Så in i Norden

Hos Kulturkollo är det den här veckan tema Norden, och även deras tisdagsutmaning har nordiskt tema.

 

Berätta om:

 

"en bok från ett nordiskt land eller språkområde,

en film från ett annat nordiskt land eller språkområde,

en TV-serie från ett tredje och

musik från ett fjärde land eller språkområde."

 

Jag har faktiskt själv funderat på att göra någon slags läsutmaning med nordisk litteratur - jag tycker  jag borde bli bättre på att läsa böcker från våra grannländer - men har inte riktigt kommit så långt ännu. En och annan nordisk bok blir det väl ändå och till exempel har vi i vår bokcirkel haft tema Island för ett tag sedan. Men ändå. Det måste finnas massor med nordisk litteratur som jag har missat.

 

I den här tisdagsutmaningen gäller det ju inte bara litteratur, men om jag ändå börjar i den änden så vill jag gärna tipsa om en bok från Norge, nämligen Ut och stjäla hästar av Per Petterson. En äldre man flyttar med sin hund som enda sällskap ut till ett litet hus vid en sjö. Hans granne visar sig vara någon som Trond minns från förr, och minnena från sommaren 1948 när Trond var femton år, en tid som kom att förändra hans liv, börjar tränga sig på.

 

Nästa på listan är en film, och då blir det genast svårare... Tyvärr hinner jag inte se alls så mycket film nuförtiden som jag skulle vilja, och jag kan inte komma på att jag på sistone sett något sådär extra bra från något nordiskt land. Jag tror jag får rikta in mig på att läsa filmtipsen från alla andra här istället.

 

När det gäller en TV-serie vänder jag mig - precis som många andra, misstänker jag - mot Danmark. Både vad gäller film och teve produceras det ju massor av bra material därifrån. En favorit jag hade för något år sedan, var kriminalserien Den som dräper, med Laura Bach som Katrine Ries Jensen och svenske Jakob Cedergren som Thomas Schaeffer. Serien handlar om en specialenhet hos Köpenhamnspolisen som försöker klara upp en rad mord begångna av en seriemördare.

 

Till sist, musik, och som av en händelse snubblade jag över en gammal favorit när jag letade igenom låtlistor på Spotify så sent som häromdagen. Isländska Björk är härligt egensinnig och jag kommer ihåg att jag lyssnade hur mycket som helst till hennes debutalbum (för många år sedan nu). Jag gillade också henne i Lars von Triers film Dancer in the dark (och då blev det ju tydligen ett filmtips från mig i alla fall):

 

 

Madonnan i Notre-Dame

En av författarna i min boktolva är franske Alexis Ragougneau. Nu har jag läst hans deckare Madonnan i Notre-Dame, och det som först lockade mig med boken är också det som jag i efterhand uppskattar mest, nämligen miljön.

Den stora Notre-Dame-katedralen utgör en fascinerande bakgrund till en mordhistoria. Samtidigt som miljön känns bekant för den som besökt Notre-Dame eller andra stora katedraler, känns det också ovanligt och spännande att läsa om de dagliga rutinerna för de som arbetar där. Det är lite grand som att man blir bjuden att följa med in bakom kulisserna.

Boken börjar med att man i denna vackra katedral hittar en vitklädd ung kvinna död på en av kyrkans bänkar. Polisen och åklagaren misstänker genast "de blonda ängeln", en fanatiskt religiös man. Men en av prästerna som arbetar i katedralen, fader Kern, börjar ana att den unge mannen inte är den skyldige.

Persongalleriet i Ragougneaus bok är också en stor del av behållningen - Fader Kern, en småväxt man som lider av en plågsam sjukdom, åklagaren Claire Kauffman som stångas mot kollegornas fördomar, och sakristanen Gérard som kämpar på med sina vardagliga sysslor. Dessutom möter vi dagliga besökare i katedralen som Kisstanten med sin blomsterprydda hatt, och uteliggaren Kristof.

När jag slår igen boken skulle jag nästan vilja att mordgåtan fortfarande väntade på sin upplösning, så att jag ännu en stund hade fått dröja mig kvar i Paris och Notre-Dame.


Titel: Madonnan i Notre-Dame
Författare: Alexis Ragougneau
Översättare: Alexandra Dumas
Utgivningsår: 2014
Förlag: Sekwa
Antal sidor: 236

Tematrio - faktion

Veckans tema hos Lyran är faktion. Kul, tycker jag, som gillar den här typen av böcker.

 

Uppmaningen är den här:

 

"Berätta om tre texter som blandar verkliga personer/händelser och fiktion!"

 

1. En faktionsberättelse som jag verkligen gillar är Siri av Lena Einhorn. Titelns Siri är förstås August Strindbergs första fru Siri von Essen, och romanen handlar bland annat om deras stormiga äktenskap. Men den handlar också om konsten, teatern och moderskapet. Mycket läsvärd!

 

2. Min tvåa blir ännu en bok av Lena Einhorn, nämligen Blekingegatan 32 där vi får läsa om en annan stark kvinna. På Blekingegatan bodde som bekant Greta Garbo och det är kring henne romanen kretsar, både långt innan hon blev känd och fortfarande arbetade på PUB, och senare, när Mauritz Stiller kommer in i hennes liv och de lägger Hollywood för sina fötter.

 

3 Till sist, en bok om Hadley Hemingway, den store författarens första fru. Paula McLains Åren i Paris utspelar sig under 1920-talet i just Paris konstnärliga och bohemiska kretsar. Förutom Hadley och Ernest  Hemingway dyker Gertrude Stein, Ezra Pound och makarna Fitzgerald upp i boken - det är en omvälvande tid som skildras, med konsten och friheten i centrum. 

Ulysses, Den store Gatsby och Peter Pan

Måndag igen och dags att ägna sig åt den där masteruppsatsen... Men först en liten uppdatering om helgen, som har innehållit engelskspråkiga klassiker, fast i lite olika form.

 

Läst har jag gjort i James Joyces Ulysses - ögonblicksbilderna från Dublin har hållit mig sällskap så fort jag fått en stund över. Mina inlägg om läsningen av Ulysses fortsätter jag förstås med - snart är det dags för ett nytt.

 

Film har det också blivit. I lördags kväll tittade jag och sambon på Den store Gatsby, ni vet den med Leonardo DiCaprio som Gatsby. När man  verkligen tycker om en bok, som jag gör med F Scott Fitzgeralds The Great Gatsby i det här fallet, kan det ju bli lite av en besvikelse att se en filmatisering. Men jag tyckte filmen var riktigt underhållande.

 

Berättelsen är förstås intressant - det glada tjugotalet på Long Island och nyrika Gatsby som ordnar överdådiga fester i sin villa, egentligen bara i syfte att locka dit Daisy, kvinnan han älskar. I Baz Luhrmanns filmversion blir verkligen lyxen något extravagant och färgglatt, samtidigt som aningarna om att uppsluppenheten inte kan vara i all evighet hela tiden lurar under ytan. En riktigt bra film alltså, men som alltid, läs boken också om du inte redan gjort det. Den är ännu bättre.

 

Igår var det sedan dags för musikal. Vi såg Peter Pan på Kristianstad teater, i en uppsättning av Emil Sigfridsson, och alla i familjen var nöjda och glada. Landet Ingenstans och pojken som aldrig vill bli stor, har onekligen något som lockar. Dels det uppenbara med flygande barn, pirater, indianer och sjöjungfrur, dels den melankoliska tanken på att alla barn faktiskt så småningom måste växa upp och bli vuxna. Barndomen med alla sina äventyr får ett magiskt skimmer.

Paradisbaden

I Paradisbaden av Akli Tadjer ska huvudpersonen Adele snart fylla trettio och längtar efter någon att dela sitt liv med. Hon driver en begravningsbyrå, vilket inte direkt gör det lättare för henne att träffa en man att älska, och hon misströstar över att hennes liv någonsin ska kunna förändras till det bättre. 

 

Men på hennes trettioårsdag ordnar hennes syster en fest åt henne - det är högklackat, musik och drinkar - och det är då hon träffar Léo.

 

Léo är något så ovanligt som före detta cirkusakrobat, men han är numera gravt synskadad efter en fallolycka. Adele och Léo finner snart varandra och pratar hela kvällen. För att de ska kunna träffas igen, bokar Adele sedan en tid för massage på Paradisbaden där Léo arbetar.

 

Men helt smärtfritt ska inte deras romans utvecklas. Omgivningen förfasar sig över att Adele ska ta på sig ansvaret för en synskadad man. En före detta ska också dyka upp och ställa till det för dem.

 

Jag brukar inte läsa feelgood-romaner särskilt ofta, men just nu kändes det som ett helt rätt bokval. Paradisbaden är lättläst, har en härligt fransk miljö och kärleksskildringarna ger lite behövlig verklighetsflykt. Handlingen är kanske lite väl förutsägbar ibland, men den ovanliga miljön med till exempel arbetet på en begravningsbyrå och ständigt aktuella ämnen som frågor om klass och ursprung, väger upp det lättköpta. Jag slår igen boken med känslan av att ha läst något om vad som egentligen är det viktiga i en människas liv.

 

 

Titel: Paradisbaden

Författare: Akli Tadjer

Översättare: Alexandra Dumas

Förlag: Sekwa

Antal sidor: 271

Tematrio - mat

 

Så här efter allt ätande under påsken, passar det bra att Lyrans tematrio den här gången handlar om mat. Hon uppmanar oss:

"Berätta om tre böcker som präglas av mat!"

1. En helt oslagbar matfest är förstås det Stora Tabberaset i Katthult. Emil och Ida bjuder in alla fattighjonen på julbord, och de utsvultna gästerna tar tabberas på vartenda fat. Den här händelsen kan du läsa om i Astrid Lindgrens Nya hyss av Emil i Lönneberga, där de fina illustrationerna är gjorda av Björn Berg.

 

2. Mitt nästa exempel är från James Joyces Ulysses. I det åttonde kapitlet handlar precis allt om mat. Läs  mer i detalj om vad jag tycker om det och om det jag läst av själva romanen hittills här, och njut av de här exemplen på olika ätbara saker som dyker upp i kapitlet:

 

"ananaskonfekt, citronfläta, kolakaramell, bröstkarameller, torsk, malagarussin, bröd och smör, potatis och margarin, exportstout, porter, kaka, äpplen, banburykakor, svankött, kalkon, kastanjemjöl, dubbelbiff, bröd och vattvälling, Plumtreekonserver, kallskuret, portvin, soppa, kaninpaj, får, chutneysås, romtoddy, falsk sköldpaddssoppa, nybakta syltkakor, syltrullar, demerarasocker, hett te, smördegsflarn, florsocker, rabarberpaj, frukt, teblask, fläsk, konjak, majonnäs, plommon, vaniljsås, saffransbulle, mjölk, sodavatten, sockerbit, välling, Mickelmässgås, timjan, gåsflott, pennybröd, aprikoser, persikor, sidfläsk, ägg, kaffe, apelsinskal, bläckfisk, nötbiff, rumpstek, irländsk gryta, njurstek, rostbiff med kål, öl, hackbiff med kål, vitlök, lök, svamp, tryffel, bourgogne, sardiner, smörgås, citron, ris, ost, oliver, sallad, dressing, olja, persiljekvist, spansk lök, ostsmörgås, gorgonzola, senap, nypon, frestande frukter, glasstrutar, grädde, ostron, skumpa, hare, kaviar, rhenvin, smördeg, fjällripa, morötter och rovor, tårtor..."

3. Till sist kommer jag att tänka på Anna Gavaldas roman Tillsammans är man mindre ensam. Camille tas om hand av Philibert, som låter henne flytta in i hans våning. Där bor redan hans inneboende, den buttre och ohyfsade Franck. Sakta kommer de här tre ganska trasiga figurerna varandra in på livet, och Franck som är kock lagar fantastisk mat till Camille - ett väl beprövat sätt att vinna någons hjärta.

 

 

Söndagens smakbit - Den andra kvinnan

På Flukten fra virkeligheten kan man varje söndag dela med sig av en smakbit från något man för tillfället läser, och samtidigt få lästips från andras smakbitar.

 

Den här söndagen tänkte jag bjuda på ett smakprov från Therese Bohmans roman Den andra kvinnan.

 

Jag har ganska nyligen börjat läsa boken, men redan från första sidan drogs jag in i Bohmans beskrivningar av ett Norrköping där huvudpersonen arbetar i köket på sjukhuset, samtidigt som hon drömmer om att  bli författare.

 

I min smakbit fantiserar huvudpersonen om den gifte överläkaren Carl Malmberg, och tänker sig hur det skulle vara när han var hemma hos henne. Han skulle lägga märke till två vackra band av Thomas Manns Bergtagen i hennes bokhylla:

 

"Carl Malmberg skulle stå framför dem, dra ut det första bandet och säga att det här är en verkligt bra bok, ett stort romanbygge av en av de största författarna i modern tid. "Jag vet", skulle jag säga. "Den är fantastisk." Han skulle blir imponerad av att jag läst den, det hade han aldrig kunnat gissa. Han skulle slå sig ner i min röda fåtölj med boken i handen, förstrött bläddra i den medan han tar en klunk vin. Han har haft med sig en flaska av en sort jag aldrig har druckit förut, för att det är dyrt, över hundra kronor flaskan. Han har på sig en skjorta och en kavaj, han är stilig. Jag sitter i soffan, i en ny svart klänning som är klassisk och smickrande, min kropp ser yppig ut på ett smakfullt sätt, som en dyr present inslagen i vackert papper. Min lägenhet är välstädad. Carl Malmbergs blick glider runt i rummet och fastnar på mig."

 

Naturligtvis är jag nyfiken på hur det kommer att gå när dessa två verkligen möts i romanen. Bokens baksidestext avslöjar ju att det ska handla om en "passionerad kärlekshistoria", fast man anar ju att den kanske inte enbart kommer att ha positiva förtecken.

Djävulen hjälpte mig

De flesta känner nog till det så kallade Yngsjömordet, om inget annat genom de filmatiseringar som gjorts om brottet. En som definitivt fascinerats av mordet är Caroline Eriksson - hennes roman om Yngsjömordet heter Djävulen hjälpte mig och kom ut 2013.

Den grymma verkligheten bakom mordet i boken är den här:

den 28 mars 1889 mördades den unga kvinnan Hanna Johansdotter av sin make Per Nilsson och hans mor Anna Månsdotter i Yngsjö i nordöstra Skåne. Förövarna blir båda först dömda till döden, men när det kommer fram att modern utsatt sin son för incest blir han benådad och istället dömd till livstids straffarbete. Anna Månsdotter avrättades 1890 som den sista kvinnan i Sverige på Länsfängelset i Kristianstad (för övrigt en väldigt bekant byggnad i alla fall utifrån, om man som jag är uppväxt i Kristianstad).

På wikipedia hittar jag autentiska bilder på de tre inblandade, och det är faktiskt lite obehagligt att se dem på riktigt och tänka sig vilken fruktansvärd tillvaro de genomlevde:

Hanna Johansdotter

Per Nilsson

Anna Månsdotter

I romanen utgår Caroline Eriksson från de fakta som finns om fallet, och en del material, till exempel Hannas brev till sina föräldrar, är autentiskt. Annat är förstås, som sig bör, uppdiktat. Jag gillar hur författaren går tillbaka till Pers ensamma barndom för att man verkligen ska förstå hur han och modern kunde få ett så otillbörligt förhållande till varandra. Jag tycker också om hur språket känns lagom ålderdomligt  - på de allra flesta ställen får ordvalet och bildspråket mig att verkligen känna att tiden är slutet av 1800-talet.

Det svåra med att skriva en bok där alla redan vet hur det går i slutet, måste vara att ändå kunna bygga upp någon slags spänning. Berättelsen växlar mellan tiden då Per växer upp och till sist blir gift med Hanna, och tiden för rättegången när mordet redan har skett. Ju längre man kommer i boken desto mer närmar sig de två tidsplanen varandra. Länge tycker jag att Eriksson har lyckats bra med den här dramaturgin, men mot slutet tröttnar jag faktiskt lite på alla detaljer som bara ska leda fram till ett slut som jag redan känner till. När så den brutala mordscenen kommer upplever jag tyvärr inte den speciellt starkt.

Det mest fascinerande med boken är utan tvekan den psykologiska skildringen av huvudpersonerna. Hanna som inget hellre vill än att bli en bra fru till Per, Per som dras mellan intresset för Hanna och det ödesdigra löfte han givit till sin mor, och Anna Månsdotter som växlar mellan att vara ömklig och en personifikation av ondskan själv.

Jag har lyssnat på Djävulen hjälpte mig som ljudbok och jag måste säga att Anna Maria Käll gör en mästerlig uppläsning. Boken är den första i en serie om Svenska mord - ute i handeln finns också Inga gudar jämte mig.

Titel: Djävulen hjälpte mig

Författare: Caroline Eriksson

Utgivningsår: 2013

Förlag: Forum