Under september läste vi i Novelltolvan 2025 noveller av Tillie Olsen. Jag lånade hem hennes novellsamling Jag står här och stryker, men hann tyvärr bara med att läsa titelnovellen. Den gillade jag verkligen, så det får bli till att läsa resterande noveller vid ett senare tillfälle.
"Jag står här och stryker" är skildrad med en lågmäld men samtidigt stark röst. En mor stryker kläder och ser tillbaka på dotterns uppväxt, med allt det svåra hon inte kunnat skydda henne från. Det är enkelt berättat men samtidigt hjärtskärande och ömsint – en påminnelse om både skuld och kärlek i vardagens stilla rytm.
Hur har det gått med din novelläsning?
Om du vill får du gärna lägga in länkar här i inlägget till det du läst och skrivit om, så kan vi lättare klicka oss runt och ta del av varandras läsupplevelser.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar