Under oktober månad har vi i Novelltolvan 2025 läst noveller av den tyska författaren Judith Hermann. Jag lånade hem hennes novellsamling Sommarhus, senare och läste två av novellerna.
Samlingens inledande novell ”Röda koraller” handlar om en kvinna som har ärvt ett armband av röda koraller från sin mormorsmor. Genom armbandet binds deras livsöden samman: mormorsmors olyckliga äktenskap och otrohet speglas i berättarens egen komplicerade relation med en distanserad man. Bildspråket och symboliken hämtas från havet - korallerna, vatten och havsdjupen - och det är riktigt skickligt gjort.
Titelnovellen "Sommarhus, senare" är en stillsam, melankolisk berättelse om unga människor i Berlin som längtar efter ett annat liv, men inte förmår förändra sitt nu. Berättarjaget åker ut på landet med sin vän Stein för att titta på ett ruckel som han har köpt. Han pratar om hur de och deras andra vänner ska kunna bo där tillsammans, men alla novellens relationer verkar passiva och flyktiga och inget verkar bli av. Titeln, ”Sommarhus, senare”, uttrycker drömmen om ett annat, lugnare liv – men alltid ”senare”, aldrig nu.
Ännu en gång har Novelltolvan fått mig att upptäcka en författare som jag definitivt vill läsa mer av.
Hur har det gått med din novelläsning?
Om du vill får du gärna lägga in länkar här i inlägget till det du läst och skrivit om, så kan vi lättare klicka oss runt och ta del av varandras läsupplevelser.
