Under januari månad har vi i Novelltolvan 2025 läst texter av Chimamanda Ngozi Adichie. Ur novellsamlingen Det där som nästan kväver dig läste jag förutom titelnovellen också "Cell Ett" och "En privat angelägenhet."
Alla tre novellerna har starka kopplingar till Adichies födelseland Nigeria. "Det där som nästan kväver dig" utspelar sig i USA, men handlar om en ung nigeriansk kvinna som vinner i det amerikanska visumlotteriet och lämnar sitt hemland. I det nya landet hamnar hon i en småstad i Connecticut, där hon skaffar ett jobb som servitris och lånar böcker på biblioteket för att studera på egen hand när hon inte har råd att gå på förberedande college. Olikheterna mellan de båda kulturerna är ständigt närvarande, och känslan som nästan kväver henne är en mix av hemlängtan, utsatthet och upplevelsen av att ingen ser henne som en person, utan bara som en exotisk representant för afrikansk kultur.
"Cell Ett" utspelar sig i Nigeria och beskriver den oro som råder på ett universitetscampus i en nigeriansk stad. Unga män ger sig ut på stöldräder för att visa sig tuffa, och sjuttonåriga Nnamabia fejkar ett inbrott i sitt eget hus och stjäl sin mammas smycken. Tre år senare härskar olika gäng på campus och de drar sig inte för att ta till väpnat våld. Efter en gängskjutning försvinner Nnamabia och trots att han inte deltagit i händelserna har han gripits och satts i fängelse. Hans cell är överbefolkad och han tvingas ofta stå inträngd mot väggen, de får extremt lite mat och blir bitna av vägglössen. Men det värsta stället är ändå Cell Ett, som till och med de tuffaste verkar rädda för.
I "En privat angelägenhet" hamnar två kvinnor på samma gömställe i en övergiven butik under ett våldsamt upplopp. De klättrar in genom ett fönster och sitter tillsammans i det trånga utrymmet för att undvika kravallerna. Kristna igbor och hausamuslimer är i konfikt med varandra, och de båda kvinnorna kommer från varsin folkgrupp. Det är tydligt att de har helt olika förutsättningar i livet. Chika studerar till läkare på universitetet och den andra kvinnan säljer lök på marknaden. Men i sitt gömställe stöttar de varandra och det blir tydligt att båda är offer i våldsamheterna som pågår.
Jag tycker verkligen Adichie skriver helt fantastiskt också i det kortare formatet, och kommer säkert att läsa resterande noveller i samlingen också vid tillfälle. Ni vet väl att författaren också är aktuell med en ny roman under våren? Drömräkning kommer ut i mars.
Hur har det gått med din novelläsning?
Om du vill får du gärna lägga in länkar här i inlägget till det du läst och skrivit om, så kan vi lättare klicka oss runt och ta del av varandras läsupplevelser.
.jpg)
.jpg){kind=link}
