Tematrio - avbruten läsning

Hos Lyrans noblesser är det dags för en ny tematrio. Varje vecka ges ett nytt tema - sedan är det bara att fundera en stund, välja ut sina egna tre bidrag och skriva ihop ett inlägg. Det roligaste är att hoppa runt på de andra deltagande bloggarna och se vilka böcker de skriver om.

Den här veckan är temat avbruten läsning.

Jag brukar faktiskt läsa ut de allra flesta böcker jag börjar på, även om jag inte alltid är jätteförtjust under läsingens gång. Jag tvingar mig inte att fortsätta av någon slags princip, utan mest för att jag alltid har en förhoppning om att det nog blir bättre så småningom. Snart tar nog berättelsen fart, tänker jag. När jag läst slutet faller nog alla bitar på plats...

Men trots detta lägger till och med jag ibland ifrån mig en bok, utan att ha kommit till sista sidan.

En bok jag försökt att läsa flera gånger är Moment 22 av Joseph Heller. Den är ju en riktig klassiker som man absolut borde läsa någon gång, men av någon anledning tycks jag aldrig komma in i den. Jag vet inte riktigt vad det är. Språket? Eller kanske ämnet?

Jag minns bara någon slags krigsmiljö som inte direkt lockade mig att läsa vidare. En tung början helt enkelt. Kanske kommer jag att gilla boken om jag bara kan ta mig förbi de första sidorna (ni hör att jag inte helt gett upp hoppet).

Ibland är det språket som gör att jag lägger ifrån mig en bok. Jag kan reta mig ganska rejält på dåligt eller tråkigt språkbruk, men om bara berättelsen är tillräckligt spännande eller gripande kan jag  ibland bortse från det. Men det finns undantag. När ett speciellt språkbruk ställer sig som en mur mellan mig och berättelsen. Då klarar jag det inte.

Som med vissa av Björn Ranelids böcker. Man kan ju verkligen inte påstå att han inte är skicklig med språket eller att han inte har en tanke med sina formuleringar, men jag får snudd på en allergisk reaktion av alla metaforer, liknelser och upprepningar. Allt respekt till Ranelid (och jag har faktiskt läst ut i alla fall två av hans romaner), men han stil är inte för mig!

Mitt tredje exempel är en bok som jag ganska nyligen lade ifrån mig utan att ha läst till slutet, nämligen Maria Svelands Systrar & bröder. Jag kunde inte låta bli att reta mig på hennes skildring av den misslyckade hustrun och mamman. Som om precis alla kvinnor som gifter sig måste hamna i samma fälla? Här spelade det också in att jag hade så många andra, i mitt tycke mer intressanta böcker, som väntade på att bli lästa.

Sedan var jag på Bokens Dag i Hässleholm, där Sveland var en av de författare som berättade om sitt skrivande. Faktum är att jag då tyckte att jag mycket bättre förstod avsikterna med hennes böcker. Hon var en intressant föreläsare, helt enkelt. Jag tror kanske ändå inte att Systrar & bröder kommer att tilltala mig mer, men jag är glad att jag fick lyssna till Sveland själv.