Litteraturpristolvan: Hägring 38 av Kjell Westö

 

När jag kom till Sveriges Radios romanpris i Litteraturpristolvan kändes det som ett enkelt val att låna hem Kjell Westös Hägring 38. Jag har nämligen länge tänkt jag skulle läsa mer av författaren.

Och jag blev verkligen inte besviken. Jag blev riktigt förtjust i boken, av många anledningar.

Hägring 38 utspelar sig i Helsingfors år 1938. Tidspunkten är viktig eftersom de yttre världsliga händelserna påverkar huvudpersonernas liv i det lilla. I Europa är det oroligt, Hitler har tagit makten och nationalistiska tankar sprider sig, till viss del också i Finland. Här minns man dessutom grymheterna i inbördeskriget 1918 mellan de röda och de vita, och de efterföljande åren där många av de röda sattes i fångläger.

Mot denna fond skildrar Westö sina intressanta huvudpersoner. Claes Thune är advokat och driver en byrå, först ensam och sedan tillsammans med sin systerson som visar sig ha helt andra politiska åsikter än Thune. Det blir intressant hur de olika personerna i romanen resonerar kring andan som växer fram i Europa, särskilt spännande eftersom de ju inte som vi, kan veta vad som faktiskt ska komma.

Meningsskiljaktigheterna blir också tydliga i Onsdagsklubben, ett diskussionsforum som består av Thune och några av hans gamla vänner. Thune börjar alltmer känna att Onsdagsklubben kanske har spelat ut sin roll, men än så länge fortskrider mötena. En annan svårighet med klubben är att en av medlemmarna är Thunes före detta frus nye älskare - Thunes tankar kring äktenskapet med Gabi är en annan framträdande del i romanen.

I början av romanen har Thune anställt en ny sekreterare. Fru Wiik är duglig om än hemlighetsfull med varför hon lämnade sitt förra arbete och sökte arbete hos Thune. Läsaren får också följa Matilda Wiiks tankar och efterhand avslöjas det svåra hon varit med om.

Jag tycker väldigt mycket om Westös huvudpersoner. De är på alla sätt komplexa, med både styrkor och svagheter, och mot den historiska fonden ställs deras personligheter på sin spets. Jag tycker också om att läsa om Helsingfors, en stad jag gärna läser mer om och gärna skulle besöka i verkligheten också.

Nu ser jag fram emot att läsa fler av Westös romaner, och varför inte Tritonus som släppts alldeles nu i dagarna.

Titel: Hägring 38

Författare: Kjell Westö

Utgivningsår: 2013

Förlag: Albert Bonniers

Antal sidor: 296

Tisdagstrion: Jorden runt

Idag tar vi oss "Jorden runt" i tisdagstrion. Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.

1. Årets Almapristagare heter Baek Hee-Na och kommer från Sydkorea. Hennes bilderbok Molnbullar handlar om två katter som plockar med en bit moln hem. Deras mamma bakar bullar av molntussen och när småkatterna äter bullarna svävar de själva upp i luften.

2. Från Sydkorea går resan till Tjeckien, närmare bestämt till Böhmen och Mähren under andra världskriget. I Květa Legátovás roman Hana och Joza flyr en ung kvinnlig läkare undan Gestapo genom att gifta sig med en man i en liten bergsby. Allt blir annorlunda mot det hon är van vid, men hon inser efterhand att förändringen inte bara är av ondo.

3. Till sist, en tur till Ghana genom Yaa Gyasis roman Vända hem. Boken skildrar slavhandelns grymheter och handlar om systrarna Effia och Esi. 

Kristina Lugns lyrik

Copyright/fotograf: Cato Lein

Visst har jag läst ganska många av Kristina Lugns dikter, men faktiskt aldrig en hel diktsamling. Men under sommaren har jag roat mig med att läsa tre av dem, från olika tider i hennes författarskap. Till min man, om han kunde läsa från 1976 är en av de tidigare, Bekantskap önskas med äldre bildad herre gavs ut 1983, och så hennes sista diktsamling Hej då, ha det så bra! från 2003 (alla utgivna på Albert Bonniers).

Jag läser om kvinnans roller och de kvävande förväntningarna och kraven. Samtidigt verkar det finnas en önskan att mest vara som alla andra, och inte så misslyckad och ensam. Döden är ofta närvarande, självmordet i de tidigare samlingarna, krämporna och den naturliga döden som närmar sig i den sista. Dikterna väcker tunga känslor, men samtidigt finns en härligt bisarr humor och en lek med ord och uttryck. 

En av de dikter som fastnar hos mig kommer från den sista diktsamlingen. Det är svårt att inte tänka på hennes bortgång tidigare i år när jag läser:

Jag vill inte träffa jourhavande medmänniska

jag vill inte tala med akutteamet och krisgruppen.

Jag vill att Mörkrets Furste ska komma

och underteckna mitt sista frånvarointyg.

Jag vill inte samarbeta med döden.

Jag vill att hon ska veta vem jag är

och utmana mig på duell om mina identitetshandlingar.

Dessutom vill jag ha mycket

mycket morfin

och långa nekrologer.

Trubadurerna ska samlas 

på mitt fönsterbleck.

Och kungen och drottningen

ska sätta på sig sina kronor

och be mig om ursäkt.

Och det enda jag vill ha

i avskedspresent

är att få rusa i din famn.

Ja, jag vill som en diktrad

rusa i din famn!

 

Litteraturpristolvan: Sveriges Radios romanpris

Sveriges Radios romanpris har varje år sedan 1994 tilldelats en framstående svensk roman. En grupp kritiker står för nomineringarna (årets Augustprisvinnare eller författare som nyligen fått priset undantas). Därefter är det en grupp litteraturintresserade radiolyssnare som läser, diskuterar och avgör vem som blir vinnaren.

De här romanerna har hittills vunnit (blåmarkerat har jag läst):

1994 – Lars Andersson för Vattenorgeln

1995 – Carola Hansson för Andrej

1996 – Henning Mankell för Comédia infantil

1997 – Magnus Dahlström för Hem

1998 – Elisabeth Rynell för Hohaj

1999 – Magnus Florin för Syskonen

2000 – Beate Grimsrud för Jag smyger förbi en yxa

2001 – Agneta Pleijel för Lord Nevermore

2002 – Kerstin Norborg för Min faders hus

2003 – Torgny Lindgren för Pölsan

2004 – Christine Falkenland för Öde

2005 – Lotta Lotass för Tredje flykthastigheten

2006 – Eva Adolfsson för Förvandling

2007 – Jonas Hassen Khemiri för Montecore: en unik tiger

2008 – Björn Runeborg för Dag

2009 – Elsie Johansson för Sin ensamma kropp

2010 – Aris Fioretos för Den siste greken

2011 – Beate Grimsrud för En dåre fri

2012 – Kristian Lundberg för Och allt skall vara kärlek

2013 – Jonas Brun för Skuggland

2014 – Kjell Westö för Hägring 38

2015 – Lotta Lundberg för Timme noll

2016 – Aris Fioretos för Mary

2017 – Caterina Pascual Söderbaum för Den skeva platsen

2018 – Aleksander Motturi för Broder

2019 – Sara Stridsberg för Kärlekens Antarktis

Till Litteraturpristolvan har jag börjat läsa Kjell Westös Hägring 38. 

Tisdagstrion: Favoritplatser (miljöer) i böcker

Veckans tisdagstrio handlar om "Favoritplatser (miljöer) i böcker". Kanske väljer du en viss typ av miljö eller natur, kanske utspelar sig boken i en viss stad (fiktiv eller en som finns på riktigt) eller varför inte i något fantasilandskap.

Tolka alltså temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.

1. Jag gillar typiskt brittiska miljöer (både i verkligheten och i de böcker jag läser), och vad kan då passa bättre än det Oxford som skildras i Evelyn Waughs klassiska Brideshead Revisited (En förlorad värld)?

2. En annan sorts miljö som jag gärna läser om är öar. Det kan vara idylliska skärgårdsöar eller karga klippor, det spelar ingen större roll, men det är något med öar som fascinerar. En favorit (som också är väldigt brittisk) är Peter Mays böcker om kriminalkommissaren Fin Macleod som återvänder till skotska Isle of Lewis för att lösa ett mord. Första boken i trilogin heter Svarthuset.

3. Island är en annan plats jag alltid varit lockad av, och ända sedan jag besökte ön (mina teman går uppenbarligen i varandra idag) är jag ännu mer förtjust i böcker som utspelar sig där. Ett exempel är den spänningsserie av Ragnar Jónasson som inleds med Mörkret. 

Läskartan - Jorden runt på 100 böcker

Som ni kanske vet, utmanade jag mig själv att läsa Jorden runt på 100 böcker tidigare i våras. Jag gillar att läsa böcker från andra kulturer, men hur det än är blir det (i alla fall för mig) lättare att hitta de där böckerna om jag har något att hänga upp läsningen på. 

Hittills har utmaningen tagit mig till Frankrike, Indien, Irland, Island, Japan, Marocko, Nederländerna, Norge, Polen, Storbritannien, Tyskland och USA. Många länder återstår alltså, men utmaningen har ingen tidsgräns, utan jag läser något när andan faller på. 

Jag har också skapat en klickbar Läskarta som visar hur böckerna tar mig jorden runt:

Sommarläsningen

När jag ser tillbaka på vad som blivit läst under bloggens sommaruppehåll står två teman ut lite extra, nämligen deckare och Nobelpristagare.

Deckare och sommar hör ihop för mig och jag har läst tre spänningsromaner som jag verkligen kan rekommendera. Helene Flood är nominerad till Årets bok med Terapeuten, en berättelse om psykologen Sara som råkar ut för märkliga händelser i sitt hem. En typisk allt-är-inte-vad-det-verkar-vara-bok.

En annan deckare jag verkligen gillade är Brännaren av M. W. Craven. En stor anledning är den typiskt engelska miljön - bokens mordoffer placeras mitt i de förhistoriska stencirklarna i The Lake District. Men jag är också riktigt förtjust i huvudpersonerna, kommissarien med det annorlunda namnet Washington Poe och den civila utredaren Tilly Bradshaw.

Till sist, The Truants av Kate Weinberg, kanske lika mycket en roman om unga personers utveckling som en mordgåta. Boken utspelar sig i engelsk universitetsmiljö och innehåller passion, svartsjuka och mörka hemligheter.

Det andra temat i min läsning under sommaren har varit Nobelpristagare. Jag har ett ständigt pågående projekt att försöka läsa något av alla som tilldelats priset under åren (jag skriver in på den här listan efterhand). 

Under sommaren har jag läst böcker av tre Nobelpristagare som jag inte läst något av tidigare, nämligen Pastoralsymfonien av André Gide, Tåget var punktligt av Heinrich Böll  och Victoria av Knut Hamsun. Jag gillade alla tre - inte alls så tung läsning som man kanske föreställer sig - även om Bölls bok med sin andra-värdskriget-tematik förstås var tung på grund av innehållet.

Jag har också läst en bok till min utmaning Litteraturpristolvan. Colson Whitehead tilldelades Pulitzerpriset (för andra gången) med Nickelpojkarna (2020). Romanen utspelar sig under tiden för den amerikanska medborgarrättsrörelsen, när Martin Luther Kings ord sprider sig bland USA:s svarta befolkning. Elwood har siktet inställt på akademiska studier, men ett grymt missförstånd gör att han istället skickas till uppfostringsanstalten Nickelakademin.

Nu ser jag fram mot sensommarens och höstens läsning.

Tisdagstrion: De senaste böckerna jag fick hem

Så roligt att vara igång igen! Jag är lite sent på det, denna första tisdagstrio efter sommaruppehållet, men jag får väl helt enkelt skylla på en lång och härlig ledighet som gjorde mig lite vilse på dagarna. I veckan kommer jag att sammanfatta lite av min sommarläsning, men först dagens tema: "De senaste böckerna jag fick hem." Det kan förstås både vara inköp, bibliotekslån eller böcker som hittat hem till er på andra sätt.

Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del varandras tips.

1. En av de bästa böckerna jag läst under sommarledigheten är Kate Weinbergs The Truants. Romanen handlar om några förstaårsstudenter på ett engelskt universitetet och deras karismatiska föreläsare. Här finns passion, regelbrytande och mörka hemligheter. Lägg till referenser till Agatha Christie och en vibb av Donna Tartts Den hemliga historien, och det blir garanterat underhållande läsning.

2. En bok jag lånat hem men inte hunnit läsa ännu, är Kjell Westös Hägring 38. Jag har länge tänkt läsa mer av Westö och eftersom Hägring 38 vann Sveriges radios romanpris 2014 passar just den romanen fint in i min utmaning Litteraturpristolvan. 

3. Till sist, en av de böcker jag lånat hem till utmaningen Jorden runt på 100 böcker.  Att vara Abbas al-Abd av Ahmad Al-Aidy utspelar sig i Egypten och beskrivs såhär av recensenten i Svenska Dagbladet: "Det är galet, mörkt och mycket underhållande." Låter som en bok för mig.