När det blev dags för tyska som månadens språk, lånade jag hem Musselmiddag av Birgit Vanderbeke, en bok som länge funnits på min att-läsa-lista.
Musselmiddag är en kort roman, bara 95 sidor, och berättelsen om en familj i förfall växer fram i ett enda flöde, utan kapitelindelning.
Det är en storasyster som berättar, om familjen som flyttat från öst till väst. Familjen består av fyra personer: förutom storasystern, också mamman, lillebrodern, och så pappan som alla i början av romanen väntar på. Mamman förbereder musslor till middagen, eftersom de förväntar sig att pappan ska ha fått en befordran som så klart ska firas. I den här familjen äts det alltid musslor vid högtidliga tillfällen, men varken mamman eller dottern tycker egentligen om det. Det är pappans favoriträtt.
Allt eftersom texten rullas ut, blir det mer och mer tydligt att alla i familjen hela tiden rättar sig efter pappan. Faktum är att han framstår som en riktig tyrann, som utövar sin makt för att de ska vara "en riktigt familj", en familj som han slipper skämmas för. Den meditativa tonen med fraser som återkommer, gör att jag sugs in i den klaustrofobiska känslan, som bit för bit uppenbarar övergreppen som pappan utsätter sin familj för.
Först när mamman, storasyster och lillebror sitter ensamma framför musslorna och pappans hemkomst dröjer, börjar de erkänna för sig själva och varandra att det vore bättre om pappan faktiskt inte kom hem alls. Om något hemskt hade hänt honom. Och det var inte utan att jag också önskade att det var så berättelsen skulle sluta.
En mycket läsvärd bok.
Titel: Musselmiddag
Författare: Birgit Vanderbeke
Översättare: Ulrika Jannert Kallenberg
Utgivningsår: 2016 (1990 i original)
Förlag: Bakhåll
Antal sidor: 95
måndag 24 september 2018
Musselmiddag av Birgit Vanderbeke
Etiketter:
Månadens språk
,
Romaner
,
Tyskland
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
förfall... intressant, musslor är gott, kokat själv en gång, ätit i Frankrike, mums-
SvaraRaderaSjälv är jag faktiskt allergisk mot musslor, men tycker inte heller att det är så gott...
SvaraRadera