torsdag 3 juni 2021

3 noveller av Katherine Mansfield

Eftersom vi har tema Australien/Nya Zeeland i bokcirkeln har vi passat på att läsa noveller av Katherine Mansfield (1888-1923). Jag har läst några av hennes noveller förut och jag tycker verkligen att de är fantastiska - den här gången blev det tre noveller från samlingen Trädgårdsfesten och andra noveller. 

"Kanariefågeln" är tydligen Mansfields alla sista verk och handlar om en ensam kvinna som hyr ut rum till tre unga herrar. Annars har hon inte mycket mänskliga kontakter i sitt liv och kärleken till kanariefågeln fyller tomrummet. Hon älskar hur den möter henne med sin vackra sång och den finns alltid där för henne när hon vill berätta något. Men en kanariefågel lever förstås inte för evigt. 

"Den bortgångne överstens döttrar" handlar om två systrar, Constantia och Josephine, vars far har dött. Vi kommer rakt in i handlingen när kvinnorna knappt kan sova på grund av allt som måste göras - det ska väljas ut sorgkläder, dödsannonsen ska skickas in och faderns ägodelar ska tas om hand. Det blir efterhand uppenbart att döttrarna varit hårt bundna till sin far, och nu när de faktiskt kan få mer frihet tycks de inte riktigt veta hur de ska bete sig. Här finns massor man kan läsa sig till mellan raderna och jag gillar att dra mina egna slutsatser utifrån hur de agerar och samtalar med varandra.

Den tredje novellen heter "Hur Pearl Button blev bortrövad". En liten vit flicka gungar på grinden framför sitt hus när två maorikvinnor går förbi. De kommer fram till henne och börjar prata, och flickan blir lika nyfiken på dem som kvinnorna är på henne. De säger att de har vackra saker att visa henne och så följer flickan med dem hem. De går långt och hon får träffa resten av släkten. Hon smakar deras mat och njuter av all uppmärksamhet hon får. De tar också med henne på en färd med häst och vagn till havet, som hon aldrig sett och först inte vet vad det är. Pearl Button har aldrig varit så lycklig förut. Men så ser hon en grupp blåklädda män närma sig.

Mansfields noveller är som små konstverk - hon bygger upp ögonblicksbilder där små skiftningar och detaljer avslöjar stämningar. Vi får också följa med in i karaktärerna och uppleva handlingen ur deras synvinklar. Jag gillar verkligen hennes sätt att skriva.

Jag passar också in "Kanariefågeln" i Novellflätan.


Titel: Trädgårdsfesten och andra noveller
Författare: Katherine Mansfield
Översättare: Lars-Håkan Svensson
Utgivningsår: 2013
Förlag: Ellerströms
Antal sidor: 171


tisdag 1 juni 2021

Månadens tema är historiska romaner

I juni är månadens tema historiska romaner, och som vanligt har jag letat fram en trave böcker att inspireras av.

Jag har fortfarande bara läst Wolf Hall i Hilary Mantels trilogi om Thomas Cromwell, så del två, Bring Up the Bodies, finns förstås med.

Andra böcker jag funderar på är Sara Collins Frannie Langtons bekännelser, Miraklet av Emma Donoghue och Tracy Chevaliers At the Edge of the Orchard.

Men jag har också valt ut böcker av svenska författare. Jag är nyfiken på Jessica Kolterjahns Nattfjäril, Eva-Marie Liffners Lacrimosa och Vibeke Olssons Sågverksungen. 

Underst i bokhögen ligger Musan av Jessie Burton. Jag gillade hennes Miniatyrmakaren och hoppas och tror att den här boken också är riktigt läsvärd.

Återstår alltså bara att se vilken bok jag ska börja med...

Klicka på böckernas titlar för att få mer information om dem.

Tisdagstrion: Kunglighet i handling eller titel

Den här veckan har tisdagstrion temat "Kunglighet i handling eller titel."

Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.

1. En av de böcker jag var mest fascinerad av när jag (för många år sedan nu) pluggade litteraturvetenskap, var Carl Jonas Love Almqvists Drottningens juvelsmycke. Den kretsar kring mordkomplotten mot Gustaf III i slutet av 1700-talet och huvudperson är den mystiska och androgyna Tintomara. Jag borde verkligen läsa om den, för jag minns inte alls så mycket som jag skulle vilja.

2. En kejsare är ett slags monark, så då får Selma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien en given plats i min trio. Boken handlar om torparen Jan i Skrolycka och hans dotter Klara Fina Gulleborg som beger sig till storstaden. Jan går där hemma och väntar, vill inte höra talas om dotterns lättsinniga liv och tappar till sist förståndet.

3. Till sist, en prins, som i Prinsen av Porte de la Chapelle av Annelie Drewsen.  Eter tre år i Sverige ska Salar utvisas. Han lämnar allt han  byggt upp i Sverige, beger sig ut i Europa och till sist till Paris, där han hoppas få asyl istället. Det här är en gripande fiktiv bok som bygger på verkliga omständigheter. 

söndag 30 maj 2021

Månadens tema: Jag vill sätta världen i rörelse: En biografi över Selma Lagerlöf av Anna-Karin Palm

Månadens tema i maj har varit biografier/självbiografier och jag har passat på att läsa Anna-Karin Palms biografi över Selma Lagerlöf, "Jag vill sätta världen i rörelse." 

Det dröjer inte många sidor innan jag är fast, och det finns väl mer än en anledning till det. För det första har jag alltid gillat Selma Lagerlöf, så det är en ren njutning att få fördjupa mig i hennes liv och personlighet. Jag är också väldigt förtjust i Anna-Karin Palms skönlitterära böcker, och även den här mer facklitterära boken är otroligt välskriven och kunnigt sammanställd. Till sist, är det roligt att läsa om Selmas arbete med sina böcker, eftersom jag faktiskt har läst de flesta av dem. 

Boken börjar med ett kapitel där författaren Selma tar plats, i och med att hon vinner Iduns följetongstävling med de fem första kapitlen ur Gösta Berlings saga. Sedan följer kapitlen kronologiskt, med barndomen, åren på lärarinneseminariet i Stockholm och tiden som lärarinna i Landskrona. När Selmas böcker börjar ge en ordentlig inkomst, blir hon författare på heltid. 

Hela tiden har hon ett försörjningsansvar - hon stöttar sina syskon och har under större delen av sitt liv sin mor och sin moster boende hos sig. Vi vet ju också att hon så småningom lyckas köpa tillbaka sitt äskade Mårbacka, som gått förlorat ett antal år tidigare. Hela tiden framstår Selma som en kvinna som går i spetsen för ett nytt kvinnoideal. Hon väljer tidigt bort äktenskapet, eftersom hon behöver friheten för sitt skrivande. När hon tilldelas priser eller till exempel blir invald i Svenska akademien tänker hon alltid att hon måste tacka ja för att kvinnor ska bli representerade i de här sammanhangen.

Det är spännande att läsa om hennes långa kärleksförbindelser, dels med Sophie Elkan som hon ger sig ut på äventyrliga resor med, dels med Valborg Olander som hon träffar senare. Under många år träffar hon dem båda, vilket får till följd att de förstås är svartsjuka på varandra. Selma verkar behöva båda kvinnorna i sitt liv. 

Selmas personlighet stiger verkligen upp från boksidorna. Det känns som att jag får lära känna henne på djupet, genom citaten ur hennes egna och andras brev och genom fotografierna. Palm har verkligen, med allt material och all kunskap hon bygger sin bok på, lyckats med att skapa ett fantastiskt porträtt, inte bara av författaren Selma Lagerlöf, utan av människan Selma Lagerlöf.

Jag tycker mycket om den här boken och jag blir sugen på att läsa om några av Selma Lagerlöfs romaner. Det finns så många som är helt fantastiska, som Gösta Berlings saga, Jerusalem, Körkarlen eller Kejsaren av Portugallien. 


Titel: "Jag vill sätta världen i rörelse": En biografi över Selma Lagerlöf
Författare: Anna-Karin Palm
Utgivningsår: 2019
Förlag: Albert Bonniers
Antal sidor: 682

fredag 28 maj 2021

Kaffepaus à la Alf & Sömntutan

 
Under kaffepausen roar jag mig med bilderboken Sömntutan av Alf Bergström. Den handlar om tonsättaren Sigge Trut som inte bara skriver låtar, operor och symfonier, utan också signaler till väckarklockor. På stans hotell har Franz Zimmer problem med att hans man Putte, som serverar hotellets frukost, inte vaknar i tid på morgnarna. Sigge får uppdraget att bygga en riktigt mäktig tuta som ska kunna väcka Putte. Han får hjälp av vaktmästaren Lena Röör, men kanske är det ett problem att hon inte tycks veta vad som är upp och ner på ritningen.

Titel: Sömntutan
Författare: Alf Bergström
Utgivningsår: 2021
Förlag: Natur & Kultur

tisdag 25 maj 2021

Tisdagstrion: Ljus & mörker

Den här veckan är temat för tisdagstrion "ljus & mörker."

Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.


