Man skulle ju kunna tro att den här typen av bok är tung och svårläst, men så var det verkligen inte. Jag sträckläste i princip boken under en enda sittning - berättelsen har ett driv och en omedelbarhet som i alla fall fick mig att fastna rejält.
Mycket av samernas moderna historia får liv genom dikterna - jag läser om nomadskolan, tvångsförflyttningar söderut och rasbiologiska undersökningar. Men också om kärleken till naturen och nomadlivet, i vackert beskrivna miljöer:
"Och med ryggen
mot klippan
lät jag ögonen
röra sig uppför
fjällen mittemot
på andra sidan
av älven
Blicken gled vant över
klippornas orörliga breda
blinda ansikten
Som alltid såg mig
som alltid svarade mig
höll mig sällskap
-
Så långt tillbaka jag
kunde minnas
-
De snöklädda hjässorna
och bergens sidor
strimmiga av is som såg
ut att ligga så nära
Som om jag bara
behövde sträcka ut
handen för att
ta på dem
Fast det skulle
ta flera dagar
att gå dit upp"
Bokens innehåll får mig att tänka på filmen Sameblod, som jag också verkligen tyckte om. Till sin form påminner Aednan också om Jacqueline Woodsons självbiografiska uppväxtskildring Brown Girl Dreaming, också den skriven i diktform och riktigt bra.
___________________________
Titel: Aednan
Författare: Linnea Axelsson
Utgivningsår: 2018
Förlag: Albert Bonniers
Antal sidor: 760
Skönt att höra att den inte var så tungläst. Jag har varit sugen på Aednan sedan den kom.. Men sidantalet har avskräckt.. Och att det har känts lite drygt ifall den är tung och för abstrakt.. Nu är jag mer peppad än någonsin. Ska nog låna den på bibblan nästa gång! :)
SvaraRaderaDet tycker jag absolut att du ska göra :-)
Radera