tisdag 2 december 2014

Ulysses # 1

Det här året har jag ju dragit igång Topp-100-trippeln - utmaningen som går ut på att man innan årets slut ska läsa tre titlar från Världsbibliotekets lista över de hundra bästa böckerna och sedan skriva något om dem på sin blogg.
 
Jag vet inte riktigt hur det går för er andra? Själv börjar jag inse att jag omöjligen kommer att hinna. Det finns ju en anledning till att jag nyss haft en bloggpaus på över tre månader och av samma anledning (dvs. ren tidsbrist) ligger jag efter med utmaningarna.
 
Men nu har jag i alla fall börjat läsa James Joyces Ulysses, bok nummer två av mina tre. 
 
Jag funderade länge på vilken upplaga jag skulle ge mig på. Jag brukar alltid läsa på original när det gäller engelska titlar men Erik Anderssons nya översättning av boken lockade mig mer. Då passar det ju också bra med hans bok om själva arbetet med översättningen, Dag ut och dag in med en dag i Dublin. Som ni ser på bilden läser jag också Olof Lagercrantz bok om Ulysses, Att finnas till och inför varje kapitel läser jag en sammanfattning i en guidebok om romanen, vilket faktiskt känns som en riktigt bra idé. Man får en del förklarat för sig kring handlingen, de olika miljöerna i dåtidens Dublin och olika tolkningsmöjligheter. Jag tror att man lägger märke till fler detaljer på det viset och får ut mer av läsningen.
 
Nu har jag läst de första sex kapitlen och har nått fram till sidan 119 av de totalt 799 sidorna. Och vad tycker jag då hittills?
 
Jo, jag gillar verkligen Ulysses.
 
Dublin den 16 juni 1904 växer fram på boksidorna. Det pratas och slamras och doften från hästkärrorna blandar sig med en lukt av rått kött från den grisnjure Leopold Bloom köper sig till frukost.
 
Just Bloom kommer man väldigt nära, säkert på grund av stream-of-consciousness-tekniken men också för att man får följa honom i hans vardagliga bestyr. Han blir väldigt mänsklig. Hittills har han lagat frukost åt sin fru, själv ätit grisnjuren som har en svag smak av urin, besökt utedasset, hämtat ett brev från en kvinna som han i hemlighet brevväxlar med, har köpt en tvål och beställt hudkräm åt sin fru, besökt badhuset och sitter nu i en vagn tillsammans med bekanta på väg till en väns begravning.
 
Språket är uppfinningsrikt. När katten jamar låter det "Mkgnau!" och tankarna på skolpojkarna som hörs genom ett öppet fönster väcker egna minnen från skolan till liv: "Abese defege kelomen opeku restuve dubbelve". Man får lust att läsa högt och borde kanske göra det också.
 
Jag läser ett kapitel i taget och längtar tills det är dags för nästa. På det viset kommer jag inte att hinna klart med min läsutmaning, men jag tror det är ett bra sätt att umgås med Joyces bok.
 

6 kommentarer :

  1. som du beskriver det får jag lust att läsa igen. har läst delar tidigare. med tillhörande companion under litt.vet. - studierna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt! Jag njuter verkligen av läsningen - tycker det är perfekt att läsa lite i taget.

      Radera
  2. Kanske borde lagt upp det som du när jag läste. Men inte att jag gör om det i första taget.
    Har förresten klarat mina tre nu, inte de jag hade tänkt utan tre som det blev av olika anledningar :) Fortsätt gärna med utmaningen nästa år :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du gillar utmaningen! Berätta gärna vilka tre du läst!

      Radera
  3. Jag har lyssnat till Erik Andersson när han berättar om arbetet med att översätta boken och det är underhållande. Han jobbade med den många, måmga år och tills slut var han helt less på Joyce. Trots det så blev den färdigöversatt till slut och det är beundransvärt. Jag har bara läsat kort utdrag men maken har läst hela. Det kräver uthållighet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst kräver det uthållighet, men i lagom doser är det riktigt njutbart! Spännande att lyssna till Erik Andersson - det hade jag också gärna gjort.

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...