Påminnelse: Sista dagen för bokfrågan och utlottning!

Dags för den tredje Bokfrågan! De tidigare frågorna har handlat om vilka böcker man blev "tvingad" att läsa i skolan och om man är medlem i en bokcirkel. Gå gärna in och läs alla spännande svar som kommit in, eller bidra med dina egna svar.

Den här gången är jag helt enkelt nyfiken på:

Vad läser du just nu?

 

Själv sitter jag i vårsolen - till ljudet av fågelkvitter och med en kopp kaffe nära till hands  - och läser Anneli Jordahls nyutkomna bok Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona. Parallellt läser jag också Barbro Lindgrens Jättehemligt. Hon vann ju som bekant ALMA-priset förra veckan och eftersom jag faktiskt aldrig läste Jättehemligt-serien när jag själv var barn, tyckte jag det kändes passande just nu. Hittills tycker jag mycket om båda böckerna.

 

 

Den här veckan blir det också en utlottning i Bokfrågan. Om du svarar på frågan - här i kommentarsfältet eller i ett eget blogginlägg (glöm då inte att lämna en länk här!) - är du med i utlottningen av pocketupplagan av Hjorth och Rosenfeldts kriminalroman Fjällgraven! Du har till och med lördagen den 5:e april på dig att svara.

 

 

 

Bokbloggsjerka - till deckarens försvar

Annikas bokbloggsjerka handlar idag om deckare. Med avstamp i ett inlägg på en annan blogg där hela deckargenren kritiserades, frågar hon nu oss:

Hur ser din syn på deckargenren ut och hur ställer du dig till dåligt korrekturlästa böcker?

Jag är väl ingen deckarfantast direkt, men visst händer det att jag läser en och annan deckare, ofta med stor behållning.

Jag tycker inte man kan påstå att deckare som genre är sämre än andra - inom alla genrer finns det ju mer eller mindre lyckade böcker. Jag kan i och för sig förstå var argument som att alla deckare är likadana kommer ifrån (om en småfet polis med ett misslyckat privatliv), för visst har vi läst några sådana. Men jag skulle vilja påstå att det också finns variationer på temat. Alla som nystar upp brott i deckare är inte poliser eller privatdeckare, utan det finns privatpersoner, rättsjurister och journalister också (för att bara nämna några). Dessutom är det stor variation och uppfinningsrikedom vad gäller brotten och också miljöerna varierar.

Omvänt kan man också påstå att en genre oftast har vissa utmärkande drag som kanske borde följas om läsarna ska uppfatta att det är en deckare de håller i sin hand. Då är likriktningen faktiskt ett krav. Sedan tycker jag att de mest lyckade deckarna ofta är de som håller sig inom "reglerna" men samtidigt tillför något nytt och uppfriskande.

Det jag tycker är det mest intressanta med deckargenren är (förutom att det är väldigt spännande böcker) att de ofta kretsar kring aktuella samhällsproblem. Inte sällan känns det som om författarna tycker just ämnet för deckaren är det viktiga, och att genren blir en bra väg att nå ut med ett visst budskap. Dessutom gillar jag i deckarserier att följa utvecklingen av de karaktärer som boken handlar om – jag tycker faktiskt ofta att det är minst lika intressant med personerna som med själva mordgåtan.

Dåligt korrekturlästa böcker är inget som jag i första hand kopplar ihop med just deckargenren – det är väl något som tyvärr förekommer i alla genrer. Irriterande är det i alla fall.

Jättehemligt av Barbro Lindgren

Barbro Lindgren är som bekant 2014 års ALMA-pristagare, och en mycket värdig sådan. Hon har skrivit massor av fantastiska barnberättelser, till exempel om Sparveln, den vilda bebin och grisen Benny, och förstås de härligt galna böckerna om Loranga, Masarin och Dartanjang!

 

En av Barbro Lindgrens bokserier som jag av någon anledning aldrig själv läste som barn är den som inleds med Jättehemligt (1971). Bokens huvudperson, Barbro, är tio år gammal och skriver i en hemlig dagbok.

 

 

Barbro bor med sin familj - mamma, pappa, storasyster Kerstin, lillebror Kjellegubben och lillasyster Katti - i ett helt vanligt hus. Hon har en bästa kompis som heter Ingrid, och när de leker brukar de ibland skriva på sina böcker - sorgliga ska de vara.

