Jag drogs snabbt in i beskrivningarna av våtmarken och träsket vid North Carolinas kust, där boken utspelar sig. Däremot är jag inte lika övertygad om boken som helhet, trots nomineringar och bästsäljarstatus.
Boken handlar om Kya, en flicka som överges av sin familj - en efter en ger de sig av längs stigen, en bild av ensamheten som hon ofta ser framför sig genom åren. Hon växer upp i en torftig stuga i kanten av våtmarken och håller sig undan andra människor. Istället lever hon i nära symbios med naturen - fiskmåsarna är hennes vänner och hon älskar att navigera genom våtmarken med båten som hennes pappa lämnade kvar. Invånarna i den närliggande byn är misstänksamma mot henne och kallar henne Träskflickan.
En dag hittas byns välkända quarterback Chase Andrews död under ett utkikstorn i våtmarken. Det verkar inte som om fallet från en hög höjd är en olycka och snart riktas misstankarna mot Kya. Från bokens baksidestext får jag förväntningar om en mörk berättelse om en utkantsflicka och en spännande mordutredning, men riktigt så tycker jag inte berättelsen utvecklar sig.
Min största behållning av boken är beskrivningarna av miljön och hur Kya trots alla motgångar uppnår självständighet och framgång. Jag är inte alls lika övertygad av det romantiska i handlingen eller när mordutredarna inte visar sig vara särskilt skarpa. När Kya brister ut i högläsning av diktsnuttar skruvar jag besvärat på mig.
Trots mina invändningar är Där kräftorna sjunger absolut läsvärd. Berättelsen har ett starkt driv framåt och samspelet mellan Kya och våtmarkerna hon älskar så mycket är fascinerande.
Jag passar på att skriva in titeln på USA i min utmaning Jorden runt på 100 böcker.
Titel: Där kräftorna sjunger
Författare: Delia Owens
Översättare: Cecilia Berglund Barklem
Utgivningsår: 2020
Förlag: Forum
Antal sidor: 369
lite nyfiken blir jag
SvaraRaderaKlart värd att läsa, och du hänger kanske inte alls upp dig på det som jag gjorde.
RaderaJag gillade också miljöbeskrivningarna - och hennes samlingar :) - men var heller inte odelat förtjust. Den där rättegångsdelen tyckte jag haltade en hel del.
SvaraRaderaNej, lite blandade intryck, tycker jag. Men intressant att läsa om våtmarkerna!
RaderaJag gillade också miljöbeskrivningarna bäst. Slutet var jag inte jätteförtjust i och mord-delen kändes lite konstig. Men sammantaget var det en riktigt bra bok och jag förstår varför den har fått mycket uppmärksamhet i USA.
SvaraRaderaJag hade förmodligen lite för höga förväntningar :-)
RaderaJag läste den förra sommaren och fnissar igenkännande på reaktionen över diktuppläsningar!
SvaraRaderaJa, tyckte det blev lite jobbigt :-)
Radera