Tema grannar

Jag har fått hem den fina boxen med nio noveller på temat grannar från Novellix. Under de kommande veckorna tänkte jag därför bjuda på recensioner av de här nio författarna:

Aris Fioretos, Augustin Erba, Elsie Johansson, Josefine Klougart, Kim Thúy, Kjell Westö, Lars Norén, Lydia Davis och Merethe Lindström.

Några av författarna är redan stora favoriter hos mig, och andra kommer jag att läsa för första gången.

Alla de snygga omslagen är gjorda av Karin Mamma Andersson.

Så håll utkik efter recension nummer ett, som kommer att bli Aris Fioretos novell Rapport från den täta världen.

Isporten - Mörkt vatten

Mörkt vatten av Jonna Berggren är den första delen i Isporten, en ny fantasyserie utgiven på OLIKA förlag.

Milo är nyinflyttad i Frillesås och börjar i en ny klass. Han träffar Jamina och med hjälp av klassmorfar Ismail kommer de underfund med att de har något som gör att de hör ihop. Båda kan till exempel hålla andan extremt länge under vattnet och ingen av dem är känslig för kyla. De blir vänner och efterhand som vintern och snön alltmer närmar sig lär de också känna Ismail närmare. Han visar sig inte bara vara en vanlig klassmorfar, utan är den som vaktar den sista Isporten, vägen till en magisk värld.

Boken har en lagom blandning av vardag och magi, vilket jag gillar. Vi får läsa om barnens dagar i skolan och på fritiden, med miljöer som är omsorgsfullt beskrivna. Samtidigt med Jamina och Milo invigs vi steg för steg i det magiska och mystiska som finns alldeles i närheten. För Ismail blir det allt tydligare att barnens speciella förmågor inte är någon slump - han har hittat de som måste ge sig av på ett farligt men livsavgörande äventyr till Islandet.

Jag kan tänka mig att boken passar utmärkt som nybörjarfantasy. Boken är inte så lång och med sitt lugna berättartempo och stundtals riktigt spännande handling kommer den att locka många unga läsare. Jag uppskattar att Jonna Berggren skildrar lite annorlunda barn som ändå är trygga i sig själva. Boken är riktigt snygg också, med sin svarta bakgrund och turkosa färg på kanten av boksidorna. Undrar vilken färg som kommer att pryda sidorna på nästa del? För fler delar blir det, och tur är väl det, för jag är riktigt nyfiken på att läsa om hur det ska gå för Jamina och Milo i Islandet.


Titel: Isporten - Mörkt vatten
Författare: Jonna Berggren
Utgivningsår: 2017
Förlag: OLIKA
Antal sidor: 127

Tematrio - Kvinnor

Den här veckan lyfter Lyran fram kvinnor i sin tematrio. Hon uppmanar oss:

"berätta om tre bra texter som handlar om kvinnor. Klassiker, lyrik, faktaböcker, elaka mammor, vackra häxor o s v välj själv! Eller blanda hejvilt."

1. Mitt första exempel är serieskaparen Nina Hemmingsson. Till exempel gillar jag hennes bok Snyggast på festen från 2014. Ofta gör hon enrutingar med en alldeles omisskännligt vass (och ofta mörk) humor, som jag älskar:

2. Mitt andra exempel är Cass Neary, huvudpersonen i Elizabeth Hands bokserie som inleds med Generation Loss. Cass slog igenom som fotograf under punkscenen i New York på sjuttiotalet, hon är beroende av sprit och droger och är självdestruktiv och sarkastisk. Att läsa en thriller med en så annorlunda huvudperson är en ren njutning.

3. Till sist vill jag lyfta fram Meg Rosoff, mottagaren av ALMA-priset 2016. Jag har bara läst en bok av henne, Så har jag det nu, men jag är riktigt sugen på att läsa fler eftersom jag gillade den så mycket.

Spionen på spökskolan

Jag har läst Jesper Lundqvists Spionen på spökskolan, en spännande mellanåldersbok om pojken Silas som kastas in i en helt ny värld.