1. Först ut i min trio är Anthony Doerrs Pulitzer-vinnare Ljuset vi inte ser. Den franska flickan Marie-Laure är blind och upplever andra världskrigets fasor genom ljud och dofter. Hon flyr Paris för Saint-Malo, och där träffar hon den tyske pojken Werner som skickats till staden på ett hemligt uppdrag.

2. Också min andra bok, The Daylight Gate av Jeanette Winterson, har ordet ljus i sin titel, även om boken är allt annat än ljus. Romanen handlar om häxprocesserna i 1600-talets England och särskilt om Alice Nutter och det som sker i Pendle-skogen. Riktigt otäck stämning och mycket välskrivet. 

3. Till sist, ännu en ljus titel, som i Sundborn eller Dagar av ljus av Philippe Delerm. Den här boken utspelar sig i konstnärskolonin Grez-sur-Loing år 1884, dit Carl och Karin Larsson och andra skandinaviska målare har rest för det speciella ljusets skull. 

lördag 22 maj 2021

Så börjar boken #5

Jag funderar ofta över hur böcker inleds. Det kan förstås vara på helt olika sätt - mitt i en dramatisk händelse eller med detaljer som sätter tonen för en persons karaktär eller en viss stämning eller miljö. Om inledningen är riktigt bra är mitt intresse för att läsa vidare väckt redan efter bokens första stycke.

Bea Uusmas bok Expeditionen: Min kärlekshistoria inleds med en sida där vi tilltalas direkt av författaren. Den första meningen är "Jag hatar att frysa" och med tanke på bokens ämne gillar jag verkligen kontrasten. Den här boken handlar nämligen om en kvinnas resa i spåren av Ingenjör Andrées polarexpedition mot Nordpolen. 

Jag känner Uusmas besatthet när tankarna på Vitön tränger igenom hennes vardagsbestyr. Hon bara måste dit, och det är just kontrasten mellan det vanliga trygga livet och den ogästvänliga karga platsen som väcker min fascination, både för Vitön och Andrée och för författarens driv att nå dit.

Jag tycker mycket om den här bokens inledning och den lockar mig verkligen att läsa vidare:

"Jag hatar att frysa. Jag får panik av bara tanken på att vara ute utan vantar när det blåser. När det är minusgrader håller jag mig helst inomhus. Förut var jag illustratör. Sen utbildade jag mig till läkare. Jag köper extra varma sockor till mina barn, så att inte de heller ska frysa. Jag ligger i timmar i badet. Jag plockar in i diskmaskinen. Jag orkar inte plocka in i diskmaskinen. Jag har busskort och portkod och bunden bolåneränta. Jag har almanacka och springlåtlista och varje dag, i femton år, har jag längtat till en öde ö, en vit skärva i det arktiska ishavet. Ön är helt obebodd och täckt av en glaciär, vars sidor stupar lodrätt rakt ner i vattnet, som klippväggar. Den brukar kallas otillgänglighetens ö, för att den alltid är inbäddad i drivis. Tre gånger har jag försökt resa dit, men varje gång när vi nästan varit framme har vi tvingats vända, eftersom vårt fartyg annars skulle riskera att fastna och bli uppskuret av de enorma, mintgröna isflaken. Inget kan växa på denna ö, men längst ut på södra spetsen finns en smal stenstrand med barmark, en liten landtunga som sticker ut i havet. På den här stranden finns ingenting, bara krossten och grus, några enstaka stockar av drivved, och det är till just den här stranden jag vill, nej, inte vill, måste.

Jag har längtat till den här stranden i femton år. Jag måste dit, trots att jag inte vet vad jag ska göra där, när jag väl kommer fram. När jag kommer fram till Vitön."

onsdag 19 maj 2021

Litteralund 2021

 
Jag har deltagit i Litteraralund, den bokfestival för barn och unga som arrangeras i Lund vartannat år. Den här gången var festivalen helt digital, men jag måste säga att det har fungerat riktigt bra att lyssna. Helt klart var detta ett av de mest proffsiga online-arrangemang jag deltagit i under pandemin.

Några av favoritinslagen efter två dagars konferens är de här:

Mona Monasar berättar om sin diktsamling Modersmål från 2019.

Jag gillar Oskar Kroon som skrivit Mitt fönster mot rymden, Vänta på vind och Överallt och ingenstans. I höst kommer det två nya böcker - det ser jag fram emot.

Mårten Sandén samtalar med Pija Lindenbaum...


... och Emma Adbåge om barnets perspektiv i deras böcker.

Jag älskar verkligen Baek Heenas bilderböcker - här ser vi henne med två av huvudena hon använde till illustrationerna av huvudpersonen i Magiska godiskulor.

Bart Moeyart, en annan ALMA-pristagare som är en stor favorit. Nu är jag sugen på att läsa hans Bröder. 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...