Maj 2025

Maj blev för mig en läsmånad med ganska brokigt innehåll. 

I Novelltolvan 2025 läste vi noveller av Lydia Davis. Jag lånade samlingen Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare, och förutom titelnovellen läste jag "Minnesrunor i lokaltidningen", "Tågets magi" och "Pianot". Här kan du läsa vad jag tyckte om novellerna.

Jag läste också ett antal bilderböcker, en genre som jag tycker ofta är minst lika underhållande för vuxna som för barn. Mark Wallenius och Aron Landahl har skrivit Buren, som handlar om en flicka som är på besök hos sin mammas kompis Biggan. Bakom huset har Biggan byggt en bur där det sitter en räv. Hos Biggan finns också flickan Maj, som verkar göra lite som hon själv vill.

Lösa trådar av Almapristagaren Isol handlar om Lily som ofta tappar bort saker. Mormor pratar ibland om att det finns en annan värld som kallas för Andra sidan, och Lily undrar om det är där som alla hennes borttappade saker hamnar?

David Sundin har skrivit en bilderbok om vår kanske mest kända barnboksförfattare, Känner du Astrid Lindgren? Titeln anspelar förstås på Känner du Pippi Långstrump? och boken berättar om Astrids liv, från barndomen till döden. Bland annat kan vi läsa att Astrid gillade att klättra i träd och att hon svarade på precis alla brev hon fick av sina läsare. 

Två spänningsromaner blev det också under maj månad. Huset vid Pärlälvens slut av William Älgebrink är en ruskig historia om ensamvargen Dylan som arbetar med att köra traktens skolbuss. Han har ett trasigt förflutet och inbillar sig att hans hjärta ska sluta slå om han inte fyller på med mer blod i sin kropp. Boken är nominerad till Årets bok och blev också nominerad till årets debut av Deckarakademin 2024. Jag gillar boken, men är ändå inte riktigt övertygad om dess storhet. Visst är det spännande, men jag hade önskat mig mer av bakgrund och djup för att riktigt överraskas och förfasas över händelserna som sker.

Den andra deckaren jag läste var The Frozen People, Elly Griffiths senaste bok och den första delen i en ny serie. Jag slukade verkligen boken, men samtidigt vet jag inte om jag riktigt köper premisserna för handlingen. Jag avslöjar inget som man inte får reda på om man läser på bokens omslag när jag säger att handlingen inkluderar tidsresor. I övrigt är det samma realistiska stil som vanligt med Griffiths böcker, med en intressant huvudperson, Ali Dawson, en kvinna i femtioårsåldern med knallrött hår och sarkastisk humor. Hon skickas tillbaka till år 1850 och upptäcker att brotten i dåtid och nutid har kopplingar till varandra. Naturligtvis måste man köpa hela idén om tidsresor om man fullt ut ska kunna ta till sig boken, och jag vet inte om jag bara måste vänja mig vid tanken eller om det helt enkelt inte lockar mig. 

Tre andra romaner jag läste under månaden tog mig till två olika delar i världen, nämligen Kanada och Japan. Både Lise Trembleys Driftens väg och Tanya Tagaqs Spricktand utspelar sig i Kanada, men böckerna är sinsemellan mycket olika. Trembleys bok handlar om fem äldre kvinnor vars förhållanden antingen tagit slut eller är på väg mot sitt slut. Som vanligt skriver Trembley sparsmakat och kompakt, men med ett rikt innehåll. Spricktand är Tagaqs debutroman och handlar om en inuitflickas uppväxt i norra Kanada på  sjuttio- och åttiotalet. Realistiska scener präglade av våld och alkoholmissbruk är blandade med drömska avsnitt färgade av inuitisk mytologi. Romanen är inte helt lättillgänglig, men absolut både njutbar och intressant.

Till bokcirkeln har jag läst japanska Yoko Ogawas roman En gåtfull vänskap. Den här romanen handlar om vänskapen mellan en matematikprofessor som lider av ett tillstånd som gör att hans närminne bara sträcker sig 80 minuter tillbaka i tiden, och hans hemhjälp och hennes unga son. Det är en charmig berättelse även om det förstås också finns en underliggande tragik. Handlingen kretsar mycket kring matematik och baseball - de intressen som kommer att förena de tre huvudpersonerna, och det var faktiskt intressanta teman att läsa om. Jag tycker också om hur boken fokuserar på vikten av att leva i nuet och hur viktigt det är med vänner. Det ska bli kul att se vad de andra medlemmarna i bokcirkeln tyckte om boken.

I Kaosutmaningen kunde jag bocka av en hel del genom maj månads läsning. På nummer 9: Läs en deckare, passade jag in Elly Griffiths The Frozen People och på nummer 16:  Läs en bok vars författare tillhör en ursprungsbefolkning passade Spricktand av Tanya Tagaq in perfekt. Dessutom fick jag in Lösa trådar av Isol på nummer 20: Läs en bok vars titel börjar på L och Driftens väg av Lise Tremblay på nummer 26: Läs en bok av en författare från Kanada. I och med detta har jag bockat av 14 av 40 beskrivningar av utmaningen, och vi har inte riktigt kommit halvvägs genom 2025. Det bådar ju gott för att klara av utmaningen. 

Novelltolvan i juni: Lucia Berlin

Foto: Buddy Berlin/2018 Literary Estate of Lucia Berlin LP

 

Under juni månad ska vi i Novelltolvan 2025 läsa noveller av den amerikanska författaren Lucia Berlin.

Lucia Berlin föddes 1936 i Alaska och familjen flyttade runt till olika stater i USA, men de bodde också under flera år i Santiago i Chile. Som vuxen bodde Berlin både i USA och i Mexiko. Berlin fick fyra söner och försörjde dem ofta själv genom olika arbeten, som till exempel städerska, telefonist och lärare. 

Hennes noveller är inte exakt självbiografiska, men de innehåller mycket från hennes eget liv. Hon skriver om sönerna, om  de olika arbetena, men också om alla de platser hon levt på och upplevelser från sitt brokiga liv.

Lucia Berlin blev egentligen inte riktigt känd förrän efter sin död. 2015 gavs samlingen Handbok för städerskor ut och den hamnade snabbt på New York Times bästsäljarlista. På svenska finns förutom Handbok för städerskor också en dubbelvolym som innehåller fler noveller i Kväll i paradiset och dessutom självbiografin Välkommen hem.

Berlin hade problem med hälsan under stora delar av sitt liv, och hon dog 2004 på sin 68:e födelsedag. 

Novellsamlingar:

• Handbok för städerskor
• Kväll i paradiset

Läs en eller flera av Lucia Berlins noveller och håll utkik efter inlägget i slutet av månaden, där vi sammanfattar det som blivit läst.

Sammanfattning av Novelltolvan i maj

 

Under maj månad har vi läst Lydia Davis i Novelltolvan 2025. Jag lånade hem hennes samling Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare och läste fyra av novellerna.

Ibland verkar innehållet i Lydia Davis noveller bedrägligt enkelt - vissa av texterna är bara några rader långa och liknar nästan dikter - men det märks snabbt att innehållet är både tänkvärt och roande. Ofta ställer en liten detalj allt på ända och får mig att se på världen ur ett nytt perspektiv. Boken passar utmärkt att ha liggande på nattygsbordet och läsa en novell ur då och då. 

Titelnovellen "Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare" är en uppräkning av saker som är störande eller helt enkelt kunde vara lite bättre, exempelvis som att ha ont i tummen, en fuktig tröjmudd eller att katten har revorm.

Jag har också läst "Minnesrunor i lokaltidningen", en novell som också den har karaktären av en uppräkning. Minnesrunornas beskrivningar av personernas egenskaper gör att nyfikenheten på dem är väckt. 

"Tågets magi" leker med tidsperspektiv, upplevelser och åldrande, allt genom en tågresa på en knappt en sida. "Pianot" får mig att dra paralleller till det mänskliga åldrandet, när texten beskriver hur man ska göra sig av med ett gammalt piano, sprucket och med flera fel, genom att knuffa det nerför ett stup. 

Hur har det gått med din novelläsning?

Om du vill får du gärna lägga in länkar här i inlägget till det du läst och skrivit om, så kan vi lättare klicka oss runt och ta del av varandras läsupplevelser.

Mars och april 2025

Jag missade att sammanfatta mars månads läsning, så nu blir det både mars och april månads böcker på en gång.

Under mars månad var den utvalda författaren i Novelltolvan 2025 Shirley Jackson och jag läste fyra av hennes noveller. Min favorit var "Lotteriet" och vill du se vad jag tyckte om den och de andra novellerna kan du läsa här. April månad ägnades åt Jamaica Kincaids noveller, och här kan du läsa mina intryck av det jag läste.

Till  bokcirkeln i mars läste vi Hur mår fröken Furukura? av japanska Sayaka Murata, vilket var en trevlig bekantskap. Romanen handlar om Furukura som arbetar som timanställd i en närbutik. Hon har haft samma jobb i massor av år och trivs med de tydliga instruktioner och rutiner hon lagt upp för sitt arbete. Men hennes vänner och släktingar förfasas över att hon inte kommit vidare i livet, antingen genom att skaffa sig ett mer avancerat arbete eller ännu hellre gifta sig och skaffa familj med en passande man. Boken är underhållande och har en ovanlig och intressant huvudperson, och den säger också en hel del om hur svårt det kan vara att passa in i ett krävande samhälle och dess normer. 

April månads bokcirkelbok var novellsamlingen Genom blå hagar av irländska Claire Keegan. Jag tycker verkligen om allt jag hittills läst av Keegan - hon har en förmåga att med exakta formuleringar måla upp landskap och stämningar på ett sätt som gör att berättelserna verkligen kryper under skinnet på läsaren. Jag kan varmt rekommendera!

En annan  bok vi ska diskutera i bokcirkeln är The Green Road av Anne Enright. Också den här boken tyckte jag riktigt mycket om. Den handlar om fyra syskon som växer upp på den irländska landsbygden: Hanna, Dan, Constance och Emmet. Romanen berättas växelvis ur olika personers synvinkel och inleds med ett kapitel från barndomens 1980-tal där Hanna är berättare. Varje kapitel tar oss fram mot nutiden och vi får till exempel vistas med Dan i New York under 1990-talet under aidsepidemin och med Emmet i Mali där han arbetar med bistånd under början av 2000-talet. När syskonens mor Rosaleen talar om att hon tänker sälja barndomshemmet kommer alla syskonen tillbaka hem till Irland för att fira jul, efter att inte ha umgåtts särskilt mycket alls under åren som passerat. 

På mitt jobb har vi startat upp en bokcirkel för studenter och därför har jag under mars och april också läst om Ann-Helén Laestadius roman Stöld. Vi har haft riktigt givande diskussioner om boken och i nästa vecka är det dags att träffa Laestadius själv i ett digitalt författarbesök. Det ser jag verkligen fram emot.

Jag passar in Genom blå hagar i Kaosutmaningen på nr 5: Läs en novellsamling, och The Green Road på nr 29: Läs en bok med en färg i titeln. 

Novelltolvan i maj: Lydia Davis

Foto: Theo Cote

Under maj månad ska vi i Novelltolvan 2025 läsa noveller av den amerikanska författaren Lydia Davis.

Davis föddes 1947 i Massachusetts och är nog mest känd just för sina noveller. Hon arbetar även som översättare från franska till engelska och har bland annat översatt Marcel Proust och Gustave Flaubert. Under sjuttiotalet var Davis under några år gift med Paul Auster, och de har en son tillsammans. Nu är hennes man konstnären Alan Cote och även de har en son.

Lydia Davis har skrivit flera novellsamlingar, men också en roman, The End of the Story, som kom ut 2004. På svenska kan man läsa två novellsamlingar översatta av Malin Bylund Westfelt som gavs ut på Sekwa/Etta förlag 2012 och 2015: Samarbete med fluga och Jag har det rätt bekvämt med skulle kunna ha det lite bekvämare. På engelska finns det förstås ännu mer att välja på.

Davis har nominerats och vunnit ett flertal priser, bland annat belönades hon med det internationella Booker-priset 2013. Hennes samling The Collected Stories of Lydia Davis fanns med på The New York Times lista över 100 Best Books of the 21st Century. 

Noveller:

• Samarbete med fluga och andra noveller (Sekwa, 2012)
• Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare (Sekwa, 2015)
• Våra främlingar (Novellix, 2017)
• Collected Stories of Lydia Davis (Penguin, 2014)

Läs en eller flera av Lydia Davis noveller och håll utkik efter inlägget i slutet av månaden, där vi sammanfattar det som blivit läst.

Sammanfattning av Novelltolvan i april

Under april månad har vi i Novelltolvan 2025 läst noveller av den amerikanska författaren Jamaica Kincaid. Jag har tidigare läst hennes roman Lucy, som har ett delvis självbiografiskt innehåll om en ung flickas uppväxt i Karibien och flytt till USA. Nu var jag nyfiken på Kincaids noveller.

Till Novelltolvan valde jag noveller ur samlingen På flodens botten, och läste tre av dem: "Flicka", "Till slut" och "Breven hemifrån."

Kincaids noveller har en poetiskt kvalitet, med upprepningar och motsatser - jag tog mig an texten långsamt som om det var en dikt jag läste. Särskilt novellen "Flicka" gillade jag. Novellen består av en enda mening som beskriver olika regler som en mor räknar upp och flickan i titeln ska lära sig att förhålla sig till. Reglerna handlar om alltifrån hur en kvinna ska ta hand om tvätten,  kunna laga olika maträtter och gå som en dam, till hur hon kan göra en medicin som tar bort ett foster eller hur hon ska kunna älska eller för den delen trakassera en man. 

Hur har det gått med din novelläsning?

Om du vill får du gärna lägga in länkar här i inlägget till det du läst och skrivit om, så kan vi lättare klicka oss runt och ta del av varandras läsupplevelser.

Novelltolvan i april: Jamaica Kincaid

Under april månad ska vi i Novelltolvan 2025 läsa noveller av den amerikanska författaren Jamaica Kincaid. 

Kincaid föddes 1949 som Elaine Potter Richardson på den västindiska ön Antigua. I tonåren flyttade hon till New York för att arbeta som au pair och i USA blev hon sedan kvar. Hon läste in high school och gick vidare till collegestudier. Hon började också skriva intervjuer för olika tidskrifter och bytte under samma period sitt namn till Jamaica Kincaid. 1979 gifte hon sig med Allen Shawn, en kompositör och collegeprofessor, de fick två barn och flyttade till Vermont. 

Nu är Kincaid professor vid Harvard och undervisar i afrikanska och afroamerikanska studier, och litterär gestaltning. 

Kincaid har skrivit flera romaner (exempelvis Lucy och Se nu då), men också till exempel (Boken om) Min trädgård, som handlar om skapandet av hennes egen trädgård i Vermont. Hennes böcker tar ofta upp ämnen som relationer mellan mor och dotter, makt och maktlöshet och inte sällan tar historierna avstamp i uppväxten på Antigua. 

1983 debuterade hon med novellsamlingen På flodens botten, vilket är den bok jag kommer att hämta novellerna till utmaningen från. 

Noveller:

- På flodens botten (Tranans förlag, 2017)

- Biografi över en klänning (Novellix, 2021)

Läs en eller flera av Jamaica Kincaids noveller och håll utkik efter inlägget i slutet av månaden, där vi sammanfattar det som blivit läst.

Sammanfattning av Novelltolvan i mars

 

Mars månad har vi i Novelltolvan 2025 ägnat åt noveller skrivna av den amerikanska författaren Shirley Jackson. Hon är känd för sina mörka berättelser, där en krypande obehagskänsla efterhand visar sig allt mer befogad. 

Jag lånade hem samlingen som kort och gott heter Noveller, utgiven på Modernista förlag 2024. Boken innehåller nästan trettio noveller, både av tidigare och senare datum. Den kanske mest kända novellen - som också är min favorit - heter "Lotteriet." Den utspelar sig på torget i en liten by dit alla invånarna kallas för att delta i ett årligt återkommande lotteri. Varje  familj skickar i tur och ordning fram sina representanter för att dra en papperslapp ur en låda. Novellen är mästerligt uppbyggd, i sina väl planterade detaljer och själva stämningen, och den anses med rätta vara en av 1900-talets främsta skräcknoveller. 

Också i de andra novellerna är det något som inte står riktigt rätt till. "Demonälskaren" handlar om en kvinna som gör sig i ordning för att åka iväg med Jamie, den yngre man hon ska gifta sig med. Vi följer hennes förberedelser samtidigt som hon resonerar hur livet med Jamie kommer att bli, vilka kläder som passar bäst och vilka hon ser yngst ut i. Hela tiden håller hon ett öga på klockan för att vara klar den tid de har bestämt att han ska hämta henne.

I "Ondskans eventualitet" får vi möta Miss Adela Strangeworth, en kvinna som känner alla i den lilla stad där hon bor. I novellens inledning är hon på väg till matbutiken och småpratar glatt med alla hon möter. Hon har alltid bott i staden i ett gammalt hus på en gata med namnet Pleasant Street. Hon är noga med att påpeka att hennes morfar var en av stadens grundare och hon håller fortfarande liv i de rosenbuskar som hennes mormor en gång planterade. Som läsare undrar man efter ett tag om allt verkligen är så idylliskt som det först ter sig. 

Den sista av Jacksons noveller jag hann med var "Ett besök", en novell där Margaret får följa med sin skolkamrat Carla hem till hennes storslagna hus. När Carlas bror Paul och hans vän kommer dit, följer en sommar med roliga upptåg, danser och båtturer. Margaret blir visad runt i de överdådiga rummen som sällan används. Här finns till och med ett högt torn, som ingen verkar vilja svara på frågor om. 

Jag gillade att läsa Shirley Jacksons noveller, och särskilt "Lotteriet" kan jag verkligen rekommendera!

Hur har det gått med din novelläsning?

Om du vill får du gärna lägga in länkar här i inlägget till det du läst och skrivit om, så kan vi lättare klicka oss runt och ta del av varandras läsupplevelser.