Tisdagstrion: Sápmi

Det har blivit dags för den allra sista tisdagstrion i Ugglan & Bokens regi. Visst känns det lite sorgligt, men det finns en tid och en plats för allt, och efter nu dryga fem år tycker jag det blivit dags att sätta punkt. Kanske kommer jag ändå att vara med ibland nu när Robert på Mina skrivna ord har lovat att ta över stafettpinnen. Kika gärna in hos honom för att ta del av kommande veckors teman!

Ämnet för veckans trio är Sápmi, vilket också passande nog är ett tema på den kommande Bokmässan i Göteborg. 

Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips. 

1. Visst har jag läst en hel del böcker på temat Sápmi, men eftersom det också finns flera böcker jag inte läst men är nyfiken på, fick det bli dessa som tar plats i min trio. Först ut är Mats Jonssons alldeles nya serieroman Stinas Jojk utgiven på Alfabeta. Boken skildrar Stina Larsdotter, en samisk flicka som levde i mitten av 1800-talet. Stina slutade inte att växa och blev på grund av sitt ovanliga utseende uppvisad mot betalning både i ölhallar och salonger. Med tiden blev hon en driftig affärskvinna. 

2. Far inte till havet av Elin Anna Labba är jag också nyfiken på. Så här beskrivs boken på förlaget (Norstedts): 

När Ingá och Rávdná kommer hem till sommarlandet ligger byn redan under vatten. Utan att förvarna dem har Bolaget dämt upp sjön igen, och det som var en gång var ett sjösystem har blivit ett ogästvänligt hav. I djupet skymtar kåtornas tak när de ror ut för att rädda det som går.

Runtom dem kliver det moderna samhället närmare, men de nya elledningarna dras högt ovanför dem, utan att ansluta. I luften knastrar elen och fåglarnas kvitter försvinner.

När Rávdná bestämmer sig för att bygga ett riktigt hus, trots att hon egentligen inte får lov som nomadiserande same, blir den lilla familjen mer och mer distanserad från de övriga i byn. Och vattnet, det kommer obönhörligt tillbaka.

3. Till sist, Folk som sår i snö, Tina Harnesks roman som blev utsedd till Årets bok 2023. Den beskrivs så här (Bokfabriken): 

Ingen ska komma och berätta för Máriddja när hon ska dö och ingen kan dra ur 85-åringen sanningen om cancerdiagnosen hon fått.

Särskilt maken Biera måste hållas ovetande. Den enda hon kan anförtro sig åt är Siri, en växeltelefonist i den nya telefonapparatmaskinen som gubben skaffat bakom hennes rygg.

Kajs mamma är död utan att ha yppat sin hemlighet. Kan Norrbotten ge Kaj en plats att slå rot och kommer Mimmi våga be honom om det hon längtar efter mer än allt? För sägnen säger att ingenting får kallas vid sitt rätta namn för då kan allt gå förlorat.

Det börjar med andra ord bli hög tid att tjuvskjuta en älg. Och tända på en lada.