 

Trots att jag är vuxen nu, kan jag lätt känna igen mig i hur det var att vara ungefär tio år gammal. Barbro skriver om skolan, om funderingar på pojkar, om personer i hennes närhet: grannen Svenson som är sjuk, om mormor och morfar och farmor och farfar, om mannen som är dement och varje dag passerar hennes hus.

 

Lindgren väjer inte för de svåra frågorna, men försöker inte heller lägga allt till rätta och förklara. Vi möter den utfrysta flickan Inga, som ingen vill vara med. Vi läser om hur de äldre i berättelsen ibland är sjuka, och om hur Barbros farfar dör. Barbro själv känner sig under en period ängslig och klarar inte av att gå till skolan. Men eftersom boken är skriven som en dagbok där Barbro helt enkelt konstaterar vad som händer, får vi inga pekpinnar om hur det är eller borde vara. Det känns befriande.

 

Blandat med allvaret är humoristiska avsnitt, som när klassens spelevink Anton berättar om hur gäddorna flyger upp i rymden och ända upp till himlen och biter Gud i pillesnoppen. Eller som när morfar åker för att köpa sig en gravsten, men tycker de är alldeles för dyra och köper ett par byxor på Epa istället.

 

Jag njuter av att läsa Jättehemligt, och tycker det är lite synd att den aldrig kom i min väg när jag själv var i tioårsåldern. För jag hade säkert gillat den lika mycket då.

 

Nu är jag sugen på att läsa de andra två böckerna i serien också: Världshemligt (1972), där Barbro snart ska fylla tretton, och Bladen brinner (1973), där hon är femton.  

 

 

Nu på Twitter

Från och med idag kan du också följa Ugglan & Boken på Twitter, under namnet @HelenaUgglanbok.

Kom och kvittra med mig!

Bokfrågan + utlottning: Vad läser du just nu?

Dags för den tredje Bokfrågan! De tidigare frågorna har handlat om vilka böcker man blev "tvingad" att läsa i skolan och om man är medlem i en bokcirkel. Gå gärna in och läs alla spännande svar som kommit in, eller bidra med dina egna svar.

Den här gången är jag helt enkelt nyfiken på:

Vad läser du just nu?

 

Själv sitter jag i vårsolen - till ljudet av fågelkvitter och med en kopp kaffe nära till hands  - och läser Anneli Jordahls nyutkomna bok Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona. Parallellt läser jag också Barbro Lindgrens Jättehemligt. Hon vann ju som bekant ALMA-priset förra veckan och eftersom jag faktiskt aldrig läste Jättehemligt-serien när jag själv var barn, tyckte jag det kändes passande just nu. Hittills tycker jag mycket om båda böckerna!

Den här veckan blir det också en utlottning i Bokfrågan. Om du svarar på frågan - här i kommentarsfältet eller i ett eget blogginlägg (glöm då inte att lämna en länk här!) - är du med i utlottningen av pocketupplagan av Hjorth och Rosenfeldts kriminalroman Fjällgraven! Du har till och med lördagen den 5:e april på dig att svara.

Tipsa mig om romaner med Paris-miljö!

Nu är det bestämt att familjens sommarsemester blir i Paris, och för att komma i den rätta franska stämningen tänkte jag försöka läsa några olika romaner som utspelar sig där.

 

Har du något bra tips? Vilken genre som helst, nytt eller gammalt - jag är nyfiken på allt!

Inventering av Erlend Loe

Poeten Nina Faber har just återvänt hem efter flera år i Istanbul. Hon har en lång men inte särskilt lyckad diktarkarriär bakom sig. Nu känner hon att hennes tid har kommit - med diktsamlingen Bosporen ska hon få det erkännande hon hela tiden har förtjänat.

 

Att den nya diktsamlingen når framgång är viktigt för Nina på flera plan: "Hon vill resa igen, hon vill betala sina räkningar i tid, och innerst inne vill hon dessutom glänsa." Hon sätter alltså alla sina förhoppningar till denna diktsamling och när en inplanerad uppläsning i en bokhandel blir inställd - de skyller på att de ska inventera, vilket visar sig vara en ren lögn - tar Nina första steget i den serie av handlingar som inte kan kallas något annat än Pay Back Time.

 

Jag ska inte avslöja exakt vad det är som Nina Faber gör, för det skulle förstöra er läsupplevelse. Men hon går verkligen bärsärkagång och inblandade i händelseförloppet är bland annat en anställd i en bokhandel, en illvillig recensent, Ninas psykolog och en golfboll!

