Kaffepaus à la Philip

Philip Pullmans novell Serpentine handlar om Lyra och hennes daemon Pantalaimon från His Dark Materials-trilogin. Lyra är äldre nu och funderar mycket på en dramatisk händelse som har bekymrat henne länge (för er som kanske ännu inte läst alla delar i trilogin, är det nog bäst att jag inte avslöjar vad denna händelse är). Men i novellen återvänder hon i alla fall till The North och besöker platserna där hon först träffade pansarbjörnen Iorek och ballongfararen Lee Scoresby. 

Berättelsen om Lyra fortsätter sedan i The Book of Dust, genom böckerna La Belle Sauvage och The Secret Commonwealth. De vill jag verkligen läsa.

Jag passar också in Serpentine i Novellflätan 2021. 

Månadens tema i januari: Livets tunna väggar av Nina Burton

En ny utmaning på bloggen för i år är Månadens tema. Först ut i januari var temat Fackböcker och jag valde att läsa Livets tunna väggar av Nina Burton.

Boken innehåller essäer, som visserligen är litterära till sin kvalitet, men eftersom boken 2020 var nominerad till Augustpriset i kategorin Årets fackbok, tyckte jag absolut att den kvalade in i temat.

Författaren befinner sig i släktens sommarstuga belägen på en stor naturtomt. Hon observerar växt- och djurlivet omkring sig, och i det lilla som sker runt hennes husknut upptäcker hon en intrikat väv av myror, fåglar, bin, växter och vilda djur.

Som läsare fascineras jag tillsammans med författaren av hur minsta kryp kommunicerar med sina artfränder och hur sinnrikt konstruerat livet egentligen är. 

Jag gillar verkligen hur Burton blandar skönlitteratur och naturvetenskap, och kan absolut tänka mig att läsa någon mer av hennes böcker.

Titel: Livets tunna väggar

Författare: Nina Burton

Utgivningsår: 2020

Förlag: Albert Bonniers

Antal sidor: 272

Programledare på teve

Den här veckan ställer Enligt O följande kulturfråga:

Vilken programledare på tv är din favorit?

För mig är valet enkelt: Stephen Fry, för hans humor, hans intelligens och hans "britishness" (vad nu det egentligen är). Han är min favoritprogramledare i QI, men jag har också bland annat sett och gillat serien Stephen Fry in America, där han reser genom alla USA:s delstater i sin svarta London-taxibil .

Tisdagstrion: Cyklar, bilar & bussar (och andra fordon)

Förra veckan handlade Tisdagstrion om böcker med titlar på bokstaven S, och jag tror att vi alla hade många böcker att välja på. Den här veckan är temat: "Cyklar, bilar & bussar (och andra fordon)". Kanske lite knepigare, men jag ser fram emot att se vilka böcker ni hittar.

Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.

Jag tänkte ha med just en cykel, en bil och en buss i min trio. 

1. Först en cykel, som råkar finnas i den bok jag precis har börjat läsa, Den stulna cykeln av Wu Ming-Yi. Jag har inte kommit så långt ännu, men gillar verkligen hittills. Förutom cyklar ska det handla om världens äldsta elefant och fjärilshantverkare, vad nu det kan vara. Lockande är det i alla fall.

2. Därefter en bil, som i Fallers stora kärlek av Thommie Bayer. Romanen är något av en road-Movie-bok där två män färdas genom Tyskland i en grön Jaguar. Det var ett tag sedan jag läste den, men jag minns att jag gillade. 

3. Till sist, en buss, som i Last Bus to Woodstock av Colin Dexter. Det här är den första Morse-boken, och Lewis finns förstås med. Jag har mest sett Morse i olika varianter på teve, men det här är ju originalet och jag ville testa i bokform också.

Så börjar boken #1

Jag funderar ofta över hur böcker inleds. Det kan förstås vara på helt olika sätt - mitt i en dramatisk händelse eller med detaljer som sätter tonen för en persons karaktär eller en viss stämning eller miljö. Om inledningen är lockande är mitt intresse för att läsa vidare väckt redan efter bokens första stycke.

Parfymen av Patrick Süskind är en bok där jag tycker inledningsmeningarna sätter stämningen och tidsandan (både genom tidsangivelsen och genom den lite gammaldags språkstilen) nästan direkt. Jag lockas också av den spännande beskrivningen av huvudpersonens dubbla natur - varför är han är både genialisk och avskyvärd?

"På 1700-talet levde i Frankrike en man som hörde till de mest geniala och avskyvärda gestalterna under denna på geniala och avskyvärda ingalunda fattiga epok. Det är hans historia som här ska berättas. Han hette Jean-Baptiste Grenouille, och om hans namn i motsats till namnen på andra geniala vidunder, till exempel de Sade, Fouché, Bonaparte och så vidare, numer är bortglömt, så beror det förvisso inte på att Grenouille skulle ha stått dessa mer berömda mörkmän efter ifråga om självförhävelse, människoförakt, amoralitet, kort sagt ifråga om gudlöshet, utan på att hans geni och hans enda ärelystnad inskränkte sig till ett område som inte lämnar några spår efter sig i historien: till lukternas flyktiga rike."

Parfymen är en sån där bok som är svår att glömma. Det är spännande, ganska otäck och riktigt fascinerande läsning.

 

Jorden runt på 100 böcker: Gilles kvinna av Madeleine Bourdouxhe

I min utmaning att ta mig Jorden runt på 100 böcker hamnade jag nyligen i Belgien, genom boken Gilles kvinna av Madeleine Bourdouxhe.

Romanen utspelar sig i arbetarmiljö på 1930-talet och handlar om Elisa som är gift med Gilles. 

Elisa är helt uppslukad av Gilles och är lyckligast när hon får vara i hans närhet. Hon sköter om hem och barn och dagens högtidsstund är utan tvekan när Gilles kommer hem efter arbetsdagen.

Men så kommer Elisas syster in i bilden och Gilles inleder ett förhållande med henne. Elisa förstår så småningom vad som pågår, väljer att konfrontera Gilles, men låter honom fortsätta med sitt förhållande vid sidan av eftersom Elisa ser att det gör honom lycklig.

Själv blir hon knappast lycklig och det är som att hennes starka kärlek till Gilles och de konsekvenser den får, är själva roten till hennes olycka.

Jag gillar romanen - på få sidor lyckas författaren gå på djupet med Elisas känslor och hur komplicerad kärleken kan vara. Dessutom är det intressant att fundera över mannens och kvinnans roll i det här dramat.

Titel: Gilles kvinna

Författare: Madeleine Bourdouxhe

Utgivningsår: 2004 (men 1937 i original)

Förlag: Elisabeth Grate

Antal sidor: 120

En bok som inte hanns med under 2020

Veckans kulturfråga hos Enligt O handlar om det där som händer varje år, nämligen att man i januari ser tillbaka och konstaterar att man inte hann läsa ens en bråkdel av alla intressanta böcker som kom ut föregående år. 

Linda undrar:

"Vilken bok från 2020 som du inte hann läsa vill du läsa i år?"

Listan kan göras hur lång som helst, men en bok som jag definitivt vill läsa i år är Lydia Sandgrens Samlade verk. Det verkar som om meningarna är delade kring boken av de recensioner jag läst, men de flesta verkar överens om att läsupplevelsen stannar kvar länge hos läsaren efteråt. Det verkar ju lovande. Dessutom vann boken Augustpriset, vilket i min värld gör det till en bok jag bara måste (och verkligen vill) läsa.

Tisdagstrion: Böcker med titlar som börjar på S

Förra tisdagen fokuserade vi på färgglada bokomslag, men den här veckan är det titlar som gäller. Temat för tisdagstrion är "Böcker med titlar som börjar på S." Det lär ju finnas massor, så utmaningen blir vilka tre som får vara med i trion.

Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.

1. Olga Tokarczuk skriver inte bara riktigt bra romaner, utan behärskar också det kortare formatet. Spel på många små trummor är en novellsamling där identitetssökande och gränsöverskridande är återkommande teman. Vi får möta många intressanta människoporträtt och inte sällan är det en skrivande människa i centrum.

2. På tal om att skriva så börjar också Bodil Malmstens bok Så gör jag: Konsten att skriva på bokstaven S. Boken är både lärorik och underhållande.

3. Till sist, Marie Hermansons roman Skymningslandet, där vi får läsa om Martina och Tessan som tar anställning på en herrgård hos en gammal dam som tror hon lever på fyrtiotalet. Jag gillar Hermansons lite annorlunda romanidéer, och den här är inget undantag.