Jag inledde månaden med att läsa Skärvor av minnen, en bok av den senaste ALMA-pristagaren Laurie Halse Anderson. Boken handlar om Hayley och hennes pappa Andy som är krigsveteran. Far och dotter har länge kuskat land och rike runt - pappan lider av posttraumatiskt stressyndrom och hanterar vardagen bättre när de ständigt är på väg. Nu bestämmer han ändå att Hayley ska avsluta highschool på en och samma plats. Hayley börjar skolan, hittar nya vänner och lär också känna Finn, en kille som får henne att öppna upp sig kring sin situation.
Jag deltog också i barn- och ungdomskonferensen Litteralund, där just Laurie Halse Anderson var på plats i samtal med Johanna Koljonen. Hon var verkligen inspirerande att lyssna till och belönades med stående ovationer. Andra intressanta programpunkter inkluderade exempelvis Shaun Tan och Beatrice Alemagna. Litteralund håller alltid riktigt hög klass och i år var alltså inget undantag.
En deckare blev det också under april. Jag läste Djävulspakten av Max Seeck, den tredje delen i en serie om kommissarie Jessica Niemi i Helsingfors. Den kände finansmannen Eliel Zetterborg hittas mördad i sitt hem och det blir Jessicas kollega Jusuf Pepple som leder utredningen. Niemi har egna problem från sitt förflutna att handskas med, och båda de här händelseförloppen ger spännande läsning.
En ganska annorlunda bok var I vidundrets mage av Edward Carey. Det här är en bok som handlar om Geppetto, mannen som skapade trädockan Pinocchio som sedan fick liv. Pinocchio rymmer hemifrån, Geppetto ger sig ut i en ranglig båt på havet i sin jakt på pojken, och det slutar med att Geppetto slukas av en enorm fisk. Inifrån fiskens mage ombord på ett skepp som fisken svalt, skriver Geppetto ner sin sorgliga berättelse.Till bokcirkeln läste jag Lina Nordquists roman Dit du går, följer jag. Den var både gripande och välskriven, men jag tyckte det var jobbig läsning på grund av ämnet. Vi följer två olika berättelser, båda svåra att uthärda. Det är fattigdom, svält och elände, och det handlar också om att vara fast i en tillvaro utan att ha ork eller vilja att välja något annat. Med detta sagt, kan jag kan ändå absolut förstå att boken valdes till Årets bok 2022.
Den sista boken jag hann med under april var Edith Södergrans Världen är min. Södergran är en av mina favoritpoeter, och i den här nya samlingen finns både hennes dikter och en mängd svartvita fotografier som hon själv tagit. Rekommenderas!
lyssnade på ALMA-pristagaren i Babel
SvaraRaderaDet ska jag också se, har jag tänkt.
Radera