Vi har en vinnare!

Då har det blivit dags att dra vinnaren i novellutmaningens utlottning. Priset är den fina novellfyran med Nobelpristagare från Novellix (som jag själv också är riktigt sugen på att läsa!).

Det kom in hela arton kommentarer och vi fick många spännande svar på frågorna jag ställde. Selma Lagerlöf var flera personers favorit bland Nobelpristagarna, men också till exempel Patrick Modiano och Elfride Jelinek nämndes. Bland novellförfattarna fick vi bland annat tips på Pia Juul, Alice Munro och Hjalmar Söderberg.

Roligt att så många ville vara med i utlottningen!

Och  nu över till väsentligheterna...

Jag gjorde små lappar med siffrorna 1-18 på, en siffra för varje deltagare. Min son hjälpte mig att helt slumpmässigt dra en av lapparna, och det vinnande numret blev 7. Sen räknade jag helt enkelt nedåt i den ordning svaren kommit in i kommentarsfältet och person nummer 7 som lämnade sitt svar i utlottningen är...

ÅSA!

Mejla till ugglanoboken@telia.com och uppge din postadress, så är snart novellasken på väg hem till dig.

Stort grattis!

Nominerad till Augustpriset: djupa kärlek ingen av Ann Jäderlund

Sist ut av mina recensioner av Augustnomineringar är Ann Jäderlunds lyriksamling djupa kärlek ingen. Bokens dikter sträcker sig från 1992 till 2015, så det är en lång period i Jäderlunds författarskap vi får ta del av.

Jäderlunds texter är ofta helt utan versaler och interpunktion. Detta gör att dikterna blir svävande  - orden både hålls ihop och bryts mot varandra beroende på hur man läser. Istället förekommer ibland vissa ord med stora bokstäver eller större typsnitt. Jäderlund använder sig också av kursiveringar och s p ä r r n i n g a r (alltså större utrymme mellan bokstäverna i ett ord). Detta ger ett slags betoning och styr dikten i en viss riktning.

Ändå kommer jag inte ifrån att jag vid första anblick upplever dikterna som osammanhängande. Jag brottas med orden för att försöka få rätsida på dem, bara för att upptäcka att det inte går, och kanske inte ska gå.

Men när jag alltmer kommer in i Jäderlunds sätt att skriva (för det här är mitt första möte med hennes lyrik) börjar jag uppleva dikterna mer och mer som sinnliga, drömlika tillstånd. Jag låter orden skölja över mig och bryr mig mest om vilka känslor som orden väcker. Och då händer det nåt i min läsning. Jag tror Jäderlunds lyrik kräver att man återvänder till den, att man tillåter sig att möta samma text upprepade gånger. För här finns massor av finesser.

Jag fascineras av hur många olika sorters vitt det finns i Jäderlunds universum: till exempel kokosvitt, Ofeliavitt, serumvitt, bländvitt och rhesusvitt. Jag tycker också om hur hon med ett enkelt ord som "lakan" får mig att känna det svala tyget mot huden - det blir kroppsligt trots att ingen kropp nämns. Ibland väljer hon de pågående formerna av verb som "ruttnande" och man känner förfallet som en oundviklig process. Här finns mycket sinnlighet och ett flöde som drar med läsaren in i en alldeles egen värld.



Titel: djupa kärlek ingen
Författare: Ann Jäderlund
Utgivningsår: 2016
Förlag: Albert Bonniers
Antal sidor: 182

Sista dagen att vara med i novellutlottningen!

Idag är sista chansen om du vill vara med i utlottningen av Novellix fina ask med Nobelklassiker.

Klicka här för att komma till utlottningen.

Under morgondagen drar jag en vinnare.

Lycka till!

Nominerad till Augustpriset: Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård

Linda Boström Knausgårds kortroman Välkommen till Amerika är en berättelse om en familj som är nära att gå under.

Elvaåriga Ellen har slutat prata och hennes storebror håller sig på sitt rum där han spikar igen dörren och kissar i flaskor. Mamman, en framgångsrik skådespelerska, hävdar med bestämdhet att de är en ljus familj, trots att mörkret hotar att sluka dem alla.

Pappan i familjen är död och Ellen anser att det är hon som orsakat dödsfallet eftersom hon bad så enträget till Gud att pappan skulle dö. Men faktum är att de äntligen kan andas ut när pappan är borta. Han var våldsam, oberäknelig och vägrade gå med på skilsmässan som mamman drev igenom. Samtidigt var rädslan för pappan en kraft som band samman dem - utan honom är de vilsna och håller sig var och en på sin kant.

Ljuset och mörkret är ett återkommande tema. Flickan tycker om natten, eftersom hennes tystnad då inte är något märkligt när hon ändå inte förväntas prata. Samtidigt brer mörkret ut sig allt mer och hotar att tränga undan det som varit ljust:

"Mörkret var överallt. Mörkret luktade. Det luktade skräck och någonting sött. Mörkret var det som forsade ur kranen och fyllde badkaret. Jag tvättade håret i mörker, min kropp, hela mig. Jag åt av mörkret och färgades av det inuti. Mörkret tog sig in lite i taget. Det var bara mamma som fortfarande var ljus."

Linda Boström Knausgård har ett effektivt språk med korta meningar och inga onödiga utsvävningar. Samtidigt finns en sammanhållande tematik där varje liten detalj får betydelse. Jag tycker om hur hon får mig att uppleva berättelsen ur Ellens perspektiv. Det är befriande att läsa om den elvaåriga flickans upplevelser, långt ifrån moraliseringar och utan något som helst tycka-synd-om-perspektiv.


Titel: Välkommen till Amerika
Författare: Linda Boström Knausgård
Utgivningsår: 2016
Förlag: Modernista
Antal sidor: 92

Nominerad till Augustpriset: En dramatikers dagbok 20132015 av Lars Norén

Lars Noréns En dramatikers dagbok 20132015 skiljer sig något från de övriga nomineringarna till årets Augustpris.

För det första är det alltså fråga om en dagbok, men en dagbok som är skriven i vetskapen att den kommer att publiceras i bokform. Rimligen blir resultatet då ett slags blandform mellan privat skrivande och fiktionaliserande, där förstås bara Lars Norén själv vet vad som är vad.

Även om allt verkligen skulle vara tänkt som en privat dagbok uppkommer intressanta frågor om vad som egentligen är sanning och om hur det är möjligt att i så fall bortse från att texten kommer att bli läst av helt vanliga bokläsare. Här finns mycket spännande att fundera kring.

För det andra är dagboken den tredje delen i en serie, vilket förstås gör att tanken på att först läsa de föregående delarna dyker upp. Fast det räckte ju att få boken i sin hand (eller händer i plural med tanke på tyngden - boken väger 1342 gram enligt Adlibris) för att inse att det skulle bli omöjligt. Bara denna del tre är på ca 1600 sidor. Jag ler lite när Norén själv i dagbokstexten från den 9 januari 2013 konstaterar: "Jag som inte orkar mer än 26 sidor åt gången förstår inte hur en normal läsare skall orka ta sig igenom hela boken" (om den andra dagboken).

Så ärligt talat, jag kommer inte att hinna läsa ut hela den här boken innan det är dags för Augustgalan på måndag. Men det hindrar ju inte att jag delar med mig av mina intryck hittills.

Vi kastas rakt in i Lars Noréns vardag, där han köper torskrygg till middag, besöker sina favoritbokhandlar och har olika möten med personer från förlaget. Han träffar vänner, funderar mycket kring de filosofer han för tillfället läser och har olika kontakter som handlar om att man vill låta sätta upp hans pjäser på olika teatrar runt om i världen. Mycket handlar om hans dotter som fyller fyra år i början av boken. Hon upptar mycket av hans tankar och jag gillar beskrivningarna av hur de leker tillsammans, köper böcker och hur han tar med henne till exempel på konstutställningar. Det är tydligt att hans döttrar är mycket viktiga för honom.

Något som jag lite vagt minns från publiceringen av hans första dagbok är att han går hårt åt vissa namngivna personer i texten, och att dessa följaktligen blir sårade och förbannade. Man kan ju undra varför just Lars Norén får möjlighet att bre ut sitt tyckande i den svenska bokutgivningen. Å andra sidan tillför just detta faktum också något spännande att fundera kring och diskutera. I den här dagboken minns han till exempel att han kritiserade Stina Ekblad i en tidigare dagbok, och att han nu känner skuld över detta. Jag kan inte låta bli att undra över Noréns egen avsikt med att publicera de här böckerna? De verkar ställa till med en del bekymmer för honom. Det blir också spännande när han nämner dagböcker skrivna av författare som Woolf och Kafka. Är det i denna tradition han vill skriva in sig?

Som ni märker väcker En dramatikers dagbok många frågor hos mig, och det är något jag gillar. Egentligen är det frågorna snarare än själva texten som hittills är den största behållningen av boken för min del. Nu återstår att se hur långt jag hinner läsa innan allt avgörs på måndag.


Titel: En dramatikers dagbok 20132015
Författare: Lars Norén
Utgivningsår: 2016
Förlag: Albert Bonniers
Antal sidor: 1600

Påminnelse om utlottning!

Du missar väl inte att vara med i min utlottning av en ask med Nobelklassiker från Novellix?

Klicka här för att komma till utlottningen.

Du har till och med fredagen den 25 november på dig.

Lycka till!

Läs en novell II: Hur jag tillbringar mina dagar och mina nätter

Håkan Nessers novell Hur jag tillbringar mina dagar och mina nätter passar väl in i novellutmaningens nr. 33: "Läs en novell där en hemlighet spelar en stor roll."

Novellen handlar nämligen om en man som gift sig med en kvinna som erkänner att hon har en mörk hemlighet i sitt förflutna. Hon vill inte berätta vad detta mörka består i och mannen ser heller ingen anledning att fråga ut henne, eftersom det förmodligen bara skulle röra upp oönskade känslor och omständigheter.

Men en kväll när han på väg hem slinker in på en bar för att ta ett glas, sitter en ensam man vid bardisken. Mannen presenterar sig som David Perowne och säger att han vet något om huvudpersonens fru. Huvudpersonen får onda aningar men tänker ändå att det måste röra sig om nåt slags missförstånd och låter mannen börja sin berättelse.

Det han får höra är något han aldrig hade kunnat föreställa sig och som ska komma att påverka honom på djupet.


Titel: Hur jag tillbringar mina dagar och mina nätter
Författare: Håkan Nesser
Utgivningsår: 2016
Förlag: Novellix
Antal sidor: 42

2016 års bästa deckare

Idag utsåg Svenska Deckarakademin Malin Persson Giolitos rättegångsthriller Störst av allt till årets bästa svenska kriminalroman. Ännu ett skäl för mig att ta tag i att läsa den.

Priset till bästa till svenska översatta kriminalroman gick till Yxmannen av Ray Celestin. Den verkar också riktigt spännande: bestialiska mord i New Orleans år 1919 utlovas.

Grattis!