Ulysses #2

Det har dröjt ett tag innan jag har fortsatt min läsning av James Joyce Ulysses - inget speciellt skäl till det egentligen, men det klart, det är ju inte en bok som man parallelläser med Doktor Zjivago, en annan klassiker jag ägnat mig åt på sistone.

 

Nu föll andan på igen i alla fall och precis som jag skrev i Ulysses #1, så gillar jag verkligen Joyces mastodontskildring av Dublin den 16 juni år 1904. Nu har jag hunnit till sidan 183 och har läst två ganska långa och ganska olika kapitel.

 

Kapitel nummer sju, som utspelar sig vid lunchtid på en tidningsredaktion, är också till sin stil präglat av tidningsvärlden. Texten består av korta stycken som alla har tidningsliknande rubriker, till exempel "Den irländska metropolens medelpunkt" och "Tippa vinnaren". Huvudpersonen Bloom finns med, men det är också hans kollegor på tidningen som diskuterar olika saker och som efter ett tag beger sig till puben. Det känns som om Joyce vill utforska språket, dels genom vad tidningsmännen pratar om, dels genom sin egen korthuggna journalistiska stil.

 

Nästa kapitel har ett helt annat tema och är lättare att ta till sig. Bloom vandrar genom Dublins gator, möter någon bekant och dagdrömmer om allt möjligt. Han blir så småningom hungrig och beslutar sig för att äta på en viss restaurang Burton, men äcklas av hur matgästerna där inne slafsar i sig:

 

"Uppflugna på höga pallar vid baren, hattarna tillbakaskjutna, vid borden rop på extra bröd gratis, bälgar i sig, glupska gap med daskig mat, utstående ögon, blöta mustascher som torkas av. En talggrå yngling putsade glas kniv gaffel och sked med servetten. Ny uppsättning mikrober. En man med spädbarnets såsfläckiga servett kring halsen öste gurglande ner soppa i krävan. En man spottade tillbaka något på tallriken: halvtuggat brosk: gommar: inga tänder att tuggtuggtugga med."

 

Äckligt värre, eller hur? Men sen bestämmer Bloom sig för ett annat matställe och får njuta av ett glas bourgogne, oliver, sallad och en ostsmörgås, så det ordnar sig, kan man säga.

 

Maten är i fokus i det här kapitlet och läsaren översvämmas (fast på ett mycket tilltalande sätt) av olika formuleringar, bilder och tankar som rör sig kring allt som är ät- och drickbart:

 

ananaskonfekt, citronfläta, kolakaramell, bröstkarameller, torsk, malagarussin, bröd och smör, potatis och margarin, exportstout, porter, kaka, äpplen, banburykakor, svankött, kalkon, kastanjemjöl, dubbelbiff, bröd och vattvälling, Plumtreekonserver, kallskuret, portvin, soppa, kaninpaj, får, chutneysås, romtoddy, falsk sköldpaddssoppa, nybakta syltkakor, syltrullar, demerarasocker, hett te, smördegsflarn, florsocker, rabarberpaj, frukt, teblask, fläsk, konjak, majonnäs, plommon, vaniljsås, saffransbulle, mjölk, sodavatten, sockerbit, välling, Mickelmässgås, timjan, gåsflott, pennybröd, aprikoser, persikor, sidfläsk, ägg, kaffe, apelsinskal, bläckfisk, nötbiff, rumpstek, irländsk gryta, njurstek, rostbiff med kål, öl, hackbiff med kål, vitlök, lök, svamp, tryffel, bourgogne, sardiner, smörgås, citron, ris, ost, oliver, sallad, dressing, olja, persiljekvist, spansk lök, ostsmörgås, gorgonzola, senap, nypon, frestande frukter, glasstrutar, grädde, ostron, skumpa, hare, kaviar, rhenvin, smördeg, fjällripa, morötter och rovor, tårtor...

 

... och säkert ännu fler exempel som jag i stunden missat.

 

Nästa kapitel utspelar sig på nationalbiblioteket - det ser jag fram emot!

 

 

 

 

Spretig och poetisk tisdagsutmaning på en torsdag

Den här veckan har Kulturkollo ett spännande lyriktema, och även om jag nu är lite sent ute med att svara på deras tisdagsfråga, tänkte jag dela med mig av mina tips.

 

Utmaningen lyder:

 

"Din uppgift är att välja ut en poet eller textförfattare, en dikt och en sångtext som betyder mycket för dig. En slags trio, men av det spretigare slaget. Berätta varför just denna person och dessa texter är så betydelsefulla för dig."

 

Det är ju inte helt enkelt det här, även om det är väldigt kul att sitta och fundera lite kring dikter jag gillar... Och så ska man ju dessutom bara välja en i varje kategori!

 

Den poet jag vill berätta om är förstås inte obekant för någon  - jag väljer nämligen nobelpristagaren Tomas Tranströmer. Jag tycker helt enkelt att han är så otroligt skicklig - dikterna känns så nära, så  omedelbara och angelägna, och samtidigt har de ett djup och en helt sömlös komposition som gör mig närmast mållös. Ofta är det naturen som skildras och de där små ögonblicken som jag så väl kan känna igen mig i.

 

En av mina favoritdikter är den här, som förresten passar extra bra just  nu i februari:

 

Ansikte mot ansikte

 

I februari stod levandet still.

Fåglarna flög inte gärna och själen

skavde mot landskapet så som en båt

skaver mot bryggan den ligger förtöjd vid.

 

Träden stod vända med ryggen hitåt.

Snödjupet mättes av döda strån.

Fotspåren åldrades ute på skaren.

Under en presenning tynade språket.

 

En dag kom någonting fram till fönstret.

Arbetet stannade av, jag såg upp.

Färgerna brann. Allt vände sig om.

Marken och jag tog ett språng mot varann.

Så till nästa del i utmaningen, att välja ut en dikt som är betydelsefull för mig. Också här blir det ett välkänt namn - en klassiker är ju det av en anledning, tänker jag.

 

Många med mig har säkert läst Karin Boye och drömt sig bort eller rentav drömt om någon speciell. Den här dikten kommer från samlingen Härdarna från 1927:

 

 

Jag känner dina steg i salen,

Jag känner i var nerv dina hastiga steg,

som annars ingen märker.

Omkring mig sveper en vind av eld.

Jag känner dina steg, dina älskade steg,

och själen värker.

 

Du går långt borta i salen,

men luften böljar av dina steg

och sjunger som havet sjunger.

Jag lyssnar, fången i förtärande tvång.

I rytmen av din rytm, i takten av din

slår min puls i hunger.


Till sist, utmaningen att berätta om en speciell sångtext, och det måste jag faktiskt säga - på riktigt - är i princip omöjligt. Jag har alltid älskat musik och jag är en sån där person som inte bara älskar musiken utan också dyrkar en bra låttext (och ja, jag sjunger med högt och med inlevelse, särskilt när ingen annan är i närheten). Mycket av det jag gillar att lyssna på har därför också bra texter, så nu sitter jag här och letar igenom mina Spotify-listor och försöker komma fram till något.

Ett val måste jag ju ändå göra, så jag bestämmer mig för en The Smiths-låt. Vem bättre än Morrissey att förmedla de där melankoliska känslorna som i stunden överskuggar allt annat?


Last Night I Dreamt That Somebody Loved Me

Last night I dreamt
That somebody loved me
No hope, no harm
Just another false alarm

Last night I felt
Real arms around me
No hope, no harm
Just another false alarm

So, tell me how long
Before the last one?
And tell me how long
Before the right one?

