Diktsamlingen är indelad i fem delar: den första handlar om sjukdomen, det utmattningssyndrom som författaren lever med, och de efterföljande fyra delarna följer årstidernas växlingar.
Landgren har en förmåga att verkligen se naturen och de små detaljerna i sin omgivning. Älgkalven som äter fallfrukt, krokusen och rödhaken som förvånas över den sent fallande snön, lärkträdens barrcykel. Han får också mig att se det stora i det lilla.
Hans levandegjorda ögonblicksbilder har alltid ett djup under ytan. Naturen talar till honom, vildsvinens bökande är som hans eget sökande, en insekt mot glasrutan är som oron.
Då och då höjs blicken och de större perspektiven tar plats, som i "Köttfabriken" där grisarnas väg mot slakt skildras, fast omvänt så att de vaakumförpackade köttstyckena till slut färdas tillbaka in i moderlivet. Ibland kommer glimtar av underfundighet, som i dikter om sjuåringen som öppnar café i trädkojan eller ropar att Lord Voldemort har återuppstått.
I Sila himmel sila jord är det naturen som läker och lindrar. De egna skadade nervtrådarna är nära förbundna med trädens grenar och svamparnas mycel. Men diktsamlingen handlar också om skrivandets kraft, om poesin och orden som författaren trodde var förlorade, men som en dag fanns där igen.
Det är jag oerhört tacksam för.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar