Jag blev nyfiken på diktsamlingen Modersmål av Mona Monasar när jag lyssnade på författaren på årets Litteralund. Nu i juli när Månadens tema är lyrik passar boken perfekt.
I Modersmål återkommer vissa teman kring vad det kan innebära att vara andra generationens invandrare, som att inte känna sig eller bli betraktad som svensk, men inte heller kunna känna sig som somalisk. Att inte själv få sätta ord på vem man är, utan ständigt bli bedömd och jämförd utifrån andras definitioner av en.
Titelns modersmål är viktigt, det ironiska i att bli erbjuden svenska som andraspråk i skolan samtidigt som man saknar ett förstaspråk.
En av mina favoritdikter i samlingen är "Andra generationen:"
Jag sa en gång att nitagit mitt språk ifrån migAtt orden inte kunde komma utJag har ett modersmål som jaginte kan talaMen sen insåg jag attsvenskan och engelskaninte heller var mina språkatt göra anspråk påVem är jag om jag inte ens har ett språkI sommar ska vi åkatill moderlandetInte till mina föräldrars stadDe blir gäster i sitt eget landTjugo år av EuropaKommer Afrika välkomna dem tillbaka?Ja, jag vill leva,men jag vill inte dö i NordenHanden på hjärtat, lögnen i munnenJag vill dö i ett land långt härifrånDär människor inte rynkar på pannanoch säger:Vad bra svenska du talar
Monasars dikter känns angelägna och bjuder på tankeväckande perspektiv. Tova Jertfelts svartvita illustrationer förstärker helhetsintrycket, och jag gillar verkligen!
Titel: Modersmål
Författare: Mona Monasar
Illustratör: Tova Jertfelt
Utgivningsår: 2019
Förlag: Natur & kultur
Antal sidor: 93
detta har jag tänkt på några gånger... på 90-talet fick inte våra barn lektioner i finska, en hel generation försvann. Nu ropar politiker efter folk med språkkunskaper, men man kan inte komma och trolla efteråt...
SvaraRaderaSpråk och modersmål är viktigt, hela grunden för att kunna ta till sig andra språk och kunskaper, och att känna en tillhörighet.
Radera