Kulturkollo har en Världsdelsutmaning och under mars och april blir det läsning från Asien. Det finns förstås massor av böcker att välja på, och här kan du se de titlar som Kulturkollo föreslår:
Några tips på böcker att läsa för den som vill läsa sig runt Asien
Jag är sugen på att läsa något japanskt, så kanske blir det Nakanos secondhandbutik av Hiromi Kawakami eller något av Yoko Tawada. En annan bok jag funderar på är Alla nattens älskare av Mieko Kawakami.
Vi får se vad det blir.
Till bokcirkeln läste jag Michael Cunninghams The Hours, en roman som är inspirerad av Virginia Woolf och hennes roman Mrs Dalloway. Vi får följa tre kvinnor: Virginia Woolf (år 1923) som börjar skriva romanen Mrs Dalloway, Laura Brown (år 1949) som läser Mrs Dalloway och känner sig kvävd av sitt traditionella liv, och Clarissa Vaughan (på 1990-talet), en kvinna som förbereder en fest för sin vän i New York (precis som Mrs Dalloway förbereder en fest i Woolfs roman). De tre kvinnornas livsöden flätas samman, genom kopplingarna till Woolfs bok och teman som kvinnlig frigörelse, psykisk ohälsa och dödlighet.
Jag återvänder ofta till Tove Janssons muminböcker, och nu passade jag på att läsa om Trollkarlens hatt. Muminfamiljen hittar en svart hatt som visar sig ha magiska krafter. Allt som läggs i hatten förvandlas till något annat: äggskal blir moln och inne i muminhuset växer det fram en djungel. Vi får träffa karaktärer som Tofslan, Vifslan och Mårran, och familjen ger sig ut på ett äventyr till Hattifnattarnas ö.
Sista boken jag hann med i februari var Abdellah Taïas Ett arabiskt vemod. Kulturkollo har en Världsdelsutmaning som jag hänger med på, och Taïas bok fick representera Afrika, som är platsen för januari och februaris läsning. Den handlar om en ung homosexuell pojke som växer upp i Marocko på 1980-talet, och hur han försöker hitta sin frihet och identitet.
Kulturkollo har en Världsdelsutmaning där vi under januari och februari har läst böcker från Afrika. Jag kom igång sent, men har nu i alla fall läst en roman från Marocko, nämligen Ett arabiskt vemod av Abdellah Taïa.
Romanen är självbiografisk och handlar om en ung pojke som växer upp i Marocko under 1980- och 90-talet. Han upptäcker sin homosexualitet, men det är inte lätt för honom att vara sig själv i de rådande sociala och kulturella normerna i hemlandet. Redan ganska ung flyttar han till Paris med hopp om ett annat liv, men där hamnar han i ett annat slags utanförskap. Berättelsen är, som titeln säger, vemodig, men också full av längtan och kärlek. Drömmarna om ett annat liv, om längtan efter film och skapande, är en drivkraft för författaren, och som läsare känner jag starkt för honom. Boken är bara 111 sidor lång, men med sitt intensiva, vackra språk och brutala ärlighet fångar den mig direkt.
