En dos stryknin kom alltså ut första gången 1920 och sägs ha varit den bok som banat väg för pusseldeckaren som genre. Huvudpersonen känner vi väl igen vid det här laget, nämligen detektiven Hercule Poirot.
Kapten Hastings reser till Styles St. Mary för att vila upp sig från striderna i första världskriget. Där bor hans gamla ungdomsvän John Cavendish som bjudit in honom.
På herrgården styr Johns styvmamma, mrs Inglethorp, och det är hon som i bokens början hittas giftmördad i sitt låsta sovrum. Mrs Inglethorp har upplåtit delar av sin egendom till några belgare som flytt kriget. En av dem är ingen mindre än Hercule Poirot, som lovar att ta sig an fallet.
En dos stryknin kanske inte är Christies allra bästa bok, men det är lagom trevligt och klurigt, som sig bör. Hon var verkligen skicklig på att bygga intriger och att låta läsaren vara oviss till slutet om hur allt egentligen hänger ihop.
Det har också märkts på andra håll att 2020 är ett jubileumsår för Agatha Christie. I alla fall tror jag inte det är en slump att både Agneta Pleijel i Dubbelporträtt och Kate Weinberg i The Truants har Agatha Christie-kopplingar i sina böcker. I Pleijels bok är Christie en av huvudpersonerna och hos Weinberg är hon ämnet för en litteraturkurs på universitetet som huvudpersonen tar. Jag tyckte mycket om båda böckerna.
Titel: En dos stryknin
Författare: Agatha Christie
Översättare: Eva Wahlenberg
Utgivningsår: 2020 (ursprungligen 1920)
Förlag: Bookmark
Antal sidor: 260
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar