torsdag 29 maj 2014

Fyrarnas lockelse

Som jag berättade här, var jag och en kompis på en liten tur i Ystadstrakten förra helgen. En anledning till att resan blev just till dessa trakter, var att vi ville besöka två fyrar: Sandhammarens fyr och Ystad fyr.
 
Det är något alldeles särskilt med fyrar, tycker jag. Man kan lätt föreställa sig hur de sveper med sitt ljus över havet för att leda fartygen rätt. Att vara fyrvaktare och bo ute vid fyren, måste ju också ha varit en väldigt speciell tillvaro.
 
Sandhammarens fyr togs i bruk första gången 1862. Eftersom marken på platsen består av mjuk sand fungerade det inte med ett sedvanligt fyrtorn i sten. Därför konstruerade man istället ett slags pål- och gallerverk som var betydligt lättare. Efterhand automatiserades fyren, och den sista fyrvaktaren lämnade Sandhammaren 1979. Numera fjärrstyrs fyren.
 
 
 
Den andra fyren vi besökte står i Ystad hamn. Den är betydligt mindre, och känns numera så inklämd att man knappt lägger märke till den. Den byggdes 1865 och användes fram till och med 1975.
 
 


 
Också i skönlitteraturen finns ofta ett gåtfullt skimmer kring just fyrarna. En av mina absoluta favoritböcker är To the Lighthouse (1927) av Virginia Woolf. Vi kastas rakt in i handlingen, när boken inleds med en konversation mellan Mrs. Ramsay och hennes son James, som vill åka på en utflykt till just en fyr som de ser från sitt sommarhus:
 
"Yes, of course, if it's fine to-morrow," said Mrs. Ramsay.
"But you´ll have to be up with the lark," she added.
     To her son these words conveyed an extraordinary joy, as if it were settled that the expedition were bound to take place, and the wonder to which he had looked forward, for years and years it seemed, was, after a night's darkness and a day's sail, within touch.
 
Det ska dock dröja tio år innan båtutflykten till fyren verkligen blir av, och då är förhållandena helt andra, både inom familjen och i världen omkring dem.
 
En annan bok som jag tycker mycket om är Lighthousekeeping (2006) av Jeanette Winterson. Boken handlar om Silver, en föräldralös flicka som tas om hand av den gamle blinde fyrvaktaren Pew. Hans berättelser om Babel Dark, en präst som levde på 1800-talet, lär Silver något om sitt eget liv och öde.
 
Till sist, några ord om en bok med anknytning till fyrar, som jag inte läst ännu, men är riktigt nyfiken på: Fyren mellan haven (2014) av M.L. Stedman:
 
 
 
Såhär beskrivs boken på adlibris:
 
"Efter fyra uppslitande år vid första världskrigets västfront återvänder Tom Sherbourne till Australien och tar anställning som fyrvaktare på Janus Rock, en ensligt belägen ö nästan en halv dagsresa från kusten. Omgiven av havets tomma vidder och med sin unga hustru Isabel som enda sällskap, hoppas Tom finna ro för sin sargade själ.

En aprilmorgon några år senare spolas en båt upp på stranden och i den vinddrivna farkosten finner fyrvaktarparet en död man och ett levande spädbarn. Tom vill först låta underrätta myndigheterna, men Isabel, som genomlidit tre missfall, ser barnet som svaret på alla hennes böner, som en gåva direkt från Gud. Mot bättre vetande beslutar de sig för att behålla den lilla flickan och låta världen tro att hon är deras dotter. Det är först två år senare, när de återvänder till fastlandet, som paret inser att den händelse som gett deras tillvaro en mening samtidigt slagit en annan människas liv i spillror."
 
Det låter onekligen som en intressant bok!
 
Har du fler tips på böcker som på något sätt handlar om fyrar?
 


 


onsdag 28 maj 2014

Stjärnans ögonblick av Clarice Lispector

I min bokcirkel försöker vi som en uppvärmning inför Bokmässan hitta böcker från Brasilien. Den första vi gav oss på var Stjärnans ögonblick av Clarice Lispector:


Stjärnans ögonblick är mycket speciell till sin form - som läsare får man ta del både av författaren Rodrigo S.M. och hans skapande av en berättelse, samtidigt som man får följa kvinnan i själva den berättelse som författaren skriver ihop. Boken existerar alltså på två plan samtidigt, och det gör den både intressant  och på något vis svindlande.
 
Rodrigo S.M. får i Rio de Janeiro syn på en fattig flicka från Nordeste, och ur hennes ansiktsuttryck där han kan ana en känsla av undergång, börjar han spinna ihop den tråd som ska bli hennes liv. Boken är full av metalitterär tematik, och vi får läsa om Rodrigos vedermödor i skrivprocessen och den osäkerhet över hur han ska låta berättelsen utvecklas, som ibland drabbar honom. Han uppger många anledningar till varför han överhuvudtaget skriver, till exempel:
 
"Först och främst därför att jag har uppfattat språkets anda - och så är det ibland att formen gör innehållet. Jag skriver med andra ord inte på grund av nordesteflickan utan på grund av "force majeure", eller som man säger i formella anhållanden, på grund av "tvingande skäl".
 
I ett annat stycke förklarar han:
 
"Det är tur att det jag kommer att skriva på något sätt redan är skrivet i mig. Det enda jag behöver göra är att skriva av mig själv lika viktlöst som om jag vore en vit fjäril."
 
Men ibland låter han också andra skäl komma upp till ytan:
 
"Jag skriver därför att jag inte har något bättre för mig här i världen; jag har blivit över och det finns ingen plats för mig på människornas jord. Jag skriver därför att jag är en förtvivlad man och därför att jag är trött, jag står inte längre ut med att slentrianmässigt vara mig och om det inte vore för skrivandets ständiga nyhet skulle jag symboliskt dö varje dag."
 
Och det han skriver om är alltså bokens verkliga huvudperson, den unga kvinnan Macabéa. Hon blev tidigt föräldralös och kom via en moster (som behandlade henne illa) till Rio. Hon är maskinskriverska, egentligen avskedad, men eftersom chefen tycker synd om henne, får hon vara kvar. Hon delar en lägenhet med några andra unga kvinnor, men hon umgås inte med dem.
 
Macabéa är en av de märkligaste huvudpersoner jag läst om. Hon är så blek och oförarglig att hon skulle vara lätt att överhuvudtaget inte lägga märke till. Hon lever livet timme för timme och tycks inte förvänta sig något av det. Hon lyssnar på Radio UR, unnar sig lite kallt kaffe som alltid ger henne halsbränna, och går någon enstaka gång på bio.
 
När hon så träffar en man, Olímpico de Jesus, verkar det inte spela så stor roll vad Macabéa egentligen tycker om honom. Hon inriktar sig på att i vilket fall som helst vara hans flickvän. Dock är han inte så snäll mot henne. Vid ett tillfälle säger han till henne:
 
"Macabéa, du är ett hårstrå i soppan. Man tappar lusten att äta, förstår du."
 
Och denne löjlige och otrevlige man, tycker till slut att Macabéas arbetskamrat Gloria, är ett bättre parti för honom, och lämnar Macabéa. Inte heller på detta tycks Macabéa reagera speciellt mycket, och det är inte förrän hon besöker spåkvinnan, madam Carlota, som hon inser att också hon har ett öde att leva upp till.
 
Stjärnans ögonblick tar upp teman som fattigdom och drömmen om ett bättre liv, men boken handlar också om språkets makt och om sanningens natur. Faktum är att denna lilla bok tycks innehålla hur många teman som helst. Närmast filosofiska utvikningar blandas med banala konversationer och funderingar. Clarice Lispectors bok är riktigt njutbar läsning, som definitivt ger mersmak.
 
 
 
Titel: Stjärnans ögonblick
Författare: Clarice Lispector
Översättare: Örjan Sjögren
Utgivningsår: 2007
Antal sidor: 123
 
 

måndag 26 maj 2014

Konsten att väcka en före detta samlare ur sin slummer

Idag kom ett paket med böcker på posten. Jag behövde en guidebok till sommarens semester i Cornwall, och när jag ändå var inne och gjorde bokbeställningar utökade jag min order lite. Jag brukar ju skriva här att jag inte har något större behov av att köpa böcker längre och att jag lånar flitigt på biblioteket, och det stämmer ju absolut.
 
Men när jag fick syn på de senaste fyra böckerna från Novellix var det ändå klippt. Jag har ju sett och läst vissa av deras små novellböcker tidigare, och har alltid tyckt att det är en så bra idé att förpacka en god historia i en snyggt och litet format. Ändå har jag aldrig känt behovet av att faktiskt köpa böckerna.
 
Men nu sitter jag alltså här och bläddrar lite i Herr Kadar av Håkan Nesser, Alla vill bara gå hem av Daniel Sjölin, Hägring av Oline Stig och Allt har sin tid av Alva Dahl.
 
 
 
Och de är ju väldigt fina och små och så himla snyggt formgivna! Jag tänker att det ju kanske vore roligt att ha alla Novellix böcker stående i bokhyllan här hemma...
 
Så vem vet? Kanske har Novellix lyckats väcka den slumrande samlaren i mig. När jag var liten var det smurfar och suddgummin, och nu kanske det blir novellböcker?

söndag 25 maj 2014

Ales stenar

Igår var jag och en kompis ute på en liten utflykt i trakterna runt Ystad. Bland annat besökte vi två fyrar (vilket ni ska få läsa om i ett senare inlägg), och så stannade vi till vid vackra Kabusa...





... och byn Kåseberga.





Ovanför Kåseberga, med vidunderlig utsikt över den branta kustlinjen, ligger en av Skånes mest kända turistmål, skeppssättningen Ales stenar:




Skeppssättningen består av 59 stenar och är den största i Sverige. Man är inte helt säker på vad Ales stenar egentligen användes till, men de vanligaste teorierna är att det antingen är en slags gravplats eller en solkalender.
 
Jag kom att tänka på Anders Österlings dikt:
 
"Ales stenar
 
Där kusten stupar mellan hav och himmel
har Ale rest ett jätteskepp av stenar,
skönt på sin plats, när axens ljusa vimmel
med blockens mörka stillhet sig förenar,
en saga lagd i lönn
vid brus av Östersjön,
som ensam vet, vad minnesmärket menar.
 
I sluten ordning dessa gråa hopar
stå vakt från hedenhös; och folket säger
att backen spökar - att den gnyr och ropar
i senhöstmörkret som ett krigiskt läger.
Ty mitt i bondens jord
har Ale gått ombord
på dödens skepp, det sista som han äger.
 
Storvulen handlingskraft behärskar kullen.
Järn mötte brons, när äventyret hände.
Sjökungens skepp, som sitter fast i mullen,
gör här sin långfärd intill tidens ände.
Det har blott en sten till stäv
och moln till segelväv,
men är trots allt de fria skeppens frände.
 
En brigg på väg till Skagerak och Dover
i disigt fjärran glider tyst om knuten
av närmsta sten, och medan platsen sover
har seglaren tillryggalagt minuten.
I detta skådespel
vet ingen, vilken del
som just förflyter eller är förfluten.
 
Kring skepp och gravskepp glittrar böljeskummet
mångtusenårigt och mångtusenmila,
och tiden byter hälsningar med rummet
i seglens rörelse och blockens vila,
och marken strör sin blom
kring stentung ålderdom,
och lärkan slår, och Skånes somrar ila."
 
 
 
 

fredag 23 maj 2014

Bokbloggsjerka - besviken på slutet

Ännu en varm och härlig dag är i antågande. Jag har altandörren på glänt och lyssnar till fågelkvitter och gräsklipparbrummande medan jag funderar på Annikas fråga:

"Har du läst en bok som slutade på ett sådant sätt att du blev rejält besviken?"

Det har jag ju såklart. Ofta tycker jag inte om när sluten blir för tillrättalagda och för sockersöta. Jag vill hellre ha ett slut där inte allt avslöjas och jag själv får fundera vad som händer sen.
Den bok som jag först kommer att tänka på är Harry Potter and the Deathly Hallows av J.K. Rowling:
 

Nu ska ni känna till att jag VERKLIGEN gillar Harry Potter-böckerna, trots att jag egentligen tillhör helt fel ålderskategori. Men det har gått riktigt bra ändå.

Jag har förstås läst böckerna och sett filmerna. Jag har köat utanför Waterstones i London för att få köpa Harry Potter and The Goblet of Fire samma dag som den släpptes. Jag har varit på The Harry Potter Experience utanför London (läs mer om detta här) och på Christ Church College i Oxford där förlagan till The Great Hall finns. Jag spelar till och med gärna Lego Harry Potter-spelen på X-boxen (jag gillar nog det ännu mer än vad sonen gör).

Inget kan alltså få mig att inte gilla böckerna om Harry Potter, men ärligt talat, den epilog som avslutar hela bokserien, är i mitt tycke rejält onödig.
 
Vi har alltså vid det här laget följt med på en lång och vindlande resa genom sju böcker, och nu till slut har Harry Potter besegrat Voldemort. Där kunde boken ha slutat, tycker jag.
 
Men icke. Tyvärr följer nu en epilog med namnet "Nineteen years later" där vi får följa familjerna Potter och Weasley när nästa generation ska åka från Platform 9 och 3/4 mot Hogwarts. Det här blir alldeles för tillrättalagt för min smak. Jag vill inte läsa om att Harry och Ginny nu är gifta och har flera barn (döpta efter Harrys avlidna föräldrar och både Dumbledore och Snape). Jag vill heller inte läsa att Ron och Hermione förstås också är gifta och har barn som ska till Hogwarts. Också Malfoy har en son som nu ska börja skolan, så på sätt och vis känns det som om allt börjar om igen med en ny generation trollkarlar.
 
Naturligtvis är det högst trovärdigt att just detta skulle ske efterhand som åren går i Harry Potters universum, men jag hade föredragit att inte behöva läsa om det. Det känns faktiskt som en helt annan historia, och en som jag hellre bara hade föreställt mig.

onsdag 21 maj 2014

Bokcirklande om Fjärilseffekten


Igår kväll var det dags för en träff med min bokcirkel igen. Det är alltid lika trevligt, och något man verkligen ser fram emot varje gång. Mest för alla bra böcker vi diskuterar, men naturligtvis också för sällskapet och den goda fikan som det alltid bjuds på.
 
Igår pratade vi om Karin Alvtegens Fjärilseffekten. På försättsbladet till boken kan man läsa en definition av vad fjärilseffekten innebär: "En marginell påverkan i systemet kan på sikt få stora och oförutsägbara effekter någon annanstans." Det är den här grundidén som Alvtegen utgår ifrån när hon skriver om Bodil, Andreas och Viktoria. Vi får växelvis följa deras liv - både i nutid och i tillbakablickar - och det blir oerhört tydligt att de val man gör i livet, kan få konsekvenser som drabbar inte bara en själv, utan också andra människor. Ens barn, men också människor som bara råkar hamna i vägen när en händelse leder till nästa händelse, och så vidare... Om någon inte agerat just så, hade kanske saker och ting inte utvecklat sig på just det där sättet. I boken blir konsekvenserna både av ondo och av godo, och som vanligt är Alvtegen mästerlig på att göra pyskologiska djupdykningar i karaktärernas inre.
 
Alla i bokcirkeln gillade Fjärilseffekten, så jag kan varmt rekommendera er att läsa den.
 
Vi hann också med att prata ganska mycket om våra kommande planer. Vi ska nämligen åka till Bokmässan tillsammans, och detta måste vi ju smida planer inför. Nästa månads bokcirkelbok blev också passande nog en brasilianare, nämligen Colombines kyss av Adriana Lisboa.
 
 

tisdag 20 maj 2014

En norsk tematrio

Den här veckan vill Lyran att vi sätter ihop en tematrio från Norge, och det passar ju bra eftersom det alldeles nyligen var den sjuttonde maj och Norges nationaldag. Uppmaningen lyder:

"Berätta om tre norska/svenska favoriter. Välj om du vill berätta om en speciell bok eller en författare. För svenska deltagare gäller att berätta om norska böcker/författare och för norska deltagare gäller då så klart att berätta om svenska favoriter. För er som möjligen inte vet om ni är mest norska eller svenska är valet fritt."





1. Mitt första exempel är boken Naiv. Super. (till svenska 1998) av Erlend Loe. Egentligen skulle jag kunna ta upp även andra böcker av Loe här, till exempel hans senaste på svenska, Inventering (läs min recension här), men eftersom Naiv. Super. var mitt första möte med författaren, väljer jag den.
 
Boken handlar om en ung man som grubblar över det mesta. Han köper en röd boll och en bultbräda som han ägnar stor tid åt. Han reser också till New York för att få perspektiv på tillvaron och hitta något att tro på. Framförallt skriver han långa och mycket roande listor över allt möjligt och omöjligt. Som alltid med Erlend Loe är det rolig, absurt och samtidigt tänkvärt.
 

2. En riktig klassiker vid det här laget är Jostein Gaarders ungdomsroman Sofies värld (norska originalet från 1991). Boken är en sammanflätning av vanlig berättelse och en slags faktabok - den har underrubriken "Roman om filosofins historia".
 
Sofie hämtar posten och hittar ett mystiskt brev med sitt namn på, men utan frimärke och avsändare. Inuti finns en fråga för henne att fundera över: "VEM ÄR DU?" Efterhand kommer fler brev, allt tjockare, och innehållet visar sig vara en grundkurs i filosofins historia. Samtidigt som man lär sig mycket av boken, innehåller den också både mystiska omständigheter och spänning.
 

3. Till sist, Berlinerpopplarna (till svenska 2006, och nu tydligen inte i tryck längre...), skriven av Anne B. Ragde. Boken handlar om tre bröder som efter att inte ha setts på tjugo år, samlas vid sin mors dödsbädd. Tor har bott kvar och skött gården, Margido är den korrekte begravningsentreprenören och Erlend, som fjärmades från familjen när de förstod att han var homosexuell, bor nu i Köpenhamn. Tor har dessutom en vuxen dotter, Torunn, som han har hållit hemlig under alla år.
 
Berlinerpopplarna handlar om familjerelationer och kärlek, och personerna skildras med stor ömhet. För den som gillar boken, kan man dessutom läsa fortsättningen i Eremitkräftorna (till svenska 2007) och Vila på gröna ängar (till svenska 2008).



lördag 17 maj 2014

Yahya Hassan

Plötsligt rasslade det till i reservationskön, och jag fick meddelande om att jag kunde hämta Yahya Hassans Dikter på biblioteket.





Jag har hört många lovord om den här debuten, så jag kunde inte låta bli att kika lite. Jag tänkte bara läsa den första dikten så länge, eller kanske de två första, för jag har redan fullt upp med annat som måste gå före. Med Julie Otsukas Vi kom över havet, som jag verkligen gillar, och med Elin Boardys Mary Jones historia, som jag har börjat tjuvläsa lite i samtidigt. Dessutom måste jag komma igång med Karin Alvtegens Fjärilseffekten till bokcirkeln i nästa vecka.
 
Men det är något med Yahya Hassans dikter som pockar på uppmärksamheten - de tränger sig på och vill före i läskön. Dikterna känns så omedelbara, och så avgrundsdjupa i sin på ytan enkla form.

Här kommer ett smakprov:

"UTANFÖR DÖRREN

JAG SATT I GARDEROBEN MED EN ÄPPELMUNK I HANDEN
OCH LÄRDE MIG KNYTA SKOSNÖREN I STILLHETEN
APELSINER MED NEJLIKOR OCH RÖTT BAND
HÄNGDE FRÅN TAKET SOM GENOMBORRADE VOODOODOCKOR
DET ÄR SÅ JAG MINNS DAGIS
DE ANDRA LÄNGTADE TILL JULTOMTEN SKULLE KOMMA
MEN JAG VAR LIKA RÄDD FÖR HONOM
SOM JAG VAR FÖR MIN PAPPA"

(s. 7)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...