Tipsa mig om romaner med Paris-miljö!

Nu är det bestämt att familjens sommarsemester blir i Paris, och för att komma i den rätta franska stämningen tänkte jag försöka läsa några olika romaner som utspelar sig där.

 

Har du något bra tips? Vilken genre som helst, nytt eller gammalt - jag är nyfiken på allt!

Inventering av Erlend Loe

Poeten Nina Faber har just återvänt hem efter flera år i Istanbul. Hon har en lång men inte särskilt lyckad diktarkarriär bakom sig. Nu känner hon att hennes tid har kommit - med diktsamlingen Bosporen ska hon få det erkännande hon hela tiden har förtjänat.

 

Att den nya diktsamlingen når framgång är viktigt för Nina på flera plan: "Hon vill resa igen, hon vill betala sina räkningar i tid, och innerst inne vill hon dessutom glänsa." Hon sätter alltså alla sina förhoppningar till denna diktsamling och när en inplanerad uppläsning i en bokhandel blir inställd - de skyller på att de ska inventera, vilket visar sig vara en ren lögn - tar Nina första steget i den serie av handlingar som inte kan kallas något annat än Pay Back Time.

 

Jag ska inte avslöja exakt vad det är som Nina Faber gör, för det skulle förstöra er läsupplevelse. Men hon går verkligen bärsärkagång och inblandade i händelseförloppet är bland annat en anställd i en bokhandel, en illvillig recensent, Ninas psykolog och en golfboll!

 

Det är roligt och absurt på samma gång, och har man läst något av Erlend Loe tidigare känner man väl igen sig. Samtidigt säger boken något om villkoren för en poet idag, och den berör också frågan om vad som egentligen är ett lämpligt beteende för en kvinna i mogen ålder. Nina Faber går i alla fall långt utanför den mallen, och jag gillar att läsa om hennes galenskaper!

 

 

Titel: Inventering

Författare: Erlend Loe

Utgivningsår: 2014

Översättare: Lotta Eklund

Förlag: Alfabeta

Antal sidor: 136

 

 

 

 

Bokgeografi Italien

Bokgeografin leds av Linda på Enligt O - hon är vår reseledare när vi varje vecka tipsar om böcker, författare och kultur från ett speciellt land. Den här veckan gör vi ett nedslag i Italien.
 

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Italien eller är skriven av en författare med anknytning dit.
 

En stor favorit hos mig är Silvia Avallones Stål, som kom ut på svenska 2012. Boken handlar om de unga flickorna Anna och Francesca i den toskanska kuststaden Piombino. De växer upp i arbetarklassmiljö, ständigt i det stora stålverkets skugga, och från denna Italiens baksida får man uppleva deras storslagna drömmar om ett bättre liv.
 

En annan stark läsupplevelse med anknytning till Italien är Dan Browns Angels and Demons (2000). Ni känner förstås alla till professor Robert Langdon, som ofta hamnar i händelsernas mitt tack vare sina stora kunskaper om symboler. Angels and Demons utspelar sig i Rom och Vatikanstaten och inbäddat i själva mysteriet är otaliga konstverk, symboler och platser hämtade ur verkligheten. Förutom att det är en riktigt spännande bok, var jag extra fascinerad eftersom jag precis hade varit på en studieresa med jobbet just i Rom.
 

Några fler böcker av italienska författare som jag läst och tyckt om, vill jag gärna nämna. En liten tunn roman med mycket innehåll är Alessandro Bariccos Silke (på svenska 1998), där vi kan läsa om Hervé Joncour som reser till Japan för att handla med silkesmaskar. En annan favorit är Paolo Giordanos Primtalens ensamhet (2009 på svenska), som handlar om den starka men komplicerade vänskapen mellan Mattia och Alice. Till sist vill jag nämna Italo Calvinos vackra bok Invisible Cities (originalet från 1972). I boken bjuder Kublai Khan in Marco Polo för att han ska berätta om alla städer han besökt. Men trots alla platser han berättar om, är det ändå alltid en variant av hemstaden Venedig som Marco Polo beskriver.
 

