Kärleken vi inte förstår av Bart Moeyaert

När belgiske Bart Moeyaert tilldelades 2019 års ALMA-pris blev jag förstås nyfiken på hans böcker. Nu har jag läst ungdomsboken Kärleken vi inte förstår.

Boken är skriven i tre scener och handlar om en familj i upplösning. Första scenen utspelas under en bilfärd, där några syskon reser tillsammans med sin mamma och en man hon träffar, samt dennes hund. De är på väg till den äldre systerns hus och det är uppenbart att barnen inte tycker om mammans nya man. Det leder till och med till våldsamheter mellan mamman och sonen och de yngre syskonen försöker förtränga det som händer runt dem, medan de fantiserar om systerns hus där de ska äta tårta och svalka sig med iskall svagdricka.

I andra scenen kommer ett brev som meddelar att mormodern har dött. Familjen ärver den gamla kvinnan, men det visar sig att de inte bara handlar om pengar och saker. Mormodern ger dem också en människa att ta hand om: Skip de Bootsman. Men vem är han? Och ska han verkligen bo hos dem?

I tredje scenen har brodern flyttat och försöker skapa sig ett eget liv, samtidigt som han saknar familjen och de saknar honom.

Med små medel ger Moeyaert oss ögonblicksbilder där relationerna ställs på sin spets. Varje scen låter oss ana konflikterna, men han skriver oss inte på näsan. Det blir upp till läsaren att foga samman skeendena till en skildring av en familjs komplicerade kärlek till varandra.


Titel: Kärleken vi inte förstår
Författare: Bart Moeyaert
Översättare: Annika Johansson
Utgivningsår: 2019
Förlag: Gilla böcker
Antal sidor: 107

Vi for upp med mor av Karin Smirnoff

Karin Smirnoffs uppföljare till Jag for ner till bror tar vid där den förra boken slutar, och är precis lika bra.

Vi for upp med mor inleds med att Jana Kippo och hennes tvillingbror, Bror, åker upp för att begrava sin mor i hennes hemby Kukkojärvi. Samhället de kommer till visar sig vara starkt präglat av religion och den sektliknande församling som de flesta invånarna är medlemmar i.

Bara de som lever lite utanför samhället verkar inte vara med i gemenskapen, som Magdalena, alkoholiserad och boende i det hus som tvillingarnas mor ägt, och Jussi, en man som med sitt bokintresse och en fru som lämnat honom inte längre passar in i församlingens strikta levnadsreglemente.

Jana håller sig mest till dessa utkantsmänniskor, medan Bror verkar hitta sig en plats i den kristna gemenskapen. Detta oroar Jana som ser sektens baksida, med män som slår och kvinnor som tvingas föda barn efter barn. Hon kan inte lämna byn utan att få Bror med sig.

Liksom i första boken fortsätter Smirnoff berätta med sin säregna stil, präglad av ett ordkargt sätt att uttrycka sig och sammanskrivna för- och efternamn, precis som det skulle låtit att säga dem högt. Jag gillar verkligen den här boken - både handlingen och språket fångar mig direkt. En mycket värdig uppföljare.


Titel: Vi for upp med mor
Författare: Karin Smirnoff
Utgivningsår: 2019
Förlag: Polaris
Antal sidor: 350

Långa listan till 2019 års Bookerpris är här

Igår presenterades långa listan till 2019 års Bookerpris. De korta listan (med sex böcker kvar) avslöjas den 3 september, och sedan utses vinnaren den 14 oktober.

En av dessa ska alltså koras till vinnare:

• Margaret Atwood (Kanada), The Testaments 
• Kevin Barry (Irland), Night Boat to Tangier 
• Oyinkan Braithwaite (UK/Nigeria), My Sister, The Serial Killer 
• Lucy Ellmann (USA/UK), Ducks, Newburyport 
• Bernardine Evaristo (UK), Girl, Woman, Other 
• John Lanchester (UK), The Wall 
• Deborah Levy (UK), The Man Who Saw Everything 
• Valeria Luiselli (Mexiko/Italien), Lost Children Archive 
• Chigozie Obioma (Nigeria), An Orchestra of Minorities 
• Max Porter (UK), Lanny 
• Salman Rushdie (UK/Indien), Quichotte 
• Elif Shafak (UK/Turkiet), 10 Minutes 38 Seconds in This Strange World 
• Jeanette Winterson (UK), Frankissstein

Kul att se att Atwoods uppföljare till A Handmaid´s Tale är med på listan, liksom Night Boat to Tangier av Kevin Barry, eftersom jag bara för några veckor sedan stiftade bekantskap med honom och verkligen gillade det jag läste. En stor favorit hos mig är Lanny av Max Porter (som ju kommer till Bokmässan i höst) och sen kan jag bara inte förstå att jag missat att Jeanette Winterson har släppt en ny bok (den ska jag definitivt läsa).

Tisdagstrion: Sol, vind & vatten

Vi är mitt i sommaren och oavsett hur vädret är där du befinner dig, hoppas jag att temat för veckans tisdagstrio  - "sol, vind & vatten" - kan skänka lite sommarkänsla. Jag tänker på typiskt svenska sommarmiljöer, men också på Ted Gärdestads låt och faktiskt också på förnybar energi.

