Kvinnor och äppelträd

I bokcirkeln har vi ett tema där vi just nu läser arbetarskildringar av kvinnliga författare. Först ut var Moa Martinsons Kvinnor och äppelträd. För mig blev det tredje gången jag läste boken och det blev oerhört tydligt för mig hur mycket jag tycker om den.

Boken handlar om de båda kvinnorna Ellen och Sally som båda är barnbarn till mor Sofi, en mycket speciell kvinna som i bokens inledningskapitel gör nåt så oerhört som att bada för nöjes skull tillsammans med sin väninna Fredrika. Den kvinnliga vänskapen slås alltså fast som något viktigt redan från början och det fortsätter sedan genom skildringen av Ellen och Sally.

Boken skildrar också den kvinnliga sexualiteten på ett sätt som förmodligen var ganska uppseendeväckande 1933. Även förlossningen kommer i fokus i en gripande scen där Sally föder sitt barn helt ensam i sin lilla stuga - mellan värkarna lägger hon ved på spisen för att det inte ska bli kallt och undviker att skrika ut sin smärta för att hon inte ska väcka den redan stora barnaskaran som sover i rummet bredvid.

Det är ett eländigt samhälle Martinson skildrar. Det är fattigdom och hunger, slitsamma arbeten på fabrik och kvinnor som lämnar bort sina barn för att kunna försörja sig. Många begår självmord eller faller offer för spriten. Men mitt i detta elände lyser den kvinnliga vänskapen som ett starkt ljus. Den och kärleken till naturen, till de prydliga raderna av äppelträd som finns i gläntan runt ett fattigt litet torp. Det är det som är så starkt och som får mig att känna hopp, trots allt.


Titel: Kvinnor och äppelträd
Författare: Moa Martinson
Utgivningsår: 1933 (min upplaga - den utan bild på framsidan på fotot - är från 1949)
Förlag: Tidens
Antal sidor: 231