Eileen av Ottessa Moshfegh

Eileen, i Ottessa Moshfeghs roman med samma namn,
är en annorlunda huvudperson, och det är en stor anledning till att jag gillar boken så mycket.

Eileen Dunlop bor tillsammans med sin gravt alkoholiserade far i huset hon växte upp i. Hon arbetar som sekreterare på Moorehead, ett ungdomsfängelse för pojkar, och har ärligt talat inte mycket munterhet i sitt liv.

Arbetet på fängelset är inte upplyftande och hemma får hon hela tiden passa upp sin far och se till att han inte gör dumma saker på fyllan. Hon förvarar till exempel hans skor i bagageutrymmet på sin bil för att han inte ska kunna gå ut och ställa till det för sig. Hon blir också hela tiden ivägskickad för att köpa mer sprit åt sin far, vilket hon i och för sig ser som en lättnad. Att komma iväg och köra en runda i sin älskade Dodge är bättre än att vara hemma.

Eileen är liten och tunn. Hon äter dåligt och det verkar som om hon inte vill växa upp och bli fylligare, få en vuxen kvinnas kropp. Samtidigt har hon sexuella fantasier om Randy, en av fängelsevakterna. Hon drömmer om att rymma till New York, att bli någon annan och få ett helt nytt sorts liv.

Det är uppenbart att hon aldrig haft några riktiga vänner, och när en ny kurator, Rebecca, kommer till Moorehead, blir Eileen närmast besatt av att lära känna henne. Det är plågsamt att läsa om hur uppmärksamheten från Rebecca överskuggar allt annat i Eileens liv, och man anar att historien inte kan sluta väl. Exakt hur illa det ska bli, kan man däremot inte ana.


Titel: Eileen
Författare: Ottessa Moshfegh
Utgivningsår: 2016
Förlag: Vintage
Antal sidor: 260