Tisdagstrion: De längsta böckerna jag läst

Den här veckan har tisdagstrion temat "De längsta böckerna jag läst." Kanske är det svårt att komma på vilka som just är de allra längsta, men tre långa böcker som du vill tipsa om räcker fint.

Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.

Jag börjar med att välja bort Gabriella Håkanssons Aldermanns arvinge, som med sina 812 sidor hade platsat i trion, men som jag tipsade om förra veckan. Jag har säkert också läst en och annan klassiker som kvalar in, t ex Anna Karenina, men jag valde sådant jag läst på senare år.

1. Först i trion kommer Donna Tartts Steglitsan, som med sina 781 sidor passar bra. Romanen handlar om Theo Decker som överlever en fruktansvärd olycka. Däremot klarar hans mamma sig inte och Theo tvingas flytta in hos en väns familj. Han tänker hela tiden på sin mamma, och en liten målning av en steglitsa får en framträdande roll. 

2. Shantaram av australiensiska Gregory David Roberts är den längsta boken i min trio, med 942 sidor. Ärligt talat tycker jag den är för lång, men den är en spännande och händelserik bok. Den utspelar sig i Bombays slumområden där Roberts arbetar med att hjälpa de sjuka och fattiga, men den tar oss också till Afghanistan dit Roberts reser tillsammans med en maffialedare som ska leverera vapen.

3. Till sist, Ett litet liv av Hanya Yanagihara som har 732 sidor. Den utspelar sig i intressant New York-miljö och handlar om vänskapen mellan fyra vänner. Men det jag främst minns är kärleken mellan Jude och Willem. Det här är en omtumlande och känslosam bok.