Nutshell av Ian McEwan

Ian McEwans roman Nutshell har verkligen en annorlunda utgångspunkt  - den första meningen lyder: "So here I am, upside down in a woman." Det är alltså ett ofött snart fullgånget foster som är romanens berättare.

Den här ovanliga berättaren har genom sin mor fått smak för goda viner och har lärt sig mycket om världen genom de radiosändningar och dokumentärer som mamman lyssnat på genom graviditeten. Ganska otroligt, javisst, men genom McEwans enastående berättarskicklighet är jag beredd att köpa allt.

Fostret har förstått att hans mamma har inlett ett förhållande med sin makes bror, vilken nu vistas i huset istället för husets rättmätiga ägare. Vad värre är, de båda älskande verkar planera för att göra sig av med maken, alltså barnets far.

Som om jag vore en fluga på väggen upplever jag genom barnets intryck och tolkningar av det han hör vad som är på gång. Utan möjlighet att ingripa - förutom att sparka så att mamman för en stund kommer av sig i sina resonemang - lägger berättaren (och jag) ihop detalj efter detalj. Och det blir riktigt spännande.

Intressant är också den bild av världen som det ofödda barnet förmedlar. Han längtar efter att se färger på riktigt, att få dricka vinerna utan att de filtreras genom moderkakan, att helt enkelt få leva sitt rättmätiga liv. Samtidigt har han genom radion fått en bild av en mycket grym omvärld, med våld, terror och omänsklighet. Både vi och han vet ju dessutom att han, det oskyldiga barnet, ska födas in i en familj där allt verkligen inte står rätt till.


Titel: Nutshell
Författare: Ian McEwan
Utgivningsår: 2016
Förlag: Vintage
Antal sidor: 208