fredag 30 augusti 2013

Bokbloggsjerka - Böcker att längta efter

"Vilken bok/vilka böcker längtar du mest av allt efter just nu?" Det är frågan i Annikas bokbloggsjerka den här veckan.


En roman som jag är väldigt sugen på att läsa är Blekingegatan 32 av Lena Einhorn. Dels är jag mycket förtjust i Einhorns andra böcker - både hur de är skrivna och de ämnen de kretsar kring - dels är jag nyfiken på bokens huvudperson, filmstjärnan Greta Garbo. Alla är ju bekanta med hennes namn och  vet hur ansedd hon var även internationellt, men vem var kvinnan bakom fasaden egentligen? Det ska bli spännande att läsa Einhorns tolkning.

Blekingegatan 32 (inbunden)
Två romaner som båda har en litterär anknytning finns också på min lista. Det är Åren i Paris av Paula McLain, som handlar om Ernest Hemingway, och Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn, som handlar om Karin Boye. Tack till mina medbokbloggare för tipsen!
 
 
Åren i Paris (inbunden) 
 
Den bästa dagen är en dag av törst (inbunden)
 
      
Håkan Nessers senaste roman Levande och döda i Winsford har jag ännu inte läst, så den längtar jag självklart efter. I det här fallet lockar den inte bara för att den är skriven av Nesser, utan jag ser också fram emot att läsa om landskapet, Exmoorhedarna i sydvästra England.

 
Levande och döda i Winsford (inbunden) 
Till sist vill jag också nämna Aldermanns arvinge av Gabriella Håkansson. Boken ska vara med i en bokklubb som anordnas inför Bokens dag i Kulturhuset i Hässleholm senare i höst. Läs mer om detta här.
 
 Aldermanns arvinge (inbunden)
 

Vilka böcker längtar du efter?
 

torsdag 29 augusti 2013

Bokklubb med Norra Skåne och Skånska Dagbladet

Aldermanns arvinge (inbunden)
Norra Skåne och Skånska Dagbladet har startat en bokklubb som jag har anmält mig till.

På Bokens dag, lördagen den 26 oktober, kommer man på Kulturhuset i Hässleholm att kunna lyssna till författare som Gabriella Håkansson, Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren, Maria Sveland och Johan Theorin. Tanken med bokklubben är att de som vill ska kunna fördjupa sig i författarnas nya romaner och på så sätt få ut ännu mer av författarbesöken.

Den första boken som ska läsas i bokklubben är Gabriella Håkanssons Aldermanns arvinge. Tanken är att man ska läsa romanen i etapper och sedan dela med sig av sina intryck över internet - man behöver alltså inte befinna sig i Skåne för att vara med.

Visst låter det trevligt? Häng med du också! Anmälan sker senast den 5 september. Instruktioner hittar du här.



onsdag 28 augusti 2013

Nina av en slump

Nina av en slump : roman (häftad)
Nina, huvudpersonen i Nina av en slump av Michéle Lesbre, arbetar som frisörlärling i en liten fransk stad, och hon vantrivs:

"Dagarna ser precis likadana ut. Jag kliver upp, jag går till salongen, jag kletar i folks hår, rafsar i deras hårbotten, jag schamponerar, gnider in balsam i hårtopparna, jag får höra "det är för varmt", "det är för kallt", jag springer till 25:ans buss, jag kommer hem, jag går och lägger mig. Det är allt."

Hennes drömmar om framtiden är något helt annat. När hennes vän Arnold tar med henne på en teaterföreställning i Lille, är det som om skådespelerskan på scenen väcker all hennes egen längtan att bli någon, att bli sedd:

"Under en ganska lång stund hörde jag inte ett ord av hennes monolog. Jag var alltför uppslukad av hennes närvaro, hon var så ensam, så utsatt för publikens lystna blickar. Jag avundades henne. Jag avundades den där bilden som nästan räckte för mig, som fick mig att tänka på min egen längtan efter att någon gång bli sedd på det sättet, som en unik varelse, en bräcklig människa vars mystiska uppenbarelse gjorde intryck på hela världen."

Arnold berättar för henne om Tjechovs Måsen, om huvudpersonen som har mycket gemensamt med bokens Nina:

"I en pjäs av Tjechov finns det en flicka som heter Nina. Hon drömmer om att bli skådespelare, men framförallt drömmer hon om något annat, om en annan plats, om något som skulle ge hennes liv en mening."

Nina frågar sin mamma om de har döpt henne efter Nina i Måsen, men får svaret att hon fick namnet Nina av en slump. Men deras drömmar och längtan efter att hitta sin plats i världen är desamma.

Nina av en slump är framförallt en roman om kvinnlig gemenskap. Nina och hennes mamma Suzy har en nära relation; sedan Ninas pappa lämnade dem lever de ensamma, med undantag för de män som Suzy träffar. Mamman arbetar på en textilfabrik och på lördagarna träffas väninnorna från fabriken hemma i Ninas och mammans kök. Det skrattas och stojas, men de planerar också de stora strejken. Fabriken hotas av nedläggning och kvinnorna går samman för att försöka rädda sin framtid.

Männen blir bakgrundsfigurer. Den frånvarande fadern, mammans före detta pojkvän Ricco som lämnar henne med ett brustet hjärta, den grymme fabrikschefen Delplat, Ninas pojkvän Steph som hon egentligen inte verkar ha några djupare känslor för. Undantaget är Arnold, Ninas vän, som hon kan ty sig till när hon behöver stöd.

Tonen i boken är lågmäld och tempot eftertänksamt. Insprängt i berättelsen är drömlika sekvenser där Nina antyder en hemsk upplevelse. Men vad är sanning och vad är dröm? Och hur ska det gå för Nina i framtiden? När jag slår igen bokpärmarna känner jag mig hoppfull.

Jag gillar verkligen Nina av en slump och blir sugen på att också läsa Lesbres första roman på svenska, Den röda soffan.



Titel: Nina av en slump
Författare: Michéle Lesbre
Utgivningsår: 2012 (originalet 2001)
Förlag: Sekwa
Översättare: Lotta Riad
Antal sidor: 189


Andra som bloggat om Nina av en slump är till exempel Enligt O och Lyrans noblesser.

tisdag 27 augusti 2013

Ugglans Quiz - Romaner med egennamn i titeln


Gillar du frågesport och böcker? Då är du välkommen att roa dig här en stund! Ugglans Quiz är ett återkommande inslag där jag sätter ihop ett antal citat från olika romaner. Din utmaning blir att se hur många citat du kan identifiera! När du vill kontrollera dina svar kikar du bara längst ner på sidan.


Dela gärna med dig i kommentarsfältet om hur det gick för dig, eller om du vill kommentera någon av böckerna som är med.

 
(Om du missade den förra omgången citat, kan du testa dig själv här.)



Alla citat den här gången kommer från romaner som har ett egennamn (för- eller efternamn, eller båda) i titeln. Lycka till!


1. "Hon var inte längre, åtminstone inte i realiteten, friherrinnan Wrangel - kaptenshustru, mor värdinna. Hon var hemmaboende äldre dotter till änkefru von Essen. Det var ett sorgligt arrangemang. Av så många skäl."


File:Quercus robur.jpg2. "- En vanlig jävla ek, sade pojken till trädet. Knappt femton meter hög, det är inte mycket att vara mallig för.
- Och inte är du hundratusen år heller.
- Knappt hundra, sade han och tänkte på sin farmor, som var nära nittio och bara en vanlig gnällig käring.
Namngivet, uppmätt och jämfört fjärmade sig trädet från pojken.
Men än kunde han höra hur det sjöng i den stora kronan, vemodigt och förebrående. Då tog han till våld och dängde den runda stenen, som han hade sparat så länge i byxfickan, rakt in i stammen.
- Där fick du så du teg, sade han."


3. "Jag gick omkring på stranden, djupt försjunken i betraktelser över min räddning, jag lyfte mina händer och gjorde tusen gester och åtbörder som jag inte kan beskriva, jag tänkte på alla mina kamrater som hade drunknat och på att jag var den ende som hade räddats. Ty de andra fick jag aldrig mer återse, och inte heller fann jag något spår efter dem, om jag undantar tre hattar, en mössa och två omaka skor."


4. "Nästa morgon när herr Björk gått till sitt arbete sätter hon sig vid hans skrivbord och författar ett avskedsbrev med sin vackra regelbundna handstil som hon slipat till fulländning i Norrmalms Kommunala Flickskola, någon gång i ett annat liv.
     Står mjölken och smöret framme hela dagen blir mjölken sur och smöret härsket. Dammsugarens specialmunstycken finns i plastlådan i städskåpet. Jag lägger fram bruksanvisningarna till tvätt- och diskmaskinen på diskbänken. Frysen är full. Glöm inte att frosta av kylen då och då. Din syster fyller år på torsdag i nästa vecka. Jag har köpt present från oss båda (ligger i mellangarderoben i sovrummet). Glöm inte att skicka den. Jag gör det inte. Jag tror det var allt, så hej med dig då.
                                                                                        Vivian"


5. "[Hon] stängde grinden och öppnade brevet. Inuti låg bara en papperslapp, som inte var större än kuvertet den låg i. På lappen stod det: "Vem är du?"
     Det stod ingenting mer. Där fanns inte någon hälsning och inte någon avsändare, ingenting annat än de tre orden, som var skrivna för hand och hade ett stort frågetecken efter sig.
     Hon tittade på kuvertet en gång till. Jodå - brevet var adresserat till henne. Vem kunde ha lagt det i deras brevlåda?"


6. "[Han] hade som vanligt stigit upp tio minuter tidigare. Han begrep sig inte på folk som försov sig och skyllde på att "klockan inte ringde". [Han] hade aldrig ägt en väckarklocka i hela sitt liv. Klockan kvart i sex vaknade han, och då gick han upp.
     Han hade satt på kaffebryggaren, med exakt samma mängd kaffe som han och hans fru tillsammans hade druckit varje morgon under de nästan fyra årtionden de bott här i radhuskvarteret."


7. "Äntligen stod prästen i predikstolen. Församlingens huvuden lyftes. Så, där var han ändå! Det skulle inte bli mässfall denna söndagen såsom den förra och många söndagar förut. "


Thumbnail for version as of 16:10, 15 July 20068. [Han] är lång och mager och blek i ansiktet. Det är kanske för att han åt upp den där grodan. Men några som känner honom säger att han är så blek för att han röker cigaretter. Och det stämmer nog, för han går alltid och bolmar som ett lokomotiv när man möter honom. Men det värsta är inte hans magra, bleka ansikte. Nej. Det värsta är hans små gula ögon och hans långa smala fingrar. Med de där fingrarna går han och rycker loss hårtofsar på oss. Och så drar han oss i öronen och sticker oss ögonen, och en gång slog han ut en framtand på Jakob."




De rätta svaren:
1.Lena Einhorn, Siri. 2. Marianne Fredriksson, Simon och ekarna. 3. Daniel Defoe, Robinson Crusoe. 4. Jonas Gardell, Fru Björks öden och äventyr. 5. Jostein Gaarder, Sofies värld. 6. Fredrik Backman, En man som heter Ove. 7. Selma Lagerlöf, Gösta Berlings saga. 8. Ole Lund Kirkegaard, Gusten Grodslukare.

måndag 26 augusti 2013

Wolf Hall



Wolf Hall av Hilary Mantel är en roman som fått horder  av läsare att ta sig an ett över 600 sidor långt läsäventyr om det tidiga 1500-talets England. Boken belönades med 2009 års Man Booker Prize och blev också av de engelska tidningarna utsedd till årets bok det året. På svenska släpptes boken i augusti 2013.

Wolf Hall är den första delen i en trilogi som kretsar kring statsmannen Thomas Cromwell (hittills finns också del två, Bring up the Bodies, att läsa).


Wolf Hall (inbunden) 
Smedsonen Cromwell är med moderna ord uttryckt en "self-made man." Steg för steg, med list, charm och en brinnande ambition, lyckas han ta sig ända upp i den närmsta kretsen kring kungen, Henrik VIII.

Maktkamp är ett ledord för romanen och de politiska intrigerna är intrikata. England vill bryta med påven i Rom och kungen vill komma över de landegendomar som nu ägs av kyrkan. Dessutom måste tronföljden säkerställas. Henrik VIII:s första fru, Katarina av Aragonien, har bara gett honom en dotter och nu gör han och Cromwell allt för att kunna annullera kungens första äktenskap, så att han istället ska kunna gifta sig med Anne Boleyn. 




File:Cromwell,Thomas(1EEssex)01.jpg
Thomas Cromwell,
målning av Hans Holbein den yngre
Cromwell är romanens stora hjältefigur: han talar flera språk, han kan slåss, han är en skicklig advokat och kan övertala i princip vem som helst till vad som helst. Men hjälteglorian till trots framstår Cromwell ändå i romanen som en man av kött och blod. Han saknar sin döda hustru, han bekymrar sig över sina barn, han arbetar så hårt att han knappt har tid att sova.

Just att verkligen levandegöra de historiska personerna, gör Mantel skickligt. Och det är inte bara männen som framställs i all sin makt - också kvinnorna har framstående roller i romanen. De skildras befriande nog inte bara som väna varelser med ett handarbete vilande i knäet. Både Katarina och Anne Boleyn är starka kvinnor, som inte räds att göra vad de kan för att få sin vilja igenom.
 

Överhuvudtaget är det ett stort persongalleri att hålla ordning på. Tacksamt nog finns det ett schema över de viktigaste personerna. Flera gånger måste jag gå tillbaka till det för att reda ut vem som är vem, speciellt eftersom alla i romanen tycks heta Thomas! Men det är inget som stör läsningen, tycker jag.

Förutom de namngivna verklighetsbaserade personerna myllrar romanen av "vanliga" människor. När hovet ska ut på jakt eller bo ett tag på ett annat av kungens slott, är det flera hundra av tjänstefolket som ska med. I dåtidens England  kan man arbeta med allt ifrån att plocka hönor till att vara giftsmakare åt kungen.

Det är ett historiskt London som växer fram mellan bokpärmarna, och det tycks inte alltid vara ett lätt liv att leva. Pesten skördar många liv och man kan bli inspärrad och avrättad för kätteri.
 
File:Tower of london interior bs.jpg Samtidigt känner man väl igen sig i staden. Themsen finns alltid där i bakgrunden och de stora turistmålen av idag, som Towern (på bilden) och Hampton Court (lite utanför London) är framträdande platser i handlingen.
 
Wolf Hall av Hilary Mantel är en fantastisk bok! Räds inte att ta dig an de drygt 600 sidorna - du kommer inte att ångra dig!
 
 
 



Titel: Wolf Hall
Författare: Hilary Mantel
Utgivningsår: 2013 (originalet 2009)
Förlag: Weyler förlag
Översättare: Jesper Högström
Antal sidor: 647



fredag 23 augusti 2013

Bokbloggsjerka - Vad säger ett namn?

Harry Potter och de vises stenDet har blivit dags för en ny bokbloggsjerka, den här veckan med frågeställningen: "Finns det någon karaktär som bär upp sitt namn exceptionellt bra?"

Mitt exempel är hämtat från J. K. Rowlings Harry Potter-serie. Ni vet, pojken som överlever den onde trollkarlen Voldemorts attack, får reda på att han är en stor trollkarl och börjar på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom.

Just när det kommer till att namnge sina karaktärer tror jag att Rowling har roat sig kungligt! Många av namnen har en betydelse som stämmer väl överens med karaktärernas personlighet.

En av Hogwarts lärare i försvar mot svartkonster är Remus Lupin. För er som läst böckerna (eller sett filmerna) vet ni att han vid varje fullmåne förvandlas till en varulv. Hans namn är synnerligen väl valt. Remus syftar på den romerska legenden om Romulus och Remus som ammades av en varginna. Efternamnet Lupin kommer av latinets "lupus" som helt enkelt betyder "varg."

En annan av Hogwarts  lärare, Pomona Sprout, undervisar i örtlära.  Också hennes namn speglar hennes personlighet. Pomona kommer från latinets "pomum" som betyder frukt (det finns ju t ex ett äpple som heter Cox Pomona). Dessutom var Pomona fruktens och trädgårdarnas gudinna enligt romersk mytologi. "Sprout" betyder på engelska "grodd" eller "skott", och "to sprout" btyder att spira. Ganska passande namn, eller hur?

Hogwarts vaktmästare - den sure gubben som älskar sin katt, Mrs Norris - heter Argus Filch. Enligt grekisk mytologi var Argus en jätte med hundra ögon som kunde se allt, och det stämmer ju onekligen in på Filch, som alltid är på jakt efter elever som på något sätt missköter sig. Efternamnet Filch har också en passande betydelse. På engelska betyder "to filch" att "stjäla" eller "knycka" och aldrig är väl Filch så lycklig som när han lägger vantarna på något som eleverna olovligen har fått tag på.

Hogwarts har också sina spöken. Ett av dem är Peeves som verkligen gör sitt bästa för att ställa till bus och förstöra för eleverna. Och vad betyder "to peeve" på engelska? Jo, att irritera någon.

Jag skulle kunna hålla på ett tag här, som ni märker...

I somras var jag och familjen på The Harry Potter Studio Tour strax utanför London, något som jag verkligen kan rekommendera! (Det får nog snart bli ett längre inlägg om detta). På bilden här kan ni se den modell av Hogwarts som användes vid inspelningen av filmerna.

torsdag 22 augusti 2013

Promenader & podradio

Skolorna har börjat, man kan ta jeans på sig på morgonen utan att det blir för varmt, Sommar i P1:s sändningar är slut... Då är nog hösten ändå på intågande.


Jag tänkte ägna mig åt långa promenader i höstskogen och vad bättre att ha i öronen då än Sveriges Radios podsändningar? Faktum är att jag inte fått tillfälle att lyssna på ett enda av sommarprogrammen - det retade mig lite då, men nu är jag glad att jag har så mycket att se fram emot!
 
Jonas Gardells program känns som en självklarhet. Jag har med glädje och sorg läst de två första delarna i hans Torka aldrig tårar utan handskar. Gardell är inte bara en av mina favoritförfattare, han är dessutom rolig och har alltid ett budskap i det han talar om. Själv sa han såhär inför sitt program:
 
"Mitt program ska handla om hur man blir människa efter att mest ha varit en lort. Jag kommer att spela låter som företrädesvis är rätt korta. Emellanåt är de också bra."

Theodor Kallifatides är en annan författare, vars program jag blir nyfiken på. Jag har läst flera av hans romaner och har också vid ett par tillfällen lyssnat på honom live. Med den här beskrivningen av programmet, borde det bli intressant:

"Tåget som bar iväg oss borde egentligen inte gå på räls. Det borde sväva i luften buret av alla våra drömmar", står det i min första roman på svenska. Besannades dessa drömmar? Det är vad mitt program handlar om."

Väldigt sällan fin av Sami Said är en bok jag hört mycket gott om, men fortfarande inte hunnit läsa. Saids sommarprogram utlovar följande:

"Vad har den rumänska tiggaren på tunnelbanan, min snarkande rumskamrat, trädgårdsarbete och diktaturen i Eritrea med varandra att göra? I mitt sommarprogram ska jag läsa ur min dagbok och förklara hur allt det här hänger ihop."

 
 Här hittar du en länk till alla programmen.



Du som redan har lyssnat till Sommar i P1 - vilka program rekommenderar du? Dela gärna med dig av dina tips!

onsdag 21 augusti 2013

Monsieur Linh och den lilla flickan

Fransmannen Philippe Claudel är i Sverige kanske mest känd för Grå själar, som belönades med bland annat Svenska Deckarakademins pris för bästa översatta deckare 2006. Därefter kom Brodecks rapport (2009) och så senast Monsieur Linh och den lilla flickan (till svenska 2011). Romanerna utgör en löst sammansatt trilogi, som på olika sätt skildrar krig och mänsklig ondska.
 
 
Redan omslaget på Monsieur Linh och den lilla flickan fångade mig, och trots att boken är liten (bara 144 sidor), har den ett stort innehåll.

Monsieur Linh tvingas fly när hans by (i ett icke namngivet sydostasiatiskt land), blir jämnad med marken i krigets framfart. Inledningsmeningarna griper tag i läsaren direkt:
 
"En gammal man står i aktern på en båt. I sin famn håller han en lätt resväska och ett nyfött barn, som väger ännu lättare än resväskan. Den gamle mannen heter Monsieur Linh. Han är den ende som vet att han heter så, för alla som har vetat det är döda."
 
Monsieur Linh  ger sig iväg som båtflykting mot ett kallt europeiskt land. Med sig i väskan har han ett suddigt fotografi och en tygpåse med jord från hemlandet.
 
I det nya landet känns allting främmande; han förstår inte ett ord av språket och kylan gör att det inte går att urskilja några dofter, vilket förvirrar honom. I början vågar han knappt lämna flyktingförläggningen, mest av rädsla för att något ska hända den lilla flickan. Men så småningom tar han med barnet ut på promenader, båda han och flickan invirade i flera lager av alla klädesplagg han kan hitta. Det är då han träffar Monsieur Bark.
 
Monsieur Bark har nyligen förlorat sin hustru och ur det känslomässiga vaakum som både han och Monsieur Linh befinner sig i, utvecklas en djup vänskap. Trots att de inte förstår varandras språk berättar de allt för varandra:
 
"När Monsieur Bark pratar lyssnar Monsieur Linh mycket uppmärksamt och tittar på honom, som om han förstod allt och inte ville gå miste om något i ordens betydelse. Vad den gamle mannen känner är att tonen i Monsieur Barks röst tyder på sorg, djup melankoli, ett slags sår som rösten understryker, som går bortom orden och språket, något som går rakt igenom rösten likt saven som stiger i träder utan att man ser den."
 
Monsieur Linh och den lilla flickan är en vacker bok, både språkligt och i de ämnen den tar upp: krigets trauman, flykt och ensamhet, men kanske framförallt, i skildringen av medmänskligheten! Läs den!

tisdag 20 augusti 2013

Ugglans Quiz - Så börjar boken...




Gillar du frågesport och böcker? Då är du välkommen att roa dig här en stund! Ugglans Quiz är ett återkommande inslag, där jag sätter ihop ett antal citat som har något slags litterärt tema. Din utmaning blir att se hur många citat du kan identifiera! När du vill kontrollera dina svar kikar du bara längst ner på sidan.


Om du vill får du gärna dela med dig här i kommentarsfältet hur det gick för dig.

Alla citaten är den här veckan de inledande meningarna från en roman. Lycka till!


Så börjar boken...

1."Mig får ni se upp med! En förgrämd, ensamstående kvinna med klart avvikande känsloliv. Vem vet vad jag tar mig till nästa fullmåne? Ni har väl läst Stephen King? Jag sitter på en blanknött mörkgrön bänk vid min mans grav och retar mig på hans gravsten."


2. "Man kan tycka att han kunde ha bestämt sig tidigare och att han kunde ha varit karl nog att meddela omgivningen sitt beslut. Men Allan Karlsson hade aldrig grubblat för länge kring saker och ting."


3. "Någon måste ha förtalat Josef K., ty utan att ha gjort något ont häktades han en morgon."


4. "Det ska handla om Det Fruktansvärda, detta som jag nu ger mig in på, det ska det naturligtvis, men också om annat. Det är ju den ödesdigra händelsen som gör att jag kommer ihåg sommaren 196- starkare än alla andra somrar under min uppväxt."


5. Mae Mobley föddes tidigt en söndagsmorgon i augusti 1960. Söndagsbarn är kyrkbarn, brukar vi säga. Jag tar hand om vita människors barn, det är vad jag gör, och lagar mat och städar."


6. "Min mor körde mig till flygplatsen med fönsterrutorna nervevade. Det var tjugotre grader varmt i Phoenix, och himlen var molnfri och klarblå."


7. "Det var en afton i början av maj. Den lilla trädgården på Mosebacke hade ännu ej blivit öppnad för allmänheten, och rabatterna voro ej uppgrävda; snödropparne hade arbetat sig upp genom fjolårets lövsamlingar och höllo just på att sluta sin korta verksamhet för att lämna plats åt de ömtåligare saffransblommorna, vilka tagit skydd under ett ofruktsamt päronträd."


8. "Kvart i sex började väckarklockan knäppa. När den knäppt några gånger kom en serie korta ringningar. Reine stängde av. Han hade varit vaken länge, packat, klätt sig, slumrat i småstunder och vaknat igen vid halvsextiden. Han vräkte undan lakanet och  klev upp ur sängen redo, och klädd i jeans, gul T-shirt och handbollsskor med för långa snören."


9. "Alla vet hur de hängde där på korsen och vilka som stod samlade omkring honom, Maria hans moder och Maria från Magdala, Veronika och Simon från Cyrene, som bar korset, och Josef från Arimatea, han som svepte honom. Men ett stycke längre ner på sluttningen, lite avsides, stod en man och iakttog oavlåtligt honom som hängde däruppe och dog, följde hans dödskamp ända från dess början till dess slut."


10. "Hon väntar på ett svar men Elias vet inte vad han ska säga. Det finns inget som skulle göra henne nöjd. I stället stirrar han på sina händer. De är så bleka att varje blodkärl syns i det skarpa lysrörsljuset.
     "Elias?"
     Hur står hon ut med att jobba i det här patetiska lilla rummet med dess pärmar, trötta krukväxter och utsikt över skolans parkering? Hur står hon ut med sig själv?
     "Kan du förklara hur du tänker?" säger hon."



De rätta svaren:
1.Katarina Mazetti, Grabben i graven bredvid. 2. Jonas Jonasson, Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. 3. Franz Kafka, Processen. 4. Håkan Nesser, Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö. 5. Kathryn Stockett, Niceville. 6. Stephenie Meyer, Om jag kunde drömma. 7. August Strindberg, Röda rummet. 8. P.C. Jersild, Barnens ö. 9. Pär Lagerkvist, Barabbas. 10. Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren, Cirkeln.


Tematrio - sommarens läsning

Lyrans tematrio handlar den här veckan om sommarens läsning. Jag sluter ögonen och ser hängmattor och stränder framför mig, en ljum vind mot kinden och i min hand en fängslande bok... Men riktigt så har det väl inte varit.

Sommaren är numera en period när jag faktiskt läser färre böcker än under övriga året. Det är så mycket annat som ska göras. Olika familjebestyr, resor och utflykter tar sin tid och en son som kan vara uppe precis hur länge som helst om kvällarna gör att tiden för läsning blir begränsad. Men det är väl så det ska vara, tänker jag. Vi har hunnit med mycket roligt i sommar och några romaner har det förstås ändå blivit.

En roman som jag tyckte mycket om var Augustenbad en sommar av Anneli Jordahl. Den utspelar sig i kurortsmiljö i början av 1890-talet och har som huvudperson den försupne poeten Andreas Öman, som motvilligt åker till Augustenbad för att bota sitt begär efter spriten. Förutom en fascinerande miljö är språket en av romanens styrkor. En ren njutning att läsa! Se en längre recension av boken här.

En annan roman som jag läste i sommar var The Swan Thieves av Elizabeth Kostova. Boken handlar om konst och har samtidigt ett mysterium att nysta upp. Boken har två berättarplan: ett nutida där en psykiater tar sig an en patient som har försökt skada en berömd tavla på The National Gallery of Art i Washington DC, och ett historiskt plan som handlar om den impressionistiska målarinnan Beatrice de Clerval. Ett längre inlägg om boken hittar du här.

Mitt sista exempel är en bok som jag läst för sonen massor av gånger i sommar. Han gillar verkligen Sören Olssons och Anders Jacobssons böcker om Håkan Bråkan. I den senaste, som heter Håkan Bråkan och bolltrollaren, kommer Håkans föräldrar på att det nog är bra om Håkan - eftersom han har så mycket spring i benen - börjar med någon slags sport. Föräldrarna har anmält Håkan till fotboll, fast det blir snart uppenbart att det nog är brottning som är den rätta sporten för Håkan... Rolig och busig läsning!

Nu ser jag fram emot en lång och intensiv bokhöst.

fredag 16 augusti 2013

Bokbloggsjerka - om klichéer

I veckans Bokbloggsjerka ställer Annika frågan om det finns några författare "som kommer undan med de så förhatliga klichéerna?" Som många redan har konstaterat är det inte helt självklart att svara ett enkelt ja eller nej på den frågan. Men det är väldigt intressant att vrida och vända lite på ämnet!

För det första tror jag inte att alla läsare alltid uppfattar samma saker som klichéer – vissa kanske inte tänker på att polisen i deckaren är just sådär småfet, alkoholiserad, har svårt med kvinnorna och lyssnar på en viss sorts musik (som ibland inte ens speglar hans personlighet). Och då är väl det helt okej, tycker jag! Ibland är det ju spänningen eller just att man förväntar sig att det ska vara på ett visst sätt som gör att man gillar en viss typ av böcker. Då kan mycket vara förlåtet. Just när det kommer till vissa genrer, som t ex deckare eller kärleksromaner, finns det ju ofta ett slags mall på hur man förväntar sig att det ska vara. Jag tycker personligen att det är väldigt trevligt när någon bok faktiskt skiljer sig från mängden just för att den bryter mot det här vedertagna mönstret, men jag kan också förstå att man kan reta upp sig om inte till exempel den sjunde deckaren i en serie följer mallen.

Även inom litteratur som inte tillhör en så tydlig genre, finns det ju vedertagna mönster som upprepas och kommer igen i verk från olika tider. Frågan är om dessa ens kallas för klichéer? Ta till exempel Shakespeares Romeo och Julia. Hur många olika varianter av denna kärlekssaga, där två unga älskande måste övervinna någon slags motsättning för att få varandra, finns det egentligen? Spontant tänker jag till exempel på Ronja och Birk i Ronja Rövardotter eller Bella och Edward i Twilight-serien. Här är det nog egentligen en fråga om hur man kan anpassa det arketypiska mönstret så att det blir talande för en ny tids läsare, och gör man det bra så tänker man kanske inte på det som en kliché?

Ronja Rövardotter

Ofta handlar dessa mönster om teman som på något sätt är tidlösa och allmänmänskliga. Ett exempel är hjältemyten, som i de antika myterna om Herkules. Ett modernt hjälteexempel skulle kunna vara Guillous Arn, och då är väl frågan om inte jag i alla fall tycker att han blir lite väl klichéartad, lite för hjältemodig helt enkelt. Men jag tror säkert att många älskar Arn för hans hjältemod eller kanske älskar böckerna för att de är intresserade av den historiska perioden.  Hursomhelst, bara för att man tar ett gammalt mönster och gör om i en nyare berättelse, blir det i alla fall inte per automatik en kliché. Avgörandet måste väl ligga i HUR man använder sig av, i det här fallet, bilden av hjälten.
Värre tycker jag det är med rent språkliga klichéer. Det är jobbigt när man i läsningen stör sig på en i övrigt bra historia för att språket inte håller måttet. Det kan vara att man använder sig av riktigt slitna uttryck eller att man skriver läsaren på näsan. Sedan tycker jag absolut inte att man måste skriva så originellt och poetiskt att det blir svårtydbart. Enkelt och precist kan vara minst lika bra!

Vad tycker du?

onsdag 14 augusti 2013

Kristianstad bokfestival 5-7 september


Nu är det snart dags för Kristianstad bokfestival igen - den 5-7 september går evenemanget av stapeln.


Årets affisch med orden "Boken är död, länge leve boken!" syftar på motsättningen mellan den digitala boken och den gamla hederliga pappersboken. Vissa hävdar att vanliga böcker snart hör hemma på museum, medan andra - jag är en av dem - anser att pappersboken och e-boken säkert kommer att kunna samexistera. En debatt om ämnet bjuds det på torsdagen den 5 september, kl. 19.00 på Biblioteksscenen. Det är Annina Rabe, svensk litteraturkritiker och kulturjournalist och Kristina Lundblad, forskare avdelningen för ABM och bokhistoria som diskuterar, med hjälp av moderator Sune Johannesson, kulturredaktör.

Annat spännande i programmet är den litterära soarén om Edit Södergran, som uppförs på Konserthusets stora scen, lördagen den 7 september kl. 19.00. Medverkande är bland annat Claire Wikholm och Ebba Witt-Brattström.

Naturligtvis finns det också många författarpresentationer som lockar. Några exempel är Marjaneh Bakhtiari, Stefan Einhorn, Åsa Nilsonne och Ingrid Hedström.

Se hela programmet här.

Jag har själv inte riktigt bestämt mig för vilka presentationer jag ska lyssna på - ibland är det ju faktiskt de som man aldrig tidigare hört talas om som visar sig vara de mest spännande. Gågatorna mellan Lilla och Stora torg kommer dessutom att vara fyllda av bokbord, och för ungdomar finns det en novelltävling. Nog ska årets bokfestvial i Kristianstad kunna  bli lika intressant som föregående års upplagor.

Vad väljer du i programmet?

tisdag 13 augusti 2013

Tematrio - Yrken

Dags för ett nytt ämne i Lyrans tematrio! Den här veckan är uppgiften att berätta om tre romaner/böcker som innehåller ett yrke i titeln.



Livläkarens besök - RomanLivläkarens besök av Per Olov Enquist är mitt första exempel. I dessa tider när alla tycks vurma för Wolf Hall (jag också!) tänkte jag att det kunde passa bra att påminna om en svensk historisk roman, som också är mycket läsvärd.

Tiden är 1700-tal och vi får följa den unga tysken Johann Friedrich Struensee när han tillträder tjänsten som livläkare åt den danske kung Christian den sjunde. Förutom de politiska intrigerna innehåller romanen en gripande kärlekshistoria - ett triangeldrama mellan Struensee, kungen och den unga prinsessan. 

Livläkarens besök tilldelades 1999 Augustpriset för årets bästa skönlitterärara bok.




Målarens döttrar
Målarens döttrar (1997) är en roman skriven av Anna-Karin Palm. Som oftast i Palms värld vävs två berättelser från olika tider samman i en historia. I nutid handlar boken om syskonen Maria och Martin som får en målning skickad till sig från England. De tror att tavlan är målad av deras pappa, som försvann när de bara var barn. Syskonen ger sig av till England och följer spåren för att försöka återförenas med fadern. På det dåtida planet - ungefär hundra år tidigare - är huvudpersonen Laura, som växer upp med en fader som också är konstnär.

Målarens döttrar är en välskriven och spännande historia. Läsningen drivs framåt av två starka kvinnoporträtt i Maria och Laura - dessutom lockas man av att få reda på hur de olika berättarplanen egentligen hänger ihop. Ett tredje skäl att läsa romanen är de träffsäkra skildringarna av landsbygden i södra England (ett geografiskt område som i alla fall jag älskar).



The Butcher Boy
The Butcher Boy av irländska Patrick McCabe kom ut år 1992 (Slaktarpojken på svenska). Romanen handlar om Francie Brady, en från början arg och busig pojke, som sedan alltmer sjunker ner i ren galenskap. Ett möte med Mrs. Nugent angående hennes sons försvunna serietidningar är den händelse som tycks få Francie att ge sig in på helt fel väg i livet.

Berättelsen är våldsam och stundtals obehaglig, och Francie är verkligen en slags anti-hjälte. Men trots det mörka innehållet är  romanen samtidigt fylld med en slags befriande svart humor. Väl värd att läsa!

söndag 11 augusti 2013

The Fault in Our Stars av John Green

The Fault in Our Stars
Jag kan lika gärna säga det med en gång - John Greens The Fault in Our Stars (den svenska titeln är Förr eller senare exploderar jag) är en fantastiskt bra ungdomsbok. Och som det så ofta är med de riktigt bra ungdomsböckerna, passar läsningen utmärkt även för vuxna.

Huvudpersonen, 17-åriga Hazel, lever med ena foten i graven - hon är diagnostiserad med obotlig cancer och vet att hon snart ska dö. Hon har visserligen börjat ta en medicin som gör att cancern för tillfället inte förvärras, men det är aldrig en fråga om att hon ska kunna överleva sjukdomen.

Hazels mamma skickar henne till kyrkans stödgrupp och Hazel går motvilligt dit. Tills en eftermiddag när Augustus Waters, friskförklarad från sin cancer, dyker upp. Nu tar kärlekssagan sin början.

The Fault in Our Stars är en bok om ungdomskärlek, men det är en kärlek där döden är ständigt närvarande. Sjukdomen skildras utan sentimentalitet och berättelsen är både otroligt romantisk och otroligt sorglig.

Jag tycker om att läsa om hur de här ungdomarna gör det bästa de kan av sina liv - en lärdom för oss alla. Men också om hur deras föräldrar tvingas hitta ett sätt att leva vidare med vetskapen att deras barn kommer att dö långt före de själva gör det.

Mitt bland den överväldigande kärleken och sorgen ryms dessutom en stor dos humor. Man skrattar högt ibland, som när Augustus med sin benprotes inte känner hur hårt han trycker ner bromspedalen, och följaktligen kör bil så ryckigt att Hazel med sin syrgastub, knappt kan andas. Det är dråpligt mitt i allt eländet.

Jag kan verkligen rekommendera den här boken. Man får en inblick i hur det kan vara att leva med cancer, man får gråta och skratta. Och kanske främst av allt, man får glädjas åt Hazels och Augustus kärlekssaga.



Titel: The Fault in Our Stars
Författare: John Green
Utgivningsår: 2012
Förlag: E P Dutton Co Inc
Antal sidor: 318

25 bästa webbsidorna för litteraturälskare

Fick ett bra tips om litteratur från en kompis, och tänkte jag skulle dela det med er också! Det är amerikanska Flavorwire som har satt ihop en lista för bokälskare. Där tipsas bland annat om:



images

http://bookriot.com/



Screen Shot 2013-08-02 at 3.27.10 PM

http://theamericanreader.com/


Klicka på The 25 Best Websites for Literature Lovers för att läsa hela listan!


fredag 9 augusti 2013

Bokbloggsjerka - vad läser du just nu?

Den här veckan ställer Annikas bokbloggsjerka frågan: "Vad läser du just nu?"

På mitt nattygsbord vilar två riktiga tegelstenar, fast den ena betydligt mer lättillgänglig än den andra: Hilary Mantels Wolf Hall och James Joyces Ulysses.

 

Wolf Hall är än så länge en mycket trevlig läsupplevelse! Jag blev sugen när jag såg hur boken var det stora samtalsämnet i många bloggar, och när den sedan dök upp som ett av förslagen i Lyrans Jorden Runt IV, bestämde jag mig för att läsa den. Jag har inte kommit så långt ännu, men är redan fast. I inledningskapitlet kastas man rakt in i hjälten Thomas Cromwells barndom i en scen där han blir brutalt misshandlad av sin far. Mantel målar upp ett 1500-talets England så skickligt att man bara vill läsa vidare.

Trots att jag i vanliga fall tycker mest om att läsa om mer personliga människoöden, ska det bli riktigt spännande att följa de politiska intrigerna - Henry VIII måste skaffa sig en arvinge och när han bara får en dotter med sin första fru vill han ogiltigförklara deras äktenskap och istället gifta sig med Anne Boleyn. Men för att kunna göra detta måste han få påvens tillåtelse, vilket varken kungen eller Cromwell  skyr några medel för att få...

Ulysses är förstås en riktig klassiker som jag tänkt läsa i många år, fast det inte blivit av förrän nu. Det närmsta jag kommit är att jag har läst Molly Blooms berömda monolog i slutet av romanen (den ingår nog alla kurser i Litteraturvetenskap). Men när jag för en tid sedan läste Joyces Dubliners och verkligen gillade den - en novellsamling kring några människoöden i Dublin - tänkte jag att det kunde vara dags även för Joyces tegelsten.

Hittills har jag läst ca 180 sidor och jag ska inte påstå att det är någon lättillgänglig läsning. Men jag tycker om det! Jag tror inte man ska förvänta sig att man ska förstå varenda liten detalj, men man får verkligen en upplevelse av Dublin den 16 juni 1904. Det är ljud, dofter, massor av repliker, tankar, väl valda detaljer - en språklig fest helt enkelt!

Det kommer nog att ta ett tag att läsa ut romanen - jag läser lite då och då, och varvar med annat. Jag kanske skulle ha som mål att vara klar till Bloomsday den 16 juni 2014?

torsdag 8 augusti 2013

Bokcafé i Hjärsås gamla skola

Igår var jag på pryl- och bokcafé i Hjärsås gamla skola, ett återkommande arrangemang där det säljs massor av böcker. Mycket trevligt!


Det är mysigt att gå runt bland hyllorna på jakt efter ett bokfynd eller två. Man hör folk som samtalar om favoritböcker och tipsar varandra - de flesta kommer därifrån med ansenlig hög böcker.

Bokcaféet är öppet onsdagar mellan kl. 14-17, följande datum: 7/8, 14/8, 21/8, 28/8 och 4/9. Hjärsås gamla skola ligger mittemot kyrkan i den lilla skånska byn Hjärsås i Östra Göinge kommun. Hitta dit!


Efter bokinköpen är det perfekt att slå sig ner i skuggan under träden och inta en hembakt fika.

 

 


onsdag 7 augusti 2013

Tematrio - Resfeber

Veckans tematrio hos Lyran handlar om resor. Uppgiften lyder: "Berätta om tre bra böcker som innehåller resor, gärna av lite mer äventyrlig art." Här kommer mina tre förslag:



På drift (On the Road) av Jack Kerouac
Sal Paradise luffar sig fram över den nordamerikanska kontinenten, ibland ensam, ibland i sällskap med levnadskonstnären Dean Moriarty, en sexgalen kvinnotjusare. Det är bilar, knark, kvinnor och stölder. De möter lastbilschaffisar, jazzmusiker, bönder och mexikanare. Boken är rytmiskt sett inspirerad av jazzen - Kerouac tillhör ju de författare som brukar kallas The Beat Generation. Tiden är sent 40-tal och 50-tal. En fantastisk bok som i mitt tycke är ett måste på ett resfebertema!

Berättelsen om Pi (Life of Pi) av Yann Martel
Den 16-åriga indiske pojken Pi hamnar efter en tragisk båtolycka i en livbåt som guppar runt på Indiska oceanen. Som enda sällskap har han en hyena, en zebra och en orangutang. Och inte att förglömma, en enorm bengalisk tiger! Pi berättar historien om hur han tillbringar en oändlighet av dagar och nätter i den lilla båten och kämpar för sin överlevnad mitt ute på det stora havet. Det är en fantasifull bok om ensamhet, om hopp och om vad det innebär att vara människa. Mycket läsvärd!

Till sist vill jag nämna Alice i Underlandet, en riktig klassiker! Den lilla flickan Alice faller i sömn och ser i drömmen en vit kanin som drar fram en klocka ur sin västficka. Hon blir nyfiken och följer efter kaninen ner genom ett kaninhål, ner till landet under jorden. Där träffar hon på figurer som Cheshire-katten och hattmakaren med sin tebjudning. En minst sagt äventyrlig resa!

Louisiana Literature 2013

Mot slutet av augusti är det återigen dags för Louisiana Literature, en litteraturfestival med internationella storheter i en fantastisk miljö!


Det är förstås på Louisiana Museum For Modern Art, strax söder om Helsingör, som litteraturfestivalen går av stapeln. Och vilket startfält årets festival bjuder på! Vad sägs om Ian McEwan, Zadie Smith och Sofi Oksanen, bara för att nämna några?

Läs hela programmet här.

tisdag 6 augusti 2013

Författares tio tips om skrivande

Idag vill jag gärna dela med mig av två länkar med skrivtips från The Guardian:

 Ten Rules for Writing Fiction och  Ten Rules for Writing Fiction Part II.



Flera olika författare har bidragit och det är ofta både nyttig och humoristisk läsning. Som i de här exemplen:


"Do not place a photograph of your ­favourite author on your desk, especially if the author is one of the famous ones who committed suicide." - Roddy Doyle

"The first 12 years are the worst." - Anne Enright

"Marry somebody you love and who thinks you being a writer's a good idea." - Richard Ford



Ett tips som jag verkligen kan hålla med om är:


"Read. As much as you can. As deeply and widely and nourishingly and ­irritatingly as you can. And the good things will make you remember them, so you won't need to take notes." - AL Kennedy



Ursprungligen kom länken till mig via en av mina eminenta handledare på kurserna i Kreativt skrivande vid Linnéuniversitetet i Växjö, så tack för det!

lördag 3 augusti 2013

Bokbloggsjerka - Böcker och kunskap

Annikas litteratur- och kulturblogg har varje vecka en så kallad bokbloggsjerka. Tanken är att man besvarar en viss fråga i sin blogg och sedan delar med sig av länken. Därefter hoppar - eller jerkar - deltagarna runt på varandras bloggar. En kul tanke, tycker jag, och bestämmer mig för att jerka jag också. Veckans fråga är denna:

Har du läst någon bok/några böcker som har lärt dig någonting om historia, konst, musik, vetenskap etc?


