Tisdagstrion: Döttrar

Tisdagstrion handlar idag om Döttrar och jag har valt ut i mitt tycke tre riktigt läsvärda romaner.

1. Elizabeth Strout är en av mina favoritförfattare och hennes Mitt namn är Lucy Barton passar fint in i trion. Romanen handlar om Lucy som under en längre sjukhusvistelse får besök av sin mor, som hon inte träffat på många år. Deras trevande samtal väcker minnen av Lucys fattiga och svåra barndom och blottlägger allt det mor och dotter aldrig kunnat säga till varandra. Det här är en lågmäld roman om kärlek, familjeband och försöket att frigöra sig från sitt ursprung.

2. I Natten av Sara Gordan ger sig en mor ut för att leta efter en tonårsdotter som inte har kommit hem. Sökandet genom natten fylls av rädsla, frustration och självtvivel: är dottern verkligen i fara, eller har moderns starka oro bidragit till avståndet mellan dem? Romanen skildrar både förälderns utsatthet och dotterns behov av frihet.

3. Till sist, Kaffe med mjölk av Ella-Maria Nutti där också en dotter har en viktig roll. Boken skildrar Agneta som reser från Gällivare till Stockholm för att berätta för sin dotter Tilda att hon är svårt sjuk. Under veckan tillsammans blir det tydligt hur mycket som förblivit outtalat mellan dem. Romanen handlar om avståndet mellan mor och dotter, men också om längtan efter närhet innan tiden tar slut.

Tisdagstrion: Indien

Den här veckan beger sig tisdagstrion till Indien, ett land som jag aldrig besökt på riktigt men väl vistats i genom böckernas värld. 

1. Först vill jag tipsa om Den vita tigern av Aravind Adiga som handlar om den fattige Balram. Han blir chaufför åt en rik familj men är samtidigt beredd att ta till extrema metoder för att frigöra sig. Romanen är mörk och humoristisk och beskriver klasskillnader, korruption och social rörlighet i det moderna Indien. 

2. Nästa tips från Indien blir De små tingens gud av Arundhati Roy. Romanen skildrar tvillingarna Estha och Rahels liv i Kerala i södra Indien. De växer upp i en familj präglad av förbjuden kärlek, kastgränser och en tragedi som förändrar allas liv. Det här är en bok som jag läst flera gånger och som jag faktiskt tycker blir bättre för varje omläsning.

3. Till sist, Anita Nairs Kvinnor på ett tåg, en roman som vi läste i bokcirkeln och som jag vill minnas att vi alla verkligen gillade. Romanen följer den ogifta Akhila, som under en tågresa genom södra Indien möter fem kvinnor och lyssnar till deras berättelser om kärlek, äktenskap och kvinnors möjligheter att forma sina egna liv. 

September 2026

Septembers månads läsning bestod bland annat av tre bilderböcker: Emma Virkes Popcorn popcorn popcorn!, Pernilla Stalfelts Eldboken och Gruffalo Granny av Julia Donaldson. Jag hävdar bestämt att bilderböcker är underhållande och tänkvärd litteratur även för vuxna.

Blåmärken är en spänningsroman av Helena Herbert. Den utspelar sig i Malmö och handlar om poliserna Sabine Svensson och Eddie Hoxhaj. Boken inleds med att Emma hittas död i sin lägenhet, medan hennes make ligger och sover i rummet bredvid. Romanen tar upp mäns våld mot kvinnor och det är både obehaglig och spännande läsning.

Ärr av isländska Audur Ava Ólafsdóttir utspelar sig i ett icke namngivet land som försöker resa sig ur spillrorna av ett krig. Hit kommer 49-åriga Jonas, frånskild och olycklig, med målet att ta sitt liv. Hemma på Island finns hans dotter Gudrun, som han vill bespara chocken det skulle innebära att hitta honom död. Jonas tar in på Hotel Silence och bestämmer sig för att ge sig själv sju dagar att genomföra planen. 

Marion Brunet har jag läst med stor behållning sedan hon tilldelades ALMA-priset 2025. Förutom ungdomsböcker finns också långnovellen Katja på svenska, så den ville jag förstås läsa. Katja tar arbete som hemhjälp hos en döende journalist i ett avskilt hus i Bretagne. Mannen har långt framskriden cancer och bara några månader kvar att leva. Snart blir det tydligt att Katja inte hamnat hos sin arbetsgivare av en slump - hon söker svar på frågor om sitt förflutna. 

I Kulturkollos världsdelsutmaning ska vi under september och oktober läsa böcker från Oceanien. Jag inledde med Dirt Town av Hayley Scrivenor, en spänningsroman som utspelar sig i en liten australiensisk stad, där en flicka, Esther Bianchi, försvinner på vägen hem från skolan. Vi får omväxlande följa stadens invånare: Esthers vänner, hennes mamma Constance och den ditkallade polisen Sarah Michaels. Vad har egentligen hänt med Esther?

Den sista boken jag hann med under september var En bön för de stulna av Jennifer Clement. Den här romanen utspelar sig i Mexiko och handlar om Ladydi som bor ensam med sin mamma i ett samhälle hårt sargat av fattigdom, korruption och drogkartellernas inflytande. I stort sett alla män har gett sig av, och alla flickor måste göras fula och gömmas undan för att de inte ska bli bortrövade. Jag tycker särskilt om hur Clement på ett så osentimentalt sätt låter oss följa med i skeendena genom Ladydis ögon. Det här är riktigt bra.

Tisdagstrion: Regn

Det är dags för en ny tisdagstrio, och idag har den temat Regn.

1. Regnmannen: En trädgårdsberättelse av Jonas Karlsson handlar om den pensionerade och nyblivne änklingen Ingmar. Han söker tröst i skötseln av sin döda hustrus rosor och när en ovanligt torr sommar hotar trädgården hittar han en gammal kran som tycks kunna framkalla regn. Det här är en varm och humoristisk berättelse om sorg, ensamhet och människans önskan att kontrollera tillvaron.

2. Regnspiran av Sara Lidman utspelar sig i en by i Västerbottens inland och kretsar kring den egensinniga Linda. Hennes starka vilja påverkar och skadar människorna omkring henne. Titeln syftar på regnspiran, en fågel vars skri sägs förebåda regn. I romanen blir den en symbol för Linda och för de mörka, svårtolkade krafter som rör sig under vardagens yta.

3. Till sist, en bok som jag tipsat om många gånger förut. Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez följer släkten Buendía genom flera generationer i den mytiska staden Macondo. Familjens historia präglas av kärlek, krig, framsteg och ensamhet, och gränsen mellan verklighet och magi är minst sagt tunn. Ett regn som varar i nästan fem år dränker staden och påminner om en biblisk syndaflod. Regnet är både förödande och renande, och det blir också en bild av Macondos långsamma förfall.