Fjädrar av Jacqueline Woodson

Jag har läst Fjädrar av Jacqueline Woodson, 2018 års ALMA-pristagare. I samband med att Woodson fick priset läste jag hennes Brown Girl Dreaming som jag verkligen gillade, och inte heller Fjädrar gjorde mig besviken.

Bokens huvudperson är Frannie, en ung svart tjej i sjuttiotalets USA, som bor i en stad som delas på mitten av en motorväg. På den ena sidan bor bara svarta, som Frannie och hennes skolkamrater, och på andra sidan motorvägen bor bara vita som går i en egen skola.

En dag kommer det en ny kille till Frannies klass, en kille som är vit och som med sitt långa hår ser ut som Jesus. Hans närvaro rör om i klassen - vissa tycker han ska åka tillbaka till andra sidan motorvägen, men andra tror att hans uppdykande och likhet med Jesus faktiskt har en djupare betydelse.

Bokens titel är hämtad från Emily Dickinsons dikt "Hope is the thing with feathers". Woodson har alltså gett sin bok namnet Fjädrar och låter samtidigt innehållet kretsa kring just hoppet - det är riktigt snyggt gjort, utan att det känns minsta konstlat. Frannie har en döv bror som hoppas träffa en cool hörande tjej, Frannies kompis Samantha hoppas att den nye killen verkligen är Jesus, och Frannies familj hoppas att mamman - som tidigare fått två missfall - ska föda ett syskon som överlever. Dessutom faller snön som vita fjädrar på flera ställen i boken.

Jag tycker mycket om den här boken. Den är snyggt konstruerad med fin symbolik, och samtidigt innehåller den massor av intressanta tankar och känslor för att bara vara ca 150 sidor lång.


Titel: Fjädrar
Författare: Jacqueline Woodson
Översättare: Alva Dahl
Utgivningsår: 2019
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 158

Månadens språk: Tusen gevärskulor, tusen fjärilar av Agus Noor

Månadens språk i maj är indonesiska, och jag inleder min läsning med en novell av Agus Noor från Tranans samling Indonesien berättar: Tusen gevärskulor, tusen fjärilar.

Titelnovellen "Tusen gevärskulor, tusen fjärilar" är en berättelse om en liten stad där allt är rent och vackert. Det är så pass fint och välordnat att stadens invånare börjat känna sig slöa och likgiltiga inför allt som är så bra.

Kanske är det därför de liksom vaknar ur en slummer när det plötsligt dyker upp en rädd och naken liten flicka utanför kyrkan. Invånarna börjar berätta om tecken och drömmar de haft om att något stort och viktigt ska hända. Flickan blir en bärare av allt som är gott, och människorna ser åter de vackra detaljerna och känner glädjen i föremålen omkring sig. Kyrkan blir välbesökt när alla kommer för att lyssna till flickans sång.

Men när flickan blir äldre förändras hennes påverkan på människorna i den lilla staden. Hon är vacker och alla pojkar vill dansa med henne. På nätterna vandrar flickan längs stranden, och stadens kvinnor jämför henne genast med hororna. Från att ha varit en vördad person, blir hon nu istället orsaken till allt ont som händer.

Jag gillar den här novellen. Flickan blir som en mytologisk symbol för människornas goda och onda sidor, vilket det dramatiska slutet också bekräftar.

Jag passar också in novellen på nummer 27 i novellutmaningen: "Läs en novell av en författare vars efternamn börjar på N."

Titel: "Tusen gevärskulor, tusen fjärilar"
Ur: Indonesien berättar: Tusen gevärskulor, tusen fjärilar: Nitton noveller
Författare: Agus Noor
Översättare: Lennart Hildingsson
Utgivningsår: 2012
Förlag: Tranan
Antal sidor: 16

The Stone Circle

Så var den utläst, The Stone Circle, bok nummer elva i Elly Griffiths serie om rättsarkeologen Ruth Galloway som hela tiden blir indragen i mordhistorier där skelett behöver dateras och bedömas. Den här gången påminner händelserna om Ruths allra första fall, eftersom det än en gång handlar om ett skelett som upptäcks vid en utgrävning av ett fornminne på Norfolks saltängar.

Det känns som att träffa gamla bekanta när jag läser om Ruth och hennes dotter Kate, druiden Cathbad som är gift med polisen Judy, och inte minst kommissarie Harry Nelson som har ett alldeles speciellt band till Ruth.

Miljön gillar jag också - Ruths hus ligger precis där havet möter land, en plats som både verkar vacker och skrämmande.

Nu när boken är slut, är det inte utan att det känns lite tomt.


Titel: The Stone Circle
Författare: Elly Griffiths
Utgivningsår: 2019
Förlag: Quercus
Antal sidor: 384

Agathe av Anne Cathrine Bomann

Bokförlaget Sekwa har genom sitt nya imprint [norra] breddat utgivningen till att också gälla författare från de nordiska länderna. Eftersom de hittills varit skickliga i att nosa fram läsvärda böcker från franskan och engelskan [etta], är detta en riktigt god nyhet.

Först ut i utgivningen från [norra] är danska Anne Cathrine Bomanns debutroman Agathe. Boken utspelar sig i Paris på 1940-talet. Huvudpersonen är en äldre manlig psykiater, som verkar trött på livet och räknar ner dagarna till pensionen genom att hålla koll på hur många patientbesök till han måste klara av.

Mot hans vilja bokar sekreteraren in ett besök från en ny patient, en ung kvinna vid namn Agathe. Psykiatern tänker bara träffa henne en enda gång och då förklara för henne att han snart ska gå i pension och att det inte är lönt att hon vänder sig till honom. Men det är något med Agathe som lockar och fängslar psykiatern. Hon är ett komplicerat fall - i journalen kan han läsa om hennes nedstämdhet, självskadebeteende och självmordsförsök. Ändå är det något i deras samtal som talar till psykiatern och hans egen livssituation. Han är också ensam och vilsen, och kontakten med Agathe får honom att undra vad han egentligen vet om livet.

Jag tycker om den här lågmälda boken. I korta kapitel får jag läsa om livet självt - kärlek, glädje, död och ensamhet. Berättelsen visar hur vi kan lära oss av andra människor, om vi bara vågar öppna oss och faktiskt lyssna på riktigt.


Titel: Agathe
Författare: Anne Cathrine Bomann
Översättare: Anna-Stina Johnson
Utgivningsår: 2019
Förlag: Sekwa - [norra]
Antal sidor: 162

Veckans topplista: Oförglömliga huvudkaraktärer

Varje vecka har Johannas deckarhörna sin topplista, där den som vill vara med ska tipsa om 5 böcker på ett visst tema.

Den här veckan handlar listan om oförglömliga huvudkaraktärer, ett tema som jag gillar extra mycket. Jag tycker ofta att en ovanlig och intresseväckande huvudperson kan vara det som gör en bok riktigt läsvärd.

1. Huvudpersonen i Ottessa Moshfeghs roman Eileen är svår att glömma. Hon bor med sin alkoholiserade pappa och arbetar på ett ungdomsfängelse för pojkar. Hon längtar efter att komma någon nära, och när Rebecca Saint John dyker upp som Mooreheads nya kurator lyckas Eileen inte motstå hennes dragningskraft.

2. En annan huvudperson som gör starkt intryck är Hercule Barfuss i Carl Johan Vallgrens roman Den vidunderliga kärlekens historia. Han är ful och vanställd, men har en särskild gåva som innebär att han kan läsa andra människors tankar. Han lever hela sitt liv genom den starka kärleken till en flicka som föddes på samma bordell samma natt som han.

3. Huvudpersonen i Mark Haddons roman The Curious Incident of the Dog in the Night-Time är Christopher, en ung kille med Aspergers syndrom. Han är bra på matte, men inte så bra på att förstå människors sociala spelregler. När han hittar grannens hund mördad på gräsmattan, tar ett annorlunda äventyr sin början.

4. En annan ovanlig huvudkaraktär som jag gillar att läsa om, är Cass Neary i Elizabeth Hands spänningsroman Generation Loss. Cass är en före detta fotograf som gjorde sig ett namn under punkeran, men som nu har problem med det mesta. Hon dricker och knarkar och har svårt att klara sin vardag. När hon blir skickad på ett jobb för att intervjua en skygg fotograf, blir hon indragen i ett olöst mysterium.

5. Till sist, charmiga Eleanor i Gail Honeymans roman Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt. Eleanor intalar sig själv att hon har det hur bra som helst. Hon gör samma saker varje dag: klär sig i samma kläder, går till sitt arbete, äter samma sak till lunch, och när helgen kommer äter hon pizza och dricker vodka. Inte förrän hon träffar IT-killen Raymond, börjar hon bryta sig loss ur sitt skal.

Korta listan till Women's Prize for Fiction

I veckan tillkännagavs den korta listan till årets Women's Prize for Fiction. Som vanligt är det kul att se vilka som blir nominerade - chanserna är ju stora att det är riktigt bra böcker som tar sig in på listan. De här titlarna är de sex utvalda:

The Silence of the Girls av Pat Barker
Circe av Madeline Miller
Ordinary People av Diana Evans
My Sister, the Serial Killer av Oyinkan Braithwaite
Milkman av Anna Burns
An American Marriage av Tayari Jones

Jag har inte läst någon av de nominerade, men Milkman av Anna Burns väntar i min bokhylla. Jag ska absolut ta mig en titt på de andra fem också.

Vinnaren utses den 5 juni.

Sammanfattning av månadens språk i april: ungerska

Dags nu att sammanfatta det som blivit läst från månadens språk i april, som var ungerska.

För mig blev det inte så mycket tid till utmaningen som jag hade tänkt, men jag läste i alla fall en roman som jag tyckte mycket om (klicka på länken för att komma till min recension):

Izas ballad av Magda Szabó

Vad läste ni andra?

Lämna gärna en länk/länkar till det som ni läst och skrivit om från ungerskan, eller skriv helt en titel/titlarna direkt i kommentarsfältet.

Månadens språk är indonesiska

I maj är månadens språk indonesiska och jag har som vanligt samlat ihop en trave böcker att inspireras av. Den här gången hittade jag inte så många titlar att välja mellan, men tycker att de jag hittat verkar intressanta.

I Tranans serie med noveller från världens olika hörn, finns Indonesien berättar: Tusen gevärskulor, tusen fjärilar. Från den kommer jag säkert att läsa något.

Nilsson förlag har i sin utgivning från många olika länder också en roman översatt från indonesiskan. Skönhet är ett sår av Eka Kurniawan beskrivs som en bok som "varvar det moderna Indonesiens tumultartade historia med folkliga berättelser, komedi med tragedi, drömmar med verklighet." Det låter riktigt lockande.

Underst på bilden ser ni de två första delarna i Pramoedya Ananta Toers "Burukvartett" som beskriver Indonesiens moderna historia: Människornas jord och Ett barn av alla folk. Också detta verkar vara intressant läsning.

Tipsa mig gärna om ni har hittat fler böcker översatta från indonesiskan!

Imorgon sammanfattar vi det som blivit läst från ungerskan, som var månadens språk i april. Då får ni gärna  bidra med länk/länkar till det ni har läst.