På tal om Venedig, skrev jag i en bokbloggsjerka för ett tag sedan om just Venedig som en litterär miljö. Det finns verkligen massor med romaner som utspelar sig i Venedig, till exempel verk av Shakespeare, Evelyn Waugh och Jeanette Winterson. Läs hela inlägget om Venedig här.
 

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Italien. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
 

Andrea Camilleri (1925 -) är författare till böckerna om den sicilianske polisen Salvo Montalbano. Camilleri föddes på Sicilien men bor numera i Rom. Han har förutom att skriva Montalbano-deckarna också skrivit andra romaner, och har dessutom arbetat med teve och teater. Men visst är det som Montalbanos skapare han är mest bekant för oss.
 

Jag gillar böckerna, men får erkänna att jag nästan är ännu mer förtjust i filmatiseringarna med Luca Zingaretti i huvudrollen. Jag älskar den sicilianska miljön: Montalbanos lilla lägenhet med havet strax utanför, och de otaliga restauranger där han avnjuter sin mat under absolut tystnad. Och vem kan låta bli att charmas och roas av den godhjärtade Catarella, som alltid klantar till det på något vis?
 

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Italien, som du inte läst, men är nyfiken på.
 

Jag har aldrig läst något av Umberto Eco. Hans välkända Rosens namn (till svenska 1983) står  i bokhyllan - en fin pocket med guldig rygg. Jag känner ju till handlingen från filmversionen, men jag är nyfiken på bokupplevelsen!
 

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Italien.
 

Var ska jag börja? Konsten, operan, maten och vinet... Det finns så otroligt många fantastiska inslag i den italienska kulturen! Jag reser gärna dit och upplever en mix av allt det där, och på hemmaplan lagar jag gärna italiensk mat och lyssnar på italiensk opera.

 

 

En författarafton med Theodor Kallifatides

Igår befann jag mig i Åhus församlingshem för att lyssna på Theodor Kallifatides. Biblioteket i Åhus har under våren ordnat en läsecirkel i tre delar, kallad 3 x Theodor Kallifatides, en författarmeny. Jag har inte själv varit med under hela resans gång - förrätten bestod av en presentation av Kallifatides författarskap, huvudrätten var en diskussion av några av hans böcker - men igår hoppade jag in lagom till desserten, som var ett möte med författaren själv.

 

Vi var många som hade kommit för att lyssna, ovanligt många förmodligen, för att vara ett biblioteksarrangemang på en liten ort. Men det är något med Kallifatides som drar och lockar... Och då menar jag inte bara att han är en framgångsrik författare. Jag har sett honom tidigare och minns hur imponerad jag blev av hans närvaro, hans humor och hans intelligens.

 

Igår pratade han (i dialog med Immi Lundin) om exilen, om tvåspråkigheten och om varför han har valt att skriva på svenska trots att hans inre begreppsvärld förstås för alltid kommer att vara den grekiska. Han talade om kärleken, lögnen och friheten. Han talade om Med sina läppars svalka,  den nya boken som kommer ut till hösten, och om hur det var när han debuterade.

 

När jag kom ut från föredraget kände jag mig...

 

... berikad.

 

Jo, precis så var det.

 

Kaffepaus à la Barbro

Grattis Barbro Lindgren till den fina ALMA-priset!

Topp-100-trippeln: Alice's Adventures in Wonderland

Nu har jag läst ut den första boken i  min egen läsutmaning Topp-100-trippeln: Alice's Adventures in Wonderland (1929) av Lewis Carroll.

 

Alice i Underlandet är ju en sån där bok som de flesta kan handlingen i, eftersom den finns i olika barnversioner och också i flera olika filmatiseringar. Men kanske är det för dig som det var för mig, att du faktiskt aldrig har läst originalberättelsen. När jag letade igenom listan över de 100 bästa romanerna som ligger till grund för Topp-100-trippeln, fastnade mina ögon just på Alice och jag kom på att jag faktiskt till och med hade ett helt obläddrat exemplar i min egen bokhylla. Så Alice fick det bli!

