Så börjar boken #3

Jag funderar ofta över hur böcker inleds. Det kan förstås vara på helt olika sätt - mitt i en dramatisk händelse eller med detaljer som sätter tonen för en persons karaktär eller en viss stämning eller miljö. Om inledningen är riktigt bra är mitt intresse för att läsa vidare väckt redan efter bokens första stycke.

Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga är ett klassiskt (och mycket välkänt) exempel på en bok som börjar in medias res, alltså mitt i handlingen. Redan inledningsmeningen uttrycker vem det handlar om och att de som är samlade har fått vänta länge. Orsaken får vi veta några rader längre ner:

"Äntligen stod prästen i predikstolen. 

Församlingens huvuden lyftes. Så, där var han ändå! Det skulle inte bli mässfall denna söndagen såsom den förra och många söndagar förut.

Prästen var ung, hög, smärt och strålande vacker. Om man hade välvt en hjälm över hans huvud och hängt svärd och brynja på honom, skulle man ha kunnat hugga honom i marmor och uppkalla bilden efter den skönaste av atenare.

Prästen hade en skalds djupa ögon och en fältherres fasta, runda haka, allt hos honom var skönt, fint, uttrycksfullt, genomglödgat av snille och andligt liv.

Folket i kyrkan kände sig underligt kuvat vid att se honom sådan. Det var mera vant vid att han kom raglande ut från krogen i sällskap med glada kamrater, sådana som Beerencreutz, översten med de tjocka, vita mustascherna, och den starke kapten Kristian Bergh."

Gösta Berlings saga är en av mina favoritböcker, och inte bara på grund av inledningen. Läs den, om du inte redan gjort det, eller läs om den. Det tål den garanterat.