Ännu en varm och härlig dag är i antågande. Jag har altandörren på glänt och lyssnar till fågelkvitter och gräsklipparbrummande medan jag funderar på Annikas fråga:
"Har du läst en bok som slutade på ett sådant sätt att du blev rejält besviken?"
Det har jag ju såklart. Ofta tycker jag inte om när sluten blir för tillrättalagda och för sockersöta. Jag vill hellre ha ett slut där inte allt avslöjas och jag själv får fundera vad som händer sen.
Den bok som jag först kommer att tänka på är Harry Potter and the Deathly Hallows av J.K. Rowling:
Nu ska ni känna till att jag VERKLIGEN gillar Harry Potter-böckerna, trots att jag egentligen tillhör helt fel ålderskategori. Men det har gått riktigt bra ändå.
Jag har förstås läst böckerna och sett filmerna. Jag har köat utanför Waterstones i London för att få köpa Harry Potter and The Goblet of Fire samma dag som den släpptes. Jag har varit på The Harry Potter Experience utanför London (läs mer om detta här) och på Christ Church College i Oxford där förlagan till The Great Hall finns. Jag spelar till och med gärna Lego Harry Potter-spelen på X-boxen (jag gillar nog det ännu mer än vad sonen gör).
Inget kan alltså få mig att inte gilla böckerna om Harry Potter, men ärligt talat, den epilog som avslutar hela bokserien, är i mitt tycke rejält onödig.
Vi har alltså vid det här laget följt med på en lång och vindlande resa genom sju böcker, och nu till slut har Harry Potter besegrat Voldemort. Där kunde boken ha slutat, tycker jag.
Men icke. Tyvärr följer nu en epilog med namnet "Nineteen years later" där vi får följa familjerna Potter och Weasley när nästa generation ska åka från Platform 9 och 3/4 mot Hogwarts. Det här blir alldeles för tillrättalagt för min smak. Jag vill inte läsa om att Harry och Ginny nu är gifta och har flera barn (döpta efter Harrys avlidna föräldrar och både Dumbledore och Snape). Jag vill heller inte läsa att Ron och Hermione förstås också är gifta och har barn som ska till Hogwarts. Också Malfoy har en son som nu ska börja skolan, så på sätt och vis känns det som om allt börjar om igen med en ny generation trollkarlar.
Naturligtvis är det högst trovärdigt att just detta skulle ske efterhand som åren går i Harry Potters universum, men jag hade föredragit att inte behöva läsa om det. Det känns faktiskt som en helt annan historia, och en som jag hellre bara hade föreställt mig.
Hej!
SvaraRaderaJag förstår vad du menar med Harry Potter, men jag gillade slutet. Det gjorde det lättare att släppa taget om hela serien (för att man slapp undra) och försöka återvända till den vanliga världen. För det tyckte jag var svårt efter att ha varit besatt av Harry Potter så länge!
Den bok jag tänkte nämna är "Ängelns lek" av Carlos Ruiz Zafón. Jag ÄLSKAR den författaren och jag älskar även den boken, men efter att spänningen hade byggts upp mer och mer för varje sida, sjönk slutet ihop som en misslyckad sufflé. Antiklimax. MEN när jag sedan läste "Himlens fånge" förstod jag att det fanns en poäng med slutet, så då blev allt bra igen. ;)
Ha det bra!
Kan tänka mig att slutet kan hjälpa en att släppa taget i och för sig... Jag tycker också jättemycket om Carlos Ruiz Zafon!
RaderaNaturligtvis, slutet på Harry Potter. Jag gillar inte heller tillrättalagda slut.
SvaraRaderaNej, nån måtta får det va! ;-)
RaderaJag håller absolut med. Det slutet kändes bara påklistrat för att alla fanficcare skulle få sig på näsan, ärligt talat. Och var var Lunas magnifka tal, efter hennes griftetal över (SPOILER) Dobby så hade jag förväntat mig något riktigt spektakulärt av henne till slut, något som på hennes alldeles speciella sätt skulle fånga upp den magiska världens nya utmaningar efter Voldemort - men nej. Den bara slutar i en allmänt kaotisk slustrid och så *pang* påklistad epilog. Blä. Dåliga redaktörer! Den kan hända att Rowlings behövde skriva den avslutningen för sin egen skull, men den hade bra kunnat stanna i skrivbordslådan.
SvaraRaderaVäl talat (skrivet)!
RaderaAha, jag har ännu inte fastnat för Harry Potter. Läste bok 1 förra året under engelska kursen men kom inte vidare. Men jag håller till viss del med dig, tillrättalagda slut är inte alltid så bra.
SvaraRaderaNej, jag tycker ofta att det blir lite väl tillrättalagt. Jag vill helst kunna tänka lite skälv också :-)
RaderaHåller med dig till 100%, exakt samma sak som du säger kom jag att tänka på också :)
SvaraRaderaKul att vi kom på samma! Men så är den ju också totalt onödig :-)
RaderaHåller med om epilogen. Ur min synpunkt var den totalt onödig.
SvaraRaderaDet var den verkligen!
RaderaNyckeln, jag tyckte inte alls om slutet. Men jag tycker om de första två böckerna i serien, men det känns som om att man läst det slutet förut, att de borde kommit på något eget mer orginellt och som att författarna blivit för förtjusta i sina egna skapelser.
SvaraRaderaJag älskar Harry Potter-böckerna. Kan inte säga att jag älskar epilogen dock, kan nog hålla med om att sista boken skulle varit bättre om man skippade epilogen. Men när jag läste boken ville jag ju inte att den skulle ta slut och så fick man ju lite separationsångest så då störde jag mig inte jättemycket på den. Även om jag egentligen håller med om att jag föredrar de slut där man får fundera lite på vad som händer härnäst/egentligen hände.
Jag reagerade faktiskt inte över slutet på Nyckeln... Allt blev ju inte frid och fröjd i alla fall, vilket jag tycker hade varit ännu värre.
RaderaEpilogen verkar vara överkurs. Gillar också Harry Potter, men kanske inte på samma plan som du gör :). Förresten vet du var filmerna är inspelade? Är det många olika platser? Mest nyfiken på varifrån interiörerna kommer.
SvaraRaderaTror det är från en massa olika platser. En del finns nog på riktigt och en del är inspirerat av verkliga platser. På Christ Church spelade man till exempel in scenen med trappan in till the great hall och en del annat, men eftersom själva salen var för trång - man behövde fyra rader bord i bredd istället för de tre som får plats på riktigt -så byggde man upp en egen Great Hall istället. Jag är förresten ganska säker på att man kan åka runt och besöka olika Harry Potter-platser i mer organiserad form.
RaderaTack :).
RaderaHarry Potter har jag faktiskt ingen erfarenhet av. Är det en deckare vill jag ha ordning och reda på slutet. Romaner kan få vara lite mera svävande. :-)
SvaraRaderaBara det inte blir FÖR ordningsamt :-)
RaderaJag har inte läst hela Harry Potter serien men någon gång har jag tänkt göra det.
SvaraRaderaMia
Det tycker jag! De är riktigt underhållande!
RaderaÅh, det var den typen av slut som jag börjar älska :-)
SvaraRaderaTur att smaken är olika :-)
RaderaHear, hear! Töntig "vem-fick-vem" av tråkig konservativ heteronormativ karaktär. Onödigt och handlar antagligen mest om att författaren fick separationsångest när det var dags att säga hejdå till karaktärerna, "bara liiite till"... Lägg ner pennan, kvinna!
SvaraRaderaPrecis!
RaderaOch då kanske inte J.K. Rowling gått ut o ångrat lika mkt att hon parade ihop Ron och Hermione...
SvaraRaderaDet visste jag faktiskt inte att hon hade... intressant!
RaderaOch jag som tyckte att epilogen i DH var så himla gullig! Men okejrå, det är väl tur att vi alla gillar olika ;-)
SvaraRaderaMen nog är det väl Christ Church i Oxford som är förlaga till Great Hall snarare än Christ Church i London?
Fortsatt trevlig helg! :-)
Ja, smaken är som baken, och det är tur det! Visst är det Oxford som är förlagan - vet inte ens om det finns ett Christ Church i London...
RaderaJag håller med om sockersöta slut, jag gillar mer ruffiga slut, eller slut som är öppna, men det värsta är de hafsiga, de abrupta, de ologiska eller de inkonsekventa. HP ha jag inte läst, så där kan jag inte ha någon åsikt...
SvaraRaderaSluten är onekligen väldigt viktiga!
RaderaHåller med om att det sista kapitlet var onödigt.
SvaraRaderaVekligen!
Radera