Tematrio - avbruten läsning

Hos Lyrans noblesser är det dags för en ny tematrio. Varje vecka ges ett nytt tema - sedan är det bara att fundera en stund, välja ut sina egna tre bidrag och skriva ihop ett inlägg. Det roligaste är att hoppa runt på de andra deltagande bloggarna och se vilka böcker de skriver om.

Den här veckan är temat avbruten läsning.

Jag brukar faktiskt läsa ut de allra flesta böcker jag börjar på, även om jag inte alltid är jätteförtjust under läsingens gång. Jag tvingar mig inte att fortsätta av någon slags princip, utan mest för att jag alltid har en förhoppning om att det nog blir bättre så småningom. Snart tar nog berättelsen fart, tänker jag. När jag läst slutet faller nog alla bitar på plats...

Men trots detta lägger till och med jag ibland ifrån mig en bok, utan att ha kommit till sista sidan.

En bok jag försökt att läsa flera gånger är Moment 22 av Joseph Heller. Den är ju en riktig klassiker som man absolut borde läsa någon gång, men av någon anledning tycks jag aldrig komma in i den. Jag vet inte riktigt vad det är. Språket? Eller kanske ämnet?

Jag minns bara någon slags krigsmiljö som inte direkt lockade mig att läsa vidare. En tung början helt enkelt. Kanske kommer jag att gilla boken om jag bara kan ta mig förbi de första sidorna (ni hör att jag inte helt gett upp hoppet).

Ibland är det språket som gör att jag lägger ifrån mig en bok. Jag kan reta mig ganska rejält på dåligt eller tråkigt språkbruk, men om bara berättelsen är tillräckligt spännande eller gripande kan jag  ibland bortse från det. Men det finns undantag. När ett speciellt språkbruk ställer sig som en mur mellan mig och berättelsen. Då klarar jag det inte.

Som med vissa av Björn Ranelids böcker. Man kan ju verkligen inte påstå att han inte är skicklig med språket eller att han inte har en tanke med sina formuleringar, men jag får snudd på en allergisk reaktion av alla metaforer, liknelser och upprepningar. Allt respekt till Ranelid (och jag har faktiskt läst ut i alla fall två av hans romaner), men han stil är inte för mig!

Mitt tredje exempel är en bok som jag ganska nyligen lade ifrån mig utan att ha läst till slutet, nämligen Maria Svelands Systrar & bröder. Jag kunde inte låta bli att reta mig på hennes skildring av den misslyckade hustrun och mamman. Som om precis alla kvinnor som gifter sig måste hamna i samma fälla? Här spelade det också in att jag hade så många andra, i mitt tycke mer intressanta böcker, som väntade på att bli lästa.

Sedan var jag på Bokens Dag i Hässleholm, där Sveland var en av de författare som berättade om sitt skrivande. Faktum är att jag då tyckte att jag mycket bättre förstod avsikterna med hennes böcker. Hon var en intressant föreläsare, helt enkelt. Jag tror kanske ändå inte att Systrar & bröder kommer att tilltala mig mer, men jag är glad att jag fick lyssna till Sveland själv.

Test: Vilken Austen-hjältinna är du?

Jag hittade en rolig Austensida som jag tänkte dela med mig av. Om man går in på Strangegirl kan man svara på 11 frågor och sedan få reda på vilken av Jane Austens hjältinnor man är mest lik. Jag hade väl hoppats lite på Elizabeth Bennet, men tydligen var det inte riktigt så det låg till...

Så här gick det för mig:




"You are Elinor Dashwood of Sense & Sensibility! You are practical, circumspect, and discreet. Though you are tremendously sensible and allow your head to rule, you have a deep, emotional side that few people often see."

Vem är du mest lik? Testa och se!

En smakebit på søndag - Om detta talar man endast med kaniner

Den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten bjuder varje vecka på En smakebit på søndag. Man ger helt enkelt ett smakprov från en bok man för tillfället läser - på det viset kan man hoppa runt på alla deltagande bloggar och få lite nya lästips!

Förra veckan bjöd jag på ett citat ur MAXIMILAN och minimilian, en av årets Augustprisnominerade barn- och ungdomsböcker. Nu tänkte jag fortsätta på det spåret, eftersom jag också läst Anna Höglunds bok Om detta talar man endast med kaniner.

Boken är något så ovanligt som en slags bilderbok för ungdomar i yngre tonåren, men även som vuxen kan man känna igen sig i mycket av det som skildras. Tonen är mörk, både på bilderna och i texten.  Det handlar om en känslig kanin som försöker passa in och hitta en plats i gemenskapen. Jag gillar boken mycket - för mig är läsningen en omedelbar känsloupplevelse, nästan som att läsa en dikt.

 

Jag vet däremot andra som inte var lika förtjusta i boken, så läs den och se vad du själv tycker!

 

Smakbiten kommer här:

 

Vissa dagar är världen så skrämmande

att jag inte vågar lyfta blicken från marken.

Vad som helst kan hända bara jag går över golvet

för att tända lampan.

Vissa dagar har jag en stor gaffel inkörd i magen

som vrider om tarmspagettin.

Vrid, vrid.

 

 

 

Jane Austens Emma - en av de 100 bästa romanerna på engelska

Som ni kanske vet följer jag The Guardians projekt där Robert McCrum varje vecka utser en ny roman på listan som de kallar The 100 best novels.

 

Listan presenteras i kronologisk ordning och när jag för ett tag sedan berättade om urvalet hittills, konstaterade jag att jag mest av allt såg fram emot att det snart var dags för 1800-talet. Det känns som en självklarhet att Jane Austen ska vara med på listan, men eftersom reglerna säger att det bara får finnas med en roman från varje författare, har jag förstås undrat vilken av hennes romaner som skulle dra det längsta strået.

 

Och nu vet jag! McCrum valde Jane Austens Emma som en av de hundra bästa engelska romanerna. Säkert hade en och annan hoppats på Pride and Prejudice istället, men jag tycker att McCrums val känns väl genomtänkt. Läs mer om boken och om hur han resonerade här.

Vilken av Austens romaner skulle du ha valt?

 

 

 

Bokbloggsjerka - bokrelaterade önskningar

Den här veckans bokbloggsjerka låter oss drömma oss bort. Frågan att besvara lyder såhär:

Vad önskar du dig mest av allt just nu som är relaterat till böckernas värld?

Flera har den här veckan önskat sig mer tid - tid att läsa och tid att blogga. Jag instämmer förstås. Det finns så många bra böcker att läsa och att fundera över!

En annan sak jag gärna skulle önska mig är en hel dag när jag i lugn och ro kunde vandra runt bland olika antikvariat och bokhandlare; bara insupa atmosfären, botanisera bland hyllorna och kanske köpa en bok eller två. Naturligtvis i kombination med en eller två kaffepauser på  något trevligt café.



Den här bilden är hämtad från Akarps antikvariat i Lund.

På det mer materiella planet finns det förstås ganska många böcker jag skulle vilja ha i min bokhylla. Jag skulle inte ha något emot att ha ett inbundet exemplar från alla författare som fått Nobelpriset. Likadant skulle jag gärna se samma sak med Augustprisvinnarna och Bookerprisvinnarna. De finns också äldre bokserier jag skulle vilja äga, till exempel Strindbergs samlade verk och Selma Lagerlöfs samlade verk.

Vad önskar du dig?

Ugglans Quiz - gissa författaren på bilden

Ugglans Quiz är tillbaka, och den här gången handlar det om de personer som står bakom böckerna.

Din uppgift är att se om du kan identifiera vilka författare som visas på bilderna. Som vanligt hittar du de rätta svaren längst ner på sidan.

Lycka till!

Författare nummer 1:

 

 

 

 

Författare nummer två:

 

 

 

 

Författare nummer tre:

 

 

 

 

Författare nummer fyra:

 

 

 

 

Författare nummer fem:

 

 

 

 

Författare nummer sex:

 

 

 

 Författare nummer sju:

 

 

 

Författare nummer åtta:

 

 

 

 

Författare nummer nio:

 

 

 

 

Författare nummer tio:

 

 

De rätta svaren:
1. Joyce Carol Oates 2. Jo Nesbø 3. Sofi Oksanen 4. Anna Jansson 5. Edgar Allan Poe 6. Kerstin Ekman 7. J.K. Rowling 8. Pär Lagerkvist 9. Mo Yan 10. Haruki Murakami

Heden som litterärt landskap, hos Emily Brontë, Arthur Conan Doyle och Håkan Nesser

Jag har länge sett fram emot att läsa Håkan Nessers senaste roman Levande och döda i Winsford, inte bara för hans omisskännliga lite gammaldags språk och för spänningen som man förväntar sig även när boken ifråga inte är en tydligt uttalad deckare. Nej, den här gången var jag extra nyfiken på miljön i boken. Nesser gör nämligen som flera andra författare före honom och använder sig av det karga engelska hedlandskapet som bakgrund till sin berättelse.

Att använda en miljö för att skapa en viss stämning och för att spegla karaktärernas personligheter är förstås inget nytt i litteraturen. Hedlandskapet med sin vildhet och vidsträckta ödslighet är den plats där Catherine och Heathcliff,  huvudpersonerna i Emily Brontës roman Svindlande höjder (1847), springer runt i sin barndom. De upplever heden som sin tillflykt, med frihet utan gränser, och det är som om de smälter ihop med själva vildheten och mystiken som heden utstrålar.
 

Catherine och Heathcliff representerar, tillsammans med själva huset Wuthering Heights, naturens vilda, passionerade och samtidigt farliga sida. Deras kärlek trotsar alla gränser och har något nästan övernaturligt över sig. Motsatsen, det som i boken representerar det kultiverade, är det andra huset i berättelsen, Thrushcross Grange, där familjen Linton bor. Av olika anledningar kommer Catherine att gifta sig med Edgar Linton, men hon ska alltid längta efter att försonas med Heathcliff och med heden. Det är omöjligt att tänka sig Svindlande höjder utan att också tänka på det här speciella landskapet, i det här fallet inspirerat av hedarna i Yorkshire, i norra England.


I Baskervilles hund av Sir Arthur Conan Doyle från 1902, är det en annan hed som utgör miljön i berättelsen. Legenden om helveteshunden som förföljer släkten Baskerville utspelar sig på Dartmoor, hedlandskapet i Devon i sydvästra England.


Holmes och Watson blir inbjudna när slottsherren Sir Charles Baskerville hittas död. Legenden om spökhunden har därmed fått nytt liv -  flera personer har hört mystiska ylanden från heden och har också skymtat en jättehund med glödande käftar.


Boken är en detektivberättelse med en ruskig mordgåta i centrum. Heden är det perfekta landskapet för att bygga upp den kusliga stämningen. Den ödsliga heden täcks ofta av en mystisk dimma, på nätterna blir det kolsvart och det finns också slukhål, vattenfyllda svackor där marken inte bär. Det är helt enkelt en mörk och kuslig plats, där det inte alls är svårt att tänka sig en spökhund som ylar i natten.


Också hos Conan Doyle finns motsättningen mellan natur och kultur. Personerna som bor vid heden är också de mörka till sinnet och oförutsägbara. I kontrast till detta står förstås Watson och Sherlock Holmes, med sin logik och sin bakgrund i det upplysta London.


Så kommer vi då till Håkan Nessers Levande och döda i Winsford, och jag blev verkligen inte besviken efter att ha läst boken.


Romanen handlar om Maria Holinek som hyr ett ensligt hus uppe på heden i Exmoor i Somerset i sydvästra England, där hon bor ensam med sin hund Castor. Hon kallar sig för Maria Andersson och utger sig för att vara en författare som behöver skrivro. Samtidigt uppdagas för läsaren att något har hänt med hennes man. Undan för undan får man ta del av vad som tidigare skett och hur Maria har hamnat där hon nu är. Det är spännande och kuslig läsning, med dödshot, döda fasaner som någon lagt på hennes trapp, och så denna ovisshet om vad som egentligen har inträffat.


Heden är också hos Nesser stämningsskapande. Dess ödslighet passar Maria väl, men samtidigt är det något kusligt över omgivningarna, när dimmorna hindrar henne att se längre än några meter framför sig och när natten lägger heden i ett kompakt och ogenomträngligt mörker.


Men det symboliserar också en frihet. Ingen här vet vem Maria egentligen är, och hennes långa promenader över heden med Castor ger henne den avskildhet hon behöver. Hon kan vandra i timmar utan att träffa någon annan än vildhästarna. Det finns många beskrivningar av heden i romanen:


Man ser kilometervis åt alla håll, för att inte säga miltals, och inte så mycket som en byggnad. Inga tecken på mänsklig verksamhet överhuvudtaget, knappt ett träd ens; bara ljung, ärttörne och ormbunkar. Strävt gräs, mossa och lera. Himlen kommer oerhört nära i sådana landskap. Vi följde en sorts stig i nordostlig riktning, jag antar att det är vildhästarna som trampat upp den; den tycktes försvinna och komma tillbaka, på sina ställen var det för blött och vi fick lov att forcera den grova ljungen, bokstavligen tränga oss igenom den, men Castor uppfattade det hela som en stimulerande utmaning och jag märkte att hans inställning smittade av sig på matte. En förunderlig känsla av frihet snuddade vid mig, av någonting ursprungligt och vilt (s. 120).


När man läser Nessers roman kan i alla fall inte jag låta bli att också ta in de andra två skildringarna av heden i mitt medvetande - naturligtvis existerar inga skönlitterära verk isolerade, utan de är alltid i en slags dialog med det som tidigare är skrivet. Och Nesser gör det bra. Riktigt bra!


Titel: Svindlande höjder
Författare: Emily Brontë
Översättare: Birgit Edlund
Utgivningsår: 2010 (originalet Wuthering Heights från 1847)
Förlag: Bonnier Pocket
Antal sidor:439

Titel: Baskervilles hund
Författare: Arthur Conan Doyle
Översättare: Charlotte Hjukström
Utgivningsår: 2012 (originalet The Hound of the Baskerville från 1902)
Förlag: Novapress


Titel: Levande och döda i Winsford
Författare: Håkan Nesser
Utgivningsår: 2013
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Antal sidor: 422

Tematrio - Ungdomsböcker

Den här veckan handlar Lyrans tematrio om ungdomsböcker. Det är en genre som jag inte läser jättemycket av - en och annan ungdomsbok blir det naturligtvis, men jag misstänker att det finns massor av ungdomsböcker därute som jag aldrig ens har hört talas om. Så den här veckan ser jag extra mycket fram emot att läsa alla andras bidrag till tematrion och få ta del av intressanta boktips.

Tre riktigt bra ungdomsböcker vill jag i alla fall rekommendera!

Boken börjar med att Christopher hittar grannens hund död på gräsmattan, fastnaglad i marken med en grep. Då bestämmer han sig för att försöka hitta mördaren, vilket blir en annorlunda resa med tanke på hur Christopher resonerar och ser på världen.

Boken är smart, rolig och samtidigt otroligt sorglig.

Nästa ungdomsbok i min tematrio är Markus Zusaks Boktjuven.

Boken utspelar sig i Tyskland under andra världskriget och i berättelsens mitt finns den nioåriga Liesel Meminger som hittar en bok på kyrkogården bredvid sin brors grav. Hon stjäl boken som visar sig tillhöra dödgrävaren, och denna bokstöld blir startskottet för hennes bana som boktjuv.

Romanen handlar om böckernas och berättelsernas inneboende kraft, och om man själv älskar att läsa innebär detta tema förstås att boken får en extra dimension. Det är också en bok som tar läsaren med till en tragisk och svår tid i Europas historia, allt berättat med en väldigt charmig stil och ett speciellt tonfall.

Till sist vill jag nämna en ungdomsroman som i likhet med Haddons bok, också den har en väldigt lång titel! The Absolutely True Diary of a Part-Time Indian av Sherman Alexie handlar om Junior, en på många sätt speciell pojke.

Junior föddes med en hjärnskada som gör att han bland annat har dålig syn och en grav stamning. Han växer upp i indianreservatet Spokane, men bestämmer sig för att han måste bryta den negativa trend med alkoholism och arbetslöshet som de flesta han känner där är en del av.

Den enda möjlighet han har att förändra sitt öde är att lämna skolan i reservatet och istället skriva in sig i den helt vita skolan i grannstaden. Detta har ingen i reservatet gjort förut och Junior hamnar i en svår situation där han inte vill svika den bakgrund han kommer ifrån, samtidigt som han gör allt för att smälta in i sin nya miljö.

Boken är gripande, rolig och triumferande - man vill så gärna att det ska gå bra för Junior!