Februari 2026

I februari läste jag fyra böcker av ganska olika slag. Jag inledde med Vivian Gornicks självbiografiska bok Aldrig färdig: En obotlig omläsares memoarer. I boken beskriver Gornick mötet med litterära verk som har påverkat henne genom livet, och vi får läsa om författare som Marguerite Duras, D.H. Lawrence och Doris Lessing, för att nämna några. Det är intressant hur hon uppfattar böckerna olika beroende vilket ålder och livssituation hon befinner sig när hon läser dem. Precis så är det, tänker jag. Samma bok kan verkligen bli helt olika läsupplevelser. 

Till bokcirkeln läste jag Michael Cunninghams The Hours, en roman som är inspirerad av Virginia Woolf och hennes roman Mrs Dalloway. Vi får följa tre kvinnor: Virginia Woolf (år 1923) som börjar skriva romanen Mrs Dalloway, Laura Brown (år 1949) som läser Mrs Dalloway och känner sig kvävd av sitt traditionella liv, och Clarissa Vaughan (på 1990-talet), en kvinna som förbereder en fest för sin vän i New York (precis som Mrs Dalloway förbereder en fest i Woolfs roman). De tre kvinnornas livsöden flätas samman, genom kopplingarna till Woolfs bok och teman som kvinnlig frigörelse, psykisk ohälsa och dödlighet.

Jag återvänder ofta till Tove Janssons muminböcker, och nu passade jag på att läsa om Trollkarlens hatt. Muminfamiljen hittar en svart hatt som visar sig ha magiska krafter. Allt som läggs i hatten förvandlas till något annat: äggskal blir moln och inne i muminhuset växer det fram en djungel. Vi får träffa karaktärer som Tofslan, Vifslan och Mårran, och familjen ger sig ut på ett äventyr till Hattifnattarnas ö. 

Sista boken jag hann med i februari var Abdellah Taïas Ett arabiskt vemod. Kulturkollo har en Världsdelsutmaning som jag hänger med på, och Taïas bok fick representera Afrika, som är platsen för januari och februaris läsning. Den handlar om en ung homosexuell pojke som växer upp i Marocko på 1980-talet, och hur han försöker hitta sin frihet och identitet.