The story is old - I know
But it goes on
The story is old - I know
But it goes on

Oh, goes on
And on
Oh, goes on
And on

Mina första tre i Boktolvan

Det känns som en riktigt bra och rolig idé att köra en Boktolva 2015! Nu har jag läst mina första tre på listan:

 

Maria Lang har jag verkligen väntat i många år med att läsa, men nu slog jag till på hennes allra första bok Mördaren ljuger inte ensam, ursprungligen utgiven 1949, men nu tillgänglig i Norstedts snygga utgåva från 2013.

 

Det känns kul att äntligen läsa om de personer som jag ju redan hört talas om många gånger: Puck Ekstedt, hennes kärlek Einar Bjure och kommissarien Christer Wijk. Boken utspelar sig på en ö i Bergslagen, och allt börjar med att Puck hittar en av gästerna strypt med ett rött sidenband runt sin hals, under en gran. Så kan pusslandet börja!

 

 

 

Nästa författare jag valde från listan var Fredrik Backman. Jag har egentligen aldrig blivit särskilt sugen på att läsa hans böcker, men eftersom så många människor tycks avguda dem tyckte jag ändå att jag borde bilda mig en egen uppfattning. Också här valde jag den första, En man som heter Ove (Månpocket, 2013).

 

Ove är grinig och ganska jobbig, men det är inte svårt att öppna sitt hjärta för honom, vilket också personerna i boken så småningom gör. Det är en humoristisk bok och jag gillar Oves sätt att resonera och se på tillvaron. Men det är inte en bok jag blir stormförtjust i, utan jag tycker mest att den är sådär lite lagom trevlig. Gott nog, i och för sig.

 

 

 

Författare nummer tre är Amanda Svensson, som jag länge tänkt läsa. Återigen började jag från början med debuten Hey Dolly från 2008 (Norstedts).

 

Främst är det språket som imponerar på mig i denna bok om en ung tjej i Malmö-miljö. Läs mina tankar om Dolly här.  

 

Frågan är vilka författare från Boktolvan-listan det blir dags för härnäst? Jag har lånat hem böcker av Therese Bohman, Rosa Liksom och Marlen Haushofer, så kanske blir det en av dem. Vi får se.

 

Tematrio - historiskt

Veckans tematrio hos Lyran är historiska romaner eller filmer. Min tre tips kommer här:

 

1. Först ut är Aldermanns arvinge av Gabriella Håkansson. Den unge pojken William Aldermann växer upp i London i början av 1800-talet. Han är arvtagare till en stor förmögenhet, men också till en idétradition som är minst sagt politiskt utmanande. Hans far var ledare för sällskapet Dilettanti som inspirerade av antikens tankar vill utveckla människorna och bejaka deras lust. När pappan dör inleds en äventyrlig jakt på stormästarens hemliga planer, vilka är tänkta att förändra världen i Dilettantis anda.

 

2. Tracy Chevalier har skrivit flera läsvärda historiska romaner. Den här gången väljer jag att berätta om Burning Bright som handlar om barnen och bästa kompisarna Jem Kellaway och Maggie Butterfield. Boken utspelar sig i London år 1792. Jem och Maggie lär känna och blir alltmer inblandade i sin grannes liv, en granne som inte är vem som helst, utan ingen mindre än den radikale poeten Wiliam Blake. I romanen blir barnen till och med en del av inspirationen till hans kända Songs of Innocence och Songs of Experience.

 

3. Till sist, ännu en Londonskildring, den här gången om år 1851 och tiden för den stora världsutställningen. I Carina Burmans lekfulla historiska deckare Babylons gator: ett Londonmysterium får vi följa med den svenska succéförfattarinnan Euthanasia Bondeson när hon tvingas ge sig ut på jakt efter sin sällskapsdam som mystiskt försvunnit i Londons gränder. Euthanasia är en underhållande huvudperson, som i bokens baksidestext beskrivs som "självupptagen, taktlös och oemotståndlig."

 

 

Hey Dolly

När jag funderade över mina läsplaner för 2015 bestämde jag mig för att satsa på en Boktolva - alltså att under året läsa något av tolv författare som jag aldrig tidigare läst. En av namnen på min lista var Amanda Svensson, och nu har det då äntligen  blivit av att jag läst hennes omtalade debut Hey Dolly från 2008. 

 

Dolly är en tonårstjej som bor i Malmö. Hon är både rapp i käften och smart, samtidigt som hon verkar osäker och närmast snubblar fram i tillvaron.  Hon har en pojkvän som heter Mårten, som både irriterar henne och som samtidigt är en slags trygghet i den annars ganska förvirrande tillvaron. Hon har en bästa kompis som heter Marvin och ett par olika tjejkompisar som alla verkar lida av snedvridna självbilder och instabila psyken. Dolly själv gör slut med Mårten och föreställer sig istället att hon är tillsammans med en rockstjärna som hon inbillar sig att hon ser lite här och var.

 

Det är främst språket i Amanda Svenssons bok jag blir imponerad av - vilka formuleringar, och hur väl de ligger i tonårsbruden Dollys mun. Sen tycker jag förstås väldigt mycket om att kompisen Marvin dyrkar Morrissey, och när han citerar The Smiths  There's a light that never goes out, känner i alla fall jag mig väldigt hemma:

 

 

 

Titel: Hey Dolly

Författare: Amanda Svensson

Utgivningsår: 2008 (min utgåva från 2014)

Förlag: Norstedts

Antal sidor: 156

Hög tid för The Jungle Book

Lyrans senaste tematrio handlade om djur, och då beskrev Sannas bokhylla Rudyard Kiplings bok Djungelboken på ett väldigt lockande sätt:

 

"Jag vet inte hur många gånger jag läst den, men inte tillräckligt många. Om du bara har sett Disneyversionen så har du INTE varit i närheten av Djungelboken, denna magiska, myllrande saga. I originalversionen är inte Baloo en tjock och skojig clown, Kaa är inte en bov och Mowgli är inte någon oskyldig liten pojkvasker, å nej. Pröva noga, o vargar."

Klart jag måste läsa! Jag gick genast och letade fram mitt ex i bokhyllan, och blev barnsligt förtjust i hur fin boken var:

Nu har jag precis börjat - vargfamiljen har upptäckt att tigern Shere Khan är på jakt efter en människovalp - och jag är redan förtjust. Tack till Sanna!

Tematrio - djur

Lyrans tematrio handlar den här veckan om djur:

 

"Berätta om tre böcker där djur spelar en stor roll eller t o m är huvudkaraktären!"

 

1. Mitt första exempel är egentligen inte en hel bok, utan en novell ur Hjalmar Söderbergs Historietter. "En herrelös hund" handlar om vad som händer med en hund som blir ensam kvar när hans husse dör - det är vemodigt och vackert på samma gång. Läs gärna de andra novellerna också!

 

2. Det finns förstås massor av barnböcker där djuren är huvudpersoner, och jag vill gärna ta med den engelska barnboksklassikern The Wind in the Willows (Det susar i säven på svenska) av Kenneth Grahame. Ni minns kanske äventyren längs floden med Mullvaden, Herr Grävling, Herr Padda och Vattenråttan?

 

3. Till sist, Prosten Huuskonens bestialiska betjänt av Arto Paasilinna. På sin femtioårsdag får prosten en ganska ovanlig present, nämligen en livs levande björnunge. Dessa två blir oskiljaktiga och är med om massor av dråpliga äventyr tillsammans.

Kaffepaus à la Maria

Maria Lang är en av de författare som i år är med på listan till min Boktolva. Eftersom jag alltså aldrig tidigare läst något av henne, tyckte jag det var bäst att börja från början med debuten Mördaren ljuger inte ensam  (som kom ut 1949). Och jag gillade verkligen att följa med Puck, Einar och de andra, till ett sommarställe på en liten ö där det ena mordet efter det andra sker, i sann pusseldeckaranda.