torsdag 31 oktober 2013

Novelltema - Den svarta katten av Edgar Allan Poe

I novelltemat tänkte jag såhär på Halloween skriva om en skräcknovell, nämligen "Den svarta katten" av Edgar Allan Poe. Novellen publicerades ursprungligen 1843 i The Saturday Evening Post och Poe inkluderade den senare i Tales (1845).

Huvudpersonen i novellen är en man som alltid har älskat djur. Under sin uppväxt lät föräldrarna honom ha en mängd olika husdjur och han var alltid som lyckligast i sällskap med dem. Även som vuxen har han kvar denna förkärlek.

När han i ganska unga år gifter sig visar det sig till hans stora glädje att också hustrun tycker om djur, och hemmet bebos snart av fåglar, guldfiskar, en hund, kaniner och till och med en liten apa.

Dessutom skaffar de sig en svart katt.

Katten får namnet Pluto - samma namn som dödsguden i den antika mytologin - och han blir snart huvudpersonens favorit. Men med tiden byts huvudpersonens mjuka framtoning mot en alltmer aggressiv och ondskefull personlighet. Det är spriten som bryter ner honom och han blir elak och våldsam, både mot sin hustru och mot djuren.

En dag när han kommer hem, kraftigt berusad, får han för sig att Pluto undviker honom. Han ger sig på katten som blir rädd och biter honom i handen.  I ett vilt raseriutbrott får huvudpersonen då upp sin fickkniv och skär ut ena ögat på katten. Detta är inte det enda han utsätter katten för, och berättelsen forsätter i samma läskiga stämning som etablerats redan från första raden.

"Den svarta katten" är spöklik, våldsam och andlöst spännande. Läs den om du vill veta hur det slutar!
 
File:Aubrey Beardsley - Edgar Poe 2.jpg
 
Författare: Edgar Allan Poe
Utgivningsår: 2003 (novellen ursprungligen publicerad 1843) 
Förlag: Penguin
Antal sidor: 8

onsdag 30 oktober 2013

Påminnelse om Jane Austen-utlottningen och presentation av bidragen som hittills kommit in



Ni kanske vet att jag här på bloggen är mitt uppe i ett firande av Jane Austens författarskap?
 
Det bästa är att du också kan vara med!
 
Skriv ett eller flera inlägg som på något sätt berör Jane Austen - korta eller långa - och länka dem under Jane Austen-fliken ovan. Skriv också gärna något om mitt Austen-tema på din blogg.
 
Då är du  med i utlottningen av en supersnygg skrivbok med Penguins Pride and Prejudice-upplaga som motiv.
 
Vinnaren dras på Jane Austens födelsedag, den 16 december.


Nu har firandet varit igång i precis två veckor och redan har flera intressanta inlägg kommit in. Det gör mig förstås väldigt glad!
 
Den läsande kaninen konstaterar i Pride and Prejudice 200 år! att ett av litteraturhistoriens största mästerverk fortfarande hittar nya läsare. 200-årsdagen av Pride and Prejudice var väl värd att fira!
 
Bokmalen skriver om det spännande "The Austen Project" i inlägget Gamla klassiker skrivs om. Sex kända författare har fått i uppdrag att skriva om klassiker i moderna versioner. Till exempel ska Joanna Trollope skriva om Sense and Sensibility. Spännande!
 
A Room of My Own har bidragit med två inlägg. Först ut var Darcy och Lizzy, som handlar om en omläsning av Stolthet och fördom. Man kan också läsa inlägget om teveserien Stolthet och fördom med fantastiska Colin Firth i rollen som Världens bästa Darcy.
 
Annas bokprat skriver i Georgina Darcy's Diary - Jane Austen's Pride and Prejudice Continued av Anna Elliott om en spännande spinoff-roman, som tar oss tillbaka till Pemberley efter Elizabeth och Darcys giftermål.
 
Själv har jag skrivit två inlägg om en Austen-kurs som jag läste i Oxford. Om själva kursen och om Oxford kan du läsa i The Oxford Experience - Austens hjältinnor, och om de utflykter vi gjorde kan du läsa om i Jane Austen i Chawton och Winchester.


Ett stort tack till alla som bidragit hittills! Men det är ju lång tid kvar till den 16 december, så fortsätt att skicka in era Jane Austen-inlägg och delta i utlottningen!



tisdag 29 oktober 2013

Jorden Runt - Tunisian Girl


 Lyrans Jorden Runt-utmaning har i oktober handlat om böcker från Afrika. Jag har läst Tunisian girl : En bloggares berättelse om den arabiska våren av Lina Ben Mhenni.

I december 2010 kunde vi alla se på nyhetsinslagen hur Tunisiens folk gick man ur huse och till slut lyckades få presidenten Ben Ali att avgå, i det uppror som sedan skulle sprida sig till andra länder under namnet "den arabiska våren."
 
Tunisian girl : en bloggares berättelse om den arabiska våren (häftad)I Tunisian girl får vi höra berättelsen om kampen för frihet från en av de nätaktivister som långt tidigare hade börjat skriva om de orättvisor och det förtryck som präglade det tunisiska samhället. Eftersom regimen censurerade nyhetsrapporteringen blev det genom bloggar och sociala medier som sanningen om förtrycket nådde omvärlden, samtidigt som blogginläggen och det mod som t ex Lina Ben Mhenni visade, mobiliserade Tunisiens egen befolkning att ta strid mot regimen.
 
Tunisian girl är en kort bok - bara 55 sidor - men innehållet är gripande och viktigt. Författaren beskriver censuren och hur folk blev fängslade för sina åsikter, men hon skriver också om den sammanhållning och det mod som vanliga människor visade. Personer med helt olika bakgrund och social status kämpade sida vid sida framför polisernas sköldar och batonger.
 
Tänk vilken betydelse sociala medier och bloggar kan få i ett land där censuren likriktar all annan nyhetsrapportering! Lina Ben Mhenni beskriver det såhär:
 
"Det är den snabba reaktionsförmågan, spontaniteten och möjligheten att sammanlänka människor som utgör nätets styrka. I samma sekund som någon lägger upp ett förslag eller en nyhet är den tillgänglig för andra internetanvändare. De kan följa utvecklingen i realtid, hjälpa den som har lagt upp informationen och som kämpar mot orättvisa. Det är ett otroligt och ojämförligt nätverk för solidaritet."
 
 
 
Titel: Tunisian girl : En bloggares berättelse om den arabiska våren
Författare: Lina Ben Mhenni
Översättare: Alexandra Dumas
Utgivningsår: 2012
Förlag: Sekwa
Antal sidor: 55
 

måndag 28 oktober 2013

Tematrio - Halloween


Lyrans tematrio är den här veckan inspirerad av att det snart är Halloween, och hon uppmanar oss därför:
Berätta om tre skrämmande bra texter!
Den första texten jag vill berätta om är The Fall of the House of Usher, en klassisk skräckberättelse från år 1839 skriven av Edgar Allan Poe.
The Fall of the House of Usher and Other Stories (häftad)Novellens huvudperson blir kallad av sin sjuka barndomsvän Roderick Usher till dennes hem - miljön är ruskigt skrämmande! I huset finns förutom Roderick också hans syster Madeline. Roderick lider av ett mystiskt psykologiskt tillstånd där han är överkänslig mot sinnesintryck, har ångest och lider av hypokondri. Huvudpersonen försöker distrahera honom genom att läsa för honom. Systern är också sjuk och faller i mystiska dödsliknande komatillstånd.
Berättelsen har många klassiska skräckdrag - stormar och mörker, levande begravda, knarrande och knakande ljud och själva huset, som i sig själv är som ett levande spökväsen.

Hanteringen av odöda (pocket)Mitt andra exempel är en modern skräckroman, Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist från 2006. Boken börjar med ett mystiskt vädertillstånd - en värmebölja utan dess like och ett slags elektriskt fält som vilar över Stockholm. När spänningen plötsligt släpper har något ofattbart hänt. De döda har vaknat.
Det här är riktigt ruskig läsning, men det är inte bara en skräckroman om de odöda. Det är lika mycket ett inlägg i samhällsdebatten, för det sätt man försöker kommer till rätta med de odöda (Var ska de bo? Hur ska de hanteras?) är lätt att jämföra med hur man idag behandlar andra (låt vara levande och mer verklighetstrogna!) minoriteter i vårt samhälle.
Legend of Sleepy Hollow and Other Tales: and Other Tales (häftad)
Till sist vill jag tipsa om en annan klassiker i sammanhanget, The Legend of Sleepy Hollow, en novell skriven av amerikanen Washington Irving 1820.
Berättelsen utspelar sig runt bosättningen Tarry Town nära en glänta som heter just Sleepy Hollow. Platsen är känd för sina vålnader och både befolkningen och besökare i Tarry Town blir påverkade av den spöklika stämningen. Den mest kända legenden är den om den huvudlösa ryttaren, som novellens huvudperson, den nervösa och vidskepliga skolläraren Ichabod Crane, till sin fasa får se en kväll på väg hem från en skördefest.

Kanske har ni sett filmversionen av Sleepy Hollow från 1999 med Johnny Depp i rollen som Ichabod Crane? Handlingen i filmen är något annorlunda än novellen - till exempel har man låtit Crane vara en polis från New York som är speciellt ditskickad för att lösa en serie mord. Regissören Tim Burton lyckas som vanligt med att skapa en mystisk och säregen stämning där vadsomhelst kan hända.

Jane Austen i Chawton och Winchester

Som jag berättade i mitt förra inlägg om Jane Austen, var jag sommaren 2011 på Christ Church College i Oxford, där jag gick en kurs som handlade  om Austens hjältinnor. Vi läste och diskuterade romanerna Pride and Prejudice och Emma och fick också lära oss massor om den tid och miljö som Austen levde i.
 
I alla kurser på The Oxford Experience ingår en eller flera utflykter, beroende på ämnet man läser. I Jane Austen-kurserna lämnade vi Oxfordshire bakom oss och åkte söderut med buss mot Hampshire, grevskapet där Austen både föddes och dog.
 
Första stoppet var vid ett vackert, typiskt engelskt tegelhus i den lilla byn Chawton. Här bodde Jane mellan åren 1809 till 1817, tillsammans med sin mamma, sin syster Cassandra och deras vän Martha Lloyd.
 

När de flyttade till Chawton var Jane lycklig över att vara tillbaka på landsbygden i Hampshire, grevskapet där hon ju också föddes och växte upp i prästgården i Steventon. Efter några år på andra platser där hon inte varit lika produktiv i sitt skrivande hittade hon i Chawton tillbaka till lugnet och sina rutiner. Här arbetade hon om manuskripten till de böcker hon skrivit hittills och hon skrev också de helt nya Mansfield Park, Emma och Persuasion.

Austen har själv skrivit såhär om huset i Chawton:

"Our Chawton House
how much we find
already in it to our mind,
and how convinced
that when complete
it will all other houses beat."

Idag är Jane Austen's House i Chawton ett museum och man får fritt vandra omkring både inomhus och i den vackra trädgården. Inne i huset kan man bland annat se olika familjeporträtt, originalmanuskript och en bokhylla med förstaupplagorna av hennes böcker. Det kanske mest gripande tyckte jag var det pyttelilla bord där hon satt och skrev sina böcker. Just att föreställa sig att hon faktiskt suttit där med fjäderpennan i hand och funderat på hur hon skulle knåpa ihop sina intriger är fascinerande.


Efter att ha gått runt så länge man ville i huset kunde man besöka den lilla butik som tillhör museet. Där finns förstås alla romanerna i vackra utgåvor, filmatiseringarna och allehanda prylar med Jane Austen-anknytning. Museet har också en webbutik om du skulle bli köpsugen!
 
På andra sidan gatan - dock inte i museets regi - ligger påpassligt nog ett café, som säkert alla Austen-fans gör ett besök på. Om inte annat blir de kanske lockade av namnet som lånats av Janes favoritsyster:


Efter Chawton åkte vi vidare mot Winchester, staden där Jane Austen ligger begravd. Här kan man på turistbyrån plocka upp en liten broschyr som beskriver de olika Austen-relaterade utflyktsmålen i Hampshire.


Till Winchester kom Jane Austen 1817 när hon led av problem med njurarna och behövde befinna sig på närmare avstånd till sin läkare. Under några veckor bodde hon i ett hus på College Street som idag är ett privat boende och alltså inte öppet för allmänheten.


Inte långt ifrån huset finns för övrigt en underbar bokaffär, P&G Wells, som jag naturligtvis gjorde en avstickare till.

Welcome

Den 18 juli 1817 dog Jane Austen, bara 41 år gammal. Hon begravdes i Winchesters katedral där man idag kan se (och gå på!) hennes gravsten, infälld i kyrkgolvet. På stenen nämndes inte ett ord om hennes författarskap och inte förrän 1872 lade man till en mässingsskylt som också hade den informationen.



Rudyard Kipling har skrivit:

"Jane lies in Winchester - blessed be her shade!
Praise the Lord for making her, and her for all she made!"

söndag 27 oktober 2013

En smakebit på søndag - Levande och döda i Winsford

Den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten bjuder varje vecka på En smakebit på søndag. Man ger helt enkelt ett smakprov från en bok man för tillfället läser - på det viset kan man hoppa runt på alla deltagande bloggar och få lite nya lästips!
 
Levande och döda i Winsford (inbunden)Den här söndagen skulle jag vilja bjuda på en smakbit från en av mina favoritförfattare, nämligen Håkan Nesser. Jag har precis börjat läsa hans bok Levande och döda i Winsford och ser verkligen fram emot att få följa historien om kvinnan som tillsammans med sin hund bosätter sig i ett ensligt gammalt hus på heden Exmoor i sydvästra England. Landskapet lockar mig och jag undrar förstås vem denna  kvinna är. Såhär börjar boken:
 
"I förrgår bestämde jag mig för att överleva min hund. Det är jag skyldig honom. Två dagar senare, alltså idag, bestämde jag mig för att dricka ett glas rött vin i Wheddon Cross.
   Det är så jag numera tar mig igenom tiden. Fattar beslut och sedan håller dem. Det är inte så svårt, men svårare än det låter och det beror förstås på omständigheterna.
   Regnet hade följt mig hela vägen över heden, ända sedan jag svängde av från A358 vid Bishops Lydeard, och skymningen som föll hastigt fick gråten att tränga upp i mig som kallnad lava. En fallande rörelse, en stigande, men den där gråten som höll på att ta sig fram var möjligen ett gott tecken. Jag har gråtit för lite i mitt liv, jag ska återkomma till det."
 
Ha nu en riktigt skön söndag!
 

fredag 25 oktober 2013

Bokbloggsjerka - Inför Halloween


Nu när det börjar närma sig Halloween är Annikas bokbloggsjerka passande nog skräckinspirerad. Frågan till alla jerkasugna bokbloggare lyder:

Ska du läsa någonting som lämpar sig väl för Halloween och i så fall vad?

I mitt Novelltema försöker jag utmana mig själv att bredda min läsning - från att mestadels  välja romaner vill jag också läsa mer i det kortare formatet. Därför tyckte jag det var passande att just kring Halloween försöka läsa och skriva om någon eller några skräcknoveller.
 
Jag har tidigare läst och tyckt mycket om t ex John Ajvide Lindqvists novellsamling Pappersväggar, och visst har jag läst en och annan novell av Stephen King, även om det var ganska länge sedan. Men den författare jag tänkte ägna mig denna Halloween är skräckens klassiska mästare, Edgar Allan Poe.
 
File:Edgar Allan Poe 2 retouched and transparent bg.png
 
Min plan är att läsa om en eller flera av hans noveller, till exempel "Huset Ushers undergång" eller "Den svarta katten".

Men jag tar gärna emot tips på andra skräcknoveller eller skräckförfattare i allmänhet! Har du något läskigt och bra att rekommendera mig?

Bokens Dag i Hässleholm

Imorgon, lördagen den 26 oktober, är det äntligen dags för Bokens Dag i Hässleholms Kulturhus. Mellan klockan 13 och 17.15 kan man få möta Gabriella Håkansson, Maria Sveland, Johan Theorin, Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg.

Jag ser mest fram emot att lyssna till Gabriella Håkansson. I bokklubben inför Bokens Dag har vi läst hennes Aldermanns arvinge, en historisk roman som jag verkligen tycker om och har skrivit om här och här. Boken kan med rätta kallas en riktig tegelsten och det ska bli spännande att höra hur det går till att arbeta med ett sådant mastodontprojekt, som dessutom bara är del ett av två!

I bokklubben har vi också läst Maria Svelands Systrar & bröder. Jag är inte lika förtjust i den boken, men det ska ändå bli spännande att möta Sveland, som jag tänker mig har en hel del åsikter om till exempel syskonskapet och äktenskapet.
 
Johan Theorin har jag lyssnat till en gång tidigare, och minns hans stora scennärvaro och kärleken till skrönorna. Hans deckare om Öland är favoriter hos mig och just nu är han aktuell med Rörgast, den fjärde boken i serien.
 
Jag har med stor behållning läst de två första delarna i Sara Bergmark Elfgrens och Mats Strandbergs böcker om Engelsfors. Jag funderar på hur det fungerar när två personer skriver ihop, och  hoppas dessutom att arrangörerna lyckas locka också den yngre publiken till Kulturhuset med valet av de här författarna. Den 15 november släpps Nyckeln, del tre i serien om tonårshäxorna.
 
Ses vi i Hässleholm imorgon eftermiddag?

Novelltema - Annas rum av Anna-Karin Palm

Anna-Karin Palms novell "Annas rum" publicerades i novellsamlingen Utanför bilden från 1992 (hittas enklast på bibliotek eller antikvariat).

"Annas rum" handlar om en äldre kvinna som blir änka och ensam i sin lägenhet efter ett långt liv tillsammans med maken Edvin och sönerna som nu är vuxna.
 
Efter den första tiden när hon fortfarande tycker hon hör ljuden av Edvins säng som knarrar eller hans steg som rör sig genom rummen, är det som om hon med ens för första gången hör sig själv i tystnaden. Hon börjar se sin omgivning med nya ögon och börjar lyssna på vad det är hon själv vill. Edvin hade alltid bara druckit kaffe, men nu brygger Anna te och sätter sig och läser en bok tills sent på kvällen, trots att Edvin alltid hade velat lägga sig tidigt.
 
Hon tänker tillbaka till ungdomsåren innan hon träffade Edvin och alla vägar ännu låg öppna. Sedan blev det äktenskap och barn och man får känslan av att Anna gömde undan sig själv och vad hon egentligen ville för familjens skull. Hon vantrivdes nog inte i sitt äktenskap, men nu när hon åter är ensam, väcks alla drömmar och möjligheter till liv. Hon möblerar om i lägenheten, lånar sonens bil och spelar kort med barnbarnen. De verkar alla förvånade och kanske till och med lite bekymrade över Annas förändring, vilket säger en del om hur självuppoffrande hon måste ha varit.
 
Anna-Karin Palm har skrivit en finstämd novell med enkel men talande symbolik. I fokus står den typiska hustrun och modern, som vi säkert alla har exempel på i verkliga livet. När Anna återfinner sin frihet och hittar tillbaka till sin personlighet som legat gömd under ytan i alla år, gläds man som läsare med henne. Livet för Anna är inte slut, utan har börjat på nytt.


Titel: "Annas rum" ur novellsamlingen Utanför bilden
Författare: Anna-Karin Palm
Utgivningsår: 1992
Antal sidor: 8

onsdag 23 oktober 2013

De 100 bästa romanerna på engelska - en liten bit på vägen...


The Guardians Robert McCrum sjösatte för några veckor sedan projektet The 100 best novels där han varje vecka skriver om en klassiker inom den engelska romankonsten (jag skrev om projektet här).
Urvalet är kronologiskt upplagt - hittills har McCrum presenterat fem romaner och har nu nått fram till år 1749.

Först ut var The Pilgrim's Progress av John Bunyan från 1678 (Kristens resa  på svenska). Boken är en allegorisk berättelse som skildrar den kristnes liv. Kristen träffar på sin resa personer som Trofast, Hoppfull, Herr Penningkär och Världsklok, och han besöker platser som Dödsskuggans dal, Fåfängans marknad och till sist den Himmelska staden.
Boken känns förstås inte så modern och man läser den idag kanske mest i studiesyfte (den ingick till exempel i någon av de litteraturkurser jag läst). Men otvivelaktigt är det en bok som än idag anses som en klassiker på det engelska språket.

Illustration av William Blake

Nästa bok på listan är Robinson Crusoe av Daniel Defoe från 1719. Det här är en bok som vi förstås är mycket mer bekanta med. Vem har inte hört talas om den skeppsbrutne mannen som överlever tjugoåtta år på en öde ö, där han också träffar vilden som han döper till Fredag?

Det här är också en roman som fått många moderna efterföljare både inom bok- och filmvärlden. Ta till exempel filmen Castaway med Tom Hanks som är en modern variant av den skeppsbrutne mannen, eller varför inte teveserierna Robinson och Lost.

File:CLASSICS ILLUSTRATED -10- ROBINSON CRUSOE.jpg

Bok nummer tre på listan tar oss fram till år 1726, och det handlar om ännu en äventyrsberättelse, Gulliver's Travels av Jonathan Swift. Också den här boken är välkänd  hos moderna läsare. Skeppsläkaren Lemuel Gulliver stiger ombord på ett skepp som sedan förliser i en storm. Då kastas Gulliver iland på en ö vid namn Lilliput, befolkad av pysslingar. I boken kommer han också till jättarnas ö, Brobdingdag, och även till de båda länder där det bor matamatiker och hästar.

Både Robinson Crusoe och Gulliver's Travels har som bekant blivit mycket uppskattade som barnböcker (naturligtvis i omarbetade versioner) och finns till exempel också som tecknade serier.

File:CC No 16 Gullivers Travels.jpg

Den fjärde boken som The Guardians lista tar upp är Clarissa, en riktig tegelsten från år 1748, skriven av Samuel Richardson. Clarissa är en klassisk hjältinna - vacker, stolt och medkännande - och hennes kärlekshistoria med Lovelace står enligt McCrum i paritet med den mellan Romeo och Julia. Boken är konstruerad som en slags brevroman.

Målningen nedan är gjord 1753 av Frances Hayman och har namnet: "Robert Lovelace Preparing to Abduct Clarissa Harlow".

File:Robert Lovelace Preparing to Abduct Clarissa Harlowe.JPG

Så har vi kommit fram till den femte romanen och också den sista som hittills har avslöjats på The Guardians 100-topplista. Som jag nämnde tidigare är året 1749 och boken ifråga är Tom Jones av Henry Fielding.

Romanen handlar om hittebarnet Tom Jones som tas om hand och uppfostras av Mr Allworthy. Romanen har sagts vara en slags utgångspunkt för den realistiska engelska romantraditionen och i boken får man ta del av en bred skildring av det borgerliga engelska 1700-talet, med både äventyr och kärleksbekymmer.

TomJonesTitle.png

Blir du sugen på någon av de här klassikerna? Jag tycker om både Robinson Crusoe och Gullivers resor, men jag ser faktiskt mest fram emot att klassikerlistan  nu börjar närma sig 1800-talet.

Om 1700-talet verkar ha varit de manliga författarnas domän, borde listans 1800-talsförfattare representeras av flera kvinnliga skildrare. Jane Austen kan förstås inte förbigås, inte heller systrarna Brontë med sina böcker Jane Eyre och Svindlande höjder. Jag hoppas också att Frankenstein av Mary Shelley finns med på listan.

Har du några favoriter som du gärna sett på listan? Gör som jag, och följ fortsättningen på The 100 best novels.


tisdag 22 oktober 2013

Så gör jag: Konsten att skriva

 
Bodil Malmstens bok Så gör jag: konsten att skriva är inte är lik någon annan skrivhandbok jag har läst tidigare.
 
Bokens kapitel är korta och de har fått lockande namn som till exempel "Tvätta, stryka, döda!", "Mingelfadäs" och "Tag Tulo i tid." Det är lättsam läsning, trots att ämnet tas på största allvar. Malmsten berättar anekdoter kring sina erfarenheter, ger konkreta tips och uttrycker sina åsikter - ibland säkert något provocerande för en del - om väldigt många olika ämnen. Boken har flera vackra färgbilder - ofta på Malmstens privata kopior av böcker där det sticker ut massor av klisterlappar där hon markerat något av speciellt intresse:

Det finns också rikligt med citat som behandlar ämnena som tas upp i de olika kapitlen. Vad sägs om:

"Alla bra böcker har en sak gemensamt,
de är verkligare än om de verkligen hade hänt."
(Ernest Hemingway)

I jämförelse med andra skrivhandböcker är Så gör jag mer fragmentarisk. Man kan inte grotta ner sig i långa ingående beskrivningar av hur man ska gå till väga i olika delar i skrivprocessen. Men boken fungerar väldigt bra som en mer allmän inspiration till att skriva. Det finns också små skrivövningar insprängda här och där, och mot slutet av boken finns en utförlig lista på Malmstens egen favoritläsning, som hon kallar "Mina klassiker."

På många ställen i boken är stilen närmast prosalyrisk, till exempel i Förordet där hon formulerar grundförutsättningen för en skrivhandbok a la Malmsten:

Den här boken är en lärobok i en lära som inte kan läras ut, en handbok i en konst som inte kan läras ut, skriven av en som inte kan.
   Det är inte av blygsamhet jag säger det, äkta eller falsk; ett liv av skrivande och det enda jag vet är att det jag skriver nu, har jag aldrig skrivit förut.
   Det är första gången jag skriver det här.
   Skriva det nya lär man sig medan man skriver och ibland inte ens då.
   Ändå.
   Den här boken är en lärobok, en handbok med erfarenheter, verktyg, redskap, råd, tips, exempel, goda exempel och avskräckande.
   Trots allt och ändå.
   Den här boken är en lärobok i en konst som inte går att lära ut, en handbok i konsten att skriva fast det inte går.

Malmsten betonar boken igenom att man själv måste göra sina val när det kommer till skrivandet, bara man faktiskt gör ett aktivt val och inte låter formuleringarna stå på sidan av ren slöhet. Det är väl ett utmärkt råd, tycker jag!


Titel: Så gör jag: Konsten att skriva
Författare: Bodil Malmsten
Utgivningsår: 2012
Förlag: Modernista
Antal sidor: 301 

måndag 21 oktober 2013

Augustpriset 2013 - och de nominerade är...

Augustpriset jubileumslogo
Sedan 1989 har Svenska Förläggareföreningen delat ut Augustpriset till nyutkomna svenska böcker -   i år firar alltså priset 25-årsjubileum. Sedan 1992 har priset haft de tre olika kategorier vi är bekanta med - skönlitteratur, faktaböcker och barn- och ungdomslitteratur.

På presskonferensen som nyligen avslutades fick vi veta vilka totalt 18 böcker som är nominerade till 2013 års pris.

Nominerade till Årets svenska skönlitterära bok:
Lena Andersson, Egenmäktigt förfarande : En roman om kärlek
Sven Olov Karlsson, Porslinsfasaderna
Per Olov Enqvist, Liknelseboken
Athena Farrokhzad, Vitsvit
Katarina Frostenson, Tre vägar
Kjell Westö, Hägring 38

Nominerade till Årets svenska fackbok:
Tore Janson, Germanerna : myten, historien, språken
Dan Josefsson, Mannen som slutade ljuga : Berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Quick
Gustav Mandelmann, Marie Mandelmann, Självhushållning på Djupadal
Johan Persson & Martin Schibbye, 438 dagar : vår berättelse om storpolitik, vänskap och tiden som diktaturens fångar
Lena Sundström, Spår
Bea Uusma, Expeditionen : min kärlekshistoria


Nominerade till Årets svenska barn- och ungdomsbok:
Anna Höglund, Om detta talar man endast med kaniner
Sara Kadefors, Lex bok
Ellen Karlsson, Snöret, fågeln och jag
Frida Nilsson, Jagger Jagger
Klara Persson, Maximilian och Minimilian
Lena Sjöberg, Cirkusloppor på luffen


Jag kan inte säga att jag har någon favorit till priset, eftersom jag faktiskt inte har läst en enda av de nominerade böckerna! Mina favoriter under året lyste med sin frånvaro vid nomineringsceremonin, men egentligen är det ju bara bra. Desto mer att upptäcka!

De böcker jag är mest nyfiken på är Per Olov Enqvists Liknelseboken, Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande och Bea Uusmas Expeditionen.

Vinnarna utses den 25 november.


De nominerade i den skönlitterära klassen. Foto: Sören Andersson

fredag 18 oktober 2013

Bokbloggsjerka - Författare vi beundrar

Annikas bokboggsjerka ställer idag frågan:
 
"Finns det några författare som du tycker sticker ut (eller som du beundrar mer än andra) när det gäller deras sätt att skriva?"
 
File:Kristian Lundberg 01.JPGDet finns det ju såklart! Ganska många olika faktiskt, och i många olika stilar. Det beror ju mycket på genre och ämne hur en bok gör sig bäst i fråga om stil och sättet skildra historien på.
 
Men en författare som jag tycker tydligt sticker ut vad gäller sättet att skriva är Kristian Lundberg.

