Snön virvlar,
låter världen födas på nytt.
Singlar mot marken i heliga tussar,
allt är vitt och otrampat.
Som min längtan i dina händer,
varsamt kupade.
Under täcket,
ett bottenfruset då i glömska.
När himlen blir stjärnklar och skarpsynt,
tassar drömmarna fram över skaren.
Min hud skälver
mot din.
wow, starkt
SvaraRaderaTack, Hannele!
RaderaSå fin dikt! och så passande bild. liknar UNESCO:s. dikten kan påminna om Tove Ditlevsens som jag lagt upp
SvaraRaderaTack så mycket!
Radera