Du får förstås tolka temat på helt valfritt sätt. Lämna sedan en länk till din trio, så att vi kan ta del av varandras tips.

Jag slår helt enkelt till på en sol, en vind och ett vatten:

1. Jag gillar Tintin och för den här trion passar Solens tempel bra.

2. På temat vind vill jag tipsa om Blåst! av Eva-Marie Liffner, en roman som är en berättelse om syskonen Brontës liv på de blåsiga hedarna.

3. Till sist, Händelser vid vatten av Kerstin Ekman. En riktigt bra deckare, som är så mycket mer än bara en spänningsroman. 

Läs en novell IV: Den blå måndagen av Ivan Bunin

Ivan Bunin, 1933 (från Wikipedia)

Till Läs en novell IV har jag länge försökt hitta en novell till nr. 4: "Läs en novell med en veckodag i titeln". Nu har jag läst Nobelpristagaren Ivan Bunins "Den blå måndagen."

Novellen handlar om en man som uppvaktar en tjusig kvinna. Handlingen utspelar sig i Moskva under vintern och huvudpersonen åker varje kväll till den lägenhet mittemot Frälsarkatedralen där kvinnan bor. Han tar med henne ut till fina restauranger och de går på teater och konserter tillsammans.

Men kvinnan är samtidigt avvaktande och låter inte mannen komma för nära. Hon verkar också ha en melankolisk sida och njuter av svunna tider och gamla traditioner. Ibland när mannen kommer till hennes lägenhet sitter hon vid flygeln och spelar Månskenssonaten, långsamt och sömngångaraktigt. Trots alla nöjen mannen tar med henne på - i salonger där hon verkar bekant med alla - verkar kyrkan ha en större dragningskraft på henne. Till slut reser hon bort och skriver i ett brev att hon blivit novis i ett kloster.

Det här är det första jag läst av Bunin och jag gillar hans sätt att skriva. Särskilt hans förmåga att måla upp miljöer och stämningar.

Ivan Bunin tilldelades Nobelpriset i litteratur år 1933.


Titel: "Den blå måndagen"
Ur: Mörka alléer
Författare: Ivan Bunin
Översättare: Per-Olof Andersson
Utgivningsår: 2008
Förlag: Akvilon

Selmas Mårbacka

På vår lilla Sverigetur kom vi också till Mårbacka, gården där Selma Lagerlöf växte upp och som hon sedan i vuxen ålder lyckades köpa tillbaka. Vi gick en guidad tur genom minnesgården och fick se miljöerna hon tyckt så mycket om. Speciellt biblioteket med skrivbordet och käppen som stod lutad mot hennes stol, gillade jag. Man fick inte ta foton inne i huset, så tyvärr kan jag inte visa er hur fint det var.

Det finns också ett café där jag förstås åt en Mårbackakaka med vispgrädde och lingonsylt. Ett besök i butiken blev det också, men eftersom jag redan har många Lagerlöf-böcker köpte jag en snygg anteckningsbok istället.

Det är stort att besöka en favoritförfattares hem. Nu är jag sugen på att läsa en av Selmas romaner (fast jag har tyvärr ingen med mig på resan).

Tisdagstrion: Boktips från hängmattan

Sommar och eventuellt semester innebär förhoppningsvis lata dagar och tid för läsning. Vare sig du har en hängmatta eller kopplar av någon annanstans, tänkte jag att veckans tisdagstrio kunde få temat "Boktips från hängmattan."

Tolka på valfritt sätt och lämna en länk, så att vi kan ta del av varandras tips.

1. På sommaren kan det vara skönt att läsa något som går lätt, men som ändå skänker lite eftertanke. Precis en sån bok tycker jag Jonas Karlssons Regnmannen är. Dessutom får den pensionerade regissören Ingmars äventyr mig att le under läsningen.

2. Deckare passar också bra i hängmattan. Jag läste mycket fler deckare förr, men fortfarande hittar en och annan spännande bok fram till mig. Jag skulle vilja tipsa om Kastanjemannen av Sören Sveistrup, en läskig bok med högt tempo som inleds med att en kvinna hittas brutalt mördad på en lekplats i Köpenhamn.

3. Till sist, sommaren kan vara en tid för omläsningar av favoriter, och vad kan passa bättre på sommaren än Farlig midsommar av Tove Jansson. Jag tröttnar aldrig på hennes böcker.

Nora och Maria Lang

Vi är ute på en liten Sverigeresa och har bland annat besökt Nora. Här växte deckarförfattaren Maria Lang  upp, eller Dagmar Lange (1914-1991) som hon egentligen hette. Hennes första  bok, Mördaren ljuger inte ensam kom ut 1949 och 42 deckare senare, blev Se Skoga och sedan... hennes sista år 1990.

Nora har fått stå modell för böckernas Skoga, där de flesta av morden begås. Vid strandpromenaden finns en staty av Maria Lang:

Jag har egentligen inget direkt förhållande till Maria Lang, men har på senare år läst de tre första böckerna hon skrev. I Nora passade jag på att köpa Tre små gummor, en deckare som utspelar sig 1929 när Eje och Christer är pojkar och blir vittnen i händelserna kring tre gummor som besöker marknaden i Skoga: