Tjugoårige Taguchi Hiro har under flera månader levt som en så kallad "hikikomori", en person som i maktlöshet mot samhällets ouppnåeliga krav på att lyckas, vägrar lämna sitt hem, låser in sig i sitt rum och knappt har någon kontakt ens med sin närmaste familj.
En dag tar han sina första trevande steg ut i omvärlden och hamnar på en bänk i en park. Stegvis känner han sig mindre besvärad av allt som händer runt omkring honom, och en dag kommer en medelålders man och sätter sig på bänken mittemot.
Taguchi studerar mannen och funderar kring vem han är. Till sist vänjer de sig vid varandras närvaro och Taguchi får reda på de omständigheter som gör att mannen sitter där på bänken istället för att gå till ett arbete.
Jag tycker om hur de här två människorna möts och påverkar varandras liv. De berättar för varandra om händelserna som ledde till att de blev de personer de är nu, och det är som om deras respektive historier får betydelse i ljuset av den andras. Trots ensamheten och svårigheterna som skildras, är det ändå med en känsla av hopp jag slår igen bokpärmarna.
Titel: Jag kallade honom Slipsen
Författare: Milena Michiko Flašar
Översättare: Anna Hörmander Plewka
Utgivningsår: 2017
Förlag: Nilssons
Antal sidor: 245
tyckte mycket om denna, väldigt japanskt - fast har inte varit där
SvaraRaderaGillade också den!
Raderajag var mycket förtjust i boken som jag uppfattar som typisk japansk. det finns så mycket att skämmas för och som bör döljas
SvaraRaderaKan inte så mycket om Japan, men kan tänka mig att det är precis så. Tyckte också att det kändes väldigt japanskt :-) En bra bok!
RaderaDen skulle jag gärna vilja läsa!
SvaraRaderaKan verkligen rekommendera!
Radera