 

Ni känner kanske till bakgrunden för berättelsen? Lewis Carroll (eller Charles Lutwidge Dodgson som var hans riktiga namn) bodde under större delen av sitt liv i Oxford, där han först var student och sedan föreläsare i matematik vid Christ Church College:

 

 

Dodgson var en ganska blyg person och led av en grav stamning, men när han tillbringade tid med barn var all hans blyghet som bortblåst. Han tyckte speciellt om att umgås med små flickor (och nej, det verkar faktiskt inte ha funnits några som helst fula baktankar med i spelet) - han gjorde magiska trick, gillade att hitta på matematiska gåtor och ordlekar, och framförallt brukade han dikta ihop historier för att roa barnen.

 

Bokens Alice bygger på en verklig förlaga, nämligen Alice Liddell, dottern till Christ Churchs Dean. Hon var Dodgsons speciella vän och gjorde ett oförglömligt intryck på honom. Från sina rum på Christ Church hade Dodgson utsikt över familjen Liddells muromgärdade trädgård och kunde se Alice och hennes två systrar stoja och spela krocket därnere.

 

Sommaren 2011 gick jag en kurs om Jane Austen just på Christ Church College (läs mer om detta här) och som deltagare fick man följa med på en specialrundvandring till platser där man som vanlig besökare på Christ Church inte har tillträde, till exempel just The Dean's Garden. Det var lätt att föreställa sig hur Alice sprang runt och lekte därinne och guiden visade oss också den lilla gröna dörr i muren som Dodgson använde som inspiration alldeles i början av romanen när Alice har ramlat ner i kaninhålet och befinner sig i ett rum med massor av små dörrar.

 

Alice's Adventures in Wonderland kom till en dag när Dodgson och hans vän, Mr. Duckworth, gjorde en båtutflykt med de tre Liddell-flickorna: Lorina (Ina), Alice och Edith. Flickorna bad om en saga - en lång saga som räckte både för båtturen och för picknicken när de kom fram till Godstow - och då diktade Dodgson ihop berättelsen om Alice som faller ner i ett kaninhål och hamnar i underjorden. Han hade inte för vana att skriva ner sina berättelser, vilka var rena improvisationer och olika från gång till gång. Men den här gången gjorde nog sagan större intryck på barnen än vanligt, och vid båtturens slut bad Alice honom att skriva ner den till henne. Efter en del tjat gjorde han verkligen som Alice bett honom, och hon fick boken som present. Några år senare trycktes den också som en riktig bok så att alla skulle kunna läsa den.

 

Också nuförtiden är båtutflykter populära i Oxford

Ända sedan dess har Alice i Underlandet fascinerat både barn och vuxna. Den har översatts och tryckts i mängder av nya upplagor, och många är de forskare som försökt tolka vad alla bokens märkligheter står för. Det finns allegoriska tolkningar, pyskoanalytiska tolkningar, symboliska tolkningar... Men med tanke på bokens uppkomst tycker jag man kan läsa den enbart som en nonsensberättelse som är avsedd att roa läsarna. Att sedan alla böcker säger något om de som skrivit dem, och att Lewis Carroll var en intressant man att försöka bilda sig en uppfattning om, kan jag förstås förstå. Tydligen var det också så att mycket av det som dyker upp i boken hade sina verkliga inspirationskällor i platser och personer som troligen var mycket välkända för Alice och hennes systrar.

 

Boken inleds, som ni förstås redan vet, med att Alice får syn på en vit kanin som hon följer efter. När den hoppar ner i ett kaninhål, gör hon också det, och hon faller i vad som tycks en evighet. När hon väl når botten blir inget sig likt längre, för i Underjorden råder helt andra spelregler än uppe i den vanliga världen. Hon dricker magiska drycker som gör henne omväxlande lång och pytteliten, och hon träffar alla de märkliga figurer som befolkar Underjorden. Här blir det riktigt underhållande, tycker jag. Med glädje läser jag om Hattmakaren, den blå larven, ödlan Bill, dodon och alla de andra.

