Men nu när jag har haft tema "nästa bok i serien" i Månadens tema passade jag på att plocka fram boken, och det ångrar jag verkligen inte.
Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden är en mörk berättelse som för de allra flesta karaktärerna slutar med utdraget lidande och död, men som är otroligt gripande och viktig läsning.
Boken handlar om Paul, Bengt, Seppo, Lars-Åke, Rasmus och Benjamin, homosexuella män som dras till Stockholm där det kanske finns en möjlighet att leva det liv de vill, och för vissa av dem, att upptäcka det liv de vill leva. De finner en stark gemenskap i varandra och i vissa fall blir kompisarna den enda familj de har kvar, när deras biologiska familjer tar avstånd från dem.
Det är hela tiden dubbelt. De hittar lyckan, friheten och ibland kärleken i sina nya liv, men samtidigt är omvärlden i många fall fördömande i sina uppfattningar. Och sen kommer sjukdomen. Och döden. Just som det började gå åt rätt håll.
Gardell skildrar det så väl, hur sjukdomen kommer och sakta bryter ner personerna som drabbas. Hur de lever i skräck för att de ska bli nästa som blir smittad och hur det i början är hundra procent en dödsdom att vara hiv-positiv. Men han beskriver också rädslan i det omkringliggande samhället, hur många i början kallar sjukdomen för bögpesten och skjuter den ifrån sig som något som drabbar de som "levt fel." Han skildrar samtidigt de läkare och sköterskor som tar hand om de aidssjuka och försöker sitt allra bästa att ge dem en anständig sista tid i livet.
Det är hjärtskärande, fruktansvärt och kärleksfullt på samma gång. En bild som jag inte kan få ut mitt huvud är alla begravningar som de här männen tvingas gå på och alla kistor de bär för varandra:
"De här åren. De bär varandra.
På riktigt.
Bokstavligt. De hiv-positiva som känner varandra ingår i regel i bärarlaget, på begravningarna.
Seppo och Lars-Åke har båda engagerat sig i Noaks Ark, och då bär man dessutom inte bara vänner, utan också dem som inga vänner har.
Ibland måste man helt enkelt ställa upp.
Också de ensammaste måste ju få bli burna den sista biten."
Jag tycker mycket om den här boken. Det är sorglig och jobbig läsning, men samtidigt känner jag mig stärkt av huvudpersonernas gemenskap, kärleksfullhet och styrka.
inte läst med sett delar av filmatiseringen, Gardell har skrivit en viktig trilogi.
SvaraRaderaVerkligen! Jag blev otroligt berörd.
RaderaSpännande, får nog ta mej an hans böcker //Pernilla
SvaraRaderaDet tycker jag! :-)
Radera