torsdag 21 augusti 2014

Kartor i litteraturen

När jag under sommaren läste M.L. Stedmans roman Fyren mellan haven, insåg jag hur trevligt jag tyckte det var att det fanns en karta över Australien med i boken:


Här kan man se precis var fyren på Janus Rock ligger (där en stor del av handlingen utspelar sig), och under läsningen gick jag ofta tillbaka till kartan för att leta upp platserna som nämndes i boken.
 
Jag tycker faktiskt  mycket om kartor i verkliga livet också. GPS är ju en jättebra och användbar uppfinning, men inget slår en karta när man verkligen vill veta var man befinner sig. Med GPS:en tappar jag liksom orienteringen lite. Jag vet knappt om jag åker söderut eller norrut, och när jag tänker tillbaka på platser jag besökt vet jag inte hur de ligger i förhållande till varandra. På vissa sätt är kartor helt enkelt oslagbara.

Så när en karta dyker upp i en skönlitterär bok, blir jag oftast glad. Ibland är de dessutom otroligt vackra, som till exempel i Gabriella Håkanssons roman Aldermanns arvinge, där det finns en karta som visar London under början av 1800-talet: 
 
 
 Till mina favoritkartor hör också de som visar den värld som J.R.R. Tolkien har skapat. Här kan  ni se en detalj från Pans svenska pocketupplaga av Sagan om ringen från 2002:


Ännu bättre blir det i den engelska originalversionen, med underbart klingande platsnamn som Rivendell, Gondor, Moria, Rohan och förstås The Shire och Mordor.
 
 
Vad tycker du om när det dyker upp kartor i de skönlitterära böcker du läser?
 
 


6 kommentarer :

  1. Jag älskar kartor, både i böcker och i verkliga livet. När de finns i böcker jag läser så brukar jag titta på dem ofta, jag gillar att hänga med på kartan :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter som vi tycker precis likadant!

      Radera
  2. jag tycker mycket om kartor och läser ofta med karta i handen om det inte finns i boken redan. det blir en extra dimension på läsningen om man vet var man befinner sig i geografien. jag gillar också släktträd,ordförklaringar, noter, mm

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller helt med! Har också vid mer än ett tillfälle plockat fram en egen karta.

      Radera
  3. Jag brukar alltid kategoriskt hävda att "om en bok börjar med en karta är den inte för mig". Det stämmer inte alltid, jag läser ju muminböckerna och Fyren mellan haven älskade jag. Vuxen fantasy har jag mycket svårt för dock.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är inget fantasy-fan vad gäller hela genren, men just Tolkien är jag mycket svag för!

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...