The Swan Thieves
Den första boken jag vill rekommendera är The Swan Thieves av Elizabeth Kostova. Här får läsaren inte bara färdas tillbaka till de franska impressionisterna - dessutom får man mycket kunskap om själva måleriet, både i nutid och vid 1800-talets slut.

Boken handlar om psykiatern Andrew Marlow, hans mystiske patient, målaren Robert Oliver, och den impressionistiska målarinnan Béatrice de Clerval. Boken är en blandning av historisk skildring, mysterium och kärleksroman. Läs gärna vad jag tyckte om boken här.


Hundpojken
Nästa bok på min lista är Hundpojken (2009) av Eva Hornung. Boken handlar om en liten pojke i Moskva som blir övergiven av sin familj. När maten tar slut beger sig ut ur huset och vandrar iväg. Efter ett tag får han syn på en hund som han bestämmer sig för att följa efter. Han får på något mystiskt sätt kontakt med hunden som leder honom bort till sin flock. Pojken finner värme och trygghet hos de herrelösa hundarna  och så småningom blir han upptagen som en medlem i flocken. På sätt och vis blir han då varken människa eller hund.

Boken lär oss mycket om vad det egentligen innebär att vara människa. Man talar ofta om att en person beter sig som ett djur, och menar det på ett nedsättande sätt. Men Hundpojken visar oss att det ofta kan vara människorna som är onda och djuren som har de så kallat "mänskliga" egenskaperna.

Drömfakulteten : tillägg till sexualteorin

 
Mitt tredje och sista exempel är Sara Stridsbergs mästerliga roman Drömfakulteten från 2005. Författaren tar oss med till sextiotalets USA, till konstvärlden, till de prostituerade, till klubbarna. I fokus står Valerie Solanas, kvinnan som författade SCUM-manifestet och sköt popkonstikonen Andy Warhol. Det är en händelserik tid och spännande människoöden man får lära sig mer om.

Vi följer Solanas tätt i spåren där hon glider fram i sin silvriga kappa på väg mot undergången. Det är omöjligt att inte bli berörd av hennes öde - Stridsbergs suggestiva skildring lever kvar i en länge efteråt.




The Swan Thieves av Elizabeth Kostova

En historia om konst, besatthet och kärlek.  En tidsresa tillbaka till impressionisternas Frankrike. Ett mysterium att nysta upp.
 


The Swan Thieves av Elizabeth Kostova kom ut år 2010 (på svenska: Svantjuvarna i översättning av Ann Björkhem, samma år). Kostova är annars mest känd för sin storsäljare Historikern (2005), boken som tar sitt ursprung i myten om Dracula - också den väl värd att rekommendera.

I The Swan Thieves får psykiatern Andrew Marlow ta sig an ett ovanligt fall. Patienten är den välkände målaren Robert Oliver, som tagits in på sjukhus efter att på ett brutalt sätt försökt skada en tavla på The National Gallery of Art i Washington DC. Marlow är själv konstnär vid sidan av sitt vanliga yrke och dessutom känd för att kunna få vilken patient som helst att prata. Han verkar alltså vara rätt man att få Robert Oliver att öppna sig. Men det går inte som han tänkt sig.
 
Robert Oliver är helt inne i sin egen värld och vägrar att prata med någon. I sin självvalda tystnad målar han tavlor på sitt rum. Alla målningar har samma motiv, en mystisk mörkhårig kvinna. Marlow börjar ta reda på mer om Olivers bakgrund, först av rent professionell nyfikenhet, men sedan allt mer driven av det mysterium som tycks lura bakom Olivers besatthet. Marlow börjar nysta bakåt i tiden och träffar både Olivers ex-fru Kate, och hans ex-flickvän Mary, som ger sin version av att leva med den store konstnären.
 
En bunt med brev från slutet av 1800-talet får stor betydelse för handlingen. Vi får läsa om kärlek, passion och svek, genom orden från målarinnan Béatrice de Clerval. Romanen växlar mellan nutid och impressionisternas Frankrike.
 
The Swan Thieves handlar om villkoren för en kvinnlig målare under 1800-talets slut, men också om villkoren för konstnärer idag, oavsett kön. Hur kan man kombinera sitt personliga liv med passionen för konsten?
 
Boken är lång, 564 sidor, men den blir aldrig långrandig. Trots det blygsamma tempot, drivs läsningen framåt av fascinationen för karaktärerna och jakten på gåtans svar. Det är med saknad jag slår ihop bokpärmarna - att ha umgåtts med Marlow, Oliver och Béatrice har varit en njutning.    
       

 

fredag 2 augusti 2013

Gittan rules! En hyllning till Pija Lindenbaum

Jag sorterade i sonens bokhylla och fick fram Pija Lindenbaums Gittan och gråvargarna (2000). Med ett stänk av sorg i hjärtat insåg jag att det var ett tag sedan vi läste den – ve och fasa! Kan han ha blivit för stor för Gittan?


Pija Lindenbaum har hittills skrivit och illustrerat fyra böcker om den lite försiktiga fickan Gittan, som möter och blir kompis med vargar, får och älgar.  Den första var Gittan och gråvargarna (2000), sedan följde Gittan och fårskallarna (2002) och Gittan och älgbrorsorna (2003). 2011 kom den senaste, Gittan gömmer bort sig. Lindenbaum har också skapat andra minnesvärda barnboksfigurer – vem kan glömma Åke och hans eldsprutande drakmamma i När Åkes mamma glömde bort (2005) eller Lill-Zlatan i Lill-Zlatan och morbror Raring (2006) – men de får ursäkta, för Gittan är och förblir min favorit.


Det är kombinationen av Lindenbaums originella illustrationer och hennes tokigt skruvade men ändå på något vis alldeles vanliga berättelser som gör Gittan så charmig. Gittan är ibland en ganska ensam flicka. Hon har inga syskon och vågar inte riktigt vara med i de vilda lekarna som kompisarna på dagis ägnar sig åt. Men hon träffar istället på fantastiska varelser som hon blir kompis med, som när hon bjuder hem de busiga älgbrorsorna, eller när hon leker med gråvargarna i skogen.

Igenkänningsfaktorn är hög, trots att det som händer är tokroligt. Både bilder och text är mästerliga. Vad som händer när sonen inte längre vill läsa Gittan..? Jag får väl läsa dem för mig själv. Hulim skulim!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...