Mina husdjur av Nils Andersson & Erik Svetoft

Mina husdjur av Nils Andersson och Erik Svetoft är en bilderbok som verkligen har allt. 

I det stora husets salar bor djur av olika slag som pysslar med allt möjligt. De snickrar, spelar musik, lagar mat och går på toa. 

Texten är rimmad och är ibland rena ordlekar, som jag verkligen uppskattar. På uppslag med fantastiskt detaljrika illustrationer letar jag efter de djur som omnämns i texten: reptiler, gorillor, marulkar, hjortar, renar, undulater, maskar och många andra djur.

I Mina husdjur finns helt enkelt massor att förundras över, skratta åt och prata om. 

Se på de här bilderna, så förstår ni vad jag menar:

Titel: Mina husdjur

Författare: Nils Andersson

Illustratör: Erik Svetoft

Utgivningsår: 2021

Förlag: Rabén & Sjögren

Antal sidor: 32

Himlabrand av Moa Backe Åstot

I Himlabrand skildrar Moa Backe Åstot tonårskillen Ánte, som slits mellan att leva enligt de samiska traditionerna och att kunna följa sitt hjärta. 

Ánte vill inget hellre än att fortsätta med rennäringen, både för att han som familjens enda barn vill föra traditionen vidare och helt enkelt för att han älskar livet med renarna. 

Samtidigt upplever han allt tydligare den trångsynthet som tycks finnas i hans närhet, och när hans känslor för kompisen Erik utvecklas till något djupare vet han inte vad han ska ta sig till. Är det ens möjligt att vara renskötare och gay?

Det är inte bara fördomarna Ánte slåss mot - han är inte heller säker på att Erik besvarar hans känslor. Boken skildrar Ántes starka längtan efter kärleken, samtidigt som han vill vara precis som alla andra. 

Bokens miljö är också något som lockar. För mig som skåning är det förstås spännande att läsa om rennäringen, och jag kan tänka mig att miljön är viktig som igenkänning för ungdomar som kommer från liknande bakgrund som författaren. Samtidigt känner nog precis alla igen sig i tonårskärlekens våndor och kan inspireras av en huvudperson som vågar gå mot strömmen. 

Titel: Himlabrand

Författare: Moa Backe Åstot

Utgivningsår: 2021

Förlag: Rabén & Sjögren

Antal sidor: 206

Ungdomsböcker i veckans kulturfråga

Varje vecka ställer Enligt O en kulturfråga som den som vill kan vara med och besvara. Den här veckan undrar hon:

"Vilken bok skriven för unga tycker du är riktigt bra?"

En av mina favoriter på senare år är amerikanska Jacqueline Woodson. Jag har läst flera av hennes böcker men den jag helst vill tipsa om är Brun flicka drömmer. Boken är skriven i diktform och handlar om författarens egen uppväxt i South Carolina och New York. Riktigt läsvärd!

Tisdagstrion: Mat & dryck

Förra veckan handlade tisdagstrion om illustrerade böcker, och som vanligt tipsade ni om massor av intressanta titlar. Den här veckan ska vi ägna oss åt temat "Mat & dryck".

Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.

1. Vanessa Barbaras roman Salladsnätter utspelar sig en liten brasiliansk stad och handlar om änklingen Otto och hans excentriska grannar. Boken är färgstark, humoristisk och väl värd att läsa.

2. Klas Östergren har skrivit en novell med namnet Ravioli, som passar fint in i veckans trio. Den utspelar sig på en byggarbetsplats där det står nittiosex konservburkar med ravioli som ska bli lunch åt hantverkarna de kommande veckorna. Men novellen handlar mer om passion, kärlek och makt.

3. Till sist, Polis, polis, potatismos, den sjätte boken i serien Roman av ett brott av Sjöwall Wahlöö. Boken utspelar sig delvis i Malmö, dit mordkommissionens Martin Beck blir skickad när en känd affärsman blir skjuten på Hotel Savoy. 

Just nu i februari

Just nu läser jag Kostym av Ninni Holmqvist, en annorlunda novellsamling som rosades av kritikerna när den kom ut 1995. Berättelserna känns oväntade och lockande och ibland är det som om orsak och verkan sätts ur spel. Klart läsvärd. Jag läser också Odysseus pojke av Annika Thor, en bok till en bokcirkel om barn- och ungdomslitteratur som jag är med i. 

Just nu tittar jag på andra säsongen av Castle Rock - det är ganska läskigt och kul att befinna sig i Stephen Kings universum. Dock börjar jag ana detaljer i berättelsen som jag kanske kommer att ha lite svårt att ta till mig. Jag får väl se hur det blir efter något mer avsnitt.

Just nu lyssnar jag på det som sänds på P1 i bilen på vägen till jobbet, de dagar jag inte arbetar hemifrån. Jag har också letat fram Sades album Promise, efter att en av frågorna i På spåret förra veckan handlade om hennes musik. Det håller fortfarande, tycker jag. 

Just nu längtar jag efter att det ska finnas fler genomförbara saker att längta efter - konserter, resor eller bara ett restaurangbesök. Tyvärr känns det ganska avlägset. 

Rotvälta av Tove Alsterdal

Rotvälta av Tove Alsterdal blev av Svenska Deckarakademin utsedd till 2020 års bästa svenska kriminalroman, och det kan jag gott förstå.

Boken kretsar kring ett gammalt och ett nytt brott. För tjugotre år sedan blev den då fjortonårige Olof anklagad för att ha mördat tonårsflickan Lina Stavred. I bokens inledning återvänder han i vuxen ålder till föräldrahemmet och hittar sin pappa död, sittande i duschen, uppenbarligen mördad med en jaktkniv. Frågan alla ställer sig är om de två brotten kan knytas samman.

Polisen Eira Sjödin utreder. Hon är en intressant karaktär, uppväxt i trakten hon arbetar och följaktligen med god kännedom om personer och händelser från både nu och förr. Hon bor tillsammans med och tar hand om sin demenssjuka mamma. Platsen är Ådalen, i norrländsk skogsmiljö vid Ångermanälvens strand.

Det jag mest gillar med boken är att personerna och händelserna inte är enkelt svartvita. Här finns omständigheter som gör att det inte är en fråga om bara gott eller ont, och människorna känns just väldigt mänskliga. Inte heller är det självklart att precis alla trådar nystas upp och får sina konsekvenser. Jag gillar det här sättet att berätta, som för mig ökar skildringens trovärdighet. 

Jag tycker också om miljön, som Alsterdal skildrar väl. Människorna i boken är präglade av den miljö de lever i, och det använder sig författaren av för både stämningen och handlingen. 

Rotvälta är den första delen i en ny serie och redan hösten 2021 är det tänkt att nästa del, Slukhål, ska ges ut. Den vill jag så klart också läsa. 

Titel: Rotvälta

Författare: Tove Alsterdal

Utgivningsår: 2020

Förlag: Lind & Co

Antal sidor: 399

Tisdagstrion: Illustrerade böcker

Förra veckan var temat för tisdagstrion "Cyklar, bilar & bussar (och andra fordon)." Förutom de fordon som nämndes i titeln dök det upp massor av andra kul förslag. Vad sägs till exempel om en kärra, en hjulångare och en gåsrygg? Det blev många intressanta boktips.

Den här veckan är temat för tisdagstrion "Illustrerade böcker."

Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.

1. Andrea Lundgrens Nordisk fauna är en novellsamling där människa och natur verkligen möts och till och med överskrider varandras gränser. I slutet av varje text har Olle Forsslöf skapat en fin svartvit illustration av djuret som novellen handlar om. En riktigt bra bok.

2. Tove Jansson var ju både konstnär, illustratör och författare. Först var jag sugen på att ta med någon av de fantastiska illustrationerna från Mumin-böckerna, men sen kom jag på att hon också illustrerat till exempel Lewis Carrolls Alice i Underlandet. Så den fick det bli.

3. Till sist, en bok jag läst alldeles nyligen, Livets tunna väggar av Nina Burton. Insprängt mellan styckena i texten finns pyttesmå svarta silhuetter av djur och växter i samma stil som vi också ser på bokomslaget. Sådana små genomtänkta detaljer är jag väldigt förtjust i. Illustratören heter Nadia Nörbom.

Månadens tema är noveller

Februari är här och Månadens tema är noveller eller novellsamlingar. 

Jag har samlat på mig en trave med novellsamlingar som jag är nyfiken på att läsa. Dessutom passar det ju fint in i temat att läsa noveller från Novellix. Det finns helt enkelt massor att välja på.

Överst i min boktrave ligger Jonas Eikas Efter solen, en novellsamling som tilldelades Nordiska Rådets litteraturpris 2019. Här finns också Annika Norlins Jag ser allt du gör, som jag verkligen är nyfiken på.

I Sven Olof Karlssons Årsboken möter vi Sverige i både landsbygds- och stadsmiljö, och i Zadie Smiths Grand Union är perspektivet mer internationellt. 

Till sist, Kostym av Ninni Holmqvist, en kritikerrosad novellsamling från 1995, som jag länge varit sugen på att läsa.

Som vanligt får jag se vilken bok det blir, men det finns i alla fall många lockande alternativ.