Silas går först i en helt vanlig skola och har en helt vanlig vardag tillsammans med sina mammor Lamita och Margarita. Men en dag blir han stucken i fingret av en geting och när han ska stoppa fingret i munnen för att lindra smärtan upptäcker han att han inte kan kan se fingret längre. Hans hand har blivit osynlig.

Vaktmästaren på hans skola Algbackaskolan tar sig an honom och ser till att han istället får gå på nattliga lektioner på Galgbackeskolan. På natten när dimman väller in är det nämligen en helt annan sorts elever som vistas i skolbyggnaden.

Här finns gastar, vålnader och zombies och lärarna är avrättade brottslingar. Det är både spännande och läskigt. Dessutom har boken ibland en humoristisk ton, speciellt när Vaktis Vingela är i farten. Jag tycker speciellt mycket om Professor Ludze, vars kropp hela tiden brinner eftersom hon dog genom att bli bränd på bål som häxa. Hon är en mycket inspirerande lärare och dessutom är hon noga med att alla har samma värde, både spöken och människor.

För Silas gäller det att finna sig tillrätta i den här nya världen. Han vill inget hellre än att smälta in som en i mängden, men när den skrämmande rektor Vektor ger honom ett specialuppdrag hotas hans planer.

Boken är den första i en tänkt trilogi.


Titel: Spionen på spökskolan
Författare: Jesper Lundqvist
Utgivningsår: 2017
Förlag: OLIKA
Antal sidor: 195

Kaffepaus à la Annika & Jakob

Jag dricker kaffe och bläddrar i Annika Thors Odjuret i labyrinten och andra grekiska myter. Här finns berättelserna om om Ikaros som flög för nära solen, om odjuret Minotaurus, om kung Midas med åsneöronen och många fler. Alltihop är fantastiskt illustrerat av Jakob Wegelius (han med Legenden om Sally Jones, ni vet).

Tematrio - bara brittiskt

Den här veckan bjuder Lyran på en tematrio som jag absolut inte kan motstå:

"Berätta om tre riktigt bra brittiska romaner/författare!"

Det är verkligen inte svårt att hitta på bra böcker att tipsa om - snarare är det svårt att bara välja tre. Jag hade ju kunnat ta med något av Jane Austen, systrarna Brontë, Evelyn Waugh, Virginia Woolf eller varför inte Shakespeare, men till slut bestämde jag mig för den här trion:

1. Jag gillar Ian McEwan och vill gärna tipsa om hans roman The Children Act. Boken handlar om domaren Fiona Maye som hamnar i ett moraliskt dilemma när hon blir utsedd att döma i ett fall där en cancersjuk sjuttonårig pojke av religiösa skäl vill avböja livsavgörande behandling.

2. Nästa tips är The Passion av Jeanette Winterson, som var den första boken jag läste av författaren som kommit att bli en av mina största favoriter. Bland annat handlar boken om kärleken mellan kycklingkocken Henri och croupiern Villanelle, och vi får följa med till fantastiska miljöer som till exempel Venedig.

3. Till sist, en självbiografi av Stephen Fry, en annan stor favorit hos mig. Boken med det annorlunda namnet Moab is my Washpot handlar om hans tid på internatskola från tidig ålder fram till att han ska ta sig ut i världen i artonårsåldern. Det är både roligt, gripande, smart och förstås väldigt brittiskt.

Ordbrodösen

Efter att ha läst massor av hyllningar av Anna Arvidssons debutroman Ordbrodösen, blev jag så nyfiken att jag var tvungen att låta boken gå före annat som väntade i läshögen. Och det är verkligen en riktigt bra historia.

Alba tillhör en släkt där kvinnorna är ordbrodöser - genom att skriva ner uppmaningar har de kraften att styra andras tankar och handlingar. Bara detta att superkraften som boken centreras kring har med ordens makt att göra, är ju faktiskt riktigt coolt.

På sin artonårsdag är det meningen att Alba ska genomgå en ceremoni som inträdesprov för att bli ordbrodös. I flera släktled bakåt har hon starka ordbrodöser och alla förväntar sig att Alba ska följa i sina företrädeskors fotspår. Men någonting går snett och Alba misslyckas oförklarligt med provet.

Istället för att som planerat gå i lära,  skickas hon till Lo, en släkting i Stockholm som ville bli ordbrodös men som visade sig vara adopterad och därför inte hade kraften. Hos henne ska Alba vara tills släkten kommit fram till vad de ska göra åt situationen. Lo har en dotter som heter Klara och redan från början får Alba och Klara bra kontakt med varandra.

Det är Alba, Lo och Klara som börjar nysta i oklarheterna och som kommer fram till att allt nog inte är som det först verkade. Härifrån är Ordbrodösen en riktig bladvändare. Förutom spänningen och det fascinerande kring själva idén med ordbrodöser, tycker jag om hur Arvidsson skildrar vänskap och släktband. Det går helt enkelt inte att sluta läsa den här boken, när man väl har börjat.


Titel: Ordbrodösen
Författare: Anna Arvidsson
Utgivningsår: 2017
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 328

3 x 3 under 2017: Oranges Are Not the Only Fruit

Den första boken jag har läst i min utmaning 3 x 3 under 2017 är Jeanette Wintersons Oranges Are Not the Only Fruit.

Faktum är att jag länge varit osäker på om jag redan läst den här romanen (hur man nu kan vara osäker på en sån sak...). Men det är kanske för att den också blev en teveserie och för att jag har läst Wintersons Why Be Happy When You Could Be Normal som ännu mer självbiografiskt än debutromanen beskriver Wintersons uppväxt. Nu blev det i alla fall av att jag läste Oranges Are Not the Only Fruit och jag insåg snabbt att det verkligen var första gången jag läste boken och att jag från första ordet tyckte väldigt mycket om den.

Romanen handlar om flickan Jeanette som adopteras till ett religiöst hem i norra England. Det är mamman som styr det mesta i det wintersonska hemmet och hon uppfostrar Jeanette med fast hand för att hon ska viga sitt liv åt gud och bli missionär. Jeanette är mycket engagerad i kyrkan - hon predikar redan som ung och är en självklar del av församlingens gemenskap. Men när hon som tonåring får känslor för en annan tjej blir uppvaknandet brutalt. Församlingen, med mamman i spetsen, anser att Jeanette är besatt av djävulen och försöker på olika sätt driva ut ondskan ur henne. En sån som hon har ingen plats i deras kyrka.

Romanens huvudtema är kärlek, både i form av kärleken till en gud och den mellan människorna, ibland som begär, ibland som en känsla av stark samhörighet. Boken handlar också om det passionerade uppvaknandet hos en ung kvinna och hennes slingrande väg ut i livet.

Trots att mamman ligger bakom det mesta som blir svårt i Jeanettes liv, är det ändå ett mänskligt porträtt av mamman vi får läsa. Hon lyssnar på sina radiorapporter om missionärernas framgångar och spelar med stor inlevelse psalmer på pianot, ibland för att överrösta grannarna som ägnar sig åt ogudaktigheter på andra sidan väggen. Hur det än är med hennes grymhet, känner jag till slut mest ett slags milt överseende med hennes underligheter. Det är definitivt Jeanette som drar det längsta strået trots att hon tvingas lämna tryggheten bakom sig.

Insprängt i romanen finns passager med berättelser från myter och legender, till exempel om riddar Percival som känner sig tvingad att lämna hovet kring kung Arthur och om en flicka som blir uppfostrad av en mäktig trollkarl, men sedan revolterar mot honom. Det är lätt att läsa in Jeanettes egen historia - hur hon inte kan leva kvar i sin barndomsvärld om hon fullt ut vill kunna vara den person hon verkligen är.

Ofta finns ett slags humoristisk och ironisk underton i boken, trots att det förstås är en allvarlig historia. Jag njuter av Wintersons helt briljanta sätt att formulera sig och ser verkligen fram emot att läsa de andra två romanerna av henne som finns med i min 3 x 3: Sexing the Cherry och 12 Days of Christmas.



Titel: Oranges Are Not the Only Fruit
Författare: Jeanette Winterson
Utgivningsår: 2014 (ursprungligen 1985)
Förlag: Vintage
Antal sidor: 224