 

Det är roligt och absurt på samma gång, och har man läst något av Erlend Loe tidigare känner man väl igen sig. Samtidigt säger boken något om villkoren för en poet idag, och den berör också frågan om vad som egentligen är ett lämpligt beteende för en kvinna i mogen ålder. Nina Faber går i alla fall långt utanför den mallen, och jag gillar att läsa om hennes galenskaper!

 

 

Titel: Inventering

Författare: Erlend Loe

Utgivningsår: 2014

Översättare: Lotta Eklund

Förlag: Alfabeta

Antal sidor: 136

 

 

 

 

Bokgeografi Italien

Bokgeografin leds av Linda på Enligt O - hon är vår reseledare när vi varje vecka tipsar om böcker, författare och kultur från ett speciellt land. Den här veckan gör vi ett nedslag i Italien.
 

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Italien eller är skriven av en författare med anknytning dit.
 

En stor favorit hos mig är Silvia Avallones Stål, som kom ut på svenska 2012. Boken handlar om de unga flickorna Anna och Francesca i den toskanska kuststaden Piombino. De växer upp i arbetarklassmiljö, ständigt i det stora stålverkets skugga, och från denna Italiens baksida får man uppleva deras storslagna drömmar om ett bättre liv.
 

En annan stark läsupplevelse med anknytning till Italien är Dan Browns Angels and Demons (2000). Ni känner förstås alla till professor Robert Langdon, som ofta hamnar i händelsernas mitt tack vare sina stora kunskaper om symboler. Angels and Demons utspelar sig i Rom och Vatikanstaten och inbäddat i själva mysteriet är otaliga konstverk, symboler och platser hämtade ur verkligheten. Förutom att det är en riktigt spännande bok, var jag extra fascinerad eftersom jag precis hade varit på en studieresa med jobbet just i Rom.
 

Några fler böcker av italienska författare som jag läst och tyckt om, vill jag gärna nämna. En liten tunn roman med mycket innehåll är Alessandro Bariccos Silke (på svenska 1998), där vi kan läsa om Hervé Joncour som reser till Japan för att handla med silkesmaskar. En annan favorit är Paolo Giordanos Primtalens ensamhet (2009 på svenska), som handlar om den starka men komplicerade vänskapen mellan Mattia och Alice. Till sist vill jag nämna Italo Calvinos vackra bok Invisible Cities (originalet från 1972). I boken bjuder Kublai Khan in Marco Polo för att han ska berätta om alla städer han besökt. Men trots alla platser han berättar om, är det ändå alltid en variant av hemstaden Venedig som Marco Polo beskriver.
 

På tal om Venedig, skrev jag i en bokbloggsjerka för ett tag sedan om just Venedig som en litterär miljö. Det finns verkligen massor med romaner som utspelar sig i Venedig, till exempel verk av Shakespeare, Evelyn Waugh och Jeanette Winterson. Läs hela inlägget om Venedig här.
 

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Italien. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
 

Andrea Camilleri (1925 -) är författare till böckerna om den sicilianske polisen Salvo Montalbano. Camilleri föddes på Sicilien men bor numera i Rom. Han har förutom att skriva Montalbano-deckarna också skrivit andra romaner, och har dessutom arbetat med teve och teater. Men visst är det som Montalbanos skapare han är mest bekant för oss.
 

Jag gillar böckerna, men får erkänna att jag nästan är ännu mer förtjust i filmatiseringarna med Luca Zingaretti i huvudrollen. Jag älskar den sicilianska miljön: Montalbanos lilla lägenhet med havet strax utanför, och de otaliga restauranger där han avnjuter sin mat under absolut tystnad. Och vem kan låta bli att charmas och roas av den godhjärtade Catarella, som alltid klantar till det på något vis?
 

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Italien, som du inte läst, men är nyfiken på.
 

Jag har aldrig läst något av Umberto Eco. Hans välkända Rosens namn (till svenska 1983) står  i bokhyllan - en fin pocket med guldig rygg. Jag känner ju till handlingen från filmversionen, men jag är nyfiken på bokupplevelsen!
 

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Italien.
 

Var ska jag börja? Konsten, operan, maten och vinet... Det finns så otroligt många fantastiska inslag i den italienska kulturen! Jag reser gärna dit och upplever en mix av allt det där, och på hemmaplan lagar jag gärna italiensk mat och lyssnar på italiensk opera.