök av både Anneli Jordahl och Susanna Alakoski. Dessutom blir det bland annat konserter, familjeföreställningar och filmvisning.

 

Hela programmet kan ni läsa här.

En författarafton med Theodor Kallifatides

Igår befann jag mig i Åhus församlingshem för att lyssna på Theodor Kallifatides. Biblioteket i Åhus har under våren ordnat en läsecirkel i tre delar, kallad 3 x Theodor Kallifatides, en författarmeny. Jag har inte själv varit med under hela resans gång - förrätten bestod av en presentation av Kallifatides författarskap, huvudrätten var en diskussion av några av hans böcker - men igår hoppade jag in lagom till desserten, som var ett möte med författaren själv.

 

Vi var många som hade kommit för att lyssna, ovanligt många förmodligen, för att vara ett biblioteksarrangemang på en liten ort. Men det är något med Kallifatides som drar och lockar... Och då menar jag inte bara att han är en framgångsrik författare. Jag har sett honom tidigare och minns hur imponerad jag blev av hans närvaro, hans humor och hans intelligens.

 

Igår pratade han (i dialog med Immi Lundin) om exilen, om tvåspråkigheten och om varför han har valt att skriva på svenska trots att hans inre begreppsvärld förstås för alltid kommer att vara den grekiska. Han talade om kärleken, lögnen och friheten. Han talade om Med sina läppars svalka,  den nya boken som kommer ut till hösten, och om hur det var när han debuterade.

 

När jag kom ut från föredraget kände jag mig...

 

... berikad.

 

Jo, precis så var det.

 

Ikväll ska jag lyssna till en augustprisvinnare

Ingen har väl missat att de tre vinnarna av årets Augustpris är tillkännagivna? Vinnaren i barn- och ungdomsklassen blev Snöret, fågeln och jag av Ellen Karlsson, fackbokspriset vanns av Bea Uusma med Expeditionen : Min kärlekshistoria och i den skönlitterära klassen prisades Lena Andersson för sin Egenmäktigt förfarande : En roman om kärlek.

 

Personalen på "mitt" bibliotek i Kristianstad måste ha yttrat ett eller annat glädjetjut, när de insåg att de prickat helt rätt i sin bokning av just Lena Andersson för kvällens författarbesök. I alla fall förväntar de sig nog en större tillströmning av besökare än vanligt, eftersom de flyttat evenemanget till Konserthusets Stora sal. Och jag ska självklart dit!

 

Jag har ännu inte läst Egenmäktigt förfarande, men jag är väldigt nyfiken på boken.

 

Kanske ses vi i Kristianstad ikväll? Konserthuset klockan 19!

Bokens Dag i Hässleholm

Imorgon, lördagen den 26 oktober, är det äntligen dags för Bokens Dag i Hässleholms Kulturhus. Mellan klockan 13 och 17.15 kan man få möta Gabriella Håkansson, Maria Sveland, Johan Theorin, Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg.

Jag ser mest fram emot att lyssna till Gabriella Håkansson. I bokklubben inför Bokens Dag har vi läst hennes Aldermanns arvinge, en historisk roman som jag verkligen tycker om och har skrivit om här och här. Boken kan med rätta kallas en riktig tegelsten och det ska bli spännande att höra hur det går till att arbeta med ett sådant mastodontprojekt, som dessutom bara är del ett av två!

I bokklubben har vi också läst Maria Svelands Systrar & bröder. Jag är inte lika förtjust i den boken, men det ska ändå bli spännande att möta Sveland, som jag tänker mig har en hel del åsikter om till exempel syskonskapet och äktenskapet.

 

Johan Theorin har jag lyssnat till en gång tidigare, och minns hans stora scennärvaro och kärleken till skrönorna. Hans deckare om Öland är favoriter hos mig och just nu är han aktuell med Rörgast, den fjärde boken i serien.

 

Jag har med stor behållning läst de två första delarna i Sara Bergmark Elfgrens och Mats Strandbergs böcker om Engelsfors. Jag funderar på hur det fungerar när två personer skriver ihop, och  hoppas dessutom att arrangörerna lyckas locka också den yngre publiken till Kulturhuset med valet av de här författarna. Den 15 november släpps Nyckeln, del tre i serien om tonårshäxorna.

 

Ses vi i Hässleholm imorgon eftermiddag?

Kristianstad Bokfestival i bilder

Nu när Kristianstad Bokfestival är över för den här gången, är det lätt att konstatera att det har varit lika lyckat som vanligt! Författarbesöken har varit många och intressanta och publiktillströmningen stor. Dessutom visade sig vädret från sin bästa sida och sensommarsolen lyste över säljare och köpare vid festivalens alla bokbord.

Här bjuder jag på några bilder som sammanfattar Kristianstad Bokfestival 2013 för mig.

Utanför stadsbiblioteket kunde man plocka med sig en dikt hem:
 

Marjaneh Bakhtiari, aktuell med Godnattsagor för barn som dricker, samtalade med förslagschef Pelle Andersson:

Stadens gågator fylldes med bokbord:

Caroline Eriksson är aktuell med sin bok om Yngsjömordet, Djävulen hjälpte mig. Boken är den första i en serie om svenska mord:

Jag gjorde ett besök på bokbussen och fick en pratstund med den trevliga personalen:

Nu dröjer det ett helt år till nästa gång, men jag ser redan fram emot Kristianstad Bokfestival 2014!

Marjaneh Bakhtiari på Kristianstad Bokfestival

Idag är det alltså äntligen dags för Kristianstad Bokfestival, den fjortonde i ordningen. Inför festivalen har jag och de andra medlemmarna i en bokcirkel jag är med i, ägnat oss åt att läsa in oss lite extra på en av författarna, nämligen Marjaneh Bakhtiari. Hon kommer till Konserthuset Stora Salen imorgon, fredagen den 6 september, kl. 15.00.

Bakhtiari är en svensk författare, född 1980 i Iran och nu bosatt i Malmö. Malmö är också staden som skildras i hennes debutroman Kalla det vad fan du vill från 2005 och i uppföljaren Kan du säga shibbolet? från 2008. Båda romanerna handlar om familjer som kommit till Malmö från Iran.

Nu vid tidpunkten  för bokfestivalen är Bakhtiari aktuell med sin tredje roman, Godnattsagor för barn som dricker, en bok som skildrar tre generationer i en familj i Tehran.


Marjaneh Bakhtiari (foto: Anna Olsson)

Jag har inte läst något av Bakhtiari tidigare och när jag nu skulle välja en roman inför Bokfestivalen kändes det naturligt att börja från början, med debutromanen.
Kalla det vad fan du vill är en rolig bok. Bakhtiari driver friskt med alla -  nysvenskar, gammalsvenskar och rasister blir alla föremål för hennes ironiska beskrivningar. Man konstaterar snabbt att Bakhtiari har ett öra för repliker, hur de invandrade iraniernas svenska låter, hur ungdomarna på skånska säger "maj" istället för "mej", hur en inbiten malmöit talar. Det blir ofta en komisk effekt, även om ämnet för samtalet kan vara nog så allvarligt:

"Vi har en civilizakhon som är tvåtosenfemhondra år. Javisst. Den är micke... vad eska man seja? Man får inte glomma. Do viet barnen, dom måste vieta Iran inte bara som "Inte otan min dotter". Nej, Iran micke gammal civilizakhon."

Det är Amir som talar, pappan till  bokens huvudperson, den unga tjejen Bahar. Amir är bekymrad över att hans barn ska komma att glömma bort sitt ursprung.

Bahars mamma, Panthea, gör däremot allt för att försöka lära sig om det svenska samhället och bli en del av det. Hon lyssnar på Tomas Ledin, försöker förstå det svenska midsommarfirandet och bjuder hem kollegor på middag. Men hon får kämpa. Även svårigheterna med det nya språket gör att Panthea till sin frustration inte kan uttrycka sig så nyanserat som hon är van vid. Hon frågar ut sonen Shervin:

"Panthea satt i köket och behövde en formel att utgå ifrån för att kunna tacka och besvara tack på ett korrekt sätt, så förhöret fortsatte. Det var inte viktigt vem som ställdes till svars, utan att hon fick svar.
   "Men det hör du ju. Tusen tack, det betyder att man alltså tackar tusen gånger. Det är som tack så mycket."
   "När säger man tack shelv?"
   "Tack själv? Ja men, det är ju när nån tackar dig, och sen tackar du också för att dom har tackat. Alltså istället för att säga varsågod. Men det är inget viktigt, mamma. Säg bara tack."
   Panthea hade bara sagt tack och tack så mycket dittills. Det kanske räckte, men det var tråkigt. Hon sökte nyanser. Hon ville säga "tack för senast", "tack, men nej tack", "jag tackar för mig", och kanske en vacker dag till och med avancera till: "tacka vet jag...","tack vare" och så vidare."

Det är barnen i familjen som har lättast att hitta sin plats i det nya landet - för Bahar och Shervin blir uppväxten i Malmö det enda de känner till. Bahar har en svenskfödd pojkvän, Markus, men väljer också under en period att bära slöja. För Bahar är detta ingen motsägelse. Hon vägrar att betrakta sig själv som fångad mellan två kulturer, oförmögen att passa in helt och hållet i någon av dem. Hon är Bahar, helt enkelt.

Kanske är det detta som är romanens mer allvarliga budskap: det handlar inte så mycket om kulturella skillnader, utan mer om olika slags personligheter. Kanske måste inte den första frågan till en person med mörkt hår vara "Var kommer du ifrån?" Det finns så mycket annat som definierar vad det innebär att vara människa.




Titel: Kalla det vad fan du vill
Författare: Marjaneh Bakhtiari
Utgivningsår: 2005 (pocketutgåva 2006)
Förlag: Ordfront
Antal sidor: 300