 

 

Jag blev alltså väldigt förtjust i min första bok i Topp-100-trippeln. Säkert hjälpte det att jag själv besökt Oxford och lätt kunde föreställa mig hur verklighetens Alice spelade krocket i sin trädgård, hur hon åkte båt på Cherwell-floden och vandrade över ängarna intill Christ Church College.

Om du skulle ha vägarna förbi Oxford rekommenderar jag, förutom ett obligatoriskt besök på Christ Church (också viktigt i till exempel Harry Potter), att du dessutom tittar in i Alice´s Shop på gatan mittemot. På Alice tid kunde hon köpa godis här, men idag är det en liten butik helt tillägnad Lewis Carrolls litterära värld:

 

 

Om du också vill vara med i Topp-100-trippeln, är du förstås varmt välkommen att delta! Allt du behöver göra är att välja tre ännu olästa böcker från listan över de hundra bästa böckerna, och sedan har du hela 2014 på dig att läsa dem och att skriva något om dem på din blogg. Läs mer om hur du går tillväga här.

Den första boken i utmaningen är alltså avklarad för min del, så nu ser jag fram emot mina nästa två. Jag har inte bestämt ännu om jag ska börja med James Joyce Ulysses eller Thomas Manns Huset Buddenbrook.

Spontanhelg i Malmö...

... med ett besök på det coola stadsbiblioteket:



Bokbloggsjerka i teatermiljö

Idag handlar Annikas bokbloggsjerka om pjäser, vilket jag tycker är extra kul. Frågeställningen är den här:

Har du sett någon pjäs eller liknande som du av en eller annan anledning tvingades att se men som du absolut inte gillade?

Om du vill får du vända på frågan för att i stället berätta om en pjäs eller liknande som alla bara MÅSTE se.

Jag kan ju börja med att säga att jag aldrig någonsin blivit tvingad att se någon pjäs, helt enkelt eftersom jag älskar att gå på teater. Så även om jag till exempel genom skolan någon gång blivit beordrad att se en viss pjäs, har jag snarare sett det som en belöning än som ett nödvändigt ont. Därför tänker jag i min jerka berätta om några positiva teaterupplevelser istället.

Även om jag aldrig skulle få för mig att själv ställa mig på en scen, är det något väldigt speciellt med just teatermiljön. Det är något med lukten (kanske från de gamla dammiga kulisserna) och tystnaden just innan ridån ska gå upp, som är magisk. Det finns många fina gamla teaterbyggnader som förstärker den här speciella känslan - till exempel har vi i min hemstad Kristianstad en väldigt fin teater.






Kristianstad teater



Annika skriver att hon aldrig varit något större fan av Shakespeare, och också där måste jag nog vara lite tvärtemot i veckans jerka. Jag tycker nämligen väldigt mycket om William Shakespeare, och har sett många av hans pjäser både på svenska och engelska.

Ett minnesvärt exempel är en föreställning med Rikard Wolff som Richard III just på Kristianstad teater, men de Shakespearepjäser som gjort allra störst intryck på mig har jag sett i England.

Jag har till exempel besökt Shakespeares födelsestad Stratford-upon-Avon flera gånger, och då också passat på att i alla fall se en av de Shakespeare-pjäser som för tillfället satts upp av Royal Shakespeare Company. En av mina absoluta favoriter är Macbeth - den pjäsen är dramatisk, blodig och extra intressant med den starka Lady Macbeth som driver på sin make i hans onda handlingar.

 

Huset där Shakespeare föddes

 

I London höll Royal Shakespeare Company, i alla fall då, till på Barbican, ett kulturkomplex nära the City of London. Härifrån minns jag speciellt en uppsättning av Hamlet. Som ni kanske vet slutar denna tragedi med att alla i pjäsen ligger döda på scenen. När man som åskådare ser att den siste personer har stillnat, gör man sig beredd att börja applådera. Men precis just då började tonerna till The Verves "Bittersweet Symphony" att strömma genom salen, och det blev verkligen en extra häftig avslutning på en mycket gripande pjäs:

 

 

Om du också vill delta i jerkan är det bara att svara på veckans fråga i ett inlägg på din blogg, och sedan lämna en länk hos Annika. Läs hela instruktionen här.