Hans trilogi om Malmö - Yarden, Och allt skall vara kärlek och En hemstad - är skrivna på ett mycket speciellt sätt. Det intressanta är att Lundbergs stil är så tydligt sammanbunden med hur han närmar sig innehållet i böckerna.
 
Alla tre romanerna utspelar sig alltså i hans hemstad Malmö. Vi får läsa om det nutida Malmö med Yarden som en arbetsplats där de mest utsatta i samhället arbetar. Vi får följa med genom Lundbergs barndom med otaliga flyttar, en psykiskt sjuk mamma och en tillvaro på botten av klassamhället. Vi får också, tydligast i Och allt skall vara kärlek, läsa om den stora kärleken som efter många års frånvaro åter stiger in i Lundbergs liv.
 
Innehållet i böckerna är alltså mycket personligt. Lundberg skriver om sig själv, om sina vänner från kvarteren runt Värnhemstorget, om resan ut ur klassmörkret. Han tar sig an innehållet steg för steg, vågar lite i taget närma sig sin egen bakgrund, det som gjorde att han är den människa han är idag. Och detta stegvisa närmande speglas alltså i det sätt som han skriver på.
 
Romanerna består av korta avsnitt - ibland får man känslan att det är precis såhär mycket Lundberg orkar med just när han sitter där framför datorn. Han och vi cirklar runt de obehagliga ämnena, närmar oss gång på gång, med lite fler detaljer och klargöranden varje gång. Så växer berättelserna fram, i allt vidare cirklar, lite i taget.
 
Men samtidigt som cirklarna vidgas pågår också en rörelse inåt, mot själva kärnan. Ju mer han skriver och ju mer vi läser, desto närmare kommer vi den händelse som så tydligt får symbolisera den totala maktlöshet de som står lägst på samhällsstegen är utsatta för. Inte förrän i tredje boken har vi tagit oss så långt in att vi klarar att ta till oss berättelsen om den man som i boken kallas Carolibögen.
 
Förutom det här cirklande sättet att skriva, är Lundbergs stil också mycket poetisk. Man märker tydligt att han har många diktsamlingar bakom sig, och trots det jobbiga ämnet för boktrilogin, njuter jag av hur han har skrivit sina böcker.

torsdag 17 oktober 2013

The Oxford Experience - Austens hjältinnor

I Jane Austen-firandet där ni alla är välkomna att delta, (se Jane Austen - 200-årsjubileum, utlottning och födelsedagsfirande!), tänkte jag börja med att berätta om något som hände för snart två och ett halvt år sedan.

Sommaren 2011 var jag med om en av de bästa veckorna i mitt liv. Nej, jag överdriver inte, det var verkligen så, och inte helt förvånande för de som känner mig, hade det både med litteratur och med England att göra.

The Oxford Experience är en kursverksamhet vid Oxfords universitet som varje sommar erbjuder ett digert kursprogram i allt från litteratur, historia, musik till arkeologi (och mycket mer!) Varje kurs är en vecka lång, undervisningen görs av välrenommerade universitetslärare i små grupper om ca tio personer. Deltagarnas hem under veckan är underbara Christ Church College, där man bor i riktiga studentrum och dessutom intar alla måltider i den vackra Great Hall (ni vet den som är förlaga för The Hall på Hogwarts).

 
 
Mitt val av kurs blev Jane Austen's Heroines, med fokus på romanerna Pride and Prejudice och Emma. Deltagarna hade olika ålder och bakgrund och kom från till exempel USA, Tyskland och Holland. Vår lärare var den fantastiska Val Dodd, till vardags bland annat "Tutor of English at Blackfriars Hall, Oxford", en oerhört kunnig och trevlig person.
 
Det var en ren njutning att varje förmiddag lyssna till Val Dodds tankar om Austens hjältinnor och också själv få diskutera med andra Austen-fans. Dessutom i en så fantastisk miljö! Undervisningen skedde i det rum som Val Dodd för sommaren huserade i på Christ Church (ni kanske vet hur det brukar se ut när universitetslärarna håller "tutorials" om ni till exempel tittar på Morse-deckarna?) Utanför fönstret gjorde sig Oxfords stadsbild påmind när de olika kyrkklockorna slog. Det är inte för inte som staden kallas "the city of dreaming spires."
 
 
De flesta deltagarna hade nog Elizabeth i Pride and Prejudice som sin favorithjältinna när de kom till kursen. Jag också, och hon är faktiskt fortfarande min favorit. Hon står ut bland de andra kvinnorna i romanen: hon gör egna val, hon är intelligent och skarpsinnig, hon har starka åsikter. Framförallt vägrar hon att göra som den rådande tidens ideal anser att hon ska, det vill säga, hon vägrar att gifta sig med någon hon inte älskar för att försäkra sig om en trygg framtid.
 
Ni känner säkert till berättelsen - familjen Bennet med sina fem döttrar riskerar att förlora hus och hem när fadern en dag dör, därför att ingen av döttrarna kan ärva egendomen. Det skulle därför vara ett gott parti om Elizabeth gick med på att gifta sig med sin kusin, prästen Mr. Collins, eftersom huset och försörjningen av potentiellt flera av döttrarna skulle vara säkrad. Men det vägrar alltså Lizzie att göra. Det är lätt att känna sympati för Elizabeth, speciellt eftersom vi i vår tid anser det helt otänkbart att gifta sig på det sätt som det förväntas av henne. Man ska inte glömma den situation som många kvinnor på den tiden befann sig i - äktenskap var för många det enda sättet att trygga sin framtid - och då är det ju ännu mer beundransvärt (och kanske dumdristigt?) att Elizabeth står upp för det hon tror på. Girl Power i tidigt artonhundratalsstuk!
 
Emma är en karaktär som egentligen har helt andra förutsättningar. Hon är den enda av Austens hjältinnor som faktiskt inte måste gifta sig. Hon har redan sin framtid tryggad eftersom hon kommer att överta faderns egendom, hon styr i praktiken redan godset och hon har dessutom en högt ansedd plats rent socialt i samhället. Vad ska hon då ägna sin tid åt? Jo, hon roar sig med äktenskapsmäkleri, som till slut till och med är nära att kosta henne sin egen kärlekslycka.
 
Emma har aldrig fångat mig på samma sätt som Elizabeth, men efter att ha diskuterat romanen i detalj på kursen i Oxford blev jag mer och mer positivt inställd.
 
Val Dodd berättade om en gammal student som hade retat sig på att Emma inte gör något bättre av sina möjligheter nu när hon faktiskt har chansen. Vals fråga till studenten blev: Men vad är det hon ska göra? Hon kan ju inte gärna åka till månen? Och så är det ju. Trots att Emma har större frihet än många andra av Austens hjältinnor är hon ändå fångad i en tid när kvinnors möjligheter var starkt begränsade.
 
Det som fascinerar mig med detta är också Jane Austens egen utveckling i sitt skrivande. Hon var ganska begränsad i sina erfarenheter på flera plan, men med Emma låter hon den kvinnliga huvudpersonen åtminstone tänja på gränserna, jämfört med de tidigare romanerna. Med tanke på vilka möjligheter som stod till buds ifråga om hur man kan skildra en kvinnlig huvudperson på Austens tid, är Emma faktiskt en modern hjältinna.
 
Nu tillbaka till själva Oxfordvistelsen! En bra sak med kursen var att efter kl. 13, hade man tiden helt fri för egna aktiviteter och i en stad som Oxford finns det förstås mycket att se och göra. Jag besökte ett par andra colleges, såg Shakespeares As You Like It på innergården till The Bodleian Library och tog en titt på puben The Eagle and Child, där diskussionsgruppen The Inklings (med medlemmar som bland annat J.R.R. Tolkien och C.S. Lewis) brukade träffas och läsa högt ur sina manuskript.

 
 
Jag promenerade mycket - Oxford är lätt att navigera i och man når det mesta till fots. På floden kan man ägna sig åt "punting" (jag valde att bara titta på) och det finns många trevliga butiker och caféer. Mitt favoritcafé är The Vaults & Garden där en universitetslärare i ett avsnitt av Lewis blir förgiftad av arsenik i kaffet! Hit gick jag varje eftermiddag, men jag höll mig för säkerhets skull till te och scones.

 


I kursens regi gjorde vi också utflykter till platser med koppling till Jane Austens författarskap, men det får bli ämnet för nästa blogginlägg!

Jag kommer absolut att återvända till The Oxford Experience någon dag och jag kan verkligen rekommendera alla som har det minsta intresse att titta närmre på listan över kurser sommaren 2014.
 
Vid en snabb överblick ser jag att Val Dodd nästa sommar kommer att undervisa i Jane Austen's People in their Places: Northanger Abbey and Mansfield Park och Jane Austen's Heroines, den här gången med fokus på Sense and Sensibility och Persuasion. Men om du är intresserad, skynda dig! Platserna brukar ta slut fort, speciellt på Jane Austen-kurserna!




Jane Austen - 200-årsjubileum, utlottning och födelsedag!

I år är det precis 200 år sedan romanen Pride and Prejudice av Jane Austen gavs ut.
 
Under de kommande två månaderna, fram till Jane Austens födelsedag den 16 december (hon föddes år 1775 i den engelska byn Steventon), kommer jag att uppmärksamma Jane Austens författarskap här på bloggen med ett antal olika inlägg.

Men jag vill också gärna bjuda in er andra att skriva något om Jane Austen!

Skriv ett eller flera inlägg på din blogg - långa eller korta - som på något sätt berör hennes författarskap (du kan förstås också lägga upp gamla inlägg om Austen i repris).
 
Du kan skriva om någon av romanerna (t ex Förnuft och känsla, Stolthet och fördom eller Emma), om Austens liv, hennes ironiska humor, om Mr. Darcys charm, om platser Austen bott på, om de många spinoff-romaner som finns i Austens anda, om din favoritkaraktär, om en filmatisering, om klädmodet på hennes tid... Ja, om precis vadsomhelst som har med Jane Austen att göra!

Länka gärna hit och skriv något om min Austen-utmaning i ditt inlägg (du får gärna låna Jane Austen-loggan till vänster). Lämna också länken till ditt bidrag under fliken "Jane Austen" ovan, så att vi andra kan hitta till din blogg. Då deltar du samtidigt i en utlottning av en jättefin anteckningsbok med Penguin-upplagan av Pride and Prejudice som motiv!
 
Jag kommer att sammanställa de inlägg som deltar, och den 16 december, på Jane Austens födelsedag, dras vinnaren!
 
Lämna till att börja med gärna en kommentar och säg om du vill vara med!

Vinnaren av Man Bookerpriset 2013


The Luminaries (inbunden)
Nu är det avgjort! Vinnaren av the Man Booker Prize 2013 är Eleanor Catton med The Luminaries.

När boken igår kväll utsågs till vinnare, utmärkte sig Catton på två sätt i Bookerns historia - hon är med sina 28 år den yngsta vinnaren någonsin och The Luminaries är den längsta boken med sina 832 sidor.

Läs mer om boken, författaren och prisutdelningen i The Guardians artikel.


onsdag 16 oktober 2013

Ugglans Quiz - Baksidestexter

Nu är det dags för Ugglans Quiz igen!

Den här gången är din uppgift att försöka lista ut vilka böckers baksidestexter som är citerade (ibland är texten något nedkortad).

Som vanligt hittar du svaren längst ner på sidan!


1. "Det börjar 1969. Sex unga människor kommer till Uppsala. Omständigheterna för dem samman, under några år umgås de och utvecklar en sorts vänskap. Men någonting händer som förändrar förutsättningarna totalt, och när Uppsalatiden är över har också något annat tagit slut.
   En mansålder senare hittas en Lundadocent död nedanför ett stup i skogarna utanför Kymlinge. En gammal ättestupa enligt folktron. Platsen är exakt den där en av de unga Uppsalastudenterna dog 35 år tidigare."


2. "HON ÄR SNYGG OCH POPULÄR.
HAN ÄR EN NOBODY.
HON BOR MITT I STOCHOLMS CITY.
HAN I EN HÅLA UTANFÖR GÖTEBORG.
HON SITTER I TIMMAR PÅ KAFÉ MED
SINA POLARE,
HAN ÄGNAR ALL TID ÅT DANSEN.
HON HAR TRÖTTNAT PÅ SEX,
HAN ÄR OSKULD.
HON KALLAS FÖR BIMBO,
HAN FÖR BÖGJÄVEL.
HON HATAR SITT LIV.
HAN HATAR SITT LIV."


3. "I slutet av 30-talet anländer den tyskjudiska familjen Schwart till USA, på flykt undan nazisterna. Det enda arbete som fadern, tidigare matematiklärare, erbjuds är som dödgrävare och kyrkogårdsvaktmästare. Den bräckliga familjen förföljs och hånas i staden där de slår sig ner och allt slutar i en våldsam tragedi."


4. "Toru Okadas katt har försvunnit. Kort därefter försvinner även hans fru.
   Samtidigt börjar han få en rad anonyma sexsamtal på telefon, han blir kompis med en morbid men gladlynt grannflicka, träffar en kvinna som är uppkallad efter en ö i Medelhavet och lär känna en åldrad löjtnant från andra världskriget.
   Efter en tid har Okadas ordnade Tokyo-tillvaro bytts mot total förvirring. För att återfå kontroll över situationen börjar han tillbringa alltmer av sin tid i en torrlagd brunn och det är tydligt att inget kommer att bli som det varit."


5. "Mariam är bara femton år gammal, fattig och utan utbildning, när hon tvingas resa till Kabul för att gifta sig med en trettio år äldre man. Efter nästan tjugo år i ett kärlekslöst och våldsamt äktenskap får Mariam sällskap i sin olycka av den unga Laila - hustru nummer två som tvingas glömma sin kärlek till grannpojken efter att hennes föräldrar dött i ett bombdåd."


6. "Grenouille kommer till världen under en grov träbänk där hans mor rensar fisk. Platsen är Paris Hallar, tiden 1700-tal. En vanlig människa skulle snabbt gå under i den stinkande och grymma värld som Paris fattigkvarter utgör.
   Men Grenouille är ingen vanlig människa. Han saknar helt kroppslukt och människor blir, utan att förstå varför, illa till mods i hans närvaro. Han lever i en obruten isolering.
   Desto lättare för honom att bevara sin hemlighet - han är född med ett luktsinne så fint att han i mörkret kan följa en enskild människa rakt genom stinkande människomassor, på flera kilometers avstånd. Han glömmer aldrig en lukt."


7. "Stockholm, 13 augusti 2002. Efter en långvarig värmebölja svävar ett elektriskt fält över staden. Lampor kan inte släckas, maskiner kan inte stängas av. Utbrottet nåt sin kulmen i en kollektiv huvudvärk och kaos hotar. Plötsligt är det över. Men något har hänt. Den pensionerade journalisten Gustav Mahler får ett samtal från Danderyds sjukhus. De döda på bårhuset har vaknat."


8. "Eva har i alla år vårdat sina rosor, medveten om att relationer till blommor kan vara enklare än relationer till familjen...
   När hon på sin 56-årsdag får en dagbok börjar hon skriva om en värld hon gjort allt för att glömma. Villakvarteret där hon växte upp med en vacker men självcentrerad mamma, vars beteende gjorde hennes liv till ett helvete.
   Redan vid sju års ålder fattar Eva ett beslut. Hon ska bli den som överlever. Kriget innanför hemmets dörrar kräver sin strategi, och genom hela sin uppväxt över sig Eva målmedvetet inför den slutliga striden."


De rätta svaren: 1. De ensamma av Håkan Nesser. 2. Sandor slash Ida av Sara Kadefors. 3. Dödgrävarens dotter  av Joyce Carol Oates . 4. Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami. 5. Tusen strålande solar av Khaled Hosseini. 6Parfymen av Patrick Süskind. 7. Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist. 8. Busters öron av Maria Ernestam 

 

måndag 14 oktober 2013

Novelltema - Spökhanden av Selma Lagerlöf



Spökhanden av Selma Lagerlöf ingår i Novellix klassikerfyra från 2012, tillsammans med Strindbergs Ett dockhem, Karin Boyes Ella gör sig fri och Hjalmar Söderbergs Med strömmen. Jag gillar verkligen Novellix satsning på det kortare formatet - som Pixiböcker för vuxna, som förlaget själv skriver på sin hemsida. Dessutom är böckerna oerhört snyggt formgivna!

Spökhanden publicerades först i veckotidningen Idun 1898 och den är en riktigt klassisk Lagerlöf-novell.

Spökhanden (häftad)Berättelsen börjar när Doktorn blir väckt mitt i natten och kallad hem till sin fästmö Ellens hus. Man har skickat efter honom för att Ellen, som det beskrivs, har "fått se något." Tanterna, de äldre släktingar som Ellen bor med, har vaknat av Ellens skrik och nu går det inte att lugna ner henne.

Vad är det då hon har sett?

Huset som Ellen och tanterna bor i är känt som ett spökhus. Redan när Doktorn gjorde sitt första besök där, långt innan han och Ellen var förlovade, berättade hon för honom om spökhanden. I det rum som nu är Ellens sovrum spelade man förr i tiden kort. Om någon person spelade oärligt eller försökte sig på några knep, visade sig en läskig gammal spökhand på spelbordet.

Novellen börjar i en klassisk spökstämning, men ju längre in i novellen man kommer, desto mer kommer den att handla om andra, mer verkliga, ämnen. Som vanligt med Lagerlöfs texter riktigt skimrar berättarglädjen!

 
 
 
Titel: Spökhanden
Författare: Selma Lagerlöf
Utgivningsår: 2012 (men publicerades första gången 1898)
Förlag: Novellix
Antal sidor: 22

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...