Litteraturpristolvan: Människor helt utan betydelse av Johan Kling

Människor helt utan betydelse av Johan Kling vann Borås tidnings debutantpris 2010, med motiveringen:

"För en drivet minimalistisk flanörroman som med blytung lätthet skärskådar tomheten i sekelslutets Stockholmsliv."

Romanen skildrar en varm sommardag i Stockholm 1998. Magnus har svårt att få frilansuppdrag i den teve- och filmbransch han arbetar i. Han vandrar runt och får ta emot negativa och ibland förödmjukande besked från olika tidigare uppdragsgivare. Han träffar också olika ytliga bekantskaper, pratar en stund och försöker dölja att han har ont om pengar.

Han har inte några drömmar längre och känner att han inte är den person han en gång var: 

"Jag brukade bry mig om vad jag hade på mig. Men det gör jag inte längre har jag märkt. Förr tyckte jag att det betydde något. Nu ser jag ut som alla andra. Om ens det. Det passar mig bättre. Jag hör inte ihop med det som är nuet. Jag känner inte mig själv längre, tycker jag. Jag känner inte det som är omkring mig."

Hela tiden väntar han på ett telefonsamtal från sin flickvän Josefin, som verkar vara den enda han egentligen bryr sig om. Men inte ens hennes kärlek är han säker på, utan han fastnar i tankarna på olika tecken som kanske tyder på att hon inte längre vill ha honom. 

Jag gillar Klings roman. Han skildrar tomheten och meningslösheten i en text som är avskalad och ändå så på pricken. 

Jag prickar av Människor helt utan betydelse i Litteraturpristolvan.

Titel: Människor helt utan betydelse

Författare: Johan Kling

Utgivningsår: 2009

Förlag: Norstedts

Antal sidor: 165