Den lilla bokhandeln i Paris

Jag brukar inte lockas av feelgood-romaner, men när böcker med titlar som Den lilla bokhandeln i Paris kommer i min väg, är det svårt att inte känna förväntan inför både böckerna och det parisiska i titeln.

Bokens huvudperson är Jean Perdu, en bokhandlare som kallar sig för litterär apotekare. Han säljer sina böcker från en pråm som ligger förtöjd vid en kaj på Seine och han ordinerar böcker till sina kunder för att bota deras problem och sorger. Sina egna kärleksproblem verkar han dock ha svårt att bota. Han tycks helt enkelt ha stängt av och låst in sina känslor, allt sedan Manon, hans livs stora kärlek, försvann för många år sedan.

Perdu sköter sitt jobb, lägger pussel på golvet i sin sparsamt inredda lägenhet och har sporadisk kontakt med sina grannar. En av dem är Maximilian Jordan, en ung författare med skrivkramp och märkliga öronskydd som han aldrig tar av.

När jag just börjat förvänta mig ett småmysigt drama och en utveckling av ett förhållande mellan Perdu och Catherine, en nyinflyttad dam i trappuppgången, bestämmer sig Perdu helt sonika för att göra upp med sitt förflutna. Han lossar pråmens förtöjningar och glider iväg längs floden. Och just när pråmen är på väg ut i vattnet hoppar grannen Max ombord och blir till Perdus förtret hans resesällskap. Berättelsen tar en roande vändning som jag absolut inte hade förväntat mig.

Färden går söderut, mot Provence, och det är inte utan att jag undrar lite över titeln som man har valt att ge boken i svensk översättning. Inte är det en bokhandel i Paris som boken främst handlar om, utan det är  snarare den franska landsbygden med lavendelfält och provensalsk väldoftande mat som ger boken dess stämning. Romanens originaltitel är Das Lavendelzimmer, och det tycker jag är betydligt mer passande.

Det är en bok med många ingredienser att tycka om: mat och vin, böckernas läkande kraft, vackra landskap, konsten att dansa tango och förstås den storslagna vänskapen och kärleken. Men det är också en bok om sorg, om att förlora den man älskar och att börja om och gå vidare.

Bara ibland känns det som om känslobeskrivningarna blir lite för utdragna, åtminstone för min smak. Störst behållning har jag av det brokiga persongalleriet. Förutom Jean Perdu själv, är till exempel Max, den rundmagade kocken Cuneo och hans kvinna Samy spännande bekantskaper. Den lilla bokhandeln i Paris är som roadmovie, fast på vatten, där resan blir till ett äventyr som förändrar huvudpersonernas liv till det bättre.


Titel: Den lilla bokhandeln i Paris
Författare: Nina George
Översättare: Ulrika Junker Miranda
Utgivningsår: 2016
Förlag: Bazar
Antal sidor: 318

Nytt från bibblan

Fred Vargas vill jag gärna läsa mer av  - jag är förtjust deckarnas franska miljö och gillar kommissarie Adamsberg. Modianos Horisonten har jag varit sugen på länge och Kim Thuys senaste, Vi,  hoppas jag är precis lika bra som hennes två tidigare romaner. Däremellan tänkte jag läsa noveller av Lydia Davis och bläddra lite i en guidebok om Barcelona, dit vi åker i augusti.

Jag ska bara läsa ut John Williams Stoner först, och den boken är verkligen ren och skär njutning. Egentligen vill jag aldrig att den ska ta slut.

The Children Act

Ian McEwans roman The Children Act är läsning när den är som allra bäst. I denna tunna volym lyckas författaren förflytta läsaren rakt in i ett gripande rättsfall, samtidigt som ett djuplodande porträtt av huvudpersonen målas upp. Inte ett ord känns överflödigt.

Fiona Maye är hovrättsdomare och specialiserad på familjerättsfrågor. Hon ställs inför ett svårt dilemma när en pojke som är Jehovas vittne vägrar ta emot en blodtransfusion för att bota sin leukemi. Fiona måste avgöra i ett fall som bokstavligen kan betyda skillnaden mellan liv och död.

Samtidigt som hon avgör rättsfall kring andras familjeproblem, håller hennes eget äktenskap på att gå i kras. Hennes man vill ha en älskarinna och Fiona tvingas rannsaka sig själv, sitt förhållande och sin framtid.

The Children Act är en spännande bok och den är också oerhört välskriven. Fiona framträder som mycket mänsklig med både sina framgångar och sina svagheter, och precis som i verkligen livet finns det ibland inga enkla svar på frågorna.


Titel: The Children Act
Författare: Ian McEwan
Utgivningsår: 2014
Förlag: Vintage
Antal sidor: 213

Programmet för Kristianstad bokfestival 2016

Kristianstad kan sedan ett antal år tillbaka ståta med en väldigt bra bokfestival. Årets upplaga har temat "det fria ordet" och till exempel kommer man att kunna lyssna till Lena Einhorn, Jessica Schiefauer och den irländske poeten Paul Muldoon. Dessutom blir det litterär vandring, novelltävling och bokbord längs stadens gator

Ta del av hela programmet här och boka in den 1-3 september i era kalendrar.

Våran hud vårat blod våra ben

Vissa av novellerna i John Ajvide Lindqvists senaste bok har tidigare varit utgivna på engelska och vissa har publicerats i andra sammanhang, som till exempel "Speciella omständigheter" som jag läst i  Novellix utgivning. Nu samlas skräckberättelserna i Våran hud vårat blod våra ben. 

Precis som vanligt när man läser Ajvide Lindqvist är det lätt att dras med in i hans speciella universum och också oerhört svårt att sluta läsa, trots - eller kanske på grund av - alla hemskheter.

Vi får möta onda sagoväsen, ett barn som står och spejar längst fram i fören på en Finlandsfärja, en by där det dyker upp svart hår som får invånarna att minnas en tidigare händelse, en klassåterförening på en ö i skärgården som får minst sagt otäckt och oväntat besök...

Det är stor variation på händelserna i novellerna och jag imponeras av att författaren överhuvudtaget lyckas tänka ut allt. Som vanligt är texterna mycket välskrivna och berättelserna blir aldrig reducerade till enbart skräck. Människoödena i sig är minst lika intressanta, vilket också tilltalar mig.

En av mina favoriter i samlingen är den tidigare nämnda "Speciella omständigheter", eftersom den i sin klassiska form med något hotande bakom en stängd dörr ger mig rysningar och faktiskt får mig att känna mig rädd på riktigt. En annan favorit är titelberättelsen "Våran hud vårat blod våra ben". I efterordet där Ajvide Lindqvist skriver lite om de olika novellerna och hur de kom till, konstaterar han själv att den här novellen kanske är det mest otäcka han har skrivit. Och jag kan bara hålla med.

Novellen handlar om en pappa och en son som flyttar till ett ruckel i skogen efter att mamman i familjen har dött i en bilolycka. För att sonen inte bara ska hålla på med sina tevespel mutar pappan honom med höjd veckopeng om han börjar ta pianolektioner. Det visar sig att sonen har talang för pianospelandet och efter några veckor av "Lilla snigel" och "Blinka lilla stjärna" hör pappan för första gången sonen spela de toner som sen ska få en ödesdiger betydelse för handlingen. Tonerna väcker oro och obehag, och trots att pappan inte kan minnas en melodi tycks han ändå veta precis vilken ton som ska komma härnäst. Och sen blir det bara värre och värre...


Titel: Våran hud vårat blod våra ben
Författare: John Ajvide Lindqvist
Utgivningsår: 2016
Förlag: Ordfront
Antal sidor: 336

Kaffepaus à la Barndomslandet

Jag hittar Barndomslandet, en gammal serie med texter för barn. "Ro, ro till fiskeskär" med väldigt fina illustrationer passar bra till en kopp kaffe.

Två helt olika islänningar

Inför Islandsresan lånade jag en del isländskt på bibblan - jag läste lite ur Steinar Bragis Höglandet under själva resan men hann inte med Sjóns Máni Steinn förrän vi var hemma igen. Det är verkligen två helt olika böcker - man kan gott säga att den enda gemensamma nämnaren är att båda historierna utspelar sig på Island.

Höglandet är en thriller där två par kör vilse i det ensliga landskapet. Vädret är ombytligt och i dimman råkar de köra rakt in i ett hus. Bilen blir förstörd men det underliga gamla paret som bor i huset låter dem övernatta där. Det blir snart uppenbart att något mystiskt pågår i trakten och efter flera misslyckade försök att ta sig därifrån börjar de alltmer tro att det är något ondskefullt som håller dem kvar. Lägg därtill konflikter och sprickor inom gruppen och det är som upplagt för att onda ting ska ske. Tyvärr tycker jag inte att det blir särskilt läskigt och den klaustrofobiska känslan som bokens baksidestext utlovar infinner sig heller inte på allvar. Den största behållningen för mig är skildringen av det isländska landskapet.

Sjóns korta roman är en helt annan typ av berättelse. Boken utspelar sig 1918 då första världskriget härjar ute i världen och spanska sjukan kommer till Island. I bakgrunden har vulkanen Katla ett utbrott och Reykjaviks invånare kan hela tiden se hur himlen färgas av eld och lava. Det är en dramatisk tid och mitt i de stora skeendena följer vi i den sextonårige pojken Máni Steinns fotspår. Han är en outsider i flera bemärkelser - han håller sig mycket för sig själv, har sexuella relationer med olika män (inte sällan för pengar) och går hela tiden på bio. Alla nya filmer som kommer till Reykjavik ser han och ofta blandas hans verklighet ihop med den från filmerna. Det är en drömsk bok samtidigt som den obevekligt skildrar livets elände. Jag har varit förtjust i Sjón ända sen jag hörde honom samtala med Margaret Atwood på Louisiana Literature, och boken om Máni Steinn gör mig verkligen inte besviken.

Titel: Höglandet
Författare: Steinar Bragi
Översättare: Inge Knutsson
Utgivningsår: 2014
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 296

Titel: Máni Steinn. Pojken som inte fanns
Författare: Sjón
Översättare: John Swedenmark
Utgivningsår: 2014
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 125

Utlottningen avgjord!

Så har det alltså blivit dags att dra tre stycken vinnare bland de som lyckats med att läsa minst tjugo noveller i utmaningen Läs en novell...

... och vinnarna är:

1. Bokskorpionen

2. Koko

3. Mrs Calloway

Ett stort grattis till er!

Jag kommer att mejla till er i den ordning ni blev dragna, så först får Bokskorpionen välja bok, sedan Koko och sist (men inte minst) får Mrs Calloway ta hand om bok nummer tre.

Vinsterna ser ni på bilden - Handbok för städerskor är inbunden, de andra två är pocket.

Till sist, tack ännu en gång till alla som